Isak: Mmm. *sniff och dubbelsnus*
När vi var nästan klara, hände det en liten olycka. Påsen med lecakulor råkade välta. Väldigt instabil. Matte trodde nog, att någon av oss hade med saken att göra, men vi såg ingenting. *host* Lecakulorna rullade väldigt bra. Det gick faktiskt att spela tassboll med dem. Vid det laget lät matte nästan lite, lite irriterad. Men vadå? Heter det lecakulor måste man väl få leka lite med dem!
Lillmissen har varit ute på promenix igen. Det blev tydligen en hel del trädklättrande. För Rasmus del. Matte deltog inte, märkligt nog.
Rasmus: Skön liggplats! Fast den där pinnen var lite i vägen. Hörru! Flytta på dig. Annars...
Skyll dig själv! *gnaga, bita*
En kissemiss balanserade... *vissel*
Här började mattes aversion mot trädklättring att bli till ett hinder. Rasmus hoppade ner från grenen. På andra sidan, från matte sett. Eftersom kopplet var spärrat, blev han hängande i någon sekund, innan matte tog honom i famnen. Koppelhandtaget fick hon slänga över grenen. Det var nog lite som när Emil hissade upp lilla Ida i flaggstången.
Rasmus: Du matte, nästa gång får du allt klättra upp du med. *spänner ögonen i matte* Du måste ju hänga med i svängarna när jag hoppar ner!
Lecakulor låter roligt. Tror jag ska jama till min människa att skaffa hem några sådana hem till mej oxå.
SvaraRaderaLekakulor måste man ju leka med för annars skulle de ju inte heta det. Rasmus, vad duktig du är på att klätta! Bra klätterträd är det dålig med hemma hos oss. Nosbuff
SvaraRaderaMaya - de var riktigt underhållande, lecakulorna. För oss i alla fall. Matte höll visst på att slå några kattomortaler når hon snubblade omkring i dem. Kurr och burr.
SvaraRaderaDui och Deco - vi håller med, det hörs ju på namnet. Det går riktigt bra med klättrandet. *stolt* Fast jag får inte klättra för högt för matte. Ni har så mycket annat spännande i ert Område. Trappor låter kul! Nosbuff.
Hur kunde kulorna åka ner på golvet trots att ni hjälpte till? Klantiga människor. Så blir de griniga över när ni leker med lekarkulorna. *skakar på huvudet* Det där med att hoppa ner på "fel" sida om grenen när man klättrar, det har även jag gjort. Jag blev också hängandes i luften en stund. Minst femtielva sekunder.
SvaraRaderaDet är klart att matte måste klättra med i trädet när ni är där uppe. Hur ska hon annars lära sig nåt om vad ni ser och hör? Väldigt duktigt av Rasmus att vissla samtidigt som han balanserar. *Imponerad*
SvaraRaderaSippo - hur kulpåsen välte är ett missterium! Men något skoj ska man väl ändå få ut av dem, när de rasslar omkring på golvet. Förstår inte, varför inte våra människor klättrar med oss upp i trädet. Då behövde man inte tänka så mycket på vilken sida man hoppar ner. Tänk att du svävade omkring i femtielva sekunder! *stora ögon* Tass.
SvaraRaderaKattson - vad skönt att du håller med! Jag tycker minsann också att matte kunde klättra lite. Det är ju bara att ta sats och rusa upp! Då kunde vi ligga och spana från varsin gren. Hon behöver ju inte vissla på en gång, som jag kan göra. *fniss* Kurr och burr.
Ska absolut uppmana matte att också plantera kattmynta. Tänk att bara kunna gå och ta sig en sniff när man blir sugen!
SvaraRaderaOch dig, Rasmus, beundrar jag verkligen för din smidiga panterstil i trädet. Tala inte om det för någon, men själv vågar jag mig aldrig ut på såna grenar, jag bara rusar uppför stammar, en bit. Men skvallra inte!
Gustav - eget kattmynteförråd är inte så dumt. Rasmus blir så lycklig över att bli kallad smidig panter, så han nästan går i spinn! Självklart är våra nosar förseglade. Men vi tycker du är en tuffing, där du sitter och spanar från tallen ut över ditt Område. *svanshonnör*
SvaraRaderaGud avd mysigt han ser ut att ha det, och vilka bilder matte får, här hinner man inte med me kameran alls förrän swiiiiisch är katterna på andra sidan gården så långt kopplet räcker! ;D
SvaraRaderaEm - att vara uppe i träden är jättemysigt! För att inte jama om att sitta hopkurad i buskarna. Fast där brukar det mest synas ett kattöra eller -öga bakom en massa blad. :) Tass.
SvaraRadera