Porlande är godast

I veckan var matte på en föreläsning som en veterinär höll. Den handlade om urinvägsproblem hos katter. Det var en engagerad, humoristisk föreläsare, och ämnet var intressant och angeläget. Vi vet ju att urinvägsproblem kan vara ganska vanliga, och några av våra bloggvänner har råkat ut för det.


De två timmarna innehöll många guldkorn, men några kändes extra angelägna för matte att ta itu med. Det gällde detta att få oss kissar att dricka mera, eftersom vi är så väldigt duktiga på att koncentrera urinen, och detta (tillsammans med andra faktorer) kan göra att det bildas kristaller i urinen.


Några av tipsen som nämndes var:

• vattenfontän - eftersom det är skojigare att dricka från porlande vatten 
• vattenskålen bör vara så bred att våra morrisar inte nuddar kanterna
• visst är det väl skoj att provsmaka från mattes eller husses glas? Den listiga vettisen brukade ställa fram vattenglas på bordet och andra ställen, som naturligtvis hennes egna missar raskt lapade i sig vatten från
• mera blötmat! Här vet vi, att vi hos bloggvänner läst om nyttan av att tillsätta lite extra vätska i mjukmaten.

Vår tidigare vattenfontän hade Rasmus och matte utdragna duster om. Först var det sladden som knipsades av, men det fick matte hjälp av sin pappa att laga. Sedan lärde kvittermissen sig att peta av locket till vattenbehållaren och plocka ut kolfiltret. Denna drypande platta traskade lillmissen glatt runt med i lägenheten. När matte hittade igen filtret var det för det mesta väldigt dammigt och smutsigt. Av någon anledning var matte inte riktigt nöjd med denna ambulerande bevattning, så vattenskålen kom fram igen.

Fast idag kom matte hem med en ny vattenfontän. Till Rasmus besvikelse låses locket fast på denna modell. Nåjam, tiden får utvisa om man kan göra något annat bus med fontänen.

Findus: Kollar skålen först. *sniff*

 Strålen verkar också okej.

Mmm, jättegott! *slick*