Nopprapaten

Så här är det: matte och krukiga växter brukar inte vara någon bra kombination. Om det fanns växtskyddslagar så skulle nog matte beläggas med förbud att inneha grönt hemma. Dock brukar hon med något års mellanrum drabbas av en längtan efter att få plantera om vårarna. Visst låter det härligt med egenodlad sallad? Eller kryddväxter? Med stor iver ger hon sig in i projektet. Sedan brukar glöden avta exponentiellt med tiden, så att det i slutänden bara återstår någon förtorkad, spretigt smulande pinne i en kruka. Så är odlarivern borta med vinden, tills det gått något år och matte glömt de förtretliga fadäserna.


Så brukar det gå till. Fast den senaste omgången planteringsvurm, som inföll våren 2009, avlöpte lite annorlunda. En kollega till matte hade berättat om de rikliga tomatskördar hon fått på sin inglasade balkong. Egna tomater?! Klart att matte måste prova, för inglasad balkong i soligt läge har vi ju.


Tomatfrön, jord, små torvkrukor och diverse annat införskaffades raskt. Fröna petades ned i jorden och med spänning väntade matte på att de skulle gro. Det gjorde de också. I parti och minut. Den här mängden plantor måste väl ge en rekordskörd tomater? 


De små späda plantorna planterades om i en lite större krukmodell. Sedan inträffade något mystiskt. De tunna gröna stänglarna stannade inte kvar i krukan. Tvärtom betedde de sig synnerligen rotlöst och vandrade iväg utanför krukans slutna krets. De sökte sig till sina fränder och lade sig sida vid sida i solskenet på fönsterbrädan likt turister på en Medelhavsstrand. Eftersom tomatplantorna tillbringade så stor del av sin tid utanför krukans närande jord hade de en tendens att avstanna i växten. Somliga blev rent av mindre, eftersom de skaffat sig en kortklippt snagg upptill.


Matte hade nog sina misstankar om detta mystiska, men inga bevis på vem som låg bakom. Tills en dag då hon fick syn på svarte Mysak på fönsterbrädan. Med ett nätt, försiktigt pincettgrepp med nosen lirkade han upp tomatplanta efter tomatplanta ur krukorna. Några, kanske de som uppfattades som extra läckra, knipsade han av upptill, så att toppbladen noppades bort. Matte utnämnde genast Isak till sin lilla nopprapat.

Isak: Vill du jag ska tjuva några tomatplantor åt dig, matte? Vadå betackar sig för inblandning?

Den nopprapatiska behandlingen verkade underligt nog inverka menligt på plantornas välbefinnande. Det rikliga antalet växter glesades ut, men några överlevde mattes och Isaks gemensamma omvårdnad. När blomningen inträffade, började matte hitta avknipsade blomställningar runt krukorna. Det verkade som om skörden inte skulle bli så stor, men matte hyste en förhoppning om att få ett dussin mogna tomater. När så tomaterna började bilda små kulor, och vi upptäckte tjusningen med att använda dem som boxningsbollar att jabba mot, var matte nära att misströsta. Men skam den som ger sig. Under senhösten kunde matte stolt skörda inte mindre än två egenodlade tomater! Dock blev de aldrig mer än körsbärstomatstorlek, men vad är väl en sådan futtig detalj i sammanhanget?


Med tanke på Isaks nopprapatiska talanger, tänkte vi höra om någon behöver hjälp med  ogräsrensning. Mot en rimlig ersättning i mjölklinser, sticks eller annat kattgodis kan Mysak tänka sig att lirka upp överflödig växtlighet. Intressenter kan lämna ett tassavtryck i kommentarerna eller skicka ett jamogram.