Först börjar vi med två bilder till våra kompisar Dui och Deco. De undrade hur gallergräs såg ut. Det blir tyvärr inga nya foton. Matte glömde vattna i några dagar och då blev det mest eterneller av det hela, kan man jama.
Sedan har vi också lyckats nosa upp var hunden Trassla håller till. Vi har hälsat på lite hemma hos henne. Så nu känner vi oss som riktiga spårkatter! Men så bor vi vid en järnvägsstation också.
Matte har inte riktigt haft tid att tassistera oss med bloggen den här veckan. Hon har pratat en hel del med gammelmatte. Så har hon googlat om konstiga sillar. Vilken penn-sill matte hade. Nähä? Det handlade tydligen inte om fisk, utan om meducin. Gammelmatte fick stanna kvar på sjukhuset mycket längre än vi trodde från början, för svullnaden och rodnaden i armen ville inte riktigt gå över. Men på fredagen fick hon åka hem. Så nu är hon mycket bättre. Hurrjam! Gissa om kissarna Eddie och Tusse var glada att ha sin matte hemma igen? Gammelhusse var så klart glad, han med. Men han visar det förstås inte genom att stryka sig runt benen.
Så hittade vi något roligt. För ganska många år sedan gjorde matte en teckning av gammelmatte. Det lustiga är, att vi nästan tycker att gammelmatte ser yngre ut nu. Hon har kanske lite fler fina rynkor, men den där smålockiga permanentade frisyren är borta för länge sedan. Det är den som vi är så ovana vid att se.
Gammelmatte. Årsmodell krull.
Idag på morgonen blev vi så jamarns glada. Vi såg solen titta fram! Tyvärr varade det inte så länge. Nu yr snön utanför fönstret och det är alldeles grått på himlen. Vi har inte gjort så mycket mer än att legat och myst med matte. Det är skönt med gosstund! Matte hittar oftast så mysiga kliställen bakom öronen och under hakan. Och så magen förstås.
Rasmus vilar. Kvittermissen laddar batterierna.
Findus myser. Mattes lillbamsing!
Isak är lite på sin vakt. Blixtmojängen ska man ha koll på!
Vilket maffigt gräs. Jag vill också ha sånt juuu. Skönt att gammelmatte blivit bättre. Hon hörde kanske det ni sa om att hon ser yngre ut. Jag har hört att honmänniskor tycker om att höra sånt. Snyggt spårat förresten. *beundrartass*
SvaraRaderaDå ska vi skicka ut matte på spaning efter sån´t. Wikkis kattgräs är på upphällningen nämligen. Vilket detek-kattarbete ni gjort! Vi är också nyfikna på Trassla så nu kan vi hälsa på! Nosbuffar
SvaraRaderaSippo - det var både maffigt och smaskigt! Dumt att matte glömde vattna, för nu är det mest gallerhö i krukan. Får se om det tar sig igen.
SvaraRaderaVisst är det skönt att slippa vara orolig för gammelmatte. Man kan ju alltid hoppas att vi har del i tillfrisknandet med kattplimanger. *hihi*
Tack, vi är lite, lite stolta över våra spårnosar just nu. *generat* Kompistass.
Dui och Deco - matte hittade vårt gallergräs på Plantagen. Fast hon var visst inte så bra på att sköta om det. Det är så många små blad, så vattnet avdunstar nog fort om man inte vattnar.
Lite detek-katter var vi nog *stolt*, men nu hittar vi lätt till Trassla i fortsättningen. Vi har ju sett henne på bloggkommentarerna länge. *buff* tillbaka.
Det känns bra att gammelmatte är hemma från sjukhuset igen. Nu får vi bara hoppas att kissen aldrig blir så skrämd igen att den biter, men den risken är nog ganska liten.
SvaraRaderaKattson - bra att gammelmatte är hemma. Och tryggt att hon fick stanna på sjukhuset så länge det behövdes! Det har aldrig hänt förr att någon av katterna bitits. Så det var nog ren otur, eller kanske stress? Vi håller svansarna för att det var första och sista gången. Kurr.
SvaraRaderaSå skönt att gammelmatte blir frisk igen! Trist att de blir så, är säker på att katten inte menade alls att bita så hårt. De var säkert bara en olyckshändelse!!
SvaraRaderaDin matte är jätteduktig på att rita!
Nea - vi tror inte heller att det var kissens avsikt att bita sin matte, men det blir tokigt ibland. Nu är hon i alla fall hemma och det är skönt. Hon har saknat katterna och de har saknat henne!
SvaraRaderaTack, nu blev visst matte jätteglad för kattplimangen. Tassen!
Voff!
SvaraRaderaAtt blodhundar kallas blodhundar beror inte alls på att de skulle vara blodtörstiga eller aggressiva. Namnet kommer sig av att de var duktiga på att följa spår, ursprungligen säkert blodspår.
Men blodkatter...? Huuuu... Det låter jätteläskigt!?!
Nävoff, några blodkatter vill jag inte utnämna er till, trots er spårskicklighet!
(Vilken spårvidd använder ni, fnissvoff?)
Nävoff, listiga smarta deckarkatter är ni bestämt!
Det kanske var lilla olyckskissen (som tuggade till av miss-tag) som är en blodkatt?
Nejvoff...bara litet dumt hundskämt...förlåt...
Min matte tyckte också att det var bra tecknat. Ni har alltså vacker teckning allihop, hemma hos er???
Fnissvoff och svansvift!
Trassla - blodkatter? *ryser* Det låter som en ruskig kan-inte-somna-sedan-historia som matte ibland läser. Gissa vilka som får spinna henne till sömns sedan?
SvaraRaderaSpårvidd! *fniss* Men det var tur vi hittade rätt, i alla fall. Det går lättare att hitta tillbaka när man kikar på tassavtrycken i allt spår-vitt.
Tackar för berömmet. Här hemma har vi verkligen vacker teckning allihop! ;) Kol, blyerts och akvarell, kanske? Tassen!