En filt är alltid en kattfilt

Om vi kunde förstå, vad matte tramsar om? Vadå en ny filt, som bara är hennes, helst utan så mycket katthår på? Per definition så är alla plädar och filtar i hemmet kattfiltar. Så det så! Det är bara att maka på sig, matte, och bre ut filten lite extra så att den räcker till oss alla fyra...

En filt är alltid en kattfilt!

Matte lånar bloggen lite:
Jag vet med mig, att jag är ganska nyckfull i min roll som sekreterare i Stationskatternas blogg. Blogginläggen kommer ibland ganska tätt, men ofta lite glesare, liksom mina kommentarer i andra kattbloggar, som jag alltid läser men sällan hinner kommentera varje dag. I och med det att inläggen hittills varit så oregelbundna, tror jag att ingen reagerat på att jag varit tankspridd och kanske uslare än vanligt på att kommentera senaste månaden. I vilket fall hoppas jag att ingen tagit illa upp. 

För ungefär en månad sedan satte livet själv krokben för mig, och jag kämpar nog fortfarande med att någorlunda återfinna jämvikten i tillvaron. Efter mammografi fick jag beskedet, att jag har bröstcancer och jag är numera sjukskriven och har inlett en  cytostatikabehandling. Självklart kommer jag och mina Stationskatter fortsätta följa era bloggar, och jag hoppas att det inte gör något om det ibland blir glest mellan mina kommentarer. Ni ska veta, att jag alltid börjar dagen med att läsa era bloggar till frukost, och där kommer det inte bli någon ändring!

Jag vill gärna, att Stationskatternas blogg ska få vara just en kattblogg, där mina missar kan få husera fritt. Mina egna upplevelser kommer jag inte att göra så stor affär av här, men den som vill kan läsa min egen blogg Kajsa Kavat och jag, som jag också kommer att länka till i sidospalten. Ha det så gott, alla kära bloggvänner!

Köksdörr - att hjälpa eller stjälpa?

Ända sedan matte och vi flyttade in, har hon suckat åt köksdörren, som inte satt på plats vid inflyttningen. Först saknades gångjärnen, och när dessa kom på plats, visade det sig att fel dörrar nog hängde på fel ställen (enligt vaktmästaren), så det blev att avvakta lite till.

Fast tro för all del inte, att vi katter har saknat köksdörren! Det har varit så trevligt, att i lugn och ro kunna undersöka mattes maträtter som står och svalnar på bänken, eller att inte missa ifall Isak skulle få sig en extraranson med torrisar. Då kan vi strumpmissar minsann be att få lite påfyllning också.

Men så var det ju det här med att vi har fått besök. Mattes mamma är här och hälsar på, och matte har fått hjälp med att fixa diverse trivsamma egenheter i lägenheten. Köksdörren är numera på plats (efter lite underhållande trixande, genom att den skulle vändas upp och ned). Isak kan alltså få äta i lugn och ro i enskildhet emellanåt. Inte så bra, tycker vi andra. Dessutom har det börjat dyka upp en del mystiska spärrar i skåpluckor och garderober? Hmm, vet inte riktigt vad vi tycker om det. Det är liksom en kissekatts rättighet att peta upp alla skåpluckor i köket, anser vi.

Alltså, det här med stängda dörrar; det är nog lite överreklamerat, tycker jag...

Gepard i startgroparna

Hmm, igår så kom då transportburarna till användning. Lite smålömskt så skramlade matte med matskålarna i köket, men då vi ätit färdigt var de bara att tassa in i varsin bur och snällt vänta på vettisen. Matte hade nämligen lärt sig från förra året, att det inte skulle gå särskilt snabbt och smidigt om vi (Findus och Isak) satt under sängarna när vettisen var här.

Findus gick det så smidigt så att vaccinera. Långsamt kom han ut ur buren, och vettisen var snabb med sprutan och berömde Kapten Rödskäggs viktnedgång och tyckte att han var fin i kroppen. Sympatisk vettis! 

Därefter var det Isaks tur. Han fintade verkligen bort matte och vettisen. Kom långsamt ut ur buren, men sedan bar det av! Han fick upp farten som en gepard som legat i startgroparna på savannen, på jakt efter en vindsnabb antilop. Där blev det minsann krus och lockande för att få fram Mysak från gömstället under sängen.

Rasmus var det inget problem med. Han gosade en massa med och charmade vettisen. Alla killarna fick beröm för vikten, så nu är det slut med bantningsfodret, men vi fortsätter att äta lightmat i rätt mängder (nåja, kanske liiite snålt tilltagna mängder, om vi ska vara ärliga).

Geparden Mysak.

Bådar burar gott?

Vet inte riktigt hur vi ska tolka det här. Är det mysiga krypin som plockas upp från källarförrådet, som matte försöker få det till? Eller ska vi bli oroliga? Vi jamar om transportburarna. Tyckte matte mumlade med sin mamma om vaccination, stänga in dem så att de inte smiter under sängen när vettisen kommer... Vad tror ni? I alla fall har vi förstått, att det är viktigt att dra in magarna ordentligt på fredag. Tror att den där vettisen, som pratade om fula ord som d-i-e-t  kommer då.

Undrar om man ska fly upp på garderoberna?

Men hur tänkte matte nu?

Det har kommit till vår kännedom, att matte för ungefär en månad sedan var ute på vift med Dui och Decos matte och en kompis till. De var med i TV-publiken när ett musikprogram spelades in. Nu råkade vi höra, när matte berättade om inspelningen. Där fanns visst mängder av kablar och sladdetti. Överallt! Och då undrar vi: hur tänkte matte nu? För självklart borde ju Rasmus fått följa med!

Sa du sladdetti? Mums!

Snyft!

Likt ett fattighjon hos kommandoran (i Emil-böckerna) får man stå här och se på när matte och hennes mamma smörjer kråset.

Grillad squash, paprika, majskolv, halloumiost... mums! Och där såg jag bestämt en wienerkorv? Men maken till hårdhjärtad matte får man nog leta efter. Inte får jag en egen tallrik, rågad med läckerheter. Fast lite majs och broccoli har jag minsann tiggt till mig. *slickar sig om nosen*

Många överraskningar

Vi har fått en award av snälla Alice. 

Vi putsar på morrisar och svansar för att bli riktigt blanka och fina när vi jamar "tack". Awarden ska skickas vidare till kattfröknar, om man är kattgrabbar som vi. Problemet är ju bara, att det bara vimlar av trevliga kissemissar i bloggvärlden. Hur gör man då? Hmm, vi får nog helt enkelt göra så, att alla bloggande kattor vi känner får dela på awarden. Fast, vi gillar förstås ALLA våra bloggvänner. *nosbuff*

Sedan kom postis med en spinnande överraskning idag. Hon ringde på dörren, för det var ett paket som var lite skrymmande att få in genom brevlådan.

 Ser ni att det är adresserat till oss?

Paketet var från Klosterkatterna och  deras mattar, och innehöll fina saker. Och vi tyckte allt, att det luktade lite spännande av paketet också? Kanske klosterkatterna tassisterade med att slå in paketet?

 Narniaboken Häxan och lejonet som ljudbok, ett vackert kattkort och något gult, mjukt och fluffigt i bakgrunden. Näää, det var ingen påskkyckling, om nu någon trodde det, utan...

 ... en härlig Findus-handduk. Findus som vi gillar jamarmycket! *spinner*