Snickerboa

Findus är aningen förnärmad ikväll. Orsaken är förstås, att matte har haft fräckheten att antyda att Kapten Rödskägg skulle ha varit... ja, ehum... lite besvärlig idag. Men alltså, det stämmer inte alls. Det är bara alla andra som varit så nedra trögfattade!


För det första gällde det matte. Vi ville ha frukost tidigt, men matte bara muttrade något om sova ut och vände sig om på andra sidan. Då får man ta saken i egna tassar. Findus ordnade raskt frukost genom några sprinterruscher tvärs över sängen, avslutade med ett hopp precis ovanför näsan på matte så att vinddraget fladdrade i näsvingarna på henne.


Ett par timmar efter det tyckte vi att matte sovit färdigt. Då skuttade röda lillbamsingen raskt upp på den smala, rangliga Benno (DVD-hyllan) i sovrummet. Eftersom matte inte ännu fäst hyllan i väggen skuttade hon upp från sängen med ett tjut för att sjasa ned Findus. Därefter hade matte fräckheten att sova några timmar till, innan det var dags för hennes frukost. 


Då påpekade vi, att vi också ville ha frukost. Frukost-mitt-i-natten räknas inte, för det är nattmål. Matte höll inte alls med. Jahajam, vad ska en svältande stackars katt göra? Naturligtvis knycka mattes skinkskivor från smörgåsen. Inte uppskattat alls, men varför lyssnar inte matte när vi jamar att vi är hungriga?


Det som fick mattes tålamod att tryta var när hon började höra olyckliga knorranden från Isak.
 -Men han satt ju på min plats på byrån, hojtar Findus. Sedan ville han inte leka, fast jag hade jätteroligt och lekte tafatt med honom. Till sist satt han på min plats igen, på köksbordet. Då måste man ju få bort honom därifrån. Enkelt, eller hur?


Fast matte godtog inte riktigt Findus förklaringar. Hon stängde in honom i snickarboa. Med andra jam, Kapten Rödskägg förvisades till sovrummet ett tag. Gör man så med sin kisse?

 Findus: Hallåjam, det är faktiskt min plats. Isak: Knorr, mutter. *olyckligt*

Findus: MIN plats, jamade jag. *peta, peta* Men matte, varför bär du in mig i sovrummet? *förvånad*