Det började inte så bra. Matte gick två varv runt utställningen och letade efter Vitöras nummer på burarna, men hittade inget som stämde. Men så fick hon se detta vid ett av domarborden:
Inkan står och visar upp stilige Vitöra.
Nu fick matte också träffa Dui och Decos matte, och lille Joker.
Liten Joker tycker man blir hungrig på utställningar.
Alldeles nära Liga-buren fanns Katten Jansson och hans snälla matte, som hade skänkt ett klätterträd till ett av Wikkis Tasserier. Dui och Deco var de som vann det Tasseriet, och de valde att skänka klätterträdet till Södertälje katthem. Efter utställningen skulle det följaktligen bli klösträdsleverans till katthemmet.
Katten Jansson var en cool kisse, som inte lät sig bekommas av allt liv och rörelse i omgivningen.
Naturligtvis måste ju mattarna också besöka lilla Krokodillan i hennes bur.
Lite senare dök Luddrumpan och Gosnosens matte upp, och det var nog fler än Joker som blivit lite sugna vid det laget. I samlad tropp stolpade mattarna iväg till cafét.
Förutom att stoppa i sig mat hann visst matte med ett och annat spännande äventyr. Hon är väldigt svävande angående detaljerna, men undrar om hon stötte på stackars Jan Fasan där också? Stackars, jamar vi, för matte lyckades med illdådet att skrämma av honom stjärtfjädrarna. *tassen för ögonen*
*Nosa, sniffa* Luktar som en stooor pippi!
Notera tassarna, som med äganderätt griper om fjädern. Den här släpper Findus inte ifrån sig i första taget!
Men herrejamarns, matte. Hur ser den där fasankillen ut numera, egentligen?
Matte säger att hon hade en dag i trevligt sällskap, med många nya intryck. Hon var nöjd med att ha varit där, och lika belåten att vi inte var det. Av någon anledning tror hon inte, att vi skulle varit någon av de coola kissarna som tog allt med ro.
Matte tackar för trevligt sällskap och hoppas att ses igen. Men vi ser minsann att vår matte är SNÅL! Här blev det bara en vippa. Vi är glada att vi slipper vara med på utställning, verkar vara alldeles för mycket liv och katter runt omkring.nosbuff
SvaraRaderaMin matte tycker det är attans att det är sååå låångt upp till Stockholm , hade varit jamarns kuligt att komma upp på någon utställning nån gång.
SvaraRaderaMen man vet ju aldrig , kanske jag dyker upp nån gång :)
Håller med er om att den där Fasanen är det synd om som blev så rädd när han fick syn på er matte att han tappade stjärtfjädrar :( *fniss*
Oj vilken spinnande dag er matte har haft, vår matte är allt lite avis. Findus ser lika bestämd ut som vår rödtott Bosse när han ser en vippa, den är det ingen som kan ta ifrån honom. *fnissjam* Jag brukar försöka för att retas med honom men då går han morrande iväg med den i munnen.
SvaraRaderaSynd att inte er matte tog ett kort på fasanen efteråt, det hade vart kul att se den utan fjädrar.
*nosbuffar*
I feel kind of bad for the kitties in the cages. I'll bet most of them don't like being taken around to shows.
SvaraRaderaYou have it best, with your human coming home with a nice feather for you to play with.
Det var trist att vi inte kunde komma, nästa gång kanske. Kul med fasanfjädern matte kom hem med!
SvaraRadera=^.^=
Nosbuffar
Faktiskt tror inte jag heller att ni skulle vara coolaste killarna på en kattutställning, men kanske de sötaste?
SvaraRaderaJag tycker ni gjorde det enda rätta som skickade iväg matte till utställningen, slapp att vara inlåsta i burar men fick hem en fjädertrofé. Nästa gång måste ni ställa som villkor att hennes cafébesök = godisinköp till er. Nån rättvisa ska det väl vara?
SvaraRaderaTack för att du kom. Det var så trevligt att träffas. Kram
SvaraRaderaVad kul att träffa så många trevliga människor och katter. Önskar jag kunde varit där, vill också träffa er Matte och de andra.
SvaraRaderaÅh vad skojsigt att er matte träffade alla bloggkissemissar med tillhörande tvåbeningar. Tänk om vi också hade fått vara där. Men då hade väl Lill-Spinkis (Chinook) brallat på sig i pälsbôxan av rädsla. Och kanske jag också för den delen. Mamma Rozie säger att den ende av oss som hade funnit sig i att vara där är vår store, lugne, go´e och trygge Buddis alias "StorPoffen". Fast egentligen så heter han ju Cherokee, men det visste ni ju redan. Annat är det med mig som bara kallas för Busan. Men skulle man fråga Lill-Spinkis så heter jag väl "Jädra Kattskrälle". Han gillar inte mig för jag brukar jaga honom och spöa upp honom lite då och då. Och då får jag trät av både mamma Rozie och pappa husse. "Sluta mobba Lillen!" säger de med arga röster. De fattar inte att jag retar mig på att han blir så himla nervös i mitt sällskap. Jag vill kela, men när han biter ifrån blir jag ju ledsen och förbaskad på honom. Egentligen är det ju ganska synd om lilla kissemissförstådda mig! Visst då?! *snörvel, snyft*
SvaraRadera