Helghyss

Inatt var matte inte glad. Hon har vaknat alldeles för tidigt på mornarna, flera timmar, hela veckan, så när det blev lördag planerade hon att riktigt sova ut. Men inte kunde väl Findus rå för att han blev extremt gosesugen klockan ett inatt?

 Findus: Men jag behövde faktiskt lite nosgos inatt, matte!

Oförklarligt nog uppskattade matte det inte lika mycket som Findus. Efter att ha kliat honom bakom örat en stund, försökte hon vända sig bort åt andra hållet. Fast då flyttade han med, och kurrade högt hela tiden. Efter utebliven reaktion tog kapten Rödskägg ett bestämt tassgrepp kring mattes hals och hon fick blöta nospussar i hela ansiktet. Sömndrucken vinglade matte upp ur sängen och ut i köket. Nu var det ju faktiskt inte torrisar som lillbamsingen ville ha, utan gos, men om matte envisas så inte oss emot. Men kan ni tänka er? När vi hade slukat de utströdda torrisarna och tänkte tassa in i sovrummet igen så var dörren stängd. 

Fullständigt övertygade om att ett misstag måste ha skett, bestämde vi oss för att påjama för matte att dörren nog blåst igen eller gått i baklås. Under ivrigt jamande och krafsande berättade vi hela historien, och faktiskt fick det till resultat att matte steg upp och öppnade dörren. Puh, tur att vi var så uppmärksamma. Dörrar som slår igen hur som helst kan man inte lita på.

På morgonen var det Isaks tur att göra ett litet hyss. Nu är det så, att matte bestämt sig för att vara en aning nyttigare. Istället för mat från frysdisken till lunch, så har hon tagit med sig egen mat hemifrån. Ja, överhuvudtaget försökt bättra sig lite när det gäller maten. (Fast vi har minsann noterat att hon inte petar i sig av lightfodret! Nåjam, vi gillar lightmaten rätt bra. Men det gäller principer här.) Så med en liten, liten förhoppning att nyttigheten skulle synas så ställde sig matte på vågen. Förskräckt konstaterade hon, att hon gått upp flera kilo. Det var verkligen inte vad hon hade tänkt sig. 

Men så kände hon något lent, pälsklätt stryka mot benen och insåg att Mysak gjort henne sällskap på vågen. Ett nytt försök till invägning gjordes. Också denna gång i sällskap med en svart kisse. Till slut fick matte väga sig alldeles på egen hand, fast då var alla kissarna på andra sidan om dörren. Aldrig har nog matte varit med om en sådan snabbantning. Hon minskade i vikt med flera kilo på bara några minuter. Det ni, löpsedelsskapare!

Isak: Matte påstår att jag är en VIKTigpetter. *sniff* 

Matte påstår att vi är ena riktiga buskissar. Men det hon inte tänker på, är att det som är hyss för henne, är vårt sätt att tala om att vi vill vara nära henne. Så det så!

Viktigt meddelande

OBSERVERA!
MYCKET WIKKITIGT MEDDELANDE!


Många av oss tassar ofta och gärna in till bloggkatten Wikki på Metrobloggen. Nu verkar det som om vi kanske får lite Wikki-abstinens en liten tid. Wikki lämnade detta tassavtryck i kommentarsfältet hos oss. Så skönt att få veta, att ingen elaking kommit och kattnappat hennes underbara blogg!

Få inte panik! Wikki försvinner inte! Min blogg kommer bara att vara lite glapp ett tag p g a att Metro flyttar den till Wordpress. Jag vet inte när den kan börja bete sig normalt igen! Håll ut! Jag försvinner inte! Men innan jag kan få allt att fungera igen kan jag inte blogga. Är du snäll och hjälper mig att meddela detta till våra bloggvänner, så de inte tror att nåt annat KATTastrofalt hänt! 

NosPuss Wikki

Vi kände att detta var samhällsinformation i stil med Anslagstavlans informationsfilmer. Hoppas att det kan hjälpa till att dämpa paniken hos alla oss Wikkibloggläsare som annars hade börjat bita på klorna av nervositet.

Tassistenterna

Vid den här tiden på året brukar människorna få inplastad post från sKATTeverket. En del kan bli lite stressade av det. Det blev matte i fjol. Då var det nämligen mycket förberedelser inför en tapetsering av två rum som upptog det mesta av hennes uppmärksamhet. När tapetseringen var klar, upptäckte hon ett kuvert till våra kollegor på sKATTeverket. Opostat. Deklarationen kom iväg en dag för sent. Matte grämde sig lite över att betala en förseningsavgift. Men vet ni vad? Snällisarna på sKATTemyndigheten tog inte ut någon avgift. Det var väl bra?

Rasmus: Tjoho! *klackspark*Inga böter. Då blir det väl mer pengar till kattgodis?

I år har matte bestämt sig för att vara ute i god tid. Självklart går det mycket fortare att deklarera om hon får hjälp av sina tassistenter!

Findus: Arkivkatten anmäler sig härmed för tjänstgöring. Kontrolluppgifterna ligger säkert i kartongen. Ingen kan smita medan jag vaktar! *zzz*

Isak: Självklart behöver matte datasupport.

Rasmus: Å' jag vaktar blanketterna! Tänk om de blåser ut genom fönstret? Bäst att ligga på dem.

Fun Board

Finns det något så kuligt som ett paket? Matte kom hem med ett idag. Först var vi tvungna att nosa ordentligt på det. Det hade minsann spännande doftsignaler på sig.

 Rasmus: Luktar det katt, månne? *gnuggar hakan*

Inuti paketet fanns ett fint kort från Pip och Murre och deras matte. 

Liten sötnöt.

Paketet innehöll något som vi aldrig sett förut. Självklart måste vi fram och nosa och undersöka prylen med tassarna.

 Lillmissen: Vilka lattjo matskålar.

Isak: Det ska gå! *rota* Findus: Den här mojängen är taggigare än en igelkott, ju.

Den nya grejen var Pip och Murres Fun Board, som deras matte auktionerade ut. Så generösa var de, att  de skänkte pengarna till katthemmet Kompis. Vi har en känsla av, att vi kommer att sysselsätta oss med den här en hel del. Matte råkade visst tappa ut lite torrisar, som landade mitt bland alla hinder?!

Kartongen var dessutom jättemysig. Först Isak, och senare Rasmus, klämde med stor beslutsamhet in sig för att inspektera lådan från insidan. Precis lagom stor.

Skrivkramp

Idag tänkte lillmissen låna bloggen.  Kreativ kisse som han är, ville han tassa ned några rader och måla lite bilder. Men det är inte lätt att hitta på något på beställning...


Rasmus:
- Milda makrill, vad det var svårt att komma på vad jag ska jama om! Det är nog det här som kallas skrivkramp. Kanske går det lättare om jag kliar mig i huvudet lite?

 Hmm, vad ska det handla om idag då? *gnager fundersamt på pennan*

Men nu vet jag! Postisen släppte ju ned en spännande påse genom brevinkastet. Jättesnygg var den också. *målar ivrigt* Titta, vilken fin fjäderkotlett på den! Och kan ni tänka er, fast det stod våra namn på den, så öppnade vi inte brevet förrän matte kom hem. 

Frestande, prassligt, stiligt påskuvert.

Vi hade fått ett paket från Klosterkatterna och deras matte. Inuti påsen fanns en massa spännande saker. De av er som brukar följa Klosterkatternas blogg minns kanske, att snälla, omtänksamma Assar ville auktionera ut sin fina spik. Genast kände vi, att det här var något vi behövde. Spikar kan man koka soppa på, har vi hört. Det kan matte få låna den till. Sedan tror vi, att den kan vara bra att dyrka upp saker med. Kanske den där dumma plåtasken med jättesmarrigt godis? Om matte slår in den i väggen på lagom höjd, kan man säkert klia sig lite mot den också. Och för all del, behöver matte hänga upp något, så kan hon få använda vår spik. 

Har ni sett, en sådan fin spik! *stolt*

Det fanns en andra användbara prylar i påsen också. Godis till matte och till oss. Vi fick nämligen havre, så nu måste matte så kattgräs åt oss. Vi hjälper gärna till också. Vi missar är faktiskt jättebra på att plantera. Kryddväxtfrön, som också ska sättas i jorden, fanns det i påsen. *gnuggar tassarna* Och ett fint kort med en kisse på. 

Naturligtvis var det skoj att få en massa fina saker. Fast det allra, allra bästa var att veta, att pengarna från auktionen gick till Snuffefonden. Snuffe var tillsammans med Sippo säkerhetskatt i deras Område. Tyvärr blev Snuffe väldigt sjuk i höstas. Fast han fick åka till sin vettis flera gånger, ville inte det där dumma som fanns i kisseriet försvinna. Till slut var Snuffe så dålig, och det fanns inte fler behandlingar att prova, så han fick somna in. 


Nu var det så för Snuffe, att med hjälp av husses försäkring och med stöd från vänner så kunde han få hjälp hos de snälla vettisarna på Valla Djurklinik. Ibland är det inte så för alla kissar. Deras människor har helt enkelt inte pengar för vettisbesök, hur gärna de än vill hjälpa sina älskade husdjur. Så Wikki och Klosterkatternas mattar fundelerade ut, att man kunde skapa en fond till minne av Snuffe. 


Det är klart, att jag vill måla en bild av Snuffe också. Här sitter han, och spanar från sin uteplats så att hans Område är tryggt och säkert. Vi saknar dig, kompis. *svanshonnör*

Sekerhetskatten Snuffe med sina schtiliga morrisar.

Ibland tycker man olika

Det är inte alltid man tycker likadant. Ibland är det vi missar som har lite olika åsikter. Som här.

Gladiatorerna Findus och Rasmus.

Andra gånger är det matte som har så märkliga synpunkter på saker och ting. Hon gillar rumsvarma tomater bäst. Det gör vi med. I kylskåpet ligger ju de skojiga bollarna till ingen nytta. Därefter skiljer sig våra preferenser åt. Matte lägger tomaterna på köksbänken. Vi tycker att man har skojigare med dem på golvet. Matte föredrar dem som inte aklopunkturbehandlats. Vi tycker det är en tomatlig rättighet. Matte påstår, att tomaterna blir stötta när de puttas i golvet. Vi anser att de bara blir mörare. Matte föredrar tomaterna utan tillsatsämnen som katthår. Vi menar att hon kan knapra i sig några hairball-torrisar och inte vara så petig med maten.


Tycker ni och era människor också olika om saker och ting?

Inte för inte

När vi fick godis, sådana där smala sticks, så var matte lite disträ. Eller så ville hon bara se hur vi skulle hantera pinnarna. Hon bara lade ned en godispinne framför nosen på var och en av oss. Annars bryter hon dem i lagom stora bitar. De stora grabbarna såg lite konfunderade ut och nafsade och slickade prövande på pinnen.

Ingen sådan tvekan kunde ses hos lillmissen. Med några raska knips hade pinnen reducerats till små läckra munsbitar, redo att slukas. Han är väl inte avknipsarkisse för inte, heller?


Till sist vill vi påjama, att vår matte har lite fullt upp för tillfället. Även om vi inte har kattenterat hos våra kompisar på några dagar, så tassar vi runt hos er. Tiden räcker bara inte riktigt till.