Kattutställning

Igår försvann matte några timmar på en liten utflykt. Hon besökte en kattutställning, där hon visste att snyggingen Joker från Ligan skulle vara med. Där fanns också trevliga kattmänniskor som Ligans matte Inkan och Dui och Decos matte.

Fine Joker.

Ser ni tavlan på väggen i övre vänstra hörnet? Vilken bra grej! Där stod vilken kisse som stod på tur för att charma domaren, men den hade en annan jättesmart funktion. Den påminde alla om att är man på kattutställning, måste man förstås köpa med sig gottisar till sina katter därhemma. Det stod NOM på den med jämna mellanrum. Matte kilade genast iväg för att skaffa kattkyssar. För vad skulle det annars betyda?

Pälstussar och svarthaka

Matte tjatar om att vi kissar fäller så vansinnigt mycket päls för tillfället. Rosa gummikardan har varit framme flera gånger senaste veckan, och löshåren flyger i luften så att dammråttorna rusar fram från vrårna och får lördagsgodis.

Vi kunde behöva lite godis, vi med. Bara för att inviga nya matskålarna med, förstås. Man kunde till exempel tänka sig att ta reda på frågan hur många dentisar rymmer en bräddfull skål? Såna frågor funderar vi nämligen på om dagarna, när matte är på jobbet.

Sorgligt tom matskål.

Matte har nyligen upptäckt att Findus fått små svarta skorpor på huden på hakan. Det verkar vara svarthaka, och matte läste att man rekommenderade matskålar i rostfritt eller keramik för drabbade katter. (Det hade att göra med att plast lättare blir repigt, och i reporna kan bakterier bygga kojor och stortrivas. Inte bra om huden på hakan klias sönder).

Mycket suddig bild på Kapten Rödskäggs svarta prickar.

Vingar för pengarna

Efter ett tips från Inkan, om att köpa vingar för pengarna, var det just det matte gjorde. Köpte kycklingvingar, alltså. Enligt Ligan är det en delikatess av rang. Vad tyckte då Stationskatterna om detta?

Isak gjorde slicktestet på vingen. Smakade lite eftertänksamt. Tittade misstroget på matte, för det där var väl inte mat? Drog sig sedan tillbaka, och låg och betraktade massakern på säkert avstånd.

 Menar du att jag ska äta det där?

Rasmus sniffade försiktigt, slickade lite men lämnade sedan vingen åt sitt öde (läs: Findus). Även lillmissen intog åskådarplats, under köksbordet. Lite senare ångrade han dock sig, och mumsade lite försiktigt.

Vad är detta? *sniff* Nåjam, en liten bit kan jag väl smaka...

Findus fattade direkt vad Ligan menade. Mums! Krasande, smaskande läten fyllde köket. När han upptäckte att de två andra vingarna låg obevakade var lyckan fullständig. 

 Så många vingar, så lite tid!

Klyftig kisse

Till jul brukar det finnas trälådor med clementiner i affärerna. Matte, som älskar småcitrus, passar på att njuta av de sprittande c-vitaminbomberna. Lådan som blir kvar är inte dum, den heller. Precis lagom trång och mysig.

Nog blir man väl klyftig av att ligga i en sån här låda?