Skrivkramp

Idag tänkte lillmissen låna bloggen.  Kreativ kisse som han är, ville han tassa ned några rader och måla lite bilder. Men det är inte lätt att hitta på något på beställning...


Rasmus:
- Milda makrill, vad det var svårt att komma på vad jag ska jama om! Det är nog det här som kallas skrivkramp. Kanske går det lättare om jag kliar mig i huvudet lite?

 Hmm, vad ska det handla om idag då? *gnager fundersamt på pennan*

Men nu vet jag! Postisen släppte ju ned en spännande påse genom brevinkastet. Jättesnygg var den också. *målar ivrigt* Titta, vilken fin fjäderkotlett på den! Och kan ni tänka er, fast det stod våra namn på den, så öppnade vi inte brevet förrän matte kom hem. 

Frestande, prassligt, stiligt påskuvert.

Vi hade fått ett paket från Klosterkatterna och deras matte. Inuti påsen fanns en massa spännande saker. De av er som brukar följa Klosterkatternas blogg minns kanske, att snälla, omtänksamma Assar ville auktionera ut sin fina spik. Genast kände vi, att det här var något vi behövde. Spikar kan man koka soppa på, har vi hört. Det kan matte få låna den till. Sedan tror vi, att den kan vara bra att dyrka upp saker med. Kanske den där dumma plåtasken med jättesmarrigt godis? Om matte slår in den i väggen på lagom höjd, kan man säkert klia sig lite mot den också. Och för all del, behöver matte hänga upp något, så kan hon få använda vår spik. 

Har ni sett, en sådan fin spik! *stolt*

Det fanns en andra användbara prylar i påsen också. Godis till matte och till oss. Vi fick nämligen havre, så nu måste matte så kattgräs åt oss. Vi hjälper gärna till också. Vi missar är faktiskt jättebra på att plantera. Kryddväxtfrön, som också ska sättas i jorden, fanns det i påsen. *gnuggar tassarna* Och ett fint kort med en kisse på. 

Naturligtvis var det skoj att få en massa fina saker. Fast det allra, allra bästa var att veta, att pengarna från auktionen gick till Snuffefonden. Snuffe var tillsammans med Sippo säkerhetskatt i deras Område. Tyvärr blev Snuffe väldigt sjuk i höstas. Fast han fick åka till sin vettis flera gånger, ville inte det där dumma som fanns i kisseriet försvinna. Till slut var Snuffe så dålig, och det fanns inte fler behandlingar att prova, så han fick somna in. 


Nu var det så för Snuffe, att med hjälp av husses försäkring och med stöd från vänner så kunde han få hjälp hos de snälla vettisarna på Valla Djurklinik. Ibland är det inte så för alla kissar. Deras människor har helt enkelt inte pengar för vettisbesök, hur gärna de än vill hjälpa sina älskade husdjur. Så Wikki och Klosterkatternas mattar fundelerade ut, att man kunde skapa en fond till minne av Snuffe. 


Det är klart, att jag vill måla en bild av Snuffe också. Här sitter han, och spanar från sin uteplats så att hans Område är tryggt och säkert. Vi saknar dig, kompis. *svanshonnör*

Sekerhetskatten Snuffe med sina schtiliga morrisar.