Fin sjal från Östgötakatterna

Vi måste göra reklam för de fina sjalarna som Östgötakatterna säljer. Matte ville förstås beställa en, men hade väldeliga besvär med att bestämma sig för en färg. De är ju så fina allihop!

Igår levererades sjalen. Vi hörde förstås, att postisen var utanför dörren. Först släpptes det ned en del reklam. Inget spännande, för det var inga bra priser på kattmynta. Sedan hörde vi, att det blev lite mer skrammel med brevinkastet. Det lät som, om det vadderade kuvertet fick justeras lite fram och tillbaka för att passa in. Findus satte sig rakt nedanför brevinkastet för att vara redo att kasta sig över kuvertet, men matte föste bort honom. *fnys*

Jättesnygg sjal. Ni ser väl, att Kapten Rödskägg är redo att kattifiera den?

Mat, mat, mat...

... och inget får man smaka! Hur rättvist är det, egentligen? Inkan kommer på besök och har med sig en stor säck med torrisar som luktar så gott, så gott. Men tror ni att vi fick smaka? Nopp, säcken trycktes utan krus in i en garderob. En sådan, som fått en sådan där otäck spärr fastmonterad. *mutter*

Matte och Inkan sätter sig och börjar mumsa på en lasagne. För all del innehöll den kanske väl mycket grönsaker för vår smak, fast den smälta osten ovanpå kunde vi nog tänka oss att provsmaka, men det enda som erbjöds i matskålarna var lite torrfoder.

 Spenatlasagne med mumsig ost.

Efter maten så blev det fika. Matte hade bakat en saffran- och citronkaka. Receptet på kakan kan ni hitta här.

 Vi tycker nog, att det saknas kattgottisar på den här bilden.

Den här gången var alla kissarna framme när Inkan var här. Förra gången låg Findus och Isak mest och tryckte under överkastet, men nu hade de tuffat till sig lite. Panterkillen blev rätt så tjenis med henne och gjorde små hopp upp efter benen där han strök sig mot jeansen. Matte skulle ta kort, men eftersom hon alltid är så långsam beslöt Mysak sig för att komma och kolla in kameralinsen.

Hej matte, vad gör du?

Tack för idag, Inkan, det var jättetrevligt att få besök (även om matte låste in dina skor med de frestande skosnörena på). Jättesnällt av dig att köra hem den stora säcken med kattmat. Här kommer receptet på lasagnen:

Spenatlasagne (4 portioner)

Ugn: 225 grader i 30 minuter

100 g hackad gul lök

ca 250 g finrivna morötter

8 dl krossade tomater, gärna med smaksättning som vitlök eller basilika

rivet skal av 1 citron eller 1 lime

½ tsk sambal oelek

svartpeppar

ev lite salt efter smak (ej nödvändigt)

örtkryddor, färska eller torkade (brukar ta vad jag har hemma av t ex basilika, oregano, salvia, dragon - allt blir gott)

Lägg de rivna morötterna och den hackade löken i en rymlig stekpanna. Häll på de krossade tomaterna. Tillsätt smaksättningarna och kryddorna och blanda. Låt puttra i 10 minuter.

lasagneplattor - 6 st blir lagom i min ugnsform

200 g färsk bladspenat (1 stor påse)

500 g Keso 4 %

60 g finriven ost max 17 % (ca 1 ½ dl)

Börja med att ta hälften av tomatröran och bre ut i botten av ugnsformen. Lägg på ett lager lasagneplattor. Tillsätt alla spenatblad och ovanpå dem breds all keson ut. Lägg på nästa lager lasagneplattor och ovanpå dem resten av tomatröran. Strö över den rivna osten. Grädda i 225 grader i ca 25-30 minuter. Vätskan i tomatröran kan göra lasagnen lite lös när den är uttagen från ugnen, men får den stå och svalna lite brukar det sugas in mer i maträtten.

Kom snart tillbaka

Här händer det en del mystiska saker. Tur att vi som alltid är ivriga att hjälpa till, fast matte oftast kallar det vara i vägen. Mormor (mattes mamma) håller på att stoppa ned en massa grejor i en resväska. Det går inte så bra, för nu när hon har varit och hälsat på i 4 veckor har hon shoppat en massa saker. Den där väskan blir nog svår att stänga. Men så får de skylla sig själv också. Hade vi fått vara med och packa, hade säkert allt gått bra.

Kom snart tillbaka, mormor. Du har så goda skosnören!

Vi hoppas att mormor snart kommer tillbaka igen. Hon är så bra på att gosa, och så får man goda smakbitar när hon är i köket. Sedan är hon inte lika van som matte vid att ställa undan skorna. Det är högeligen uppskattat av Rasmus! Två gånger har han knipsat av hennes skosnören.

Gömställe

Ibland får matte så underliga idéer. Hon försökte visst gömma torrisarna för oss i en tom kökspappersrulle. Tur att Findus inte låter sig luras, utan minsann vet hur man ska få i sig maten. Det går ju inte an att gå omkring hungrig. Eller att låta fullt ätbara torrkulor ligga och förfaras i ett pappersrör?! *ryser vid blotta tanken*

En filt är alltid en kattfilt

Om vi kunde förstå, vad matte tramsar om? Vadå en ny filt, som bara är hennes, helst utan så mycket katthår på? Per definition så är alla plädar och filtar i hemmet kattfiltar. Så det så! Det är bara att maka på sig, matte, och bre ut filten lite extra så att den räcker till oss alla fyra...

En filt är alltid en kattfilt!

Matte lånar bloggen lite:
Jag vet med mig, att jag är ganska nyckfull i min roll som sekreterare i Stationskatternas blogg. Blogginläggen kommer ibland ganska tätt, men ofta lite glesare, liksom mina kommentarer i andra kattbloggar, som jag alltid läser men sällan hinner kommentera varje dag. I och med det att inläggen hittills varit så oregelbundna, tror jag att ingen reagerat på att jag varit tankspridd och kanske uslare än vanligt på att kommentera senaste månaden. I vilket fall hoppas jag att ingen tagit illa upp. 

För ungefär en månad sedan satte livet själv krokben för mig, och jag kämpar nog fortfarande med att någorlunda återfinna jämvikten i tillvaron. Efter mammografi fick jag beskedet, att jag har bröstcancer och jag är numera sjukskriven och har inlett en  cytostatikabehandling. Självklart kommer jag och mina Stationskatter fortsätta följa era bloggar, och jag hoppas att det inte gör något om det ibland blir glest mellan mina kommentarer. Ni ska veta, att jag alltid börjar dagen med att läsa era bloggar till frukost, och där kommer det inte bli någon ändring!

Jag vill gärna, att Stationskatternas blogg ska få vara just en kattblogg, där mina missar kan få husera fritt. Mina egna upplevelser kommer jag inte att göra så stor affär av här, men den som vill kan läsa min egen blogg Kajsa Kavat och jag, som jag också kommer att länka till i sidospalten. Ha det så gott, alla kära bloggvänner!

Köksdörr - att hjälpa eller stjälpa?

Ända sedan matte och vi flyttade in, har hon suckat åt köksdörren, som inte satt på plats vid inflyttningen. Först saknades gångjärnen, och när dessa kom på plats, visade det sig att fel dörrar nog hängde på fel ställen (enligt vaktmästaren), så det blev att avvakta lite till.

Fast tro för all del inte, att vi katter har saknat köksdörren! Det har varit så trevligt, att i lugn och ro kunna undersöka mattes maträtter som står och svalnar på bänken, eller att inte missa ifall Isak skulle få sig en extraranson med torrisar. Då kan vi strumpmissar minsann be att få lite påfyllning också.

Men så var det ju det här med att vi har fått besök. Mattes mamma är här och hälsar på, och matte har fått hjälp med att fixa diverse trivsamma egenheter i lägenheten. Köksdörren är numera på plats (efter lite underhållande trixande, genom att den skulle vändas upp och ned). Isak kan alltså få äta i lugn och ro i enskildhet emellanåt. Inte så bra, tycker vi andra. Dessutom har det börjat dyka upp en del mystiska spärrar i skåpluckor och garderober? Hmm, vet inte riktigt vad vi tycker om det. Det är liksom en kissekatts rättighet att peta upp alla skåpluckor i köket, anser vi.

Alltså, det här med stängda dörrar; det är nog lite överreklamerat, tycker jag...

Gepard i startgroparna

Hmm, igår så kom då transportburarna till användning. Lite smålömskt så skramlade matte med matskålarna i köket, men då vi ätit färdigt var de bara att tassa in i varsin bur och snällt vänta på vettisen. Matte hade nämligen lärt sig från förra året, att det inte skulle gå särskilt snabbt och smidigt om vi (Findus och Isak) satt under sängarna när vettisen var här.

Findus gick det så smidigt så att vaccinera. Långsamt kom han ut ur buren, och vettisen var snabb med sprutan och berömde Kapten Rödskäggs viktnedgång och tyckte att han var fin i kroppen. Sympatisk vettis! 

Därefter var det Isaks tur. Han fintade verkligen bort matte och vettisen. Kom långsamt ut ur buren, men sedan bar det av! Han fick upp farten som en gepard som legat i startgroparna på savannen, på jakt efter en vindsnabb antilop. Där blev det minsann krus och lockande för att få fram Mysak från gömstället under sängen.

Rasmus var det inget problem med. Han gosade en massa med och charmade vettisen. Alla killarna fick beröm för vikten, så nu är det slut med bantningsfodret, men vi fortsätter att äta lightmat i rätt mängder (nåja, kanske liiite snålt tilltagna mängder, om vi ska vara ärliga).

Geparden Mysak.

Bådar burar gott?

Vet inte riktigt hur vi ska tolka det här. Är det mysiga krypin som plockas upp från källarförrådet, som matte försöker få det till? Eller ska vi bli oroliga? Vi jamar om transportburarna. Tyckte matte mumlade med sin mamma om vaccination, stänga in dem så att de inte smiter under sängen när vettisen kommer... Vad tror ni? I alla fall har vi förstått, att det är viktigt att dra in magarna ordentligt på fredag. Tror att den där vettisen, som pratade om fula ord som d-i-e-t  kommer då.

Undrar om man ska fly upp på garderoberna?

Men hur tänkte matte nu?

Det har kommit till vår kännedom, att matte för ungefär en månad sedan var ute på vift med Dui och Decos matte och en kompis till. De var med i TV-publiken när ett musikprogram spelades in. Nu råkade vi höra, när matte berättade om inspelningen. Där fanns visst mängder av kablar och sladdetti. Överallt! Och då undrar vi: hur tänkte matte nu? För självklart borde ju Rasmus fått följa med!

Sa du sladdetti? Mums!

Snyft!

Likt ett fattighjon hos kommandoran (i Emil-böckerna) får man stå här och se på när matte och hennes mamma smörjer kråset.

Grillad squash, paprika, majskolv, halloumiost... mums! Och där såg jag bestämt en wienerkorv? Men maken till hårdhjärtad matte får man nog leta efter. Inte får jag en egen tallrik, rågad med läckerheter. Fast lite majs och broccoli har jag minsann tiggt till mig. *slickar sig om nosen*

Många överraskningar

Vi har fått en award av snälla Alice. 

Vi putsar på morrisar och svansar för att bli riktigt blanka och fina när vi jamar "tack". Awarden ska skickas vidare till kattfröknar, om man är kattgrabbar som vi. Problemet är ju bara, att det bara vimlar av trevliga kissemissar i bloggvärlden. Hur gör man då? Hmm, vi får nog helt enkelt göra så, att alla bloggande kattor vi känner får dela på awarden. Fast, vi gillar förstås ALLA våra bloggvänner. *nosbuff*

Sedan kom postis med en spinnande överraskning idag. Hon ringde på dörren, för det var ett paket som var lite skrymmande att få in genom brevlådan.

 Ser ni att det är adresserat till oss?

Paketet var från Klosterkatterna och  deras mattar, och innehöll fina saker. Och vi tyckte allt, att det luktade lite spännande av paketet också? Kanske klosterkatterna tassisterade med att slå in paketet?

 Narniaboken Häxan och lejonet som ljudbok, ett vackert kattkort och något gult, mjukt och fluffigt i bakgrunden. Näää, det var ingen påskkyckling, om nu någon trodde det, utan...

 ... en härlig Findus-handduk. Findus som vi gillar jamarmycket! *spinner*