Helghyss

Inatt var matte inte glad. Hon har vaknat alldeles för tidigt på mornarna, flera timmar, hela veckan, så när det blev lördag planerade hon att riktigt sova ut. Men inte kunde väl Findus rå för att han blev extremt gosesugen klockan ett inatt?

 Findus: Men jag behövde faktiskt lite nosgos inatt, matte!

Oförklarligt nog uppskattade matte det inte lika mycket som Findus. Efter att ha kliat honom bakom örat en stund, försökte hon vända sig bort åt andra hållet. Fast då flyttade han med, och kurrade högt hela tiden. Efter utebliven reaktion tog kapten Rödskägg ett bestämt tassgrepp kring mattes hals och hon fick blöta nospussar i hela ansiktet. Sömndrucken vinglade matte upp ur sängen och ut i köket. Nu var det ju faktiskt inte torrisar som lillbamsingen ville ha, utan gos, men om matte envisas så inte oss emot. Men kan ni tänka er? När vi hade slukat de utströdda torrisarna och tänkte tassa in i sovrummet igen så var dörren stängd. 

Fullständigt övertygade om att ett misstag måste ha skett, bestämde vi oss för att påjama för matte att dörren nog blåst igen eller gått i baklås. Under ivrigt jamande och krafsande berättade vi hela historien, och faktiskt fick det till resultat att matte steg upp och öppnade dörren. Puh, tur att vi var så uppmärksamma. Dörrar som slår igen hur som helst kan man inte lita på.

På morgonen var det Isaks tur att göra ett litet hyss. Nu är det så, att matte bestämt sig för att vara en aning nyttigare. Istället för mat från frysdisken till lunch, så har hon tagit med sig egen mat hemifrån. Ja, överhuvudtaget försökt bättra sig lite när det gäller maten. (Fast vi har minsann noterat att hon inte petar i sig av lightfodret! Nåjam, vi gillar lightmaten rätt bra. Men det gäller principer här.) Så med en liten, liten förhoppning att nyttigheten skulle synas så ställde sig matte på vågen. Förskräckt konstaterade hon, att hon gått upp flera kilo. Det var verkligen inte vad hon hade tänkt sig. 

Men så kände hon något lent, pälsklätt stryka mot benen och insåg att Mysak gjort henne sällskap på vågen. Ett nytt försök till invägning gjordes. Också denna gång i sällskap med en svart kisse. Till slut fick matte väga sig alldeles på egen hand, fast då var alla kissarna på andra sidan om dörren. Aldrig har nog matte varit med om en sådan snabbantning. Hon minskade i vikt med flera kilo på bara några minuter. Det ni, löpsedelsskapare!

Isak: Matte påstår att jag är en VIKTigpetter. *sniff* 

Matte påstår att vi är ena riktiga buskissar. Men det hon inte tänker på, är att det som är hyss för henne, är vårt sätt att tala om att vi vill vara nära henne. Så det så!