Härmapa

Har ni sett vilken färg klorna har? Mattes klor, alltså.

Jag tycker nog allt, att hon är en härmapa ibland.

Proviantering

Ibland undrar man ju hur matte egentligen klarar sig här i livet? Människan har ju inget närminne alls! Och förmågan att lära sig av sina misstag (eller snarare sina missars tagande) verkar vara sorgligt undermålig. Till glädje för sagda kissemissar, för all del.

Igår kväll hade vi fått våra vanliga torrisar till kvällsmat. Efteråt brukar vi alla vilja dricka lite, men den här gången hade vi ätit färdigt samtidigt allihop, så att det uppstod kö vid vattenfontänen. Rasmus hoppade upp på det lilla bordet där fontänen står, och drack. Sedan retades lillmissen genom att sitta kvar medan Isak satt på golvet nedanför och väntade på sin tur. Matte upptäckte det hela och skulle lyfta bort den kaxiga kvittermissen så att Mysak också fick dricka sig otörstig.

Nämnde vi, att matte höll på att ordna kvällsfika till sig precis då? Te och knäcke med skinka och grönsaker. Dessa go'bitar lämnades ensamma och övergivna. Fast inte så länge. Förste provianterare Findus hade nämligen upptäckt att matte och den goda maten befann sig på två helt skilda ställen. Kapten Rödskägg smög upp på diskbänken, tassade ljudlöst fram mellan diverse glas och bestick som stod och skräpade och som kunnat skramla ganska ordentligt om inte den gode kaptenen intagit stealth mode. Väl framme vid smörgåsarna lirkade han loss skinkskivorna och skuttade glatt iväg med sitt byte genom köket, vidare ut i hallen och in i vardagsrummet under soffan. Där mumsade han i sig sitt välförtjänta byte. (Självklart fick Rasmus och Isak också smaka skinka ute i köket).

Till frukosten imorse blev det en favorit i repris. Matte lämnade knäckemackorna obevakade för att skölja gurka, och när hon åter stod vid smörgåsarna såg de liksom lite kala och avskalade ut. Findus, däremot, såg glad och nöjd ut där han satt under köksbordet, ivrigt tuggande på rökt skinka.

Nu undrar vi, om matte kommer att lämna sina mackor obevakade imorgon igen? Vadslagning pågår. Det ligger några torrkulor och en hel del prestige i potten. Svaret får vi imorgon...

Skicklige skinknapparen på kvällsspaning på uteplatsen.

Ute i sele

Idag provade vi något nytt. Vi var på uteplatsen i sele. Mycket trevligare, för då kunde man hoppa upp på staketet och spana, utan något nät i vägen. Nackdelen är, att man får vänta så länge på sin tur. Matte kan inte hantera mer än en kopplad katt samtidigt.

 Findus kollar in grannbarnen som cyklar.

 Hallåjam, flugan, vart tog du vägen?

 Skönt att vila lite på räcket.

 Isak pejlar med öronen när det passerar en cykel.

 Hmm, kan nog inte riktigt slappna av. Vill gärna vara redo med baktassarna om man nu behöver göra en rivstart.

 Vadå "titta hit"? Vilket tjat!

 Det här är livet. Slappa och spana samtidigt.

Fast man kan ju inte ligga still hur länge som helst. Vips hade Rasmus klängt sig upp på den delen av staketet som är en hög gavel (dryga 1,8 m).

 Hehe, här kan matte inte få tag på mig. Hon är alldeles för kort!

Man tager vad man haver

Findus lever enligt Cajsa Wargs (påstådda) devis. Han börjar nog bli mer än lovligt trött på mattes dumma påfund om D-I-E-T. Igår kunde matte iaktta hans plundringsexpeditioner upp på köksbänken, där marinerade haricot verts och ugnsgrillade squashbitar låg och svalnade. Skickligt nappade han tag i en munsbit åt gången av endera grönsaken innan han raskt skuttade ned på golvet och med stor beslutsamhet mumsade i sig bytet. Matte var djupt imponerad av hur han kunde få i sig den motsträviga gröna bönan, till synes utan att bita sönder den i smådelar först, men under koncentrerat tuggande under nedsväljningen.

I och för sig så hade matte inget emot Findus företagsamhet, men eftersom bägge grönsakerna marinerats i pressad vitlök fick han inte ta alltför många bitar innan matte satte stopp. (Vitlök, såväl som lök, påverkar de röda blodkropparna hos bl a hund och katt och kan göra att djuren får blodbrist).

För övrigt satt matte och lekte med catoonizern. Känner ni igen oss?

Blomvattning från ovan?

Vi har passat på att vara ute och lufta pälsarna idag. Skönt när det inte längre är flämtvarmt ute! Rätt som det var, konstaterade vi att grannen ovanför nog vattnade lite för mycket på sina pelargoner, för det började droppa vatten längst fram på uteplatsen, där det inte är tak ovanför. 

Fast matte höll inte med. Hon påstod att det regnade. Intressant var det i alla fall. Regnet satte fart på en del småkryp som det var jamarskoj att peta lite på med tassen.

Bra utsiktsplats, men en dyna vore väl inte fel, matte?

Matte tyckte om den här bilden, fast av helt fel anledning, om ni frågar mig. Hon pratar om helt obegripliga saker som 'dubbelhakan borta', 'midja' och 'skulderbladen syns'.* Jag ser bara en stackars katt som borde få lite tillskott på sticks, Dreamisar och annat gott!

* Mattes kommentar: Nu har Findus minskat 6 hg i vikt sedan den komiska invägningen i slutet på december, och förmodligen lite mer än så sedan vettisbesöket i början på november. 
Självklart är inte målet att han ska bli en spinkis av någon dunkel estetisk anledning, men när veterinären tydligt påpekar att det finns risk för urinvägsbesvär, diabetes och hjärtkärlsjukdomar om inget görs åt pågående viktökning så finns det all anledning att lyssna. Fast här tycker nog inte jag och min ständigt sugne rödtott riktigt lika. :)

Jaktflopp

Människor kan vara bra märkliga! Matte har knatat runt Djurgården idag i sällskap med sin kompis. De tjattrade och snattrade i vanlig ordning, tydligen så framgångsrikt att de lockade till sig en hel kull med små ulliga fjäderkotletter. De lät väl som deras andmamma, kanske? I varje fall kan vi bara konstatera att matte var helt handlingsförlamad. Man kunde ju tro, att hon skulle komma hem med åtminstone en dunvippa till sina älskade kissar, men icke. Hon tog upp mobilen och blixtrade istället! *tassen för pannan* Vilken jaktflopp!

Läckra fjäderkotletter.

Annars har det inte hänt så mycket idag, bortsett från att matte lekt lite med appar. Naturligtvis är det vi som blir utsedda till offer. *mutter*

 Chat Noir måste ju betyda en tjusig panter.

 Kapten Rödskägg.

 Mysak grönöga.

 Och sist, men inte minst, lillmissen.

Vippakungen

Här ska ni få se en stilig kattkille, som minsann vet hur man dänger upp en vippa.

 Ha! Där fick jag dig allt!

Nej, det är inte Findus, utan Bosse, Alices lillebror. Matte smet nämligen iväg och hälsade på hos dem igår. Deras trevliga matte bjöd på god lunch och smarrig kaka.

Först, när matte klev innanför dörren, tyckte nog Bosse att hon var lite läskig, men efter ett tag fick matte klia och gosa med honom. Man måste ju liksom få vänja sig lite vid folk, och kolla in vem som kommer! Om de är bra på att gosa, och har gottis med sig, och annat viktigt.

Alice och Mårrgan hade inte lust att hälsa på matte den här gången, men matte hoppas få träffa dem en annan gång.

Bosse har brottat ned den retsamma vippan. Den la sig platt på rygg och gav upp.

Matte tackar så mycket för att hon fick komma och hälsa på. Det var verkligen ett jättetrevligt besök!

Bästa kattbädden

När man går omkring i stora zooaffärer eller på kattutställningar hittar man ofta en massa bra att ha-saker. Det brukar finnas massor av mjuka, snygga kattbäddar, som matte många gånger har funderat på att köpa. Då försöker hon hejda sig, och fundera på var våra sovplatser är här hemma.

Rasmus favorit just nu är den fluffiga badrumsmattan från IKEA. Där ligger han ofta och myser på kvällarna. Isak gillar också mattan, så det gäller att vara först på plats.

Stör inte, blixtermaja! *mutter, snark*

En annan skön bädd är mattes laptopstöd, som Isak har kommit på att man kan putta runt, så att mjuka kudden vänds uppåt. Där sover man som en prins!

Findus är särskilt förtjust i sittdynorna till köksstolarna. Med aldrig förminskad iver pälsar han ned dem så att de blir ytterst dekorativa. Röd päls gör sig fantastiskt bra mot turkos!