måndag 22 augusti 2011

Och så klagar de på hår...

Varning för kräsmagade: Läs inte detta medan ni äter frukost, lunch, middag, mitt-i-natten-mål eller annan viktig måltid!


På morgonen, alldeles efter att matte har tömt kattlådan, är det alltid någon av oss Stationskatter som glatt kommer tassande. "Tjoho, matte har spolat på lådan", jamar man och så tassar man in i Hol-bordet och börjar utföra en arkeologisk utgrävning för att bedöma om spolningen är till belåtenhet. 


Därefter sätter man sig och gör det man ska, gärna det stora, och med fördel precis när matte ska hugga in på sin frukost. Detta brukar resultera i en ny omedelbar spolning. Naturligtvis ökar detta utsikterna att hugga en skinkskiva från mattes knäckemackor under lådrenoveringen.


Isak: Klart jag ser dig, matte. Jag bara nonchalerar dig. Är lite sur på dig, faktiskt.

Fast just idag fungerade inte strategin lika bra som annars. Genom en näsologisk provsniffning av luften förstod matte att det var dags att spola på lådan igen. Då började det höras märkliga hasande ljud ute i hallen. Dessutom tassade båda strumpmissarna dit och började ivrigt krafsa på golv och garderobsdörrar för att försöka hjälpa till att dölja lukten.

När matte tittar ut i hallen, sitter Isak och drar sig olyckligt fram på baken. Med lite papper i handen gör matte en okulärbesikting av akterpartiet på svarte Mysak. Där sitter det kvar en klump av det stora, som inte vill lossna. Raskt tar matte klumpen i pappret och Isak är fri igen. 

Vad som var boven i dramat? Isak har ätit upp ett långt hårstrå, troligen medan matte har kastat torrisar åt honom, och i detta dinglade klumpen. Vi vet precis vems hårstrå det var!  Och så har matte mage att klaga på de pälshår vi släpper... *mutter*

14 kommentarer:

  1. Det är så tyyyypiskt! Så tyyypiskt människor! De klagar på oss och vår päls, men den som dräller hår överallt är faktiskt vår människa. Långa hårstrån. Många hårstrån! *fnys

    nosgos å gottisar
    Maurice & Kajsa

    SvaraRadera
  2. *fniss* Det händer den bästa.
    Tänk när vår matte hade lååångt hår, ända ner till midjan innan hon blev sjuk hände det oss också någon gång att vi fick i oss ett eller annat strå, med exakt samma resultat som Svarte Mysak.

    =^.^=

    Nosbuffar

    SvaraRadera
  3. Kanske läge att använda Furminatorn på matte?
    ;-)

    Nosbuff

    SvaraRadera
  4. *fniss*...håller med Max & Måns.
    Buff!

    SvaraRadera
  5. *Pfft* Så typiskt va'...
    Supercoolt foto på söte Isak ♥
    /Jam & Kram!

    SvaraRadera
  6. Det är så typiskt att katterna alltid får skulden för nedhårningen när det faktiskt är människorna som är värst.

    SvaraRadera
  7. Men uschjam då. Skönt att matte var hemma och kunde rädda lilla Isak. *ryser* Verkligen fräckt att klaga på att ni pälsar ner när matte är femtisjutton gånger värre.

    SvaraRadera
  8. Om matte ställer till så att det blir så här är väl det minsta hon kan göra att bjussa på lite skinka? Undra på att Mysak blir lite sur.

    SvaraRadera
  9. Jamar med de andra, varför skall vi alltid få skulden? Nog borde ni ha fått lite extra skinka som plåster på såren!
    *nosbuffar*

    SvaraRadera
  10. Men stackars dig, Isak, förstår precis hur jobbigt det var för dig. Och allt bara för att matte inte kan hålla ordning på sitt hår! *suckjam*

    SvaraRadera
  11. Så det kan bli och allt detta för att matte envisas med att sprida en massa hårstrån omkring sig.Nosbuff

    SvaraRadera
  12. Klumpar som inte vill lossna är ett otyg, både för katter och mattar, det kan vi intyga. Många gånger har matte muttrande tvingats rengöra en stor bit av golvet där jag har kämpat för att få min bakdel fri från föroreningar. Men att det skulle kunna bero på hårstråsförstoppning har vi aldrig tänkt på. Tack för uppslaget, klart det är tvåbeningarna som ställer till det!
    Tassklappar

    SvaraRadera
  13. Förlåt att jag fnissar :)
    Jag vet att det inte alls är kul med en sån där klump fastsittandes i rumpan :(
    Var glad att du inte åkte på att få rumpan tvättad också , det brukar minsann jag göra :(

    SvaraRadera
  14. Klump i rumpan kan inte vara kul.
    Själv har jag intagit en nästan hysterisk ton. Det slutar ju inte att regna.
    Astrid tror att hennes kärleksförklaring är besvarad från mitt håll (vilket den är iof men inte på DET viset).
    Det störtregnar ute och jag känner inte för att bli dyngsur.
    Jag har ju min toalett ute så jag får väl ta mig ut. Just nu skiner faktiskt solen så jag kanske ska ta mig en promenix

    SvaraRadera