Rasmus: Titta! Någon har lämnat sin framtass där.
Väl ute så njöt de av solskenet och det smaskiga gräset, Rasmus och matte. Fast matte avstod visst från att smaka. Då fick kvittermissen syn på en liten pippis i en buske.
Rasmus: Hej på dig! Kan du också kvittra?
Rasmus hade nog gärna sett att pippisen kom ned och lekte, men det ville den inte. Efter det ägnades en stund åt att spana från Kattnekaise.
Bra utsikt härifrån.
Meh! Såg du, matte?
Visst såg matte rådisen som sprang in till gömstället i höga gräset. Men oturligt nog hann hon inte med att ta kort. Typiskt! När det för en gångs skull är något värt att blixtra på. Sedan gick de en liten runda, och matte kastade små stenar som Rasmus fick jaga. Hon lovade, att ta med en boll eller en liten mus nästa gång. Fast Rasmus sa, att han hellre hade lekt med riktiga rådisen.
Den här stenen kan du i alla fall inte kasta, matte!
Sedan var kvittermissen jättesugen på att berätta om alla äventyr. Fast de stora grabbarna var riktiga sömntutor.
Findus: Mmm. Spännande. *snark*
Isak: *Zzz* Vad sa du? Hade rådisen tappat sin tass?
Läskigt med en hand som ligger och skräpar sådär! Visst är det konstigt att små pippisarna inte vill leka? Vi brukar fråga vi också och de vill aldrig. Nosbuff
SvaraRaderaDui och Deco - konstigt att ingen saknar sin hand. Undrar om de är blyga, pippisarna? Eller bara riktiga tråkmånsar. Kurr och burr.
SvaraRaderaOj vilken spännande dag du har haft Rasmus! Tänk att du såg en riktig mus! *drömmer* Men det var lite läskigt med handen som nån hade tappat..
SvaraRadera*nosbuffar*
Alice - mmm, det hände jättemycket skojigt idag. Handen var lite läskig, men det glömdes fort med allt det roliga ute. Och vad stor råttan var! Kurr och burr.
SvaraRaderaKonstigt att inte dina kompisar ville lyssna på allt du varit med om. Det var ju en jättespännande dag. Både en glömd hand, en rådis och en pippi. Och ingen är intresserad! Vad ska till för att det ska vakna?
SvaraRaderaKattson - visst är det konstigt! *fnyser* Man borde inte kunna sussa när sådana historier berättas. Borde ha ryckt dem i morrhåren så de vaknade till.
SvaraRaderaMystistiskt det där med att någon glömmer en framtass i hissen. Det krävs en noggrann undersökning av utbildade nosologer. Tur att ni finns till hands. Eh, tass. Lite typiskt att matte missade att fota rådisen. Du får ta med en egen kamera nästa gång, så det blir ordentligt gjort. Glöm inte fiskbensflaggan heller.
SvaraRaderaSynd det där med rådisen... Du får se till att matte har springa-fort skorna på så hinner du kanske fånga den nästa gång ni är ute på äventyr. Tänk att få visa upp DEN för kompisarna hemma!!!
SvaraRaderaNär de börjar glömma sina händer, ja, då har det väl ändå gått för långt? Man har ju inte så högt ställda förväntningar längre, men man undrar...
SvaraRaderaFörstår precis hur det är att mötas av ointresserade polare. Jag brukar heller aldrig få någon uppmärksamhet, vad jag än varit med om.
Bästa (enda?) sättet att få kort på rådisar: Lägg tassen på den först!
Vi har också fostrat vår matte att kasta sten när vi går på prommis. Men det är viktigt att stenen hamnar i gräskanten utefter vägen så det prasslar till. För några rikitga möss har vi inte sett här hemma.
SvaraRaderaVisst är de tråkiga de där pippisarna de vill konstigt nog aldrig leka.
Sippo - typiskt glömska tvåbeningar! Ska spana in våra grannar och se om någon är en hand kort. Tänk om man kunde få en egen kamera att hänga om halsen... *drömmer* Då skulle det bli jättespännande kort på myror, fjärilar och rådisar!
SvaraRaderaSmulan och Amanda - oj, vilken fångst det hade varit att jamskryta om! En stor rådis! Bäst att kolla in mattes skor, men ärligt talat är det inte säkert det hjälper. *fniss*
Gustav - måste vara en handfallen typ som har glömt den. Trist med en nonchalant omgivning. Men jag ska nog ta den där rådisen, och DÅ...
Sol-Måne - sten prassel är helt klart roligast att jaga. Vi har så trista fågelarter här: tråksparvar och grinfinkar. Fast matte påstår att de heter något helt annat?
Det var ingen liten framtass heller. Hur kan man tappa en sådan?
SvaraRaderaÄr säker på att om inte matte hade varit med så hade du hunnit med den där rådisen va, Rasmus? Det är ju så lätt att bli sinkad av tvåbeningar!
Du är i allafall jättestilig där på stenen!
Nosgos
Nea - helt obegripligt! Vi katter går minsann inte och dräller tassar omkring oss sådär. Tvåbeningar i sele är verkligen inte reaktionssnabba. Ska klura lite på hur jag ska kunna knipa rådisen i alla fall. Tackar för komplimangen! *tvinnar förläget morrhåren* Nosbuff.
SvaraRadera