Plockgodis - om katten själv får välja

Ibland känns det bra orättvist, att vi katter måste stå ut med att saker och ting stängs inne och göms från oss. Ta det här med godis, till exempel. Om katten själv fått välja, tror ni inte att vi hade föredragit plockgodis? Det kunde med fördel serveras i en gnistrande kristallskål och alltid stå framdukat så att var och en kunde nappa åt sig en bit i förbifarten mellan vattenskålen och klösbrädan. 


Men icke. En av våra godisfavoriter är mjölklinser med kattmynta. Den köper matte i en liten ask, och inuti ligger linserna i en liten skojig prasslig plastpåse. Men tro inte att det är någon självservering som gäller.

Mumsiga linser med kattmynta!

Långt därifrån, faktiskt. Matte gömmer undan myntalinserna i en liten plåtburk, som är väldans svår att öppna. Tro oss. Vi har försökt! Det vittnar klösmärken med avskavd färg om.

Fasligt inbrottssäker burk.

Att godiset har fått en så olycksalig placering har att göra med denna misses bulimiska äventyr, påstår matte.

Nämen, aldrig skulle väl jag...? *korsar klorna*

En natt för ett par år sedan vaknade matte av hulkljud. Hon tände lampan, konstaterade att det var Isak som kräktes och tog rätt på det hela. När matte precis höll på att somna, började svarte Mysak kräkas på nytt. Detta upprepades ett antal gånger, och nu var det en riktigt orolig matte som knappt tordes sova resten av natten. Stackars Isak kunde ju vara dålig och behöva tillsyn.

På morgonen fick allt sin förklaring (påstod matte). På golvet i köket hittade hon en uppriven mjölklinsask och en sönderklöst plastpåse. Båda tomma, naturligtvis. Hon hade nog sina aningar om vem som med god aptit satt i sig en nästan full ask mjölklinser. Det är väl inte helt otänkbart att en viss röd herre blev misstänkt som medbrottsling, men inget kunde bevisas, då rödtotten hade något mer av en plåtmage. Själva har vi inte så mycket att jama om händelsen. Alla eventuella frågor besvaras endast med kurridiskt ombud närvarande.