Nu är det så med matte, att hon inte är så förtjust i kanterna på pizzan. Dem brukar hon skära bort och slänga. För att intet skall gå till spillo gjorde vi en inventering av sopskåpet under natten och sopsorterade. Pizzakanterna åt vi upp, för att liksom markera bristen på mat i allmänhet och pizza i synnerhet vad gäller oss katter.
För att riktigt betona allvaret hade vi diktat ihop en liten klagovisa till matte. Så här går den:
Och när hon går förbi står pojkarna på rad
De bugar och ber, de jamar om mer:
"En liten skinkbit till, en leverpastej?"
Hur ska de nånsin kunna veta att hon bara säger NEJ
Tror dock inte att det funkade, för matte hade fräckheten att skratta åt detta och åt smulorna på golvet efter vårt pizzakantkalas. Hur hårdhjärtad kan man bli?
Bild på stackars katt som får nöja sig med pizzasmulor.
Förmodligen till följd av detta har han tappat sin röda färg.
Sedan kan vi rapportera att Karlavagnen och Kjelle Bus hade rätt. Slingerväxten är en slags vinranka. När matte låg och kravlade på trägolvet för att mäta uteplatsen, såg hon att det satt kvar en liten papperslapp med namnet på plantan.
Klättervildvin.
Nu återstår att ta reda på, om det är en kattvänlig växt. Om den är det, måste vi se ifall den alls kan stå kvar utan att vara i vägen för nät och stolpar.

