söndag 25 mars 2012

Skatmagnet

(Magpie magnet)

Stackars Rasmus! Han har visat sig vara en riktig skatmagnet - om nu skator reagerat på magneter, förstås. De som följt vår blogg länge kanske kommer ihåg, att lillmissen älskade att vara ute i sele när han fick prova på det. Ända tills de där förbaskade skränande skatorna kom och förstörde allt. Var än matte och Rasmus befann sig, dök de högljudda skränfockarna upp. Till slut visade Rasmus, att han inte alls ville vara ute längre genom att krypa ihop och gnälla vid mattes fötter.

Poor Rasmus! He has turned out to be a real magpie magnet- if magpies had responded to magnets. Those of you who have followed our blog for some time may remember that lillmissen loved being outside in harness since he first got to try it. Until those darned screaming magpies ruined everything. Wherever mum and Rasmus were, those noisy troublemakers popped up. In the end, Rasmus did not want to go for walks any more. He showed it by cowering and whining at mum's feet.


Vi hoppades alla, att det inte skulle finnas lika gott om befjädrade bråkmakare här vid vår nya lägenhet, men matte och lillmissen hann bara vara ute en liten stund idag innan kvarterets skator upptäckte dem. Några likasinnade kråkor sällade sig till skatflocken, och sedan satt de och kraxade allt de kunde uppe i ett träd. Nåja, Rasmus hann i alla fall smaka på lite färskt gräs innan han fick retirera.

We all hoped that there would not be as many feathered troublemakers here at our new flat, but today mum and lillmissen had been outside for only a little while before the neighbourhood magpies discovered them. A few like-minded crows joined the flock, and then they sat cawing in a tree. Well, at least Rasmus had a taste of some fresh grass before he had to retreat.


Lillmissen har hittat några färska grässtrån bland alla torra ek- och lönnlöv.
Lillmissen has found some fresh grass among all dry leaves from oak and maple.

Vår lillgrabb har ju haft sina sammanstötningar med otäcka fågelflockar förut. Det fanns rätt rejält med måsar där vi bodde tidigare, fast här har vi ännu inte sett till några. Vi saknar dem inte heller, om vi ska vara uppriktiga.

Our little boycat has had his encounters with nasty bird flocks before. There were lots of gulls where we lived before, but here we still have not seen any. We certainly do not miss them either, to tell the truth.

Här är många vassa näbbar. *ryser*
Here there are many sharp beaks. *shudder*

12 kommentarer:

  1. Härligt att komma ut! De där skränisarna kan hålla sig borta tycker vi! Jättefin bild.Nosbuff

    SvaraRadera
  2. Stackars lilla kvittermissen! *tröstnosbuffar* Hoppas de där otäcka skränfåglarna håller sig borta nästa gång och att måsarna inte hittar hem till er. Det konstiga är att matte som inte heller gillar måsar kallar dem för flygande råttor. Men råttor är ju något positivt! *förvirrad* Nåjam, det är ofta som tvåbeningar är konstiga... Jamarfin bild på Rasmus, han är väl kattmoflerad i gräset.
    *nosbuffar*

    SvaraRadera
  3. Stackars liten! De där skränisarna verkar inte alls trevliga. Hoppas du slipper dem nästa promenad!

    SvaraRadera
  4. Jag frågade matte varför skatorna och måsarna är så dumma mot Rasmus och då sa hon att hon tror att de vaktar honom just för att han är katt. Katter tar nämligen både ägg och fågelungar... så de tror nog att Rasmus skall klättra upp i träden och röva i deras bon. Så dumt! De borde ju se att Rasmus har sele och koppel på sig och inte kan klättra i träd... eller har de sett honom skala uppför en trädstam med sin matte hängande efter i kopplet, kanske? *fniss*

    Tass från Imma, abbemissa.

    SvaraRadera
  5. Stinky, stinky birds. Rasmus, you poor mancat! We wish there was something we could do to help. We have magpies nearby here, and many crows we can hear but usually they keep away. You must be strong though and keep enjoying the things you want to do. Have courage and ignore the feathered cackles.

    SvaraRadera
  6. Vi hatar skatorna också!
    Dom är så bråkiga.Dom låter varje gång jamisarna är i rastgården, men Smulan och Amanda har lärt sig att de är trygga där inne.
    Retas gör dom i vilket fall och skränar så öronen håller på att trilla av. USCH!!!

    =^.^=
    Trösebuffar till Lillmissen å en kram till matte

    SvaraRadera
  7. Stackars Rasmus. Tycker det är fräckt av skränkraxarna att bråka med honom så där.

    SvaraRadera
  8. Envisa djur som flyttar efter Rasmus. De är riktigt ohyfsade och har dessutom inget vett i skallarna så man kan inte jama dem tillrätta heller. Hoppas de hittar andra marker att sitta och kraxa på.

    SvaraRadera
  9. Här finns både kråkor och skator, och de låter när jag är ute, men det gör alla andra fåglar också. Särskilt nu när det börjar bli vår är de extra skräniga. Hoppas Rasmus kan lära sig strunta i dummingarna, för så länge han släpar på en matte och inte kommer för nära deras bon kommer de nog hålla sig uppe i träden.

    SvaraRadera
  10. Mjau, jag förstår precis hur Rasmus har det. Drabbades själv av samma sak för en tid sedan. Just när jag hade börjat tycka att det var roligt att vara ute så blev jag kattackerad av en flock måsar. Nu är jag jamarrädd att de ska komma tillbaka och vågar bara vara ute en kort stund åt gången. Fyjam för aggressiva flygfän! *morrar och fräser* Ni kan läsa mer om kattacken här:
    http://gunillaofrasse.allas.se/rena-hitchcock-rysaren-nar-faglarna-anfoll/
    Hoppas att både Rasmus och jag får tassa ut i lougn och ro i fortsättningen!
    Tassklappar

    SvaraRadera
  11. Stackars dig Rasmus som inte får vara ifred från Skatorna :(
    Här har Skatorna fullt upp med att retas med Gladan , så jag slipper dom när jag är ute = GLAD !

    SvaraRadera
  12. Åh jobbigt med såna däringa bråkstakar. :-((
    Tazz&Kram

    SvaraRadera