Vår matte Rudolf

Vi hörde matte prata i telefon om att hon kände sig som Rudolf. Helst vill vi, att matte ska känna sig som matte. Tryggast så. Och vem katten är Rudolf?


Matte förklarade att hon menade Rudolf med röda mulen. Ungefär så ser hennes näsa ut just nu. 

Findus: Så här ska en trevlig nos se ut! Inte röd och konstig.

Annars undrade vi faktiskt om matte menade rösten. För hon låter nästan mer som en Rudolf när hon pratar. Mörk, hes röst. Stör gör hon också. När vi sitter i soffan eller ligger i sängen och allt är så bekvämt, så börjar hon hoppa omkring. Mest för att hon hostar förstås. Hon skrämmer ju nästan pälsen av oss.

Därför har det inte blivit så mycket av rådisjakten, som Rasmus planerade. Matte är synnerligen ovillig att gå ut, åtminstone klockan sent på kvällen. Men vi fick ett smart tips från katterna i Bie. De tyckte, att vi borde ställa om klockan så matte tror att det är klockan tidigt i stället. Då ska det nog gå lättare att få med henne ut, hoppas vi. 

Annars har det varit tämligen tomt på rådisskådningar de senaste dagarna. Fast lillmissen och Rasmus såg en skuttis när de var ute. Han satt och mumsade på gräset i en sluttning. Tänk att skuttisar också gillar gräs! Undrar om de också kräks upp det? *funderar*

Ingen fara, skuttis. Gräset räcker till både kissar och skuttisar!

Askungens vagn

I helgen så var kvittermissen väldans uppspelt när han kom in från en promenad. Han hade stora planer på gång! Rasmus och matte hade nämligen fått syn på en rådis på håll. Som vanligt var matte alldeles för långsam i vändningarna både när det gällde att fota och att sätta efter rådisen i fyrsprång. Livet är inte alltid lätt, när man har en klunsig människa på släp i kopplet.


Men Rasmus hade tänkt till lite. Efter att han iakttagit området där råttan vistades, hade han fått ett uppslag till hur denne skulle kunna infångas. Genom ett bakhåll.

Rasmus: Där borta finns ett krypin som passar fint som gömställe!

Planen var följande. Nära gömstället fanns det en buske. På busken växte det stora, orangefärgade bollar. Rasmus tyckte, att de såg ut som bilderna på Askungens vagn. Pumpan, ni vet, som blir förtrollad. (Här påpekade matte, att pumpor är mycket större, men det tyckte lillmissen var en petitess.)

Askungens pumpavagn? Enligt Rasmus, i alla fall.

Resten är vanligt sunt bondkattförnuft. Vem var det som drog Askungens vagn? Förtrollade möss. Fast en rådis får väl duga i det här fallet. Så om Rasmus ligger i bakhåll vid busken, kan han när rådisen kommer göra en rusch fram och kasta sig över den. Strålande plan! Fast det gäller förstås att KATTackera innan rådisen blir förvandlad till en stor häst. Den är nog i största laget att brottas med. Likaså måste kvittermissen få med sig matte på en promenad sent på kvällen, för det är ju då Askungen ska åka på bal. Men det är ju bara några detaljer att finslipa. Nu väntar vi med spänning för att se om det blir någon infångad rådis i bakhållet.

Arga leken

Idag var det pälsvippedag igen. Det var lite besvärligt, för både Isak och Rasmus ville så gärna leka. Samtidigt. Det blev lite kattliga knep för att få en tass med i spelet.

Rasmus: Ska vi leka arga leken? Isak: Näpp.

Lillmissen: Vill också leka, ju! *vifta* Isak: Nix. *nosa*

Efter en stund hade Isak tröttnat på vippan. Gissa vem som passade på att jaga fuskpäls?

Rasmus: Ha! Här ska busas!

Vi lärde oss något nytt igår.  Den färgstarka fjäderkotletten på bilden i gårdagens inlägg var en större hackspett. En hona, närmare bestämt. Det visste Trassla, Klosterkatternas matte och Smulan och Amandas matte. Tack för hjälpen, kära vänner. Matte tyckte bilden liksom blev lite roligare när hon visste vad det var för fågel på den. Konstigt va?

Sedan måste vi erkänna, att vi har funderat lite under dagen. Har alla våra bloggvänner helt snöpligt susat iväg på en charterresa? Orsaken till denna lite märkliga undran är att matte råkade få syn på att Blogger har en flik med statistik. Där kunde vi se, att läsare från olika länder har kikat in hos oss. Alla är förstås så hjärtligt välkomna! Det är roligt med besök. Fast  för oss kom det lite oväntat, att det fanns trettio sidvisningar från Malaysia senaste dygnet. Därav undran om våra bloggvänner hoppat på en sista minuten-resa. Svenska är ju ett så litet språk i världen. Fast det kanske går lättare med jamiska?

Hur som haver, alla läsare är så välkomna. Vi blir glada över besökare som tassar in. Vill ni lämna en liten kattentar vore det spännande. Om inte, går det förstås precis lika bra. Tassvinkningar till alla som tittar in här! *vink, vink*

Det bultar och det bankar

Skönt med lite höstsol, så att det går att sniffa på uteluften. Stora grabbarna på balkongen, medan Rasmus tar matte på släp i koppel och beger sig ut i vida världen. Det finns så mycket att lukta på, och ett smakprov på gräset är heller aldrig fel.


Oftast är det mycket liv och rörelse när matte och lillmissen är ute. Det kan komma barn i olika åldrar, skällisar med sina människor på släp, cyklar... allt möjligt, faktiskt. Den här gången var det något annat som lät.

Rasmus: Är det du som lever om, matte? Tänk på mina öron!

Fast matte bedyrade, att det inte var hon som knackelibankade. En grundlig avspaning av närområdet visade varifrån ljudet kom. Det var en stilig, fjäderprydd varelse som ådstadkom ljudet. Uppriktigt sagt verkade fjäderkotletten inte riktigt vara sig själv, för han dunkade idogt huvudet i en trädstam. Måste göra ont! Men en närmare undersökning visade, att dunvippan inte var så dum. Han hade kilat fast en munsbit, en nöt eller ett ollon av något slag, i en springa i trädstammen. När biten så satt stadigt fast, kunde fjäderkotletten gå lös på den med näbben.

Hacke: Redo. Attack! *banka, knacka*

Matte tror att det är en hackspett av något slag. Fjutten skrev för ett slag sedan om hackspettar, att deras hjärnor skyddas av ett elastiskt, svampartat ben. Tro katten det! Om de håller de på att knacka så där, så hade väl annars alla hacke-dunvippor fått hjärnskakning för länge sedan.


Matte var så fascinerad, där hon smög med blixtmojängen, att hon höll på att snubbla på kopplet. Kvittermissen, å sin sida, hade nog gärna försökt komma pippin in på livet. Det tyckte visst inte matte var någon bra idé. Tänk, så olika man kan tycka!

Får man någon matro, eller?

Tjejbaciller och superklister

Ni är ju helt otroligt fankattiska! Tänk att så många kunde se, att den suddiga bilden i förra inlägget visade en iller. Mjau, två, faktiskt. Allt sedan matte och Rasmus stötte i hop med dessa illrar, har det malt en rad från en sångtext i huvudet på henne. Om det åtminstone hade stannat vid det! *fnyser* Här har hon gått omkring och nynnat på samma rad, om och om igen, tills vi hade lust att stoppa in en tassfull Dentabits i öronen för att få en lugn stund.

"DÅ GÄLLER DET ATT DUNSTA KVICKT SOM EN ILLER..."

Så äntligen kom matte på vad det var för sång. Det är ju Electric Banana Band som sjunger om illern. Eller i alla fall om Tjejbaciller. Det där bandet var visst med i TV-program som matte såg när hon var en minimatte en gång i tiden. De ser lite skojiga ut, de där EBB. Finns det inte en kisse i storformat med någonstans, eller minns matte fel? Här kommer i alla fall illersången. Om er människa brukar gå och jama sånger som h*n hört, så hindra en uppspelning till varje pris! Fastnar direkt, som ett superlim.

Nostalgitripp från mattes kattungetid. 

Sedan har matte kikat lite på sin fotoröra. Hmm. Ingen vidare ordning där inte. I alla fall har vi hittat ett på Isak, där matte hann ta bilden innan Isak stack nosen rätt upp i objektivet. Den sistnämnda sorten har vi tretton på dussinet av. *räknar på klorna* 

Därför, till sist... *trumpetfanfar* Oljeporträttet på Isak kan härmed avtäckas. Bilden är omgjord med hjälp av FotoSketcher.

Isak: Nämen, vad tittade jag på där? Misstänker skarpt en godismuta utanför bild!

Konstifika krumelurer

I helgen var lilla kvittermissen väldigt fundersam när han kom in efter att ha rastat matte. Vi har förstått att man ser lite av varje ute i stora världen. Skällisar som rastar sina människor är en vardaglighet. Minimänniskor i vagn likaså. Rasmus och matte har berättat om svartvita fjäderkotletter, små skuttiga kaniner, sniglar, humlor, rådisar och mycket annat. Men det här tog nog priset i alla fall. De här små krumelurerna var ute och rastade sin husse när matte slängde upp blixtmojängen och tog en bild.  (Hon ber så hemskt mycket om ursäkt för den suddiga bilden, men hon höll på att tappa greppet om kameran!)

Hmm. Stilig svans! Det är nog det enda som är skarpt på bilden...

Har ni sett sådana spännande små krabater! Kan ni gissa vad det är för djur, eller är bilden alldeles för suddig?

Sedan har turen kommit till mattes lillbamsing att få sitt porträtt i olja. Det mesta går att ordna med FotoSketcher, även om ursprungsbilden nog var lite väl ljus. Lite småjobbigt är det förstås att bli blixtrad på, när man ligger och vilar, men man får lära sig att ha överseende.

Findus i solstrimman.

Fanor och kattvareller

Nog borde matte skaffa sig en egen fana, tycker vi. Lite måste man ju få påjama att hon faktiskt halshögg vår snabeldrake. Matte hjälpte oss att leta bilder som kunde passa på fanan. Fast både hon och vi tyckte nog, att det inte var någon bild som passade sådär alldeles bra. Det fanns massor av spännande bilder av modiga manliga krigare i full rustning som slogs mot drakar. Men om det var modiga tjejer som slogs, så hade de visst tappat det mesta av sina rustningar. Måste vara varmt att slåss mot draken, särskilt om den sprutar eld.

Mjaäää, det liknar nog inte riktigt vår matte... Fast det var ganska likt snabeldraken!

Vi får nog skjuta på projektet att skaffa oss en Drakdödarfana. Men det fanns annat skojigt att pyssla med. Matte och vi brukar titta in hos Lillagul och katten Sixten emellanåt. Där finns alltid så fankattiskt vackra foton att titta på. Ett tips på ett skojigt program, som vi snappat upp där, är FotoSketcher. Matte passade på att göra en akvarell och en oljemålning av ett foto på kvittermissen.

Rasmus: Här är jag! Känner ni igen mig? Det är en kattvarell, säger matte.

Och här är jag igen. *stolt* Fast nu påstår matte att jag är en oljig typ. *fnyser*

Vi måste tillstå, att det blev riktigt likt lillmissen på båda bilderna. Fast den där selen hade ju inte behövt vara med förstås. Undrar om man kan köpa selborttagningsaceton någonstans?

Skvallerplast

Skvallerplast är jättedumt, tycker vi. Faktiskt så borde man inte få förpacka rökt skinka i den sortens prassliga plast. Vi är alldeles säkra på att kvalitén måste vara undermålig. I alla fall försvårar det grovt våra försökt att nappa åt oss en skiva, eller tre, när matte gör sina smörgåsar. Skvallriga, prassliga, dumma plast!


Nu gav ju matte oss lite rökt skinka i alla fall. Men hon har så dåligt ögonmått, tycker vi. Bitarna blir inte alls lika stora som hennes egna. Förresten smakar maten godast om man fångat den själv, tror vi.


Idag hade matte tänkt gå på ett MUSeum. Vi jamade, att dit ville vi också följa med. Fast matte trodde inte, att de skulle släppa in jamisar där. Fånigt! Vi hoppas att hon åtminstone har med sig en skojig mus med sig hem. Eller ett paket rökt skinka, som bara är till oss.


Vi är lite ledsna för att vi inte kan tassa in hos Sippo. Det kommer upp en varning om, att det "finns komponenter från blogrankers.com som verkar innehålla skadliga program". Är det fler som råkat ut för detta? Vi vill ju jättegärna läsa om Sippo, Snuffe och deras husse! *sniff*

Drakdödaren

Här är det tjo och tjim, ja, riktigt livat faktiskt. Nästan så att vi utlyser en extra kattionaldag. Matte har dödat Snabeldraken! *katternas jubel*


Igår så fick vi besök av en kompis till matte och hennes lille tvåbening. Eftersom matte är en riktig ögontjänare (och behovet var stort) satte hon igång att dammsuga på morgonen. Köket gick bra. Halva hallen också. Sedan började det se riktigt dammigt och kattsandigt ut, fast matte gnodde runt förtvivlat med snabeldraken. En kontroll visade, att drakhalsen hade gått av en bit från kroppen. Matte hade nackat snabeldraken. Tjoho!


Förargligt nog trollade matte fram en rulle silvertejp och plåstrade ihop halsen igen. Fast matte kallade det för slang. Det gick hjälpligt att dammsuga ett tag, men sedan var draken halshuggen igen. Då fick matte nog, yttrade långa haranger av mindre väl valda ord och stängde helt enkelt dörren till de rum som inte hunnit bli snabeldrakade.


Kan ni förstå vår lycka? Den vrålande besten är oskadliggjord! Vi slår nästan knut på svansarna av glädje. Åtminstone tills matte köpt ny slang, alternativt ny snabeldrake. Vilket som verkar mest lönsamt och praktiskt.

En långhårig yeti? En stationskatt som gör vågen för drakens frånfälle? Nix. Findus som fångar pälsvippan (lång exponeringstid).

Paj som paj

Betraktelser:
Äpplen är runda.
Äpplen är lagom stora för en kattass.
Äpplen rullar bra. 
Speciellt ned från fruktfatet på diskbänken.


Slutsats:
Då måste man väl få spela boll med dem!


Matte muttrade något om pajade äpplen. Men hon brukar ju göra äppelpaj? Orättvist! Det blev visst äppelpaj av de här också, sedan matte hade friserat dem lite. Man behöver väl inte bli så kräsen bara för att äpplena blev lite stötta, tycker vi.  Fast det är bra med äppelpaj. Vi anmäler oss gärna som förste provsmakare om det serveras vaniljglass till.


Medan matte grejade med äppelpajen passade Rasmus på att ta sig en lur. Den utvalda platsen var diskstället. Han var så söt där han låg, men matte var lite kladdig om tassarna så det blev ingen bild. Men både matte och vi fnissade lite åt att det finns en massa kattbäddar och mjuka filtar framme. Ändå är det liksom skönast att ligga där man väljer det själv. Eller hur?

Vippor eller fjädervippor

Idag har vi pysslat med lite olika saker. Morgonen inleddes med att vi alla hade tvättstugan. Matte var tvungen att ta en stor IKEA-kasse och åka hiss för att ordna den detaljen. Sådant sköter vi så bra på plats. Vårt sätt är bättre, tycker vi. 


Lite senare hade vi en busstund. Matte tog fram pälsvippan, som vi alla klådde upp i tur och ordning. Ibland lite i oordning också, om vi inte kunde bärga oss.

Rasmus: Vänta bara! *sparka*

Ha! *rulla, brotta*

Men vad gör du? Får man inte ens dänga vippan i fred?

På eftermiddagen gick matte ut på en promenad. Hon skulle knata runt i en stor park i närheten. Eftersom vi såg att hon hade blixtmojängen i högsta hugg, tyckte vi nog att det var ganska skönt att hon försvann. Fast när hon kom tillbaka ångrade vi oss lite. Gissa om hon passat på att roa sig på egen hand! Alla bilder fullkomligt vimlade av läckra fjäderkotletter och andra skojiga saker.

En liten tvåbening kastade brödsmulor åt de här fjädervipporna. Matte fnissar och påstår att hon ska döpa kortet till Grindslanten. Vi fattar ingenting!

Vårt nya klösträd, hoppades vi. Fast man fick visst inte ta med sig träd från parken. Snålt! Hade passat jättebra i vardagsrummet, ju.

Mera dunvippor. Riktiga läckerbitar! Noterar: talgboll till balkongen på önskelistan.

Färgglad pippis samlar ihop matförråd.

Riktigt stilig fjäderkotlett.

Vippor eller fjädervippor? Valet är inte så svårt. Vi vet precis vilka vi helst hade busat med.

Är det månne Rödluvans mormor?

Nöden har ingen lag. Detta mysterium måste helt enkelt undersökas för att eventuellt kunna få en förklaring.  Både Findus  och Isak kände sig manade att utföra en nosologisk undersökning av matte i morse. Tidigt. Väldigt tidigt, enligt matte. Men vi var ju tvungna att få det fastställt. Var det matte som låg där? Eller var det månne Rödluvans mormor?

Findus: Härtill var jag nödd och tvungen!

Findus: Men matte, så små hopknipna ögon du har!

Matte:*rosslar* Det är för att jag inte ska kunna se något alls. Klockan är bara halvfyra.

Isak: Och så konstiga dina öron ser ut. *tittar noggrant*

Matte: Det är för att jag håller händerna över dem. Sch!

Findus: Nämen vilken stor mun du har! Väldigt stor. Ena sidan mycket större, faktiskt?

Matte: *muttrar surt*

Matte såg faktiskt så konstig ut, så vi frågade om hon hade gjort en sådan där anknäbbsoperation på läpparna, som en del tvåbeningar av honkön verkar vara så begivna på. I så fall hoppades vi att hon inte betalat så många slantar för det, för det såg väldigt konstigt ut.

Isak: Resultatet blev ju väldans... annorlunda, kan man jama. *host*

Fast matte försäkrade att hon inte sprutat in en massa konstigheter i läpparna. Det var bara som det såg ut.  Det var bara så, att hälften av personalen på hennes jobb varit sjuka. Då har den andra hälften fått jobba över och gno på som skållade råttor. (Påstår matte, i alla fall. Just de där skållade rådisarna skulle vi gärna vilja se!) När det blir så där stressigt, brukar matte få herr Pes munsår, berättade hon. Då kan man se väldans konstig ut.

Skönt! Vi var nästan lite oroliga där ett tag. Man vill ju inte hitta någon främmande människa i sängen på morgonen när man vill gosa. Och gosa är just vad vi tänkt göra ikväll. Matte planerar att bara sjunka ned i soffan. Det tillfället får man bara inte missa! Men först lite tonfisk. *slickar nosarna* 

Mumsigt nedfall

Oj, vilken lyx! Tänk att ha en lucka i dörren där brevbäraren kan släppa ned diverse smaskiga mumsbitar. Inte bara en dag, utan två dagar i rad!

Igår fick vi ett paket. Mjaaa, det var faktiskt vi som fick paketet. Inte matte! Ändå var vi jättesnälla och lät bli att öppna paketet på egen tass. Vi väntade minsann på att matte skulle komma hem.

Vårt alldeles egna paket!

Det var två av våra bloggkompisar, Smulan och Amanda, som var så snälla och skickade paket till oss. Deras rara matte hjälpte också till. Adressen var alldeles rätt skriven:

Stationskatterna

Jättehöga huset, 9 trappor upp

Nära tågstationen

Sedan hade visst deras matte tassat dit lite fler rader i adressen. Matte sa, att det var för att människor skriver adresser på ett lite annorlunda sätt. Vi tycker att vårt sätt är bättre! Isak försökte påtala, att paketet nog bara var till honom. Som bevis hänvisade han till de vackra kattfrimärkena, som avbildar en kolsvart misse. Men det gick inte vi andra med på, så det så.

Det blev riktigt kalas när matte hjälpte oss att öppna paketet. Inuti låg det mjölklinser med kattmynta. Mumsigt! Smulan och Amanda var nämligen inte så förtjusta i detta kattgodis, och då var de så omtänksamma att de skänkte sin ask till oss. Var inte det gulligt?

Nytt mumsigt nedfall kom idag. Tidningen Kattlivs septembernummer kom ut, och med tidningen följde en liten smakpåse torrfoder. Det här får gärna bli en vana. *drömmer* Mycket hellre det, än all trist reklam som delas ut. Det är nästan aldrig några skojiga kattprylar i den.

Man tager vad man haver

Gissa om vi fick vänta på middagen ikväll! Matte var på kurs efter jobbet och var hemma efter halv tio. Då hade våra magar varit hungriga länge, länge. Ett tag funderade vi på att försöka öppna plåtburken med torrisar på egen tass, men det var för svårt. *sniff*


När matte väl dök upp, så blev det äntligen lite torrisar. Lightfoder för strumpmissarna. RC Oral för Isak. Hmm, tycker oss skönja en viss misskriminering här. Vi förstår precis vad den här missen menar.  Man tager vad man haver. Fast med varierande resultat.

Fotot hämtat HÄR.

Vi måste ändå jama, att vi skötte oss exemplariskt. Vi fick nämligen ett spännande paket av brevbäraren, och det var alldeles orört och oöppnat när matte kom hem. Mer om detta imorgon.

Var tog maten vägen?

Detta, kära vänner, är vår nya privata matsal. I alla fall om man får tro matte. 

Matsal? Njaäää... Mer fängelselikt, faktiskt.

Här pratas det nämligen om inköp av tre stycken Hol-bord från IKEA.  Matte tycks ha någon mindre lyckad idé om att ställa in varsin matskål med tillhörande katt i Hol och sätta på locket.  Utsläpp sker när maten är slut. Dessvärre sker inte insläpp till grann-Holen om någon annan misse mot förmodan skulle ha mat kvar. Därför tycker åtminstone inte strumpmissarna Findus och Rasmus att det är något av mattes mer tilltalande påhitt.

Nu var det så, att matte kom hem med nya torrfoderpåsar idag. Två bamsestora säckar med Kungliga kaninen. (Mjaaa, vi vet att det inte är rätt översatt men det låter mycket skojigare!) Den ena säcken var lightfoder. Gott visserligen, men om något annat erbjuds så...  Och det gjorde det. Nämligen torrisarna Oral, mot tandstensbildning. De är Mumsiga, med stort M! 

Tre matskålar fylldes, eller fick i alla fall lite bottenskyla, av mumsisarna Oral. Isak, som fortfarande gärna leker med maten, började plocka ur en kula åt gången och spela lite hockey med den innan han åt upp den. Detta gjorde att det tog ganska lång tid för honom att få i sig några kulor. Bottenskylan i strumpmissarnas matskålar hade länsats för länge sedan. Ingen vet riktigt vad som hände, men helt plötsligt var även Isaks matskål alldeles tom.  Mysak såg väldigt förvånad ut när han kom tillbakatassande till sin skål för att hämta en ny kula. Var hade maten tagit vägen, egentligen? Stort mysterium! Hade kulorna bara avdunstat?

Isak: Var det du som smaskade i dig min mat, matte? *förvånad*

Fullbelagt

Rädda sig den som kan! Idag har vi bara fått smyga undan så gott det går, för matte har rensat i sina pärmar. Denna aktivitet tycks medföra risk för att få en tom pärm eller gammalt kompendium flygande i skallen på en oskyldig kisse, om man råkar tassa förbi slänga-högen. *ryser* Vi förstår faktiskt inte vitsen med detta skyfflande med papper, för någon större förändring går inte att skönja. Fast matte verkar nöjd, och det får väl räcka med det. *suckar överseende*

Rasmus: Bäst att hålla sig ur vägen! *sträääck ut*

Isak: Vad ska´ru göra med blixtmojängen nu´rå? *nosar misstänksamt*

Findus hann inte riktigt med i svängarna när det gällde att ta betäckning, så han irrade omkring efter en säker plats. Han hade ju sett att Snuffe hittat ett så bra gömställe i köksskåpet. Tyvärr var det redan fullbelagt av diverse bakformar, köksmaskiner och andra onödiga skrymmande prylar. Stackars Findus fick vända på tassen.

Findus: Typiskt! Fullproppat med pysmonster. *mutter*

Så småningom hittade han ett jättebra gömställe. Det var så hemligt, så matte har inte lyckats hitta det ännu. Det ni,  är de allra bästa platserna!

Talet två

Två...

• Dentabits brukar vi få åt gången. Det tycker vi är för lite!
• dagar omfattar helgen varje vecka. Det tycker matte är för lite.
• likadana strumpor har matte för det mesta. Ibland är den ena en nätstrumpa, design Rasmus.
• kan man faktiskt rita en katt av.

Det börjar med en tvåa, och slutar med söt kisse! Titta bara. 

Hjälp kommer tassande

Ibland hittar matte på så konstiga saker. Hukar sig ned, eller lägger sig på golvet med blixtmojängen i högsta hugg. Hon ser verkligen ut att behöva hjälp, så då brukar Isak ta på sig rollen som ansvarsfull äldsta katt och tassa fram till matte för att se vad han kan göra för att underlätta livet för henne. Detta brukar resultera i, att matte piper "neeej", eller "aldrig några bra bilder på Isak" eller annat likvärdigt nonsens.

Isak: Vad har du där? Vänta ska jag hjälpa dig med kameran. *peta, nosa*

Likaså tycker Mysak, att det är under hans värdighet att låta sig fångas sovande på bild av paparazzi. Oavsett hur avspänt han ligger, så lyfter han på huvudet och kollar in blixtmojängen när matte närmar sig. Detta verkar driva matte halvt till vansinne, vilket bara gör saken roligare. *fniss* Är det någon av er bloggkompisar som är likadana?

Findus: Jag ligger väl här då. *surar* Men vad är det jag ser? En kamerasnodd! *trampar ivrigt med bakbenen*

Rasmus: Stör mig inte. Jag spanar faktiskt på naturen.

Hälsomedvetna ut i klospetsarna

Men vad är det här? *bläddra, prassla* Tidningens må bra-tips. Få se då vad de skriver...


ENKLA KNEP FÖR ATT FÖRBÄTTRA DIN HÄLSA


"Det är viktigt med träning. Välj något du själv tycker är roligt."

Rasmus: Åsså går vi upp i framtass-stående...

Rask promenad med ordentliga frånskjut i stegen.

"Stretcha ordentligt efter träningen."

Findus: Självfallet. *tääänj*

"Ät mycket fisk och skaldjur."

Isak: Kunde inte ha jamat det bättre själv! Tonfisk och räkor är mums.

"Ha gärna en grön dag i veckan."

Findus: Grönt är gott! Fast en hel dag? Njaäää...

"Tillräckligt med sömn är viktigt för välbefinnandet".

Rasmus: Visste vi väl redan. 

Det där är ju vardagsmat för alla oss kloka kissar. När ska tidningarna skriva om något verkligt viktigt? Här kommer några önskemål:

• Fjäderkotletternas favoritlunchställen. Se till att vara här först!
• Bästa spaningsställena för rådisskådning.
• Trimma klorna för attackrivstarter. Flugan blir din varje gång!

Det finns alldeles säkert fler intressanta ämnen att ta upp. Men när kommer de i tidningen, egentligen?

Spännande dag

Vilken dag det har varit! Hur spännande som helst! Det började redan i hissen när lillmissen skulle ta ut matte på promenad. Visserligen har vi katter märkt, att människor är slarviga och glömmer både det ena och det andra. Men att glömma en hel hand?

Rasmus: Titta! Någon har lämnat sin framtass där.

Väl ute så njöt de av solskenet och det smaskiga gräset, Rasmus och matte. Fast matte avstod visst från att smaka. Då fick kvittermissen syn på en liten pippis i en buske.

Rasmus: Hej på dig! Kan du också kvittra?

Rasmus hade nog gärna sett att pippisen kom ned och lekte, men det ville den inte. Efter det ägnades en stund åt att spana från Kattnekaise.

Bra utsikt härifrån.

Meh! Såg du, matte?

Visst såg matte rådisen som sprang in till gömstället i höga gräset. Men oturligt nog hann hon inte med att ta kort. Typiskt! När det för en gångs skull är något värt att blixtra på. Sedan gick de en liten runda, och matte kastade små stenar som Rasmus fick jaga. Hon lovade, att ta med en boll eller en liten mus nästa gång. Fast Rasmus sa, att han hellre hade lekt med riktiga rådisen.

Den här stenen kan du i alla fall inte kasta, matte!

Sedan var kvittermissen jättesugen på att berätta om alla äventyr. Fast de stora grabbarna var riktiga sömntutor.

Findus: Mmm. Spännande. *snark*

Isak: *Zzz* Vad sa du? Hade rådisen tappat sin tass?