Långben

Kan härmed meddela, att våra öronhårtofsar numera är halvt bortsvedda. Ni vet, de där tussarna som ska skydda öronen så att det inte kommer in vilket skräp som helst. Synd att de inte är ljuddämpande också! Matte kom nämligen hem med ytterligare en halvhög dörr till Billybokhyllan. Hon hade nog tänkt sig, att det skulle gå att kombinera två dörrar till vår Billy. Ganska snabbt märkte hon (och vi) att så inte var fallet. Då stämde måtten (de färdiga hålen) för gångjärnen inte längre. Man kan väl säga, att det osade både det ena och det andra om mattes haranger när hon upptäckte detta? Därav våra örons sorgliga tillstånd. De har nästan skrumpnat ihop av rena förskräckelsen, plus att örontofsarna nästan sveddes av att lyssna på jeremiaderna.

För övrigt kan berättas att vi fått smaka en ny sorts mjukmat. Bozitas tetra med rensmak. Vi två strumpmissar tyckte om den, fast matte påstod att det luktade mer skunk än ren när hon öppnade förpackningen. Som vanligt så slickade Isak bara i sig den lilla gelé som fanns med. 

I vilket fall var det välkommet med omväxling till torrisarna. Matte kände nog en viss press på sig att förse oss med något smarrigt. Hon förstod vinken, när vi började jaga mellanmålet som flög in genom fönsterspringan.

Rasmus: Jag fångade faktiskt en långben idag! *stolt*

Några blomkrukor och vattenskålen var i fara när vi satte efter inkräktaren. Som vanligt hann matte inte alls med att ta kort, men det var lillmissen som fångade bytet. Det var en sådan där långbent sak, som tydligen kallas för harkrank. En lagom aptitretare blev det i alla fall.

Åskar är i antågande, så vi får nog sluta nu. Ska se om vi kan hälsa på våra kompisar senare istället.