Tänk att de fortfarande kallar mig för lillmissen? Fyller man TRE år är man faktiskt stora killen! Bara för att de andra grabbarna är två år äldre...
Stor, stilig och stark stationskatt. Ingen lillmisse!
Så var det presenten. Mattes överraskning som hon blivit alldeles svartprickig av. (Egentligen är det till oss alla tre kissekatter. Vi fyller ju år ganska tätt inpå varandra nu i maj.)
Vi har fått en gäst. Eller inneboende. Ivar har flyttat in. Ivar ska vara med oss så att vi kan få vara ute på uteplatsen. Resten av tiden så får han nog ligga och trängas med dammråttorna under sängen. Eller nåt.
Helst hade vi velat få Ivar inslagen i ett stort paket med prassligt papper och massa med rosifetter. Fast matte trodde det skulle bli för svårt.
Här har vi Ivar. Och så här har matte fixat till honom. Fast vår vikskärm har svetsnät och inte tyg, förstås. Nu ska vi bara få matte att göra klart de sista skärmarna. Sedan ska vi ut och sniffa på luften på uteplatsen!
