Kattsumenttest

Matte hade så konstiga läten för sig igår. Hon hade precis lagt sig i sängen och var på väg att somna. Då bestämde sig Findus för att hoppa ner från byrån, för att kunna ligga och sova med matte i sängen. För att landa riktigt mjukt, siktade han på mattes mage. Det var då som matte började med så lustiga ljudeffekter. Hon flämtade och väste som stjärneleven i en profylaxkurs för blivande föräldrar. När hon kunde prata igen, flämtade hon något om en femkiloskatt i maggropen.


Vi vet inte, om denna händelse hade något samband med den illasinnade behandling vi utsattes för idag. Matte hade köpt hem chips. Två sorter. Vi svansade runt benen på henne och hoppades att hon skulle tappa ner några till oss. Vi tänkte, att vi kunde göra ett kattsumenttest och jämföra de två sorterna.

Isak: Här är något lurt! Matte gav mig två av samma sort.

*nafs* Hård konsistens. Smakar bläää!

Till vänster Pringles. Till höger annat märke. 

Vilken sort får högst betyg?

Findus: Underbar doft. Pringles vinner snifftestet!

Rasmus: Smakar klart bättre! *slick*

Vi har en vinnare - Pringles!

Vi blev en aning misstänksamma mot den sortens chips som matte var så generös med. Tydligen tyckte hon, att den passade utmärkt för kissar. Vårt omdöme? Spott och fräs! Gissa vad det var? Chips av råhud, för att kliiga tänder ska kunna gnaga av sig. *fnys*

Okej då. Så illa var kanske inte råhudschipsen. Men om det finns riktiga chips samtidigt som man kan välja på? Vi jamar bara: hit med Pringles-chipsen. Så får matte yla vad hon vill om att få en ytterligt välbyggd katt i maggropen.

Wild thing

I helgen har vi fått massor av gos! Tror att matte har haft dåligt samvete för att hon jobbat så mycket. Vi har myst i soffan medan vi sett på film.

Findus: Är det ingen bra kattfilm snart, matte? *suck*

Rasmus har beslutat sig för att träna lite grann. Katt-yoga har lillmissen sysslat med.

Rasmus: Kattvancerad övning, det här.

Sedan har kvittermissen fått storhetsvansinne. Han hävdar att han är en vild, cool kattkille. Allt detta för att han fick syn på mattes inbetalningskort till kennelklubben, där matte vill att hans chipnummer ska registreras. Där stod att Rasmus var viltfärgad med vita tecken. Själv hävdar han bestämt att han är the wild thing.

Rasmus: Först en dubbelrullning, mususling... *morr*

Rasmus: ... sedan en nackruskning! 

Akta dig, jag är en vild, vild mini-tiger!

Kattomställning

Nu har vi fått nog! Det gäller att sätta ned tassen i tid, så att matte inte får en massa konstiga idéer. Hela veckan har hon kommit hem jätte-jätte-sent. Efter sju varje kväll. Vi hinner nästan tyna bort om vi får mat så sent. För att inte tala om att goset och buset blir lidande. Och inte har vi fått tassa ner saker i bloggen heller. *sniff*


Och vad har matte för ursäkt? Hon måste jobba, påstår hon. *fnyser* Skulle jobbet vara viktigare än vad vi är? Vi är hennes små (nåja) bebisar, brukar matte ju säga. Precis som på den här bilden, när Findus var bebis.

Findus. Liten och oerfaren stationskatt.

Därför tänkte vi, att matte kunde passa på att introducera katt-tid på jobbet nästa vecka. Först hänger man upp en kattklocka på väggen. Den här varianten säljs av Sprall. 

 Utmärkt hjälpmedel för kattomställning.

När kattklockan sitter på väggen, kan matte införa katt-tid på jobbet. När hon vet att hennes små buskissar börjar bli hungriga, kan hon helt enkelt tassa fram visarna på klockan. Sedan kan hon gå hem från jobbet med gott samvete. Hon har minsann gått hem i tid! I katt-tid.

Vadå fusk? Vet ni vad människorna ska göra i helgen? Just det! Ställa fram visarna på klockan. Vi förstår faktiskt inte, varför man bara ska få tassa fram visarna ibland när det är tidsomställning. Vi tycker att kattomställning av klockan är en mycket smartigare idé. Då kan man flytta visarna varje dag ju. Alla mattar borde få ha katt-tid. Hussar med, så klart.

Jam från fönsterbrädan

Men... vad var det alldeles utanför fönstret?

Isak: Där fick jag dig allt! *tassar till rutan*

Det hjälpte inte att fånga det med tassarna. Så fort man lyfte tassen, var det borta. Inte ett spår kvar. Förutom ett litet tassmärke på fönstret, förstås.

Rasmus: Isak, nu är den på den här sidan.

Isak: Maka lite på dig, jag vill ju se!

Men det syntes inget borta hos Rasmus heller. Alla de där stora, vackra vita flingorna bara försvann hela tiden. Det gick liksom inte att lägga tassarna på dem. Det enda som fanns kvar var lite vatten. Ändå hade vi inte lekt med vattnet från dricksfontänen alls. Ytterst mystiskt!

Matte - växternas skräck

Matte var med om något märkligt idag. Hon var nere i blomsteraffären och skulle köpa mer kattgodis. Gallergräs, eller bambu. Nu har vi avverkat tre krukor och behöver påfyllning av en fjärde. Egentligen är det inte vi katter som gör slut på bambun, utan matte som glömmer att vattna, så det bara blir gallerhö kvar. Då behövs det nytt.


Troligen har ryktet spridit sig om det olyckliga ödet som krukväxter går till mötes, när de hamnar hos matte. Floristen började flacka oroligt med blicken, när matte kom in i affären. Hon såg nog helst, att hennes skyddslingar hamnade hos någon annan än matte.  Och det märkliga var, att när matte kom fram till hyllan med bambun,  så  blev det alldeles tomt i framkanten av hyllan. Gallergräset hade backat längst bak mot väggen, stod och darrade i bladvecken och susade: Ta inte mig! Påstår matte i alla fall. Hmm. Vi hyser vissa misstankar om att det är ett påhitt för att få oss att bli lite mer försiktig med kattgodiset.


Sedan måste vi jama, att idag har det varit fest. Vi har fått smaka renkött. Mums! Först små, råa bitar och sedan stekta när maten var färdig. Matte sa att det var vilt kött, men vi tyckte det var ganska lugnt och snällt. 

Nedräkning

Wikki hittar så mycket roligt! Vi förstår inte riktigt hur hon nosar upp allt, men många skojiga tips finns det hos hemma hos henne. Vi var förstås tvungna att prova göra en varsin räknemojäng hos PitaPata.


Snart drar det ihop sig till födelsedagar hemma hos Stationskatterna. Vi har lagt in ett önskemål om att få tonfisk när vi fyller år. Gärna lika många burkar, som man fyller år! *slickar nosarna*

Vakan och väntan

Rasmus: Har du ätit klart snart, Isak?

Det gäller att vara riktigt, riktigt uppärksam på vad som händer på köksbänken. Isak äter sin portion av mjukmaten där uppe. Kanske det faller ner några bitar? Då gäller det att vara beredd. Matte påstår, att det skulle kunna marschera förbi en hel musorkester med trummor och trumpeter utan att jag skulle märka något när det vankas mat. Är väl inte sant! Riktigt.

Findus: Hörde jag en kycklingbit träffa golvet?

Findus är också alert. Ibland tappar Isak någon godbit. Eller så har han slickat bort gelén, men inte ätit upp alla köttbitar. Då får vi smaka lite mer. Mums.