Köksdörr - att hjälpa eller stjälpa?

Ända sedan matte och vi flyttade in, har hon suckat åt köksdörren, som inte satt på plats vid inflyttningen. Först saknades gångjärnen, och när dessa kom på plats, visade det sig att fel dörrar nog hängde på fel ställen (enligt vaktmästaren), så det blev att avvakta lite till.

Fast tro för all del inte, att vi katter har saknat köksdörren! Det har varit så trevligt, att i lugn och ro kunna undersöka mattes maträtter som står och svalnar på bänken, eller att inte missa ifall Isak skulle få sig en extraranson med torrisar. Då kan vi strumpmissar minsann be att få lite påfyllning också.

Men så var det ju det här med att vi har fått besök. Mattes mamma är här och hälsar på, och matte har fått hjälp med att fixa diverse trivsamma egenheter i lägenheten. Köksdörren är numera på plats (efter lite underhållande trixande, genom att den skulle vändas upp och ned). Isak kan alltså få äta i lugn och ro i enskildhet emellanåt. Inte så bra, tycker vi andra. Dessutom har det börjat dyka upp en del mystiska spärrar i skåpluckor och garderober? Hmm, vet inte riktigt vad vi tycker om det. Det är liksom en kissekatts rättighet att peta upp alla skåpluckor i köket, anser vi.

Alltså, det här med stängda dörrar; det är nog lite överreklamerat, tycker jag...