lördag 31 mars 2012

Vem lufsar där?

(Who is lumbering there?)


För några veckor sedan, berättade vi att matte kallar Findus för sin lilla gosiga nallebjörn. (Själv tycker Findus, att han är en stor och farlig björn, men det är en annan historia.) Det ska genast sägas, att Findus är den enda björnen som matte vill gosa med. Tror att det kan vara en så rätt klok inställning. Och den enda gången matte träffade på en riktig björn, blev det minsann inget gos och mys. Näää, det blev snabb reträtt från mattes sida.


Some weeks ago, we told you that mum called Findus her little cuddly teddy bear. (Findus himself thinks he is a big and dangerous bear, but that is another story.) It should be said at once, that Findus is the only bear that mum wants to cuddle. That is probably a wise position. And on the only occasion that mum came across a real bear, there was certainly no cuddle. No, there was a very hasty retreat on mum's part. 


Så här var det: det här var tolv år sedan, när matte fortfarande bodde långt uppe i norra Sverige, norr om polcirkeln. För att fira att semestern börjat, tillbringade hon och hennes tre kollegor helgen i en av kollegornas stuga, som låg mitt ute i skogen vid en älv. På kvällen rodde de över älven för att grilla korv i en liten engångsgrill som de hade med sig.  Och så gott det luktade om korven! Alla mattarna (alla bodde nämligen med en kisse eller skällis) kände hur magarna började knorra av den aptitretande doften.


This is what happened: it was twelve years ago, when mum was still living way up in northern Sweden, north of the Arctic Circle. To celebrate the beginning of the summer vacation, she and her three colleages spent a weekend in a cabin belonging to one of the colleages. The cabin was in the middle of the woods, by a river. In the evening they rowed across the river to grill sausages in a small disposable grill they had brought with them. And the sausages smelled so good! All the mums (they all had cats or dogs) felt their stomachs growling because of the appetizing aroma.


Fast det fanns visst fler som tyckte att korven luktade smaskens. Rätt som det var utbrast en av mattarna: "Titta! En björn!" Alla de andra mattarna trodde förstås att hon skojade, speciellt som hon lät så glad, men när de vände sig om stod där en liten björnunge ett tiotal meter bort. Den var verkligen söt, men det var ändå inte det som matte först tänkte på. Nej, det som hon kläckte ur sig var följande: "Var är mamman?"


But there were others who thought that the sausages smelled yummy. All of a sudden, one of the mums exclaimed: "Look! A bear!" Naturally, the other mums thought she was joking, especially since she sounded so happy, but when they turned around there was a small bear cub maybe ten or fifteen meters away.  It was really cute, but that was not what mum thought about first. No, the words tumbling out of her mouth were "Where is the mother?"


Nu blev det bråttom. Att komma emellan en björnunge och dess mamma hade ingen lust med. Samtidigt ville mattarna vara ansvarsfulla och släcka elden. Som tur var låg älven bara några meter bort, så det var lätt att hämta vatten. Sedan satte nog de fyra mattarna hastighetsrekord i att ta plats i roddbåten och komma iväg. Det här var innan det var vanligt med kamera i mobilen, och i ärlighetens namn hade nog ingen stannat upp för att ta ett kort. Mamma Björn var säkert inte långt borta. Därför har matte inget kort på den lilla björnungen. Fast bilden på den här lilla björnen är inte så tokig, den heller?


Now they had to hurry. Nobody wanted to get between a bear cub and its mother. At the same time, the mums wanted to behave responsibly and put out the fire. Fortunately, the river was only a few meters away, so getting hold of water was easy. Then the four mums probably set a speed record when they stepped into the rowing boat and rowed away. This was before the mobile phones had cameras (or at least it was not common), and in all honesty nobody wanted to pause to take a picture. Mama Bear was probably not far away. Therefore, mum does not have a photo of the little bear cub. But the picture of this little bear is not so bad either, is it?


Mattes lilla nallebjörn.
Mum's little teddy bear.

8 kommentarer:

  1. Oj vilken spännande berättelse. *stora ögon* Tänk vilken tur att mamma björn inte kom lufsandes också.
    Är det verkligen Findus på bilden?? *stirrar* Han var då inte stor.

    SvaraRadera
  2. Oj, din matte e modig! Min har också varit nära björn i skogarna, en vuxen.
    Jättesöt nalleunge! Kunde varit ett av mina barndomsbilder, om jag haft nån.

    SvaraRadera
  3. Vad klok er matte och hennes kollegor var som snabbt tog sig därifrån. Mammabjörn vill man inte träffa på nära håll... Men det var en synnerlig söt björnunge på bilden! :)
    *nosbuffar*

    SvaraRadera
  4. Min matte började osökt tänka på en viss reklamfilm för ett spelbolag som går på TV just nu där det ingår en Björnunge och en väldigt kinkig mamma Björn :)
    Var nog klokt att retirera även om det kurrade jättemycket i magen !
    Findus du var jättesöööt när du var liten nallebjörn :)

    SvaraRadera
  5. What a story - your mum is so brave! Maybe I have to rethink my ideas about Swedish people! All the brave women going to the woods on a bear hunt! And saving the mighty forests from a fire. Respect!
    And now Äiti is making very loud squeeing noises in my ear at the picture of 'Findus-nalle* and his huge kitten eyes. This is too much for a Sunday morning. I need to rest.

    SvaraRadera
  6. Vi tycker att den lilla björnen är väldigt söt! Klokt att mattarna att ge sig iväg fort, en stor björnmamma hade inte varit kul! nosbuff

    SvaraRadera
  7. Oops, äta i sällskap av Mamma Björn är inte lämpligt! ;) Man kan nog till och med säga - att äta eller ätas, det är frågan?

    Kanske ni ska föreslå för matte att hon ska vara med i OS i snabbrodd!! ;)

    SvaraRadera
  8. Jamarn's vilken tass....
    /Jam & Kram

    SvaraRadera