Viktiga önskemål

Vi har hört ryktas om, att vi kanske inte ska vara Stationskatterna länge till. Vi kanske ska bli oStationskatter till hösten. Inte så att vi försvinner ur bloggvärlden eller så. Men matte ska visst iväg och kika på en lägenhet imorgon, och den ligger inte vid ett stationsområde. *sniff*

Findus: Vi har satt ihop en önskelista med Viktiga Detaljer, matte.

Eftersom man helst inte ska släppa iväg sina människor utan tydliga instruktioner, har vi tassat ihop en lista med Mycket Viktiga Önskemål som matte måste titta efter på visningen.

• gott om mushål i väggarna, så att vi får något skojigt att leka med
• kylskåpsdörren får inte, upprepar inte, vara svåröppnad
• helst ska det finnas ett litet minikylskåp i golvnivå, med bara godsaker för oss kissar
• extra breda fönsterbrädor så att vi kan ligga bekvämt och spana ut
• området bör bebos av många fjäderkotletter

Vi är lite oroliga för, att vi glömt något viktigt. Nåjam, vi har ju ända tills imorgon på oss att göra några sista minuten-tillägg till önskelistan. Vi är naturligtvis ytterst tacksamma för era synpunkter, så att listan blir så komplett som möjligt.

Slickepotten

Rasmus: Nu har jag hjälpt dig diska, matte.

Så behändigt det är, att ha en (eller flera) livs levande slickepottar hemma. Idag har lillmissen hjälpt matte att diska. Det var locket till Ben&Jerry-glassen som var alldeles kladdigt med smält chokladglass på insidan. Då är det tur att det finns sådana vardagshjältar som Rasmus! Sedan han omsorgsfullt diskat locket, var det så rent och fint. Ändå diskade matte det en gång till med diskmedel och borste?!

Korvbröd med mås

Jamars, vad oroliga vi blev för matte idag. Hon hade gett sig ut för att handla nödvändigheter, som några burkar tonfisk och olika Sheba-burkar med sås. Ja, i Sheba ligger det visst lite annat onödigt, små bitar av lamm och vad det är. Men det är såsen som är det viktiga! 


I alla fall, matte var på väg hem från affären med matkassen då Måsart och hela hans släkt skränande kommer flygande mot henne. Hon hinner uppfatta något stort som kommer farande i luften, och tänker att det är världens största måsbajs som snart ska träffa henne. Då säger det ploff i stenläggningen alldeles framför henne och ett korvbröd landar där. Det var brödet måsflocken under idogt skrål försökte stjäla från varandra. Men hallåjam, inte får man brödbomba vår matte, heller. Vem ska handla tonfisk åt oss om matte hamnar på sjukhuset med skakad hjärna? *hytter med tassen*

Måsart och hans anhang. Bombflygaren gick inte att identifiera på grund av att alla bar svarta huvor neddragna över ögon och näbbar.

Sedan undrar vi förstås hur ligisterna fått tag i korvbrödet. Finns det ett gråtande barn som blivit rånat och står med bara korven kvar? Eller har vi ett plundrat picknickande gäng någonstans på stationsområdet? Mycket att fundera på.

Till sist vill vi passa på, att önska alla våra vänner en 

GLAD MIDSOMMAR. 

Paraplupp

Droppande vatten är skojigt. Om en kran står och droppar, kan man dricka lite vatten. Eller slå med tassen efter dropparna. 


Mattar kan också behöva ha lite kul, tycker vi. Som en överraskning har vi fixat ett paraplupp åt henne. Det hörs väl vad det är? 


Idag har Åskar varit här och bullrat. Med sig hade han ett riktigt regnväder. Då kunde matte för första gången prova sitt paraplupp. Vi tror hon blev jätteglad över de söta små hålen som någon hade gnagt i paraplyet. Det pluppade riktigt hemtrevligt om det. Det var nog bra för mattes päls att bli lite vattnad, rakt igenom parapluppet. Tänk vad fint det är, att kunna hitta på roliga överraskningar för sina människor!

Nyfiken

Ibland måste man få retas lite med sin människa. På morgonen hittade matte några skira gyllene flarn på köksgolvet. Gissa om hon var nyfiken! Hon klurade och funderade på vad de kunde komma ifrån. Vi jamade förstås ingenting alls. Kan ni lista ut vad det är för något? (Svaret avslöjas sist i inlägget).

Gyllene mysterier.

 Rasmus: Nepp. Har inte sett något ovanligt. *oskyldigt*

 Isak: Titta inte på mig. Jag vet ingenting om detta. *host*

Findus: Nu är du allt bra nyfiken, va?

Matte funderade i alla möjliga riktningar. Var det blomblad? Men nej, när man kände på dem märkte man att det var fel. Så kastade hon ett öga upp på köksbänken och insåg att någon eller några haft lite provsmakning under natten. På bänken stod en öppnad påse med poppade micropopcorn. Allt det vita på popcornet hade med stort tålamod ätits upp, medan majskornets uppspruckna skal låg kvar på golvet.

Gubbdagis

Det här inlägget har uppkommit under olaga hot, vill vi påjama. Matte  har hotat med minskade godisransoner om hon inte fick låna datorn en stund. Därför inleds det med en brasklapp:  Härtill är jag nödd och tvungen. *mutter*


Matte skriver:
Ordet gubbdagis verkar inte vara så allmänt bekant som jag trodde. Som flera redan tagit reda på själva, så avsågs Clas Ohlson. Ett gubbdagis är alltså en plats i shoppingcentret där man kan  lämna sin "gubbe" (ordet ska uppfattas som ett smeknamn, inte skällsord) och sedan är man fri att bege sig ut på en shoppingorgie i klädaffärerna eller andra spännande butiker i fast förvissning om att gubben glatt kan sysselsätta sig på egen hand en bra stund. När shoppingen är över kan man avhämta sin gubbe från dagiset. :)


För mig har gubbdagis alltid betytt just Clas Ohlson, men ord är vad man gör dem till och kanske kan det finnas andra affärer som fått den beteckningen också?


Snorlåset var alltså inköpt på gubbdagiset, där för övrigt jag själv kan trivas förträffligt.  Nuppi kissa införskaffades däremot på K-rauta. På just den affären var det sista exemplaret, men jag hoppas förstås att Hjulia kan hitta en egen uppsättning knoppar.


Här tar vi tillbaka datorn igen. Tur att matte inte tänkte på att avtvinga oss lösenordet, för då hade hon väl lånat bloggen jämt. *ryser* Kan man inte anmäla sådana här läbbiga hot någonstans? Indraget godis är allvarliga saker! Vi borde minsann få en belöning för att vi så generöst lånar ut vår blogg.

Konstifika etiketter

När matte kommer hem med prylar, måste vi förstås vara med när de packas upp. Man måste ju kontrollera vad människan släpar hem, så att det inte är något farligt. Förresten skulle man ju kunna gå miste om godis också, ifall det är det hon köpt. Hemska tanke.


Fast ibland är det minsann inte lätt att lista ut vad man ska ha grejerna till. Och var i mjausingen köper hon allt skrot hon kommer hem med? Ett snorlås, till exempel. Det låter som om det införskaffas på apotekets förkylningsavdelning. Inte då. Matte sa, att hon varit på något som hon kallade för gubbdagis. Och förresten var det visst några prickar som kommit på avvägar på etiketten, påstod hon. Fast hon hade fnissat gott där hon stod vid hyllorna på dagiset och kikat.

 Ett snorlås.

Sedan var det den där märkliga silvriga mojängen. Matte sa, att den varit billig för den var på rea. Men vad har man en nuppi kissa till? Här måste Findus gripa in och nosa upp lite ledtrådar.

Nosologisk undersökning av nuppi kissa.

Det var tydligen vad fabrikanten av lådhandtag kallar ett knopphandtag-till-låda-med-katt-på på finska. Om det stämmer vet inte matte. Hon kan inte jama på finska. Och förresten ville hon sätta bildtexten linslus till bilden ovan. *fnys*

Förlorade ägg

Det märks att det är lite mycket på jobbet för matte nu. På bara några dagar har hon fått jobba över tio timmar extra, utöver sin vanliga arbetstid. Det är inte särskilt mycket sprutt på henne på kvällarna, kan vi jama.


Ta inatt, till exempel. Igår kväll kokade matte ägg, som blev kvarglömda i den rejält stora kastrullen på spisen där de stod och svalnade. Exakt hur det gick till avslöjar vi inte, men imorse när matte steg upp låg det krossat äggskal, kantstötta ägg, vatten, kastrull och lock på köksgolvet. Ändå hade matte inte hört ett knyst inatt för att hon sov så djupt. Vi katter, som är något mer alerta, kan meddela att det dundrade rejält när någon välte ned kastrullen.


Matte undrade något förvånat om vi försökt oss på förlorade ägg. Eller skalövningar. Pfft!

Ljugarbänken

Findus och Rasmus sitter på ljugarbänken och berättar historier. Här gäller det att bräcka varandra med alla till buds stående medel.

 Rasmus: Har jag berättat om den där flugan jag fångade? Den var så här stor! *visar med tassen*

Findus: Äschjam,  då skulle du sett getingen som jag var på väg att knipa.  *måttar med tassen* Om bara inte matte lagt sig i...

Lillmissen ser lite nedslagen ut när getingen kommer på tal. Men så börjar det lysa i de gröna kattögonen och han kan kontra med:

Rasmus: Jam-en rådisen jag tog var åtminstone sååå bamsig!

Här får vi kanske tillägga, att det var en dammrådis som lillmissen knep. Efter att matte borstat oss samt avhårat soffan och sängkläderna så låg det en jättedammrådis i skräpkorgen. Den lyckades kvittermissen fiska upp och brottas med. Ända tills matte, vilt protesterande, kom galopperande. Då tog det lilla roliga slut. *suck*

Nopprapaten

Så här är det: matte och krukiga växter brukar inte vara någon bra kombination. Om det fanns växtskyddslagar så skulle nog matte beläggas med förbud att inneha grönt hemma. Dock brukar hon med något års mellanrum drabbas av en längtan efter att få plantera om vårarna. Visst låter det härligt med egenodlad sallad? Eller kryddväxter? Med stor iver ger hon sig in i projektet. Sedan brukar glöden avta exponentiellt med tiden, så att det i slutänden bara återstår någon förtorkad, spretigt smulande pinne i en kruka. Så är odlarivern borta med vinden, tills det gått något år och matte glömt de förtretliga fadäserna.


Så brukar det gå till. Fast den senaste omgången planteringsvurm, som inföll våren 2009, avlöpte lite annorlunda. En kollega till matte hade berättat om de rikliga tomatskördar hon fått på sin inglasade balkong. Egna tomater?! Klart att matte måste prova, för inglasad balkong i soligt läge har vi ju.


Tomatfrön, jord, små torvkrukor och diverse annat införskaffades raskt. Fröna petades ned i jorden och med spänning väntade matte på att de skulle gro. Det gjorde de också. I parti och minut. Den här mängden plantor måste väl ge en rekordskörd tomater? 


De små späda plantorna planterades om i en lite större krukmodell. Sedan inträffade något mystiskt. De tunna gröna stänglarna stannade inte kvar i krukan. Tvärtom betedde de sig synnerligen rotlöst och vandrade iväg utanför krukans slutna krets. De sökte sig till sina fränder och lade sig sida vid sida i solskenet på fönsterbrädan likt turister på en Medelhavsstrand. Eftersom tomatplantorna tillbringade så stor del av sin tid utanför krukans närande jord hade de en tendens att avstanna i växten. Somliga blev rent av mindre, eftersom de skaffat sig en kortklippt snagg upptill.


Matte hade nog sina misstankar om detta mystiska, men inga bevis på vem som låg bakom. Tills en dag då hon fick syn på svarte Mysak på fönsterbrädan. Med ett nätt, försiktigt pincettgrepp med nosen lirkade han upp tomatplanta efter tomatplanta ur krukorna. Några, kanske de som uppfattades som extra läckra, knipsade han av upptill, så att toppbladen noppades bort. Matte utnämnde genast Isak till sin lilla nopprapat.

Isak: Vill du jag ska tjuva några tomatplantor åt dig, matte? Vadå betackar sig för inblandning?

Den nopprapatiska behandlingen verkade underligt nog inverka menligt på plantornas välbefinnande. Det rikliga antalet växter glesades ut, men några överlevde mattes och Isaks gemensamma omvårdnad. När blomningen inträffade, började matte hitta avknipsade blomställningar runt krukorna. Det verkade som om skörden inte skulle bli så stor, men matte hyste en förhoppning om att få ett dussin mogna tomater. När så tomaterna började bilda små kulor, och vi upptäckte tjusningen med att använda dem som boxningsbollar att jabba mot, var matte nära att misströsta. Men skam den som ger sig. Under senhösten kunde matte stolt skörda inte mindre än två egenodlade tomater! Dock blev de aldrig mer än körsbärstomatstorlek, men vad är väl en sådan futtig detalj i sammanhanget?


Med tanke på Isaks nopprapatiska talanger, tänkte vi höra om någon behöver hjälp med  ogräsrensning. Mot en rimlig ersättning i mjölklinser, sticks eller annat kattgodis kan Mysak tänka sig att lirka upp överflödig växtlighet. Intressenter kan lämna ett tassavtryck i kommentarerna eller skicka ett jamogram. 

Främling

Ibland undrar vi om matte tänker sig för. De senaste dagarna har varit både varma och fuktiga. Och vad tar sig matte till? Hon blir flitig som en hel myrstack. Det städas, gallras i skåpen, planteras om. Många lass bärs ned till miljöstugan. Vrålande bestar tas fram i form av snabeldrakar och borrmaskiner. Och precis när vi tror att allt är lugnt igen, upptäcker vi att det finns en främling på tapeten.

Matte: En tavla uppe. Tre kvar att knåpa dit... 

Findus: Hallåjam! Vad har hänt här? Han ser ruskigt tuff ut, den här katten. *darrar på morrhåren*

Matte bedyrar för övrigt att tavlan hänger rakt. Men det blir visst ett väldans spännande purrspektiv med kameran, påstår hon.

Städfrenesi

Det här med nationaldagen och hur den ska firas har vi inte så bra koll på. Matte har i alla fall drabbats av frenesi i köket. Inte så att hon lagar till läckra supéer med massor av sås och gelé som vi ska få smaska i oss. Tyvärr. 


I stället drar hon fram genom köksskåpen likt Egyptens gräshoppor och lämnar endast förödelse bakom sig. På golvet växer en hög fram, som visst ska transporteras till grovsoprummet. Även annat smått och gott åtgärdas.


I vanlig ordning måste vi hålla koll på allt hon gör. När en halogenlampa ska bytas ut i takarmaturen, står Rasmus med henne på trappstolen. Tur är väl det, för när lillmissens päls kittlar matte på benen börjar hon vingla och Rasmus får rädda henne. 


När matte går igenom posthögen och klipper ut en kupong studerar Isak noga vad det är matte tänkt lägga ut pengar på. Att matte nära nog friserar om Isaks mustascher är sådant som i sammanhanget får betraktas som en nödvändig uppoffring. Man kan ju inte lämna matte att slösa pengar på vad som helst. 


Och när en snabblunch ska intas på stående fot tassar Findus runt tallriken med varmkorv. Han tyckte nämligen han hörde något om hot dogs, och detta måste självfallet undersökas. Finns det skällisar i lägenheten?


Trots allt medför denna städfrenesi något bra. Matte hittar igen alla små gömmor med kattgodis som hon illistigt har stängt in i diverse köksskåp. 

Mattes godisgömma.

 Rasmus: Titta, så mycket godis! Och det tar du fram först nu?

Rasmus: Jag tycker vi börjar med ett smakprov av den här.

Man blir trött av att städa i värmen. Då är det skönt att ta en kattlur i det gröna. Jorden svalkar så skönt i balkonglådan. Plättar i luften bäddar in Rasmus i en sky av grönska.

Lillmissen: Man sover bra på pannkaksblomman.

På tal om städfrenesi, funderar matte på att kanske, eventuellt, möjligen ändra lite på typsnitten/fonterna på bloggen. I malldesigner/avancerat kan man välja olika typsnitt till inläggsrubrik, datumrubrik, sidtext osv. Fast matte hittar inte var man kan ändra typsnittet för hela inlägget. Är det någon som kan ge en liten tassvink om hur man gör det?

Suckjam

Matte rymde iväg några timmar idag i det fina vädret. Hon skulle till en handelsträdgård. Där gick hon runt och tittade på alla möjliga goda växter. En massa fina gräs fanns där: svingel, hirs och allt vad de hette. Och vet ni vad? De hade bambu. Inte en sådan där pyttig och god som Bambu Bitt, utan stooor. Den var nog lika hög som matte, berättade hon. Matte började tindra med ögonen och fantiserade om att köpa och plantera i en bamsekruka. Men tror ni hon gjorde det?! Inte då! Suckjam. 


Matte skyllde på, att det skulle bli en dyr grästuva att frakta hem för gräsklippning. 600 kr som nog inte skulle räcka längre än över kvällen innan stjälkarna var avkapade, trodde hon. Vi förstår inte alls vad hon pratar om. *host*

SOCKuperat

Insändare i Jamlunda-kuriren:


Enligt min uppfattning borde det vara strängt förbjudet för mattar och hussar att sockupera handfaten i badrummet. Enda skälet till att dessa handfat finns där, är för att trötta stationskatter och andra missar ska ha en lagom trång, mysig sovplats. Emellanåt, då sagda handfat inte tjänstgör som kattbäddar, kan de även användas som dricksfontäner, helst via en tunn stråle som man får lapa i sig vatten från. Är handfaten ej tagna i anspråk till någon av dessa aktiviteter, kan de med fördel användas som utgångspunkter för hemliga räder i badrumsskåpet.


Vad en nyfiken lillmisse aldrig borde behöva mötas av vid ett upphopp till handfatet, är en vattenfylld kattbädd full med smutsiga sockar. Att matte trampat i en liten fläck uppkräkt hårboll/ampellilja/sörja är absolut ingen förmildrande omständighet! Sockuperade handfat är en fara för säkerheten. Där hejdar man sig mitt i hoppet, landar vingligt på själva handfatskanten och försöker desperat återfinna jämvikten i tillvaron för att slippa landa i vattnet. Och vilken belöning får man för denna kattrobatik? Matte fnissar så att vinddraget får morrisarna att rotera som värsta takfläkt.

Om sockuperade handfat inte redan är förbjudna i lag, så borde detta ske snarast! 
Tack för jamet.


Avknipsarkissen Rasmus.