Boris och guldbaggen

Matte har funderat en del över de pannkaksplatta blomflugor som hon hittat lite varstans här hemma. Fastsmetade på fönsterbrädan. Som snygg tapetdekor. Eller som en tjusig silhuettbild mot fönsterrutan. Uppenbarligen fanns det en eller flera kissemissar som tyckte att det var buskul att leka med flugorna. Blomflugornas uppfattning om det hela, är däremot oviss. Men vem var egentligen kissen med den träffsäkra smashen?

I helgen tyckte sig matta ana vem som kunde tänkas ligga bakom blomflugornas frånfälle. Vi var ute och luftade pälsarna på uteplatsen, när det plötsligt hördes ett ganska högljutt surrande och något grönskimrande susade förbi. Snabbare än en oljad blixt kastade sig Kapten Boris Rödskägg upp i luften, utförde en del häpnadsväckande akrobatkonster för att därefter spela tennis med den omkringsurrande guldbaggen. Möjligen var skalbaggen något mindre entusiastisk över att få agera tennisboll, men Findus förtjusning var inte att ta miste på. Serveess efter serveess dunkade ned i stenplattorna, tills matte förstörde allt det skojiga förbarmade sig över sexbeningen, föste in oss uppspelta katter och stängde altandörren.

Gräsgrön guldbagge. Intill förväxling lik en tennisboll, det ser väl varenda katt?

Klokt nog intog Herr Bagge försvarsställning med indragna ben och spelade död, men efter några minuter flög han iväg igen. Kanske skulle han medverka i ännu någon tennismatch någon annanstans?

Kapten Boris tyckte förståeligt nog att det var trist att hans lille lekkamrat såg sig tvingad att avvika, men tröstade sig med en annan trevlig lek. Skutt på ilande spindel. Men det är en annan historia.

Om någon undrar, varför Kapten Rödskägg har förärats förnamnet Boris, så beror det på att matte kom att tänka på en annan rödhårig tennisspelare som härjade på tennisbanorna för många år sedan. Han hade också en sjudundrande serve!

Boris Becker? Näää, men Guldbaggarnas Fasa: Kapten Boris Rödskägg.