Det var en sen, mörk natt...

... nämligen sent igår. Matte satt och kurade vid datorn i köket när hon plötsligt ser tre par stationskattsöron spetsas. Tre stationskatthalsar tänjdes ut till vad som verkade vara den dubbla längden och tre par stationskattögon spanade stint ut i den nedsläckta, mörka hallen. Här någonstans började matte tycka att det var lite spökhistorielikt. Hon kikade försiktigt runt hörnet ut i hallen. Vad hon fick syn på? Inte ett dyft! Men så har ju människorna inte våra sinnen. Och vad vi såg och hörde, det skvallrar vi inte om. *blink*

Bilden hämtad från webweaver.

Värstingkrukan

Emellanåt skiljer sig mattes och vår uppfattning om hur smaskiga växter bör hanteras. Naturligtvis är det enda rätta sättet att till fullo avnjuta de gröna läckerheterna att krafsa lite i jorden för att bedöma saftigheten och bita av rikligt med blad, även om man inte äter alla just då. Skulle växten inte gå att bita av med ett enkelt knips, kan man utföra dragkampsmomentet genom att backa med ett fast tag om några stjälkar. Om grönsaken därvid lyfts upp ur krukan, kan det helt enkelt inte  hjälpas. Krukor kan även vara utmärkta platser att sitta eller trampa runt i. 


På samtliga dessa punkter hyser matte en avvikande åsikt. Troligen är det därför som värstingkrukan användes när ampelliljorna skulle planteras om. Den är otroligt tung och stabil, och välter inte i första taget.

 Redan snaggad grönsak.

Findus: Riktigt god ampellilja! Men matte, kan du inte skaffa något mer klättervänligt till nästa gång?

Frukostmys del II

Hallåjam, matte. Det är dags att sätta upp lite regler vid frukostbordet. Det är tassolut förbjudet att äta knäckebröd medan du har en kringelkatt i knät!

Isak: Fiskpinnar ska vara panerade. Inte knäkatter!

Frukostmys

Ibland vill man mysa riktigt länge under frukosten. Då brukar Isak rulla ihop sig i mattes knä till en liten svart kringla. 

 Mysak: Kurr, vad mysigt vi har. Sitt stilla nu bara. Och sluta blixtra.

I kringelläge slutar öronen att fungera av någon mystisk anledning.

Isak: Hinna till jobbet? Det där hörde jag inte alls.

Spaning efter påskris

Solen har lockat lillmissen till att rasta matte idag, även om det för all del ledde till en hel del vindrufs. Fast ärligt jamat, inte mindes Rasmus att världen utanför var så här stor och högljudd? Till en början var det säkrast att ligga kvar i transportväskan, även om matte öppnat upp den så att han kunde komma ut. Om han ville, alltså. Fast tack, men nej tack, tyckte Rasmus. Nog mindes han förra årets bevingade elakingar som skrek och skrålade så fort han stack ut morrisarna ur väskan.

Rena rama vingresor, det där.

I sanningens namn var det inte Måsart och hans vänner som var värst, utan ett gäng skräniga skator som omedelbart brukade landa i träden ovanför lillkillen och börja slänga näbb åt Rasmus. Hujedajam, vilket liv de förde!


Därför ville Rasmus börja nosa lite försiktigt. Inte så att han är rädd, men varför låta tillfället att spana in lämpliga påskris gå en ur tassarna? Har man tur, kanske man får sådana med fjädervippor utplacerade. *hehe*

 Rasmus: Vadå rädd och trycka i buskarna? Jag spanar efter påskris, ser du väl!

 Fast det är klart, lite kan man väl snusa på luften också...

Efter ett tag tassade matte och lillmissen in igen. Nu fanns det inte särskilt mycket smaskigt grönt ute än, så man får väl hålla tillgodo med den krukodlade varianten. Uppriktigt sagt är ampelliljan godast, men balkonglådan med plättar i luften är en ganska skön liggplats. Matte hann inte riktigt med att få en bild, utan här är Rasmus på väg ut ur lådan.

 Ingen liggplats? Men den är ju alldeles lagom stor för mig. *mutter*

Helghyss

Inatt var matte inte glad. Hon har vaknat alldeles för tidigt på mornarna, flera timmar, hela veckan, så när det blev lördag planerade hon att riktigt sova ut. Men inte kunde väl Findus rå för att han blev extremt gosesugen klockan ett inatt?

 Findus: Men jag behövde faktiskt lite nosgos inatt, matte!

Oförklarligt nog uppskattade matte det inte lika mycket som Findus. Efter att ha kliat honom bakom örat en stund, försökte hon vända sig bort åt andra hållet. Fast då flyttade han med, och kurrade högt hela tiden. Efter utebliven reaktion tog kapten Rödskägg ett bestämt tassgrepp kring mattes hals och hon fick blöta nospussar i hela ansiktet. Sömndrucken vinglade matte upp ur sängen och ut i köket. Nu var det ju faktiskt inte torrisar som lillbamsingen ville ha, utan gos, men om matte envisas så inte oss emot. Men kan ni tänka er? När vi hade slukat de utströdda torrisarna och tänkte tassa in i sovrummet igen så var dörren stängd. 

Fullständigt övertygade om att ett misstag måste ha skett, bestämde vi oss för att påjama för matte att dörren nog blåst igen eller gått i baklås. Under ivrigt jamande och krafsande berättade vi hela historien, och faktiskt fick det till resultat att matte steg upp och öppnade dörren. Puh, tur att vi var så uppmärksamma. Dörrar som slår igen hur som helst kan man inte lita på.

På morgonen var det Isaks tur att göra ett litet hyss. Nu är det så, att matte bestämt sig för att vara en aning nyttigare. Istället för mat från frysdisken till lunch, så har hon tagit med sig egen mat hemifrån. Ja, överhuvudtaget försökt bättra sig lite när det gäller maten. (Fast vi har minsann noterat att hon inte petar i sig av lightfodret! Nåjam, vi gillar lightmaten rätt bra. Men det gäller principer här.) Så med en liten, liten förhoppning att nyttigheten skulle synas så ställde sig matte på vågen. Förskräckt konstaterade hon, att hon gått upp flera kilo. Det var verkligen inte vad hon hade tänkt sig. 

Men så kände hon något lent, pälsklätt stryka mot benen och insåg att Mysak gjort henne sällskap på vågen. Ett nytt försök till invägning gjordes. Också denna gång i sällskap med en svart kisse. Till slut fick matte väga sig alldeles på egen hand, fast då var alla kissarna på andra sidan om dörren. Aldrig har nog matte varit med om en sådan snabbantning. Hon minskade i vikt med flera kilo på bara några minuter. Det ni, löpsedelsskapare!

Isak: Matte påstår att jag är en VIKTigpetter. *sniff* 

Matte påstår att vi är ena riktiga buskissar. Men det hon inte tänker på, är att det som är hyss för henne, är vårt sätt att tala om att vi vill vara nära henne. Så det så!

Viktigt meddelande

OBSERVERA!
MYCKET WIKKITIGT MEDDELANDE!


Många av oss tassar ofta och gärna in till bloggkatten Wikki på Metrobloggen. Nu verkar det som om vi kanske får lite Wikki-abstinens en liten tid. Wikki lämnade detta tassavtryck i kommentarsfältet hos oss. Så skönt att få veta, att ingen elaking kommit och kattnappat hennes underbara blogg!

Få inte panik! Wikki försvinner inte! Min blogg kommer bara att vara lite glapp ett tag p g a att Metro flyttar den till Wordpress. Jag vet inte när den kan börja bete sig normalt igen! Håll ut! Jag försvinner inte! Men innan jag kan få allt att fungera igen kan jag inte blogga. Är du snäll och hjälper mig att meddela detta till våra bloggvänner, så de inte tror att nåt annat KATTastrofalt hänt! 

NosPuss Wikki

Vi kände att detta var samhällsinformation i stil med Anslagstavlans informationsfilmer. Hoppas att det kan hjälpa till att dämpa paniken hos alla oss Wikkibloggläsare som annars hade börjat bita på klorna av nervositet.