Örontofsräddare

Dagen började med att matte rymde iväg med dörren till Billy inpackad i brunt papper. Hon skulle iväg till IKEA och höra sig för om det gick att reklamera eller möjligen återköpa dörren. Killen vid bytesdisken log lite när matte förklarade problemet. Det var uppenbart, att lika självklart som matte tyckte att det var att man skulle kunna montera två ungefär meterhöga dörrar (den ena ovanför den andra) i en tvåmeters Billy, lika givet tyckte killen att det var att det inte skulle fungera. 


Kanske de allra flesta människor i det läget väljer att köpa en hellång tvåmetersdörr? Fast de har förstås inte en avknipsarkisse hemma. I nedre delen av Billy förvaras de särskilt läckra skorna, dvs de med tuggvänliga skosnören. I övre delen har matte halsdukar, handskar och lite annat. Därför ville hon kunna öppna en övre dörrhalva för att ta ut en halsduk, utan att för den skull öppna nedre delen och släppa in lillmissen till skosnörena.


Fast den långa harangen behövde matte inte dra. Det gick hur bra som helst att få antingen pengarna tillbaka eller ett tillgodokort att dras i kassan. Det ska IKEA verkligen ha en eloge för. Egentligen var det ju inte fel på dörren, utan snarare så att det inte var meningen att man skulle kombinera två dörrar på det sättet. I vilket fall är det väldigt bra kundbemötande som gör att man gärna kommer tillbaka, tycker matte.


När matte väl kommit hem igen, undersökte vi förstås vad hon hade handlat. Det var bl a den här plastprylen. Kan ni gissa vad det är?

 En örontofsräddare.

Det är en örontofsräddare! Puh, skönt, för den kan verkligen behövas, särskilt som våra örontofsar redan är halvt bortsvedda av mattes eder. Det är nämligen så, att matte sedan länge har haft handtag till skåpdörrar liggande. Det har inte blivit av att montera dem. När handtaget ska fästas med två skruvar, en i varje ände, så vill ju de allra flesta att det ska sitta rakt. Annars är det risk för känsliga örontofsar som befinner sig i närheten! Den här grunkan placeras med den uppvinklade kanten längs dörrens sida, så att det blir rakt. Sedan markeras skruvarnas placering i lämpligt läge i de små hålen. Smart va?


Det fanns lite mer i prasselkassen. Naturligtvis hoppades vi på något ätbart. Alltså, något som var tilltalande för små utsvultna kattmagar. Men icke!

Findus: Men fanns det ingen tonfisk? Rökt räkost? Eller goda sticks?