tisdag 26 april 2011

Mattestupan

Puh! Rasmus pustar ut sedan han kommit in från promenaden med matte. Han tycker nog att matte är lite väl ovig för att klara de mest elementära kattliga ärenden. Lillmissen tänkte skutta uppför en stenig brant för att äta lite gott saftigt vårgräs som växer där uppe. Men gissa om det tog tid för matte att dubbelvikt som en räka med ryggskott kravla sig upp?


 Rena mattestupan. 

Väl uppe lät sig Rasmus väl smaka. Matte valde att avstå från mumsandet.

 Rasmus: Färskt gräs! *smask, tugg*


Efter ett tag tyckte matte att det var dags att gå vidare. Det tyckte inte lillmissen.


 Rasmus: Jag hör vad du säger. Jag bara ignorerar dig.


När Rasmus fick syn på några spännande flygfän, fortsatte promenaden. Kvick som en vessla slank lillgrabben under några nedfallna grenar och jagade efter flugorna. Matte hamnade förstås på efterkälken. Hon skyllde på att kopplet fastnade i några kvistar. *fniss*

Lillmissen: Jag lovar, matte. Lägg dig på magen och åla under grenen så går det mycket lättare. Gör bara som jag.

Rätt vad det var, kom de till ett litet stup. Nåjam, det var en avsats med en murad bakre kant (stupet). På avsatsen fanns bänkar. Dessa måste förstås undersökas, så med ett elegant skutt hoppade Rasmus nedför stupet och började göra en nosologisk bänkundersökning. Gissa vem som blev kvar på stupets kant? Matte fick slå sig ned på rumpisen och sträcka sig efter fotfäste någon meter ned. Inte blev det något elegant skutt där inte!


Något därefter kom lillmissen och matte till något märkligt. Det var visst en sten som var ute  i koppel. Kan stenar gå på promenad?




Fast man blir trött av att vara ute. Särskilt om man måste släpa på en långsam matte uppför branter och nedför murade stup. Bäst att inta fönsterbrädan och slappa lite.


Aaah! Här har man bra utsikt över kylskåpet. *vippar på svanstippen*

9 kommentarer:

  1. Bra att du motionerar er matte!
    Ålade hon sig under busken sedan?
    Men stenar i koppel? Tur att det var ett rejält koppel.

    SvaraRadera
  2. Det kanske var bra att stenen satt i koppel, tänk om den hade kommit efter er? *morrhårsdarr* Unrar om stenar kan gå? Hmmm, tål att funderas på, skall nog ta en kattlur medan jag gör det...
    *nosbuffar*

    SvaraRadera
  3. Tur att stenen var kopplad! Om en sten får upp farten så stannar den inte för nå't!!

    Människor är bara FÖR oviga för sitt eget bästa. Eller... NÄSTAN alla människor. För en del minisar är FÖR viga. Och så små att de kommer åt en överallt... hade du inte haft matte i snöre, så hade hon säkert bara suttit på en bänk och missat både flygfän och stup!!
    nosbuff,gos å gottisar
    M&K

    SvaraRadera
  4. Det där var nästan som taget ur boken "Träning för mattar, del 1". Perfekt variation och olika svårighetsgrader. Ett sånt pass om dagen, och du ska se att du snart får fason på henne!

    SvaraRadera
  5. Låter som Rasmus fick ut matte på en rejäl motionsrunda, snyggt jobbat. Vi ser framför oss hur oviga matte försöker komma ner för stupet. *fnissar* Den där stenen verkade lite mystisk, vi ser fram emot en rapport om den senare.
    "Räka med ryggskott.." Fnissjam!

    SvaraRadera
  6. En härlig prommis med gott saftigt gräs. Toppen ju!

    Tror du får sätta matte på något slags träningsläger så att hon lär sig att krypa bland buskar och åla sig fram på bästa sätt.

    SvaraRadera
  7. Så väl vi känner igen det! Långsamt, klumpigt och allmänt trögt.Jam så är det här i livet med en tvåbening i kopplel, inte konstigt att man missar fjäderfän men det är gott med gräs och skönt med frisk luft. Nosbuff

    SvaraRadera
  8. Räka med ryggskott *håller tassarna för magen av skratt*
    Ja, du... du får motionera matte regelbundet om hon ska hänga med i Lillmissens takt.
    Härligt ställe du hittade att ligga på! Åt ena hållet full koll på kylskåpet och åt andra hållet alla tågen, som ni håller reda på, så att de håller tidtabellen :)!

    =^.^=

    Nosbuffar

    SvaraRadera
  9. Hm....... kopplade stenar ??
    Mycket konstigt.
    Det finns inte på Landet inte.

    SvaraRadera