Innebrummis

Pustjam, vi måste nog sätta oss ned och putsa pälsen och ta det lugnt en stund. Här har det varit full fart idag. Misstankarna väcktes redan när klockan ringde klockan sex en ledig lördag. Matte var fort uppe och for som en skållad råtta runt i lägenheten. Plockade in saker i lådor, plockade ned saker från bokhyllan, rättade till här och dammade av där. Några färdigpackade flyttkartonger bar hon ned till förrådet i källaren. Sedan, när klockan inte längre var mitt-i-natten, så kom snabeldraken fram. Klart man undrar vad som stod på?


Jo, förklarade matte, det skulle komma en massa främmande tvåbeningar som ville titta på vår lägenhet. Och så gjorde hon något som i Rasmus ögon nästan var förräderi. Hon satte upp en skylt på dörren med den här texten:

Rasmus: Men hur i hela mjausingen tänkte du nu, då?

De som kom hade väldans roligt åt att vi har en avknipsarkisse här hemma. Och inga skosnören blev knipsade för lillmissens del idag.


Fast om sanningen ska fram, var inte ens Rasmus lika social som annars idag. Ett par kom lite för tidigt, före alla andra. Mannen satt i en stol som han brummade omkring i härinne, och då blev kvittermissen betänksam, för något sådant var han inte van vid. Han höll sig undan så gott han kunde. Isak och Findus hade då redan sökt upp sina hemliga platser.


Sedan, när alla andra droppade in allt eftersom, fick Rasmus nog. Han gick och lade sig bakom några travade kartonger i arbetsrummet och iakttog allt på lite avstånd. Tur att matte bjöd på en stor portion mjukmat i gelé när alla lägenhetstittare hade försvunnit.