Måsart

Det var ett väldans liv på fönsterbrädan idag.

Tre stationskatter satt uppradade med nosar och tassar tryckta mot rutan. Pipandet och tandklappret räckte till för att matte skulle komma och se vad som var på gång. Det var Måsart som kommit på besök. Vi jamade allt vad vi kunde att matte skulle hämta durkslaget och öppna fönstret så vi kunde håva in honom. Förmodligen hörde hon fel, för hon sprang efter kameran i stället, men hon var förstås för långsam i vändningarna. När hon kom tillbaka var Måsart borta.

Vi hoppas att han kommer tillbaka, för vi har faktiskt sett honom några gånger tidigare på avstånd. Vi tror att Måsart möjligen är en kattmås och att han kom så nära igår var förstås Rasmus förtjänst. Bra kvittrat, Kvittermissen! Vi måste jama att vi är stolta över dig!

Sedan måste vi erkänna, att vi trodde att någon av er luri-katter skojade lite med oss. När man är nybörjarbloggare som vi, händer det att vi sneglar lite på bloggens Följare emellanåt. Självklart blir vi glada om ni vill tassa in hos oss. Och nu såg vi att Skat-Ann var en följare. *STORT kattleende* Vi tyckte att detta var ett väldigt fyndigt svar på våra jamningar om att locka hit pippisar. Men Skat-Ann finns på riktigt, så det så. Välkommen Skat-Ann, och naturligtvis ni andra som följer oss! *cat calls*

Åh, matte! Har du köpt fågelfrön? När ska vi plantera?

Vi har alltså haft två besök av pippisar, men ingen mat har det blivit ändå. Vi får nog ta saken i egna tassar och odla egna pippisar. Ska jama mera om detta ifall fågelfröna börjar gro.