Man är väl begåvad...

Paparazzifasoner vid köksbordet uppskattas inte! En stilig röd kisse låg helt oskyldigt och tog en efter-frukost-lur på köksbordet när matte börjar blixtra med ajfånen. Tydligen var det jättespännande att röda kissen hade några svarta pälsstrån. *fnys*

 Gääsp.. vad är det nu då? *mutter* 

Hallåjam, låt bli min svans. Låt bli, sa jag! *tjong*

Tjonget, mina missor och missar, uppstod när ajfånen fick en rak högertass. Den stiliga röda kissen siktade noga och tryckte på skärmen. Helt plötsligt var läget omvänt. Nu tog måbilen kort åt andra hållet. Papparazzin var inte alls lika road längre, när det var hennes ansikte som dök upp på skärmen. Man är väl begåvad...

Laxpaj

Här kommer receptet på laxpajen, Inkan. Det blir två varianter, det övre är originalreceptet och det nedre är min något omgjorda variant.


LAXPAJ


Ugn: 200 grader. Pajskalet gräddas 10 minuter, den fyllda pajen 25-30 minuter.


Pajdeg :
3 dl vetemjöl
150 g smör
1 msk vatten


Hackas med fördel ihop i matberedare. Låt stå kallt ca en halvtimme. Pajskalet trycks/kavlas ut i smord form och gräddas i 10 minuter.


Fyllning:
1 hackad gul lök, steks i lite smör tills bitarna blir genomskinliga
200 g gravad lax, i bitar. (Jag steker dem också, men det är inte nödvändigt)
1 dl riven grevéost 


Fyllningen läggs i det förgräddade pajskalet. Sedan hälls den hopvispade äggstanningen på:
3 ägg
3 dl vispgrädde
½ dl färsk dill
salt och vitpeppar efter smak (laxen ger mycket sälta!)


Den fyllda pajen gräddas i 25-30 minuter.

Alternativ pajdeg:
3 dl vetemjöl
50 g smör
1 msk vatten
100 g Kesella (knappt halva burken) Både 1% och 10 % fungerar
1 tsk bakpulver


Fyllning:
1 hackad gul lök
200 g gravad lax
1 dl västerbottenost
torkad dill strös över (har ingen direkt mängd, men betydligt mindre går åt än ½ dl färsk)


Äggstanning:
3 ägg
1 ½ dl matlagningsgrädde
150 g Kesella (drygt halva burken)
salt och vitpeppar


Gott också med lite broccolibuketter i fyllningen! Detta recept gäller för en normalstor pajform. När jag gör i en djup ugnsplåt dubblar jag receptet.

Oväntat godis

Inte ska matte tro, att hon alltid kan gissa vad vi ska tycka om! Vi har stött på ett nytt godis, som visst förvånade henne väldeliga. Igår gjorde hon laxpaj, som hon brukar göra till jul. Nytt för i år var att hon tänkte smyga ned lite extra grönt i den, så hon hällde upp frysta broccolibuketter på en tallrik för att tina. Nästa gång hon kom in i köket, stod vi strumpmissar och smaskade broccoli från fatet. På golvet låg några tinade broccoli delvis uppätna, men nu ville vi ha de lite knaprigare halvfrusna.


Matte såg hemskt förvånad ut, men vadå? Det fanns ju mer i frysen, så hon kunde ju tina en egen tallrik eftersom hon tydligen inte ville dela vår. Fast den här gången satte hon förargligt nog in fatet i ugnen medan broccolin tinade.

Men matte, inte ska du väl paja broccolin på det viset? *sniff*

Barfotamissen Isak försökte sig inte på grönsakerna, men han har sina egna ritualer när det gäller mat nu när matte är ledig. Först matvägrar han vid skålen med torrisar (som är av den goda magvänliga sorten, i/d, som han faktiskt älskar) och låtsas krafsa över maten med tassen och gå därifrån. Naturligtvis blir matte bekymrad, för av erfarenhet vet hon att maten inte får stå orörd tills Isak blir sugen lite senare. Därför har matte flera gånger om dagen kastat torrisar som Mysak får jaga och döda. Då går maten ned, minsann. 

Mysmorgon

Gårdagen inledde matte med, att sabotera Rasmus trägna arbete häromdagen. Hon satte på sig en gul gummidiskhandske och började helt oförklarligt att med cirklande rörelser klappa sängen. Vi förstod inte riktigt vad detta skulle gå ut på, men tyckte det var en rätt skojig lek att göra flygande attacker på gummisängmusen som kilade omkring. Så småningom märkte vi, att matte höll på att avpälsifiera sängen. Lite onödigt, faktiskt.

 Oroa dig inte, matte, vi ska snart få sängen fin igen. *rulla, gnida*

Under dagen smaskade vi på tonfisk och lite julskinka. Skinka är så gott! Fast matte tycker portionerna ska vara mycket mindre än vad som är riktigt rimligt. Hon tycker den är för salt för oss, men det har då inte vi märkt av. *skakar på morrisarna*


Vi fick lite presenter, de nya goda biffiga Temptations som Sippo berättade om häromdagen. Det var så smaskigt så Findus nära nog klättrade upp i köksskåpet för att skaffa lite påfyllning. Mums! 


Annars har vi ju fått nya saker före jul, så därför behövde vi inte något särskilt just nu. Vi har åter en vattenfontän, som vi älskar att dricka från (och leka med vattenstrålen, men skvallra inte för matte!). Dessutom fick vi hajlöständer. Egentligen är det en helt underbar massagekarda i gummi, men den ser allt lite läskig ut. Fast vi tycker den är så skön att bli borstad med, att vi stämmer upp glädjesånger när matte tar fram den. Isak tycker det är så jamarmysigt att han ideligen gör framåtvolter mot mattes ben och fötter, så matte får kila omkring krökt som en räka när hon ska kamma honom.


Eftersom vi fått saker som passade oss bättre, hade vi en del till övers. Vår gamla vattenfontän, som Rasmus bara gjorde inbrott i. Och en furminator, som inte riktigt var vår stil, kanske för att matte inte hade rätt teknik vid kamningen. Dem kunde vi ge till några av våra bloggvänner, Klosterkatterna. Det känns bra, att sakerna kommer till användning!


Idag fick matte sova lite längre, till halvåtta. Igår tyckte vi att det var frukostdags fem. Det tyckte inte hon. Konstigt. Nu när matte är ledig några dagar, vill hon gärna mysa länge vid frukosten. Det passar oss bra. Vi ligger bredvid henne på bordet, gärna inom räckhåll för godsakerna som hon har på sina smörgåsar. Man måste ju vara beredd, ifall hon skulle titta bort, eller resa sig från bordet. Matte brukar tända ett doftljus, fast hon sätter det i fängelse först. Vi är allt lite nyfikna på ljuslågan, men den går inte att undersöka närmare. Av någon anledning kallar matte oss för kamikaze. Hon har så många underliga namn på oss.

 Doftljus, som vi inte närmare får undersöka.

Enda problemet med mattes långa mysfrukostar, är att hon ogärna drar upp persiennerna i köket. Fånigt! Fast idag gjorde vi en kompromiss. Hon drog upp dem halvvägs, så att vi kunde sitta och kika ut på pippisar och morgontidiga människor som går förbi.

Ser ni mig bakom gardinen?

Hårt arbetande katt

Tänk så skenet kan bedra! Helt felaktigt tror matte att lillmissen ligger och slappar på bilden nedan. I själva verket är det ju så, att kvittermissen är en hårt arbetande katt. Matte har lagt på ett nytt överkast på sängen. Nya överkast luktar ingenting. Så kan man ju inte ha det. Det ska lukta hemma och katt! Följaktligen har Rasmus i flera timmar jobbat intensivt med att pälsifiera överkastet med aromterapi.

Rasmus: Stör inte, matte, jag koncentrerar mig på jobbet!

Så vill vi visa vårt fina bloggpris som vi fått av Maurice och Kajsa, Fjutten, Linnsen, Sippo och Zizze och Måne.

Vi tycker att Fjutten formulerade det så klokt, så vi knycker ett citat:

Hjärtan står för KÄRLEK, och det passar bra speciellt nu i juletider. Sprid kärlek, värme och omtanke till alla, och speciellt de som inte har det lika bra som vi har det!

Det tyckte vi så mycket om att läsa! Var och en gör på det viset som passar bäst, men vi ska be matte sätta in en extra slant till Snuffefonden. Det finns både kända och okända kissemissar som behöver vår hjälp.

Vi är så glada för det fina bloggpriset och tackar våra snälla kompisar så mycket. Meningen är, att priset ska skickas vidare, men som tidigare så vill vi ge det till alla våra bloggvänner. Alla är värda det!

Fint besök

Rätt som det var idag så ringde det på dörren. Matte öppnade och lät så väldigt glad när hon pratade med besökaren. Det var Gitte, en av Klosterkatternas mattar. Naturligtvis var Rasmus omedelbart framme och hälsade gästen välkommen. Både lillmissen och matte sneglade ned på Gittes skor, men till mattes lättnad och kvittermissens besvikelse hade hon inga snörskor på sig. 


Snart satt de vid köksbordet och pratade över en kopp te. Rasmus var förstås med, och fick mumsa på en Dentabit. Vi andra var lite försiktiga... eh, trötta, och låg och kurade under det nytvättade överkastet i sängen.

 Gitte bjuder Rasmus på en Dentis. (Matte brukar inte visa porträttbilder, men Klosterkatternas matte sa att det gick bra).

 När det vankades tonfisk kunde inte Findus hålla sig borta längre. Lite blyg var han, så han fick sin tallrik ute i hallen. Som avslutning sniffade Kapten Rödskägg på Gittes skor. Det luktade nog spännande av andra katter.

 Isak kikade in på gästen som hastigast, fast matte hann inte med att ta kort. Den här bilden är tagen när Gitte åkt igen.

Rasmus undersöker noga stolen där gästen suttit. Det luktar spännande!

Det var ett väldigt trevligt besök. Hoppas att det blir av fler gånger! Kanske är Mysak och Findus lite modigare då.

Liten utflykt

Liten utflykt är när matte tar en kvick tur till Coop-butiken för att köpa tonfisk till oss. Eller när hon stegar in i Arken Zoo-affären för att köpa kattsand och torkade ank-strimlor. Liten utflykt innebär inte att åka iväg 90 mil (tur och retur). Det är kanske här det framskymtar att matte kommer från allra nordligaste Sverige? 


Vi hann bli riktigt hungriga innan matte var tillbaka igen. Så kan man inte ha det. Fast rymningen innebar en massa spännande platta paket att kattefiera. På vägen tillbaka från utflyktsmålet på den "lilla utflykten" *fnys* införskaffades ett halvt dussin spännande kattonger från det stora möbelvaruhuset. Vi ser fram emot underhållningen när kattongerna ska tas om hand!


I övrigt har vi tagit det lugnt. Ätit, vilat och haft tvättstuga, ensamma och tillsammans.

Reciprok tvättning.

Det är mycket nu...

Tyvärr har matte inte riktigt tid eller ork för att hjälpa oss med bloggen eller att kommentera så mycket hos våra vänner. Fast vi läser era bloggar varje dag, ska ni veta. Det är mycket nu, som man brukar säga.


Kort kan sägas, att hösten har varit intensiv med en flytt som inföll samtidigt som ett nytt datasystem infördes på jobbet, med mycket övertid som följd. Vår fina inhägnad kring uteplatsen var matte tvungen att montera ned (lugn - vi kommer att få en ny inhägnad har matte lovat). På jobbet är det intensiv julrusch, samtidigt som beskedet kom att tre i personalen kommer att sägas upp, vilket förstås känns oerhört tråkigt och tungt, även om det inte kommer att beröra de i personalen med mattes utbildning och arbetsuppgifter. Så mycket mer beklaganden om detta vill inte matte tassa ner, men det är en förklaring till att vi inte är så aktiva bloggare för tillfället. 


Lite roligheter finns det att se fram emot, trots allt. Som Klosterkatterna nämnt, så kommer vi att få träffa deras snälla gammelmatte Gitte snart. Få se om vi kommer att våga vara framme allihop? Rasmus är ju den av oss som är modigast när det gäller att skaffa sig nya bekantskaper.

 Rasmus: Det är jättekuligt med besök, ju!

Sedan har matte berättat, att hon tänkt skicka upp sådana där hajlöständer till sina föräldrars katter. Jam, en likadan gummikarda som vi har, alltså. De missarna har lite längre päls än vi har och det kan nog vara skönt med en karda som absolut inte luggar. Skulle varit kul att se, om de kissarna tycker lika mycket om löständerna som vi gör.


Så måste vi säga, att den där cafégardinen i köket är rätt trevlig. Ibland sitter vi på varsin sida gardinen, en misse på fönsterbrädan och en på köksbordet, och viftar med tassarna åt varandra. Matte undrar nog en aning över, varför det blivit extra lufthål i tyget. :)


Som avslutning vill vi ha lite skojig filmtajm tillsammans med Simon´s cat. Ha en trevlig torsdagskväll!

Spinneri

Här vankar matte omkring i djupa funderingar om hon möjligen ska öppna ett spinneri. Inte ett ställe där man kan lyssna på välljudande kattläten, även om vi tror att efterfrågan på det vore enorm. Nä, utan ett katthårsspinneri. Hon påstår att hon skulle kunna förse halva Sveriges hugade stickeritanter och -farbröder med garn.

Isak: Näru, matte, nu överdriver du väl lite?

Nåja, det kanske var att ta i en aning, medger matte. Men eftersom favoritgummikardan envisas med att gömma sig i flyttkartongerna, och Isak prydligt deponerat hårbollar lite varstans, så köpte matte faktiskt en ny massagekarda idag. Och hujedajam, vilka hårtussar det blev av allt löshår som lossnade från oss!

 Nya gummikardan. Jamarskön att ha i pälsen! (Även om den liknar en vithajs löständer.)

Isaks samling (hopkramat) löst hår var nog värst. Det är högen längst till vänster. 

Inte undra på, att Mysaks mage har protesterat, även om det nog även varit andra orsaker än enbart päls som irriterat den.

I vägen?

Oj, vad vi har hjälpt matte idag med massor av uppgifter! Fast matte kallade det visst för något helt annat. Det mumlades om det där om att "vara i vägen" Konstigt.

Först hjälpte vi matte med att leta i flyttkartongerna. Den kartong hon skulle titta i, hoppade vi upp och satte oss på. Bara så att hon säkert inte skulle ta miste, förstås. När hon så fått fram alla saker hon letat efter (måttband, nåldynan och "gaspedalen" till symaskinen), så erbjöd vi fortsatt assistans.

Findus: Åh, en tygbit! Fast den luktar ju inte katt... och inga fina pälshår har den heller. 

Rasmus erbjöd sig att göra en noggrann kontroll av sladden till symaskinen. Matte tackade bestämt nej. Isak tyckte att matte kunde behöva lite handräckning. Nosräckning? Han tog ett försiktigt pincettgrepp med nosen om knappnålshuvudena och lyfte upp dem från nåldynan. De flesta lämnade han åt matte, men han tyckte att han gjort sig förtjänt av åtminstone en nål. Det tyckte inte matte. Snåljåp.

Tro't eller ej, men det slutade med att matte stängde in oss i vardagsrummet och sovrummet. Fast hur hon tror att det ska bli något bevänt med det där gardinprojektet om hon envisas med att klara sig själv övergår vårt förstånd. *skakar på morrisarna*

Älskade spanarfönster

Häromdagen hade matte funderingar på, vilket insynsskydd som passade bäst till köksfönstret. Hon hade förälskat sig lite i plastfilmen med kattmotiv. Fast igår fick hon klart för sig, att cafégardin nog var det rätta alternativet ändå.


På morgonen brukar matte ha persiennerna nere i köket medan vi alla äter frukost, och så drar hon upp dem när det är dags för henne att åka till jobbet. När det där speciella dra-upp-persienn-ljudet hördes, gjorde Rasmus en rivstart från hallen och kom galopperande in i köket, tog ett språng upp på köksbordet för att slutligen parkera sig på fönsterbrädan. Tjoho, storbildsskärmen hade öppnat för dagen! 


Då insåg matte, att någon plastfilm blir det nog inte. (Med ett så brett köksfönster skulle nog en spanarhylla bågna, eftersom avståndet mellan konsolerna skulle bli så stort.)

 Rasmus: Jag gillar fönstret jamarmycket, matte!

Fast lite bredare fönsterbrädor hade ju inte skadat. 

 Kolla grabbar, fjäderkotletterna vimsar omkring i buskarna! (Här syns för övrigt tydligt den mycket närbelägna gångstigen.)

Hörru, voffö blixtrar du frenetiskt för?

  Findus: Var det där postisen på cykel?

Isak: Var? Vardå?

Sedan vill vi tacka för alla snälla kommentarer i förra inlägget om när Mysak var lite krasslig i magen. Det är inte helt bra ännu, men matte var till vettisen idag (ensam!) och frågade om foder. Hon fick tips om Hill´s i/d, så hon köpte dels ett par påsar med bitar i sås, dels en burk med patéliknande innehåll plus torrisar. Den rara djursjukvårdaren påpekade, att det var smakgaranti, men matte hoppas förstås att det ska gå ned.


Isak fick lite av sin mat uppe på diskbänken, blandat med lite torrisar av vårt gamla RC-foder medan vi fick våra vanliga torrisar nere på golvet. Det gick sådär till att börja med. Isak hoppade ned för att undersöka våra skålar, och vi hoppade upp för att kolla in hans. Fast matte var ganska envis, och till slut satt vi och åt på de ställen som det var meningen. Hoppas Isaks mage tycker om fodret nu! *håller tassarna*

Kartongkaos

Här hemma börjar det bli smått kaotiskt. Isak har varit lite irriterad i magen några dagar och kräkts. Det har resulterat i mer torsk och tonfisk än vi sett på länge! Nu har det hänt kräkolyckor på mattes sängkläder två dagar i rad, så badrummet dignar av avsköljda påslakan och täcke tills en tvättid blir ledig.


Det viktigaste är förstås att Isak mår relativt bra, men det kommer upp små hårbollar och de hjälper nog till att irritera magen. Så nu står matte på öronen i flyttkartongerna för att leta fram vår favoritgummikarda, så hon kan få bort löshåret från Mysak. Under tiden roar sig Isak med att hitta på lite bus.

Isak: Man blir väl intelligent av fisk? Klart det ska synas också! Har väl sett hur man ska posera på bilder för att se riktigt djupsinnig ut... tugga på glasögonskalmarna, ni vet.

Insynsskydd till fönster

Här vill matte ha lite råd. Det är nämligen så, att vårt köksfönster vetter mot en gångstig som bara ligger någon meter bort. Vi missar tycker det är rätt skoj att titta ut på människorna som går förbi. De, speciellt minisarna i vagn, tycker det är lika kul att titta in på oss. Fast matte verkar inte vara lika lycklig över detta förträffliga arrangemang. 


Hon funderar på att sätta upp insynsskydd, en slags plastfolie, på fönstret. Fast å andra sidan tycker hon då lite synd om oss, som går miste om människor, andra kissekatter, pippisar och annat spännande som passerar utanför fönstret. Kanske kan man sätta upp en spanarhylla ovanför plastfilmen? Eller helt enkelt sätta upp en s.k. cafégardin, som täcker nedre delen av fönstret, men som vi kissar kan smita in bakom. Någon som är i en liknande situation och har något tips?


Den här designen på plastfilm tyckte matte var lite skoj. Den skiljer sig från andra, som brukar ha bubblor eller blommor som mönster. Vad tycker ni?


Avslutningsvis sätter matte in en bild som är helt o-kattrelaterad. Fast ganska så kul... Hon har många gånger ätit på Hermans och gillar deras humoristiska reklamskylt!

Vilka musebusar!

Vilka busiga små muslingar! Tur att man inte var där... för vi firar nog hellre andra advent på annat sätt än att få en nål i rumpan. Å andra sidan kanske det är tur för musebusarna att vi inte är där? *funderar*

Porlande är godast

I veckan var matte på en föreläsning som en veterinär höll. Den handlade om urinvägsproblem hos katter. Det var en engagerad, humoristisk föreläsare, och ämnet var intressant och angeläget. Vi vet ju att urinvägsproblem kan vara ganska vanliga, och några av våra bloggvänner har råkat ut för det.


De två timmarna innehöll många guldkorn, men några kändes extra angelägna för matte att ta itu med. Det gällde detta att få oss kissar att dricka mera, eftersom vi är så väldigt duktiga på att koncentrera urinen, och detta (tillsammans med andra faktorer) kan göra att det bildas kristaller i urinen.


Några av tipsen som nämndes var:

• vattenfontän - eftersom det är skojigare att dricka från porlande vatten 
• vattenskålen bör vara så bred att våra morrisar inte nuddar kanterna
• visst är det väl skoj att provsmaka från mattes eller husses glas? Den listiga vettisen brukade ställa fram vattenglas på bordet och andra ställen, som naturligtvis hennes egna missar raskt lapade i sig vatten från
• mera blötmat! Här vet vi, att vi hos bloggvänner läst om nyttan av att tillsätta lite extra vätska i mjukmaten.

Vår tidigare vattenfontän hade Rasmus och matte utdragna duster om. Först var det sladden som knipsades av, men det fick matte hjälp av sin pappa att laga. Sedan lärde kvittermissen sig att peta av locket till vattenbehållaren och plocka ut kolfiltret. Denna drypande platta traskade lillmissen glatt runt med i lägenheten. När matte hittade igen filtret var det för det mesta väldigt dammigt och smutsigt. Av någon anledning var matte inte riktigt nöjd med denna ambulerande bevattning, så vattenskålen kom fram igen.

Fast idag kom matte hem med en ny vattenfontän. Till Rasmus besvikelse låses locket fast på denna modell. Nåjam, tiden får utvisa om man kan göra något annat bus med fontänen.

Findus: Kollar skålen först. *sniff*

 Strålen verkar också okej.

Mmm, jättegott! *slick*

Är vi Station-Skatterna?

Ibland blir man lite förbryllad. Eller kanske full i skrattfnatt? Matte använde Googles översättare när vi hälsade på Smulan och Amanda. Fast hon trodde, att översättaren tagit sin examen på Universitetet Ruffel&Båg.  =^.^=

Mysak: Hmm, är vi egentligen skällisar?

Det stod något om att vi är taxar?! *kliar huvudet* Fast matte påstår, att det betyder skatter. Och bedyrar, att om vi nu är skatter, så borde det vara treasures, för det är i den betydelsen som vi är skatter för mattes del. :)

Lillmissen... eh, lillskällisen Rasmus?

Alla känner väl till Uncle Skrutt och Crust? 

Eller Hjulia helter-skelter?

Ibland är matte ganska lättroad, det medges. Nåjam, man har ju inte roligare än man gör sig. Och det var skönt att vi kunde reda ut det där med skällisarna, för vi blev lite förvirrade ett tag.

Sköna söndag

Det är kattens dag den här helgen, som många av våra bloggvänner uppmärksammat. Vi är inte riktigt säkra, men vi tror att den kan firas både lördag och söndag. I alla fall har vi gjort det. I går fick vi jamarläckra myntabollar av matte. Dem kunde man leka med intensivt en stund. Sedan var det tid för en kattlur, och efter det kunde man leka lite till.


Idag har vi firat med en burk tonfisk. Mums! Magen blev alldeles, alldeles mätt. Fast lillmissen lyckades klämma i sig lite efterrätt också. Han bröt sig in i kartongen där matte förvarar alla sina reservskosnören. De, som hon ansett sig tvingad att köpa, eftersom snosnörena bara helt mystiskt knipsas av om skorna står framme. Nu är kanske inte efterrätt det rätta ordet, eftersom kvittermissen inte åt upp dem, men han gjorde en träffsäker imitation av en skördetröska i alla fall. Det låg bitar av snören överallt.

Rasmus: Synnerligen delikata snören. Köp fler av de där vita, matte. Bra tuggmotstånd, och de rensade bort tandstenen så bra. 

Tack snälla...

... Smulan, Amanda och Hjulia för att ni gav oss det här bloggpriset:

Fem frågor skulle man svara på också:

1. Varför började ni blogga?

Vi läste om Wikkis blogg i tidningen Kattliv för ungefär två år sedan och var tvungna att tassa in till henne och hälsa på. Efter det började vi kika in hos en massa trevliga bloggkissar som Wikki länkade till. Lite sugna var vi nog att ha en egen blogg, men matte visste inte hur man gjorde... Fast så en vecka när hon hade en dunderförkylning och var hemma från jobbet så tog hon sig i kragen och tog rätt på lite saker i taget, och så var Stationskatterna igång.

2. Vilka bloggar följer ni?

En himla massa kattbloggar, som finns i vår blogglista.

3. Favoritfärger?

Hmm... talgoxegult och mususlingsgrått, kanske?

4. Favoritfilm?

Filmer som matte ligger stilla och ser på, så att vi kan ligga ovanpå och bredvid. Inga skräckisar kommer innanför dörren hos oss. Då skulle matte klättra högst upp på bokhyllan och spela kastanjetter med tänderna.

5. Vilka länder drömmer ni om att besöka?

Vi trivs nog bäst hemma. Tycker inte ens om att åka brummis.

Så skulle vi då ge priset vidare till fem andra bloggar. Här tycker vi att det blir alldeles omöjligt, för vi gillar ju alla bloggar som vi tassar runt hos. Därför vill vi, att alla våra bloggkompisar får ta del av priset. Ni är bäst!

Som en boll

Utlovade bilder av myntabollarna som inhandlades idag. Eh, i alla fall en boll. Som fick vara ifred en tiondels sekund, lagom för att matte skulle hinna ta en bild som blev skarp.

 Matte försökte smyga upp en myntaboll på fönsterbrädan för att ta ett kort. Det gick sådär, kan man jama.

Findus: Åh, vad har du där? Är det lukta-gott-gotti-gott-gott-bollen?

Sedan går matte och nynnar någon konstig sång och skrattar åt oss. Som en boll kommer jag tillbak till dig...

Ål-och-kråm-lördag

Vilken spännande kasse matte kom hem med idag! Inte nog med att det var en söt katt på påsen, eftersom hon varit på Katt! Katt!-butiken. Det doftade alldeles underbart av den också. Matte hann bara ställa ned påsen på golvet så var Rasmus där och nosgosade med den. Det var knappt matte fick packa upp innehållet.

Myntabollar...

...att nosa på, som Kapten Rödskägg...

 ... och efteråt måste man ju slicka på den goda doften i pälsen, tycker Kvittermissen.

Men hallåjam, nu har du snusat länge nog. Det är väl min tur nu?

Tilläggas ska, att matte köpt varsin åt oss, men det var liksom skojigare att leka med samma. Då kan man ligga och åla och kråma sig alldeles bredvid varandra.

Sötnosar

Tänk vad våra nosar kan se olika ut? Olika, men alla fina på sitt sätt. Fast när matte ser våra nosavtryck på fönstret kan hon inte skilja dem åt...  =^.^=

 Skär sötnos.

 Svart sötnos.

Brunrosa sötnos.

Hur ser era nosar ut?

Utestängd

Isak var med om något läskigt igår. Han var plötsligt utestängd!

Isak: Du får väl inte stänga dörren när jag är på upptäcktsfärd, heller!

När matte kommer hem och skramlar med nycklarna i låset till ytterdörren brukar vi alltid komma springande och lurpassa i dörrspringan. Man måste väl få en chans att se sig om lite? Fast matte är inte så glad åt att vi smiter ut, för numera är det inte ett stängt, avgränsat utrymme utanför lägenhetsdörren. Tvärtom leder en trappa ned till källaren plus att porten ut bara är några meter bort, och den kan öppnas om någon annan boende kommer just då.


Därför försökte matte snabbt få in oss i lägenheten igen. En omöjlig uppgift. Det var ju spännande i världen utanför! Till slut fick hon in Rasmus och Findus, och stängde lägenhetsdörren för att de inte skulle smita ut igen. Just då kände Isak för att slinka ned för trappen till källaren. Matte följde efter. Hur det nu var, tyckte svarte Mysak inte att det var så skoj att vara ute på egen tass längre. Källaren var obekant, och ljudet när matte gick i trappan ekade så otäckt. Varför kan inte människor tassa tyst och smidigt som vi kissar?


Som ett svart streck susade panterkillen uppför trappan igen, men när han skulle smita in i tryggheten i lägenheten var dörren stängd. Får man göra så? Isak pep lite olyckligt och fick flaskborstsvans. Han sträckte sig upp efter dörren och krafsade för att komma in, men inget hjälpte. I alla fall inte förrän matte klampat uppför de två halvtrapporna från källaren och öppnade dörren. Dumt att vi inte kan öppna dörrar. Undrar om man kan lära sig det? *funderar*

Prassligt paket

Idag kom matte hem med ett spännande, prassligt paket. På utsidan var det en söt katt. Matte var allt lite nervös innan hon öppnat paketet, för tänk om det var något som Isak hade tassat in en beställning på i inkognitoläge? Men det visade sig vara omtänksamma Wikki som skickat paketet, som tröstpris i första tasseriet.

 Till oss!

Matte är ganska säker på att Rasmus inte levererades med paketet. Men när innehållet fotades satt det vips en gråstrimmig kisse där. 

 Goda sticks, söt snörhållare med kisse på, fina vykort och bokmärke, smarrigt kattgräs, gulliga reflexer med tassavtryck och något matte tror kan användas som både bilskrapa och glasunderlägg.

Och vad var det lillmissens tass petade ner från bordet? Jo, en mjuk, mysig boll som var perfekt att köra in klosingarna i för att få ett bra grepp.

Ni har väl sett att Wikki har ett nytt tasseri på gång? Vi måste ta ett jam med matte om att vi vill vara med.