Mutant-Bambu

Lite fundersamma blev vi nog när vi hjälpte till att krafsa bort pappret som var virat runt vår nya bambu. Den var inte lika söt och näpen som våra tidigare Bambu Bitt. Nej, den här bambun såg ut som om den blivit vattnad med en hel flaska växtnäring. En riktig mutantbambu.


Om man ställer krukan bredvid något, till exempel en stilig röd katt, så ser man  att bambun är riktigt högväxt. Det var en sådan som vi önskade oss förut, när matte berättade att hon hittat jättestor bambu. Fast den bambun var förstås lika hög som matte. Den här når bara upp till köksbänken. Fast god ser den ut att vara! *slickar nosarna* Det är bra med rea på krukiga växter ibland.

Findus: Du var mig en reslig grönsak.

Isak: Vilket smaskigt mellanmål.

 Rasmus: Pax för det bladet i toppen!

Isak: Undrar om det finns något spännande här nere. *krafsa, böka* 

Kvastvakt

Snart, snart så kommer Söm-Ester på besök till oss. Fast först måste matte jobba två dagar till. Det tycker inte vi är så noga, men på det örat vill inte matte lyssna. Hon säger, att hon till exempel måste köpa en blomsterkvast till sin student, som gjort praktik på jobbet ett halvår och som slutar nu. 


Det lät lite konstigt, tycker vi, för här hemma har vi bara vanliga sopborstar och inga blomsterkvastar att sopa med. Om nu matte inte menar en bukett? Men så nedrig kan hon väl inte vara? Då borde hon förstås ha köpt buketten redan igår, så hade vi kunnat vara kvastvakter under natten. Här protesterar matte väldans bestämt och säger, att hon inte skulle vilja komma med en kvast som vi vaktat och gratulera någon. Men hallåjam? Vi skulle förstås ha provsmakat på alla blommor och blad, så att studenten redan från början hade sett vilken sort som var godast. Den med mest bitmärken i, förstås. Så slapp han att sitta och pröva sig fram alldeles själv!

Findus: Vi är jättebra kvastvakter, om vi får jama det själva.

Rötmånad

Till frukost idag fick vi mindre torrisar än vanligt, så att magen fortfarande var sugen. Det var förstås inte bra, och vi tänkte jama ut matte efter noter, när vi märkte att hon skramlade med en konservburk. På något sätt känner man alltid igen skramlet av en tonfiskburk, och när hon sedan plockade fram våra speciella tallrikar så var lyckan total. Tonfisk är så mumsigt!


Det är bara en sak som är dumt, och det är att matte har så konstigt ögonmått. Det har nog aldrig hänt, att våra tallrikar blir helt täckta av tonfisk. Det sticker liksom ut en massa tallrik överallt, och istället blir det tonfisk kvar i burken.  Det hade väl varit bättre om matte delat ut all tonfisk på en gång?


Resten av tonfisken, som vi brukar bli ganska intresserad av när våra alldeles för små portioner tagit slut, lägger matte över i en plastburk och ställer in i kylen. Pfft! Kan aldrig vara bra att göra så. Tänk om tonfisken hinner bli dålig? Vilket slöseri det vore. Bättre att äta upp allt på en gång, så här  i rötmånaden.

Isak: Är du riktigt säker på att du ska ställa undan tonfisken? Kanske bäst att äta upp den på en gång, i alla fall.

Kattillskott

Klart man måste kolla när matte börjar hänga upp en kökshandduk på dörren till frysen, tycker Isak. Där brukar den i alla fall inte göra någon större nytta. Plus att den luktar lite spännande.

Svarte Mysak: Söt kisse. Men varför hänger du upp honom där, egentligen?

Matte muttrar något om "Och vem skulle ha lagt sig på handduken, om jag försökt fota den liggande på köksbordet?" Hon kan vara så känslig ibland. Lite katthår gör den förstås bara finare.


Sedan hade matte tänkt ha den här lilla krabaten som dörrstopp till balkongdörren. Fast det gick inte, för den var för liten för att passa till det. Fin var den i alla fall.

Ingen dörrstopp. Men passar jättebra som ren prydnad!

Båda sakerna kom matte hem med efter att ha smitit ut olovandes tidigare. Hon kunde väl ha stannat hemma och kliat gosmagar i stället, tycker vi.

Jordad kruka

Redan tidigare i veckan handlade matte lite grönsaker åt oss. Det var något slags gräs, blåsvingel, i kruka, kantnepeta och taklök. Gräset var mumsigt, myntan doftade spännande och de små nya bollarna som bildades av taklöken var helskojiga att rulla runt på golvet.


Ändå blev vi smått oroliga. Skulle matte aldrig plantera om växterna så att de hamnade i lite generösare krukor och klarade sig längre? Läget var kritiskt, eftersom matte städat och rensat i sina skåp, så att blomjorden stod på ett mycket bättre ställe. Tyvärr mindes inte matte riktigt var det där stället låg, men så ikväll så upptäckte hon var hon stuvat in prylarna, så nu är krukorna jordade ordentligt.

 Findus: Är det till oss?

 Isak: Var ska man börja? Gräset... eller myntan? Livet är fullt av svåra val.

 Findus: Ingen Bambu Bitt, men stråna doftar faktiskt gott.

Rasmus: Synd att inte sladdetti växer i kruka. Det hade nog varit mums!

 Rasmus: Meh! Stanna kvar i munnen då, ditt förjamade strå. *lipar*

Kapten Rödskägg: Nu hugger vi in, tycker jag.

Matte jobbutflyktar

Mjausingen, så imponerade vi blev idag. Matte berättade, att hon jobbat på en annan arbetsplats än hennes vanliga idag. Den här tillfälliga arbetsplatsen måste ha en av de tjusigaste adresser vi hört jamas om. Den låg på Simbagatan! Det är nästan så man blir lite avundsjuk... Finns det ingen Findusgata? Svarte Mysakgränd? Eller Kvittermissestigen? *suckar*


Strax intill fanns en djuraffär, så på sin lunch passade matte på att gå in och kika i den affären. Där fanns många roliga kattsaker, sa hon. En av dem var leksaken som Gustav och Sixten redan har berättat om. Ni vet...

Isak: Hallå grabbar, titta vad jag hittade i mattes kasse! Mmm, luktar gott. *snusar*

Matte hade hittat en girmus! Det fanns jättemusisar i zebra och leopard också, men vår var giraffmönstrad. Och så gott den doftade! Matte hann knappt ställa ned plastkassen på golvet förrän en extatiskt Isak raskt nappat åt sig girmusen. Sedan låg han och rullade, kramade och sniffade på den. Matte föreslog, att hon skulle få ta bort kartongen som den satt fäst på, men Mysak hade inte tid att lyssna. Myntade girmusar är rejäla doningar.

 Mysak: Gnida kinden mot girmusen är mysigt.

Min, bara min! *kurr*

 Vi Stationsmissar var inte så mycket för att brottas med den. Näää, det var mer kramkalas, i alla fall så här i början. När det var Findus tur lade han sig på rygg på girmusen och sträckte huvudet bakåt så att han kunde dutta god lukt mellan öronen. Rasmus öppnade stora famnen, och erbjöd girmusen lite kamratlig tvätt. 


Undrar om det finns olika raser? Det verkar som om Gustav och Sixten fick kamp-girmusar, men vår är liksom mer en gosig knä-girmus som bara vill sitta i famnen. Om era människor har tänkt köpa en åt er, så får ni jama åt dem att titta noga på dem så att ni får den sort ni vill ha.

Tittut

Att ha en fönsterbräda alldeles för sig själv är lyxigt, i alla fall när man ibland är tre katter som trängs om bästa solplatsen. Findus tyckte att det var jätteskönt att ligga och mysa bakom de fördragna gardinerna, nästan som att ha sin egen hemliga kattkoja. Fast en sak kan få honom att glänta på gardinerna...

Findus: Hmm, hörde jag inte en kylskåpsdörr öppnas här? *spanar*

Elefanthjord

Matte är fånig. Hon påstod, att hon väcktes av ett oväsen som lät som om det härstammade från en elefanthjord strax efter midnatt. Äschjam, det var ju bara vi missar som hade lite skoj!


Det första matte hörde var att nätramen på balkongen skallrade. Det berodde på att tre upphetsade Stationskatter försökte klättra upp för nätet, på och runt varandra. Högst upp satt en retsam nattfjäril och fladdrade med vingarna.


Sedan lyckades Kapten Rödskägg tassa till flygfät så att det störtdök ner på golvet, och i ett huj så var Findus där, tog fjärilen i munnen och sprintade genom lägenheten, tätt följd av Mysak och Lillmissen. De ville förstås inte gå miste om det roliga. Ute i köket släppte Findus ut krypet på golvet, där det sedan vinglade kring stolsbenen. Tre par framtassar försökte omedelbart fånga fjärilen igen.


När Kapten Rödskägg tyckte att hans kumpaner blev för närgångna, tog han försiktigt nattfjärilen i munnen igen och galopperade vidare genom lägenheten. Längst bak i ledet av förföljare skuttade en sömndrucken matte, vilt svärande över en stött lilltå. Även matte försökte få fatt i krypet med sina framtassar, i akt och mening att släppa ut det igen. Munnen vägrade hon att ta till hjälp. Konstigt.


Till slut tröttnade matte på den skojiga leken och försökte få lite sömn istället. Hon försökte stänga ute ljuden av alla vilda språngmarscher genom att dra täcket över huvudet. Sedan låg hon och muttrade förvirrade saker om Gryningspatrullen, klamp och stamp.

Regler

Tror nog att det är dags att införa regler kring datoranvändandet här hemma. Nog måste det finnas ett program som kan begränsa mattes datortid? Någon form av matteövervakning? Så här kan det gå till vid köksbordet:

 Isak: Ååh, vad mysigt. Klia lite bakom örat...

... och så det örat också. *kurr*

Mysak: Men vad nu?

Jag hade faktiskt inte läst färdigt Gustavs inlägg!

Bäst att lägga sig på tangentbordet så att matte inte har så nedrans bråttom! Vi måste ju hinna se, vad våra kompisar har haft för sig.

Sprittande morrhår

Äntligen!
Vår kompis Simba har berättat om den goda rökta räkosten, som så mystiskt försvinner mitt framför nosen på honom. Sedan vi läste detta, har vi varit så sugna på att provsmaka räkosten. Matte har därför tittat efter den i affärer. Den fanns inte i vår vanliga, närmsta butik, men idag var matte på ICA Maxi och där fanns den.

 Den omjamade räkosten.

Matte snirklade upp en liten smakbit på våra speciella tallrikar, med betoning på liten. Ni ser väl att tallriken är mycket större än så?

Okej. Nu har du skrivit O. Kan du inte ringla dit ett S och ett T också?

Fast bättre en liten smakbit än ingen alls, förstås. Nu var vi riktigt sugna och stod på golvet nedanför och sjöng otåliga sånger för matte så att hon skulle rappa på lite grann. Utom lillmissen förstås. Han tog sats och skuttade upp på köksbänken och höll på att landa i räkostklicken. Tro inte att han fick smaka för det. Matte lyfte snabbt ned honom igen. Så satte hon äntligen ned tallrikarna på golvet, så att vi fick nosa och försiktigt slicka i oss.

Rasmus: *slick* Inte dumt alls, faktiskt. Riktigt mumsigt!

Det dröjde bara en liten stund innan tallrikarna var alldeles nydiskade och fina. Den rökta räkosten var så god så att det spritter i morrhåren. Här kommer Rasmus recension av gottiset:



Att filmen hoppar litegrann beror på att Findus stod och nosbuffade matte på armen. Han var gossugen efter godiset. Fast det blev nog filmsnutten bara bättre av?

Vässar klorna

Ibland känner vi, matte och missar, att vi blir riktigt folkilskna. När man läser om vad kissarna på olika katthem varit med om, eller otäcka artiklar om folk som är dumma mot katter. 


Alldeles nyss kikade vi in hos Katterna i Bie och deras hussefar. Där läste vi om någon knasboll som dumpat en kattmamma med små, små kattungar utanför hussefars dotters hem. *fräser* Så småningom kommer dessa missar att behöva egna hem och människor, skriver hussefar. 


Kanske kan vi bloggmissar hjälpas åt att sprida informationen om att dessa kissar söker en människa att adoptera? Ingen katt (eller annat djur) borde någonsin behöva vara med om att bli utslängd och frånåkt. Vi vässar klorna, ifall vi någonsin skulle råka stöta på knasbollen som gjorde det.

Vakna då!

Det är inte så tätt med inlägg just nu. Matte jobbar mycket, och är mest bara trött när hon kommer hem. Tråkmatte!


Eftersom hon inte har så mycket ork på kvällarna, har vi kommit på en väldans bra idé, om vi får jama det själva. Naturligtvis ska matte väckas på bästa morgontiden, sisådär vid klockan halvfyra. Då har hon ju massor med tid att gosa ett bra tag, stiga upp och ge oss frukost och ändå hinna med lite bus. Röda pricken-jakt eller fånga vippa.

Findus: Men vakna då!

Fast matte leker på så konstigt sätt, när vi väcker henne. Lite öronkli går väl bra, men sedan vänder hon sig bort eller drar täcket över huvudet. Hon vill nog leka kurragömma istället, tror vi.

Knepig humor

Humor kan vara jätteknepig. Och tårtor. Förstår inte alls varför matte skrattade åt det här, som hennes syster yster mailade henne för flera år sedan.


När du blandar vatten och vetemjöl...

... så får du klister, men när du lägger till ägg och socker...

 ... då blir det en tårta!? 

Vart tog klistret vägen? Vill du ha ett svar? Du vet var det hamnade...


Det är det som får tårtan att fastna på din rumpa! 

Jättedumt, tycker vi, att ha klister i tårtor. Mycket bättre med vispgrädde! *slickar nosarna*

Förresten, matte är sur på Blogger igen. Det har inte gått att logga in på bloggen utan bara krånglat. Är det fler som haft det problemet?

Dela lika

Eftersom vi är flera som bor i lägenheten gäller det att kunna kompromissa. Ibland får man dela med sig, helt enkelt. Som när matte kommer hem med kuliga paket.

 Rasmus: Så omtänksamt, matte. Ett paket, bara till oss?

Rasmus: Kartonger är alltid skoj. Men vad är det här?

Lillmissen: Hah! Snöret ska minsann få däng! *viftar med tassen*

Vi beslöt oss för att dela med oss till matte av det trevliga paketet. Hon kunde få böckerna som låg inuti. Men kartongen är vår!

Surt, sa matte

Vår matte liknar visst en räv. Närmare bestämt den här räven:




"Nåjam, än sen att balkongen låg på första våningen? Den var alldeles säkert skuggig och alldeles utfattig på fjäderkotletter, och förresten är det skönt att slippa förbereda en flytt medan Söm-Ester är här på sitt besök" är numera mattes inställning. 


Var det någon som hörde "Surt, sa räven..."? *fniss* Som ni kanske förstår, så ska vi fortsätta vara Stationskatter ett tag till. Matte får fortsätta leta lite till, men förr eller senare dyker det upp något.


Nu ser matte alldeles kolossalt fram emot sytanten Söm-Esters besök. Ännu är det några veckor kvar, men nu kan vi nog börja nedräkningen tills vi får ha matte hemma. Tjoho!

Plastknarkaren

Svarte Mysak har en liten egenhet. Han gillar plastkassar! Matte låter förstås inte några ligga framme, med tanke på att det kan ske olyckor, men när hon varit och handlat och ställer ned påsarna på golvet är Isak snabbt där.


Vi gillar naturligtvis allihop att undersöka om det finns något spännande i påsarna, men Isak tycker att själva kassen är mysig också. Han kan stå och liksom snutta längs påskanten både länge och väl, ända tills matte lägger undan den. Matte tycker, att han är en riktig plastknarkare.

Isak: Men vad hittar du på nu, matte? Jag kollar bara kvalitén i påsarna, juh!

Det kan tilläggas att matte går och morrar här hemma. Vi har ännu inte fått besked om vi ska vara Stationskatter eller O-Stationskatter. Matte gav sig till tåls, tills hon kom hem från jobbet, fast då gick det inte att logga in på bostadsföretagets hemsida. :( Nåjam, imorgon får hon ringa innan jobbet, om inga nyheter kommit. Man vill ju veta om man kommer att få möjlighet att balkongspana efter pippisar eller inte!

Tjurvarning

Här är det tjurvarning. Inte för sådana där stora mu-isar som bor bredvid Kjelle Bus. Förresten skulle de nog inte gå in i hissen hos oss? Nää, vi är lite, lite sura och tjuriga.


Först och främst misslyckades matte totalt med att kolla en enda punkt på vår önskelista när hon var på lägenhetsvisning. Hon var så försynt, att hon inte ville prova hur lättöppnad kylskåpsdörren var. Hon trodde inte, att tanten som bor där nu skulle tycka om det. Mushålen verkade hon också glömma bort?!  *mutter* 

Isak: Men hur kan man glömma bort mushålen?

Sedan så stör matte oss mitt i våra viktiga kattlurar. I värsta värmen och fuktiga luften får matte för sig att hon måste rensa ur skåp och garderober. Eftersom dessa dörrar brukar vara stängda, ja, till och med igenkedjade, så måste varje tillfälle till inspektion tas till vara. Även om det sker på en dag när värmen känns som en våt ullfilt.


Förresten surar matte också, litegrann. Hon tycker att besked om vem som kommer att få flytta in i lägenheten borde ha meddelats innan helgen. Nu får vi vänta lite till. Det är inte utan att vi också är lite nyfikna. Något kom matte ihåg att titta på, ur kattsynvinkel. Lägenheten ligger på första våningen och man har bra utsikt över träd med fjäderkotletter från fönster och balkong, hälsar hon. Gissar att det kommer att finnas gott om nosavtryck på fönstren, om vi flyttar dit?