Papptallriken

Vet ni vad vi vad matte har på kylskåpsdörren? En sådan här magnet. Vi känner på oss att någonstans i texten döljer sig en förolämpning. Så nu tänkte vi ge igen lite...

Ni vet säkert att tvåbeningar berättar historier om norrmän, Bellman och allt möjligt trams. Men vi katter berättar förstås matte- och husse-historier. Här kommer en alldeles sann om vår matte.

Det hela utspelade sig för två år sedan. Matte var med oss, Findus och Isak, hos kattdoktorn. Vi fick sova, och när vi vaknade kändes det inte riktigt som vanligt under svansen. Vi hörde veterinären jama åt matte hur man ska ta hand om grabbar som blivit kattererade. Stackars matte var nog mer skärrad än vad vi coola killar var. Därför var hon aningen trögfattad.

Vettis: Se till att såren hålls rena och fina. Snitten är så små, så de brukar vi inte sy.
Matte: *vimsigt* Jaa.
Vettis: Du får se till att de inte slickar och irriterar såren hela tiden.
Matte: *nervöst* Nädå.
Vettis: Tratt brukar inte behövas. Men om de vill slicka väldigt mycket kan du klippa hål i en papptallrik och trä på.
Matte: *här tog mattes hjärnceller time-out* Öh? Tack för tipset.

Till och med i yrvaket tillstånd såg vi allt att matte såg ordentligt förvirrad ut. Förklaringen fick vi hemma när matte jamade med gammelmatte i telefon.

Matte: *förvånad* Vet du, mamma. Det var så konstigt. Vettisen pratade om att klippa hål i en papptallrik och trä på. Men hur ska man få tallriken att sitta kvar på svansen?