Boris och guldbaggen

Matte har funderat en del över de pannkaksplatta blomflugor som hon hittat lite varstans här hemma. Fastsmetade på fönsterbrädan. Som snygg tapetdekor. Eller som en tjusig silhuettbild mot fönsterrutan. Uppenbarligen fanns det en eller flera kissemissar som tyckte att det var buskul att leka med flugorna. Blomflugornas uppfattning om det hela, är däremot oviss. Men vem var egentligen kissen med den träffsäkra smashen?

I helgen tyckte sig matta ana vem som kunde tänkas ligga bakom blomflugornas frånfälle. Vi var ute och luftade pälsarna på uteplatsen, när det plötsligt hördes ett ganska högljutt surrande och något grönskimrande susade förbi. Snabbare än en oljad blixt kastade sig Kapten Boris Rödskägg upp i luften, utförde en del häpnadsväckande akrobatkonster för att därefter spela tennis med den omkringsurrande guldbaggen. Möjligen var skalbaggen något mindre entusiastisk över att få agera tennisboll, men Findus förtjusning var inte att ta miste på. Serveess efter serveess dunkade ned i stenplattorna, tills matte förstörde allt det skojiga förbarmade sig över sexbeningen, föste in oss uppspelta katter och stängde altandörren.

Gräsgrön guldbagge. Intill förväxling lik en tennisboll, det ser väl varenda katt?

Klokt nog intog Herr Bagge försvarsställning med indragna ben och spelade död, men efter några minuter flög han iväg igen. Kanske skulle han medverka i ännu någon tennismatch någon annanstans?

Kapten Boris tyckte förståeligt nog att det var trist att hans lille lekkamrat såg sig tvingad att avvika, men tröstade sig med en annan trevlig lek. Skutt på ilande spindel. Men det är en annan historia.

Om någon undrar, varför Kapten Rödskägg har förärats förnamnet Boris, så beror det på att matte kom att tänka på en annan rödhårig tennisspelare som härjade på tennisbanorna för många år sedan. Han hade också en sjudundrande serve!

Boris Becker? Näää, men Guldbaggarnas Fasa: Kapten Boris Rödskägg.

Söndagssmask

Som de plikttrogna kissekatter vi är, väckte vi matte till lagom frukostdags imorse. Halvfem, alltså. Att matte inte ville äta just då, eller för den delen var märkligt motvillig till hela konceptet med uppstigning, kan väl knappast vara vårt fel?


Något senare under förmiddagen försvann matte. När hon åter dök upp, kände vi på lukten att hon vänsterkattat med Ligan, men eftersom hon kom hem med lite goda grönsaker till oss kunde vi överse med detta. Kanske hade hon lite dåligt samvete för att hon smaskat i sig Inkans goda kakor och träffat trevliga kattmänniskor medan vi fick vara alldeles ensamma?

Minstingarna i Ligan, Pralin och Joker.

Mumsig Bambu Bitt att tugga på.

Felnavigering

Förra söndagen var en dag av smällar och dunder. Åskar gjorde två besök hos oss, tidigt på morgonen och sedan vid tolvsnåret på dagen. Dessutom hördes en rejäl smäll från sovrummet under eftermiddagen. När matte kom sättande för att undersöka saken, fann hon den här lilla krabaten på uteplatsen, under fönstret, ganska omtöcknad.

Felnavigerande pippi.

Vi tyckte alla tre att matte snarast borde öppna balkongdörren så att vi fick undersöka hur den lilla fjäderkotletten smakade mådde, men det tyckte visst inte matte var någon bra idé av någon underlig anledning. Rasmus intog bästa spaningsposition på fönsterbrädan, ifall nu matte skulle ändra sig angående dörröppningen.

Ornitolog i jobbartagen.

Pippisen hoppade omkring ett tag innan den slog sig till ro vid staketet. Där satt den och såg ut att flämta med öppen näbb. När matte lite senare tittade ut hade den flugit iväg, så den blev nog inte skadad, tror matte.

Snålmatte

Rasmus:
Alltså, matte är jättetrist. Och snål! Man får inte ens låna skojiga leksaker en stund utan att hon använder Stränga Rösten. Så här var det...

Matte kom hem med ett halsband. Visste inte att mattar brukar ha halsband, men det kanske ska hjälpa mot läbbiga fästingar? Matte är ju ute betydligt mer än vi.

 Mattes halsband.

Självklart var vi framme och nosade på halsbandet. Tror rentav att det luktade lite katt? (Mattes chef, som gör smycken, bor med två katter). Bredvid låg ett skojigt prassligt papper. Naturligtvis vill varje nyfiken katt prassla lite med pappret. Kanske riva lite också? Men se, det gick inte för sig. Då blev visst matte sur. Ändå hann jag inte ens hälften så mycket som Bosse gjorde, när han hade lite skoj.

Men titta, jag tog ju bara en yttepyttebit. Det är väl inget att sura för?

Måste jama, att jag tycker att matte är rätt så snål med de riktigt skojiga leksakerna.

Men matte, jag vill väl också ha lite kul... *mutter*