Boris och guldbaggen

Matte har funderat en del över de pannkaksplatta blomflugor som hon hittat lite varstans här hemma. Fastsmetade på fönsterbrädan. Som snygg tapetdekor. Eller som en tjusig silhuettbild mot fönsterrutan. Uppenbarligen fanns det en eller flera kissemissar som tyckte att det var buskul att leka med flugorna. Blomflugornas uppfattning om det hela, är däremot oviss. Men vem var egentligen kissen med den träffsäkra smashen?

I helgen tyckte sig matta ana vem som kunde tänkas ligga bakom blomflugornas frånfälle. Vi var ute och luftade pälsarna på uteplatsen, när det plötsligt hördes ett ganska högljutt surrande och något grönskimrande susade förbi. Snabbare än en oljad blixt kastade sig Kapten Boris Rödskägg upp i luften, utförde en del häpnadsväckande akrobatkonster för att därefter spela tennis med den omkringsurrande guldbaggen. Möjligen var skalbaggen något mindre entusiastisk över att få agera tennisboll, men Findus förtjusning var inte att ta miste på. Serveess efter serveess dunkade ned i stenplattorna, tills matte förstörde allt det skojiga förbarmade sig över sexbeningen, föste in oss uppspelta katter och stängde altandörren.

Gräsgrön guldbagge. Intill förväxling lik en tennisboll, det ser väl varenda katt?

Klokt nog intog Herr Bagge försvarsställning med indragna ben och spelade död, men efter några minuter flög han iväg igen. Kanske skulle han medverka i ännu någon tennismatch någon annanstans?

Kapten Boris tyckte förståeligt nog att det var trist att hans lille lekkamrat såg sig tvingad att avvika, men tröstade sig med en annan trevlig lek. Skutt på ilande spindel. Men det är en annan historia.

Om någon undrar, varför Kapten Rödskägg har förärats förnamnet Boris, så beror det på att matte kom att tänka på en annan rödhårig tennisspelare som härjade på tennisbanorna för många år sedan. Han hade också en sjudundrande serve!

Boris Becker? Näää, men Guldbaggarnas Fasa: Kapten Boris Rödskägg.

Söndagssmask

Som de plikttrogna kissekatter vi är, väckte vi matte till lagom frukostdags imorse. Halvfem, alltså. Att matte inte ville äta just då, eller för den delen var märkligt motvillig till hela konceptet med uppstigning, kan väl knappast vara vårt fel?


Något senare under förmiddagen försvann matte. När hon åter dök upp, kände vi på lukten att hon vänsterkattat med Ligan, men eftersom hon kom hem med lite goda grönsaker till oss kunde vi överse med detta. Kanske hade hon lite dåligt samvete för att hon smaskat i sig Inkans goda kakor och träffat trevliga kattmänniskor medan vi fick vara alldeles ensamma?

Minstingarna i Ligan, Pralin och Joker.

Mumsig Bambu Bitt att tugga på.

Felnavigering

Förra söndagen var en dag av smällar och dunder. Åskar gjorde två besök hos oss, tidigt på morgonen och sedan vid tolvsnåret på dagen. Dessutom hördes en rejäl smäll från sovrummet under eftermiddagen. När matte kom sättande för att undersöka saken, fann hon den här lilla krabaten på uteplatsen, under fönstret, ganska omtöcknad.

Felnavigerande pippi.

Vi tyckte alla tre att matte snarast borde öppna balkongdörren så att vi fick undersöka hur den lilla fjäderkotletten smakade mådde, men det tyckte visst inte matte var någon bra idé av någon underlig anledning. Rasmus intog bästa spaningsposition på fönsterbrädan, ifall nu matte skulle ändra sig angående dörröppningen.

Ornitolog i jobbartagen.

Pippisen hoppade omkring ett tag innan den slog sig till ro vid staketet. Där satt den och såg ut att flämta med öppen näbb. När matte lite senare tittade ut hade den flugit iväg, så den blev nog inte skadad, tror matte.

Snålmatte

Rasmus:
Alltså, matte är jättetrist. Och snål! Man får inte ens låna skojiga leksaker en stund utan att hon använder Stränga Rösten. Så här var det...

Matte kom hem med ett halsband. Visste inte att mattar brukar ha halsband, men det kanske ska hjälpa mot läbbiga fästingar? Matte är ju ute betydligt mer än vi.

 Mattes halsband.

Självklart var vi framme och nosade på halsbandet. Tror rentav att det luktade lite katt? (Mattes chef, som gör smycken, bor med två katter). Bredvid låg ett skojigt prassligt papper. Naturligtvis vill varje nyfiken katt prassla lite med pappret. Kanske riva lite också? Men se, det gick inte för sig. Då blev visst matte sur. Ändå hann jag inte ens hälften så mycket som Bosse gjorde, när han hade lite skoj.

Men titta, jag tog ju bara en yttepyttebit. Det är väl inget att sura för?

Måste jama, att jag tycker att matte är rätt så snål med de riktigt skojiga leksakerna.

Men matte, jag vill väl också ha lite kul... *mutter*

Kapten Rödskägg firar med ljudliga jam

Idag firar vi Kapten Rödskägg, som fyller sex år. Kanske skulle det varit en kanonsalut? Men nej, det får räcka med Findus egna ljudliga jam när han leder stationskatterna och matte in i köket för förfriskningar. (Matte har faktiskt spelat in rödbamsingen på mobilen när han mjauar som bäst, men kan inte hitta något om hur man lägger in en ljudfil i bloggen.)

Men Findus är ju inte bara en fruktad pirat, som med en skarpvässad klo blixtsnabbt spetsar  halloumiosten från mattes tallrik, eller mumsar på laxpajen på köksbänken. Nej, han är i allra högsta grad mattes sällskapliga gosebörn.*

 Vår stilige Kapten Rödskägg, alias gosebörnen, som fyller år idag.

Där matte är, där är Findus. Och sover hon, kan man väl för sjutton väcka henne med lite mysigt kurr i öronen för äkta kvalitetsgos klockan halvfyra? Ligga i soffan och titta på film? Klart att lite tassmassage av mattes mage uppskattas då. Sådana petitesser som klagomål över en lurvig kattrumpa mitt i synfältet är under rödtottens värdighet att bry sig om. Ligger matte och läser en bok, kan man alltid ge boken en rejäl pannbuff så att den flyger och far. Sedan är det mycket lättare för matte att gosa, när händerna är fria och i behov av sysselsättning.

Eller om matte sitter framför datorn, är det naturligtvis för att hon längtar efter sin Findus och den dagliga dosen öronkurr. Kapten Rödskägg slår sig utan tvekan ned på tangentbordet för lite sällskap och gos. Eller så sätter han sig på Kjelle Bus. Jam, vår fina musmatta, alltså. :) Där sitter man garanterat i händelsernas centrum.

 Snygg musmatta, med bild på Kjelle Bus.

Stort GRATTIS

till mattes gosebörn

FINDUS

på sexårsdagen!

Hipp hipp hurrjam för honom!

* Matte säger faktiskt gosebörn, inte gosebjörn, när hon pratar sitt fåniga babyspråk.

Rörmokarkatt

Rasmus:
Alltså, hur bär sig rörmokare åt? Det finns ju inget utrymme under diskbänken. Allt är bara jätte-jätte-trångt där. Inte ens plats för en katt att vända sig på... Näää, jag tycker diskbänkskåpen borde ha mycket större standardmått, faktiskt. Usel planering!

Det är skojigare att hjälpa tassverkaren än att behöva göra allt jobb själv. *mutter*

Matte:
Senare idag, eller möjligen imorgon, kommer hantverkare hit för att byta köksblandaren vid diskbänken. Därför ska skåpet under diskbänken vara utplockat och tomt. Vilket det definitivt inte är i vanliga fall!

Diskbänkskåpet. Dock utan grårandig katt, som fastnat stående på framtassarna.

Därför var det förmodligen extra spännande för en nyfiken kissekatt. Lilla gråtigern petade raskt upp skåpdörren och slank in i skåpet. Efter ett tag hördes mystiska krafsanden där inifrån och jag gick för att undersöka saken. Bakom de grå plaströren för vatten hittade jag en matchande grå kisse, stående på framtassarna med huvudet dolt nedanför bakkantens skiva och baktassarna rakt upp i vädret, lindade runt plaströret, krafsande för att få fäste. Det var så trångt att lillmissen inte kunde komma loss på egen hand, men med lite assistans så kunde han vända sig och komma bort från det trånga utrymmet.

Kindgnugg

Ibland måste man sätta ned tassen. Eller kinden. Kan ni tänka er, att matte trodde att frukten var hennes?

 Vadå dina äpplen?

 Nu luktar de Findus, så det så.