För några veckor sedan kom mattes syster med familj och hälsade på. Då fick vi fler händer än vanligt som gärna ville gosa. Det var bara en yttepytte detalj. Barnen var vana vid kissemissar (och skällisar). Men Stationskatterna är inte så vana vid barn.
A few weeks ago, mum's sister and her family came to visit. Suddenly there were plenty of extra hands to cuddle us. There was only one teeny detail. The children were accustomed to kitties (and woofies). But the Station Cats are not accustomed to children.
Nu gick det väldigt bra, och strumpmissarna Findus och Rasmus myste gärna tillsammans med gästerna. Isak var mer tveksam. Han hade nog gärna haft ett eget Hemligt Krypin att dra sig tillbaka till...
Now everything went well, and Findus and Rasmus were more than happy to play with our guests. Isak, not so much. He probably would have liked to have his own Secret Hiding Place to retreat to...
Isak: Ett sånt hus vill jag ha!
I'd like a house like that!
...precis som snäckan på vår uteplats.
... just like the snail on our patio.
Småhusägare.
Home owner.
Home owner.
I alla fall hittade Mysak en egen plats där han kunde slå till reträtt. Han kröp in mellan bäddmadrassen och resårmadrassen i mattes säng. Och på nätterna passade han på att smyga runt och nosa på alla besökare. Då låg de ju stilla åtminstone!
Anyway, Mysak found his own special place where he could beat a retreat. He crawled into mum's bed beneath the mattress. And at night he took the opportunity to sneak around and sniff at all the visitors. At least they lay still then!