Nyfikna

Ojojoj! Här är vi tre nyfikna Stationskatter och en ännu nyfiknare matte som sitter och klurar.


Nyfiken ett:
I Bloggers statistik upptäckte vi under gårdagen helt plötsligt en massa besök från webbplatsen jobsforsmartpeople.com. 


Hur hittade de till oss? Behöver de en spegelbasist och har upptäckt kvittermissen? Eller är det en kattrobat som svarte Mysak de är ute efter? Eller en kurrande, nosgosande rödpälsad charmör med erfarenhet av antistressterapi? Att det är matte som är eftersökt uteslöt vi ganska snabbt. Hon har inte alls lika spännande talanger.


Nyfiken två:
Matte såg efter jobbet att hon hade ett missat samtal från bostadsföretaget som är hyresvärd. Hallåjam?! Är det lägenhet med uteplats på gång? Som kan innätas? Med bra span på fjäderkotletter och insekter? Kan det inte bli imorgon så att vi får besked! 

Findus: Blir det parkettplats till fjäderkotlettbion, eller?

Tjuvnyp undanbedes

Nytt godis är alltid spännande att pröva. Matte har kommit hem med två sorter senaste veckorna.

Rosa yoghurtkulor.

Strimlor av torkat ankkött.

Yoghurtkulorna är riktigt goda, fast kanske lite stora? Isak, som är lite kräsen, brukar bara smaka ibland, men strumpmissarna gillar dem.


Den stora favoriten är torkade strimlor av fjäderkotletter. Matte tycker det är bra att de inte innehåller tillsatser eller konserveringsmedel. Vi tycker det är bra, att man slipper oroa sig för tjuvnyp från stora anknäbbar!

Mus-i-kanten

Här ser ni en totalt avspänd, oskyldig kille! Det ser väl vem som helst, att Rasmus inte gjort annat än bara legat och kopplat av? Ändå påstår matte, att det är lillmissens fel att hon inte kunnat sova ordentligt.

Rasmus: Vadå inte kunnat sova? Hur menar du nu?

 När skräpkammaren till slut öppnades för allmänheten, eller i alla fall hemmets kissar, så måste förstås allt undersökas ytterst noggrant. Det var ju så länge sedan, som vi fått vara där inne. En spännande sak var den stora spegeln som stod lutad mot väggen. Särskilt Rasmus var fascinerad av den och återkom ständigt till den reflekterande bekantskapen.


När dagens märkmani passerat, och matte satte sig ned för att titta på en film började det höras märkliga ljud. Plong! Pling! Men när matte gick för att undersöka saken, syntes inget särskilt till. Bara vi missar, som fortfarande kontrollerade alla saker inne i arbetsrummet. Ljudet återkom regelbundet genom filmen, men matte kunde inte förstå vad det vad. 


Sedan matte gått och lagt sig, fortsatte det märkliga dova plonget. Till slut kunde inte matte hålla sig längre, utan var tvungen att tassa upp för att lösa mysteriet. Hon hittade kvittermissen i full färd med att spela bastoner på stålsträngen, som är fäst på spegelns baksida som upphängningsanordning. 


Rasmus var faktiskt en riktig naturbegåvning på spegelbas, men det hade matte ytterst lite förståelse för. Spegeln placerades på ett sådant sätt att strängen inte gick att nås och matte muttrade något om att mus-i-kanten fick öva mer en annan gång.  Det där lät spännande, tyckte vi. Fast hur vi än kikade i kanten på spegeln, kunde vi inte hitta någon mus. Ibland är människorna obegripliga. *skakar på morrisarna*

Märkapparaten

Härmed utfärdas en DYMO-varning klass 3 i skräpkammaren! Matte har nämligen införskaffat en märkapparat på gubbdagis. När hon nu är i färd med att röja ur skräpkammaren och lägga saker ordentligt i lådor, så märker hon upp allt, och då menar vi allt, med Dymo-apparaten. Fast undrar om det inte går till överdrift? Det börjar synas en fanatisk katalogiseringsglimt i mattes ögon. Kanske vi kissar får en märklapp om halsen snart? 

Uppmärkt Isak.

För övrigt har matte varit på rymmen en stund idag. Hon var och tittade på en lägenhet. Den var inte perfekt enligt vår tidigare sammanställda önskelista, för det var dåligt med mushål i väggarna. Å andra sidan kompenserades det av en liten uteplats, så man kanske kunde knipa sig en mus där istället? Vi hoppas jättemycket på att vi får flytta dit, men det är inte säkert. Det är tio intresserade som får komma på visning. Vi tycker att de andra nio kan fånga sina möss någon annanstans!

Skräpkammare

Vi har ju glömt berätta, att vi har fått post från Alice tidigare i veckan. Alice bodde tidigare på Södertälje katthem, som nu arbetar för att hitta nya lokaler. Därifrån kommer också hennes småbröder Bosse och Mårrgan. Den fjärde medlemmen i kattfamiljen heter Wilma. Gulliga Alice och hennes matte ordnade så att vi fick berättelsen om Aloysius, och en del andra kattberättelser, som talbok. Tack snälla Alice!


Det passar riktigt bra med talbok nu, när matte ska röja i skräpkammaren. Ja, egentligen kallas rummet för arbetsrum. Fast under lång tid har rummet använts som ett "kasta in saker som ska gömmas för lillmissen"-rum. Skor med goda snören. Väskor med läckra handtag. Nytvättade kläder, som matte snålt nog inte vill ha omdesignade till Rasmus-kollektionen. Borrmaskiner med smaskiga sladdar. Allt har stuvats in i skräpkammaren och sedan har dörren hastigt stängts framför våra nyfikna nosar.

Findus: När ska vi få lyssna till Aloysius bus, egentligen?

Fast nu tänkte matte röja rejält i rummet. Förvarongslådor i kraftig papp och i plywood har hemforslats från IKEA. Vi tror nästan att matte har tömt deras lager? Trälådorna är det tänkt att vi inte ska kunna göra inbrott i. Vi får väl se... I alla fall är det roligare att rensa i bråten, om man lyssnar på något skojigt. Då kommer talboken väl till pass.


Egentligen skulle matte behöva övervakning så att hon inte slänger fel saker medan hon röjer. Fast vi vet sedan tidigare att det brukar bli prat om att "vara ivägen". Vi får väl smaska lite på grönsakerna som matte köpte i veckan.

En hel låda full med Bambu Bitt.

Rasmus: Här ska mumsas!

Det är tur att man har bloggkompisar. Av lillie fick vi tips om var vi kunde köpa boken om Aloysius. Så nu har matte en bok att läsa, när hon känner för det, och en talbok att lyssna på, när det är lämpligare.

Musattrapp

Först och främst har vi frågat matte vilken sorts plastpåse som fick pyspunka igår. Det var nämligen några som undrade. Matte sa, att man kan göra med sängkläder som med mat. Hur var det nu igen? Frystorka? Rosta? Nix, vakuumförpacka var det visst. Då blir påsarna med täckena riktigt platta och inte så skrymmande. Fast då får det inte vara pyspunka på påsen, förstås.


Sedan påstår matte, att elefanthjorden var i farten i natt igen. Med det tror vi, att hon menar oss? Förstår inte alls varför hon säger så. Vi som låg så snällt och oskyldigt och snusade. *tassarna i kors*

 Findus: Du ser väl hur oskyldigt vi ligger och sussar!

Enligt matte var det ett väldans liv. Galopp genom lägenheten, åtföljt av tassar som daskar till något som studsar fram. När matte i halvmörkret (och utan glasögon, ska tilläggas) ska undersöka saken blir hon väldans konfunderad. Det ser ju ut som om vi leker med en halvt uppäten mus? Den runda rumpan och svansen är det som verkar återstå av festmåltiden.


Men hur har en mus kommit in i lägenheten, nio trappor upp? Matte får en vision av en fasadklättrande Klas Klättermus som djärvt ska bestiga höghuset, bara för att råka i klorna på vaksamma Stationskatter. Fast när lampan tänds avslöjas mysteriet.

Taklök. Också känd som mattelurande musattrapp.

Nyfikna och vaksamma kattögon uppmärksammar förstås att taklöken bildar roliga små kattleksaker. Det blir liksom små bollar som sticker upp. Med nosen kan man lirka loss bollen, och då följer en bit av den svansliknande roten med. Sedan kan man spela tassboll med taklöken hela natten lång.


Idag har matte varit på synundersökning. Hon förnekar dock, att händelsen med musattrappen och optikerbesöket ska ha något som helst samband!

Pyspunka

Det är inte ofta matte hojtar åt oss kissar. Fast idag hände det. Och allt för bara lite pyspunka?

Isak: Värst vad det pyste där då?!

Så här var det. Matte tyckte att det låg alldeles för många täcken och kuddar och skräpade i skåpen. I alla fall tog de plats. Garderobsdörrarna gick knappt att stänga för de bulliga, mjuka täckena. Oss gjorde det i och för sig inte så mycket, för vi tycker det är spännande att håra ned i garderoben. Lillmissen hittar mycket kläder att designa där också. Fast matte hade visst en del invändningar mot buktande garderobsdörrar.


Därför satte hon in täckena i plastpåsar. Stora plastpåsar. Sedan var snabeldraken framme och brummade i en ventil på påsen. Påsen blev nog rädd, för den tryckte sig alldeles platt mot golvet. Något sådant hade vi inte sett förut. Självklart måste man fram och nosa när matte vänder ryggen till för en minut. Det tyckte matte inte om. "Gå bort därifrån", hojtade hon med sträng röst. Lydig som Isak är, gjorde han en rivstart med dubbarna utfällda för att komma bort från påsen så fort som möjligt. Då blev det pyspunka på påsen.


Det satte fart på matte. Efter lite haranger och viftande med armar, så gick hon och rotade i städskrubben. Så lagade hon pyspunkan. Det mesta går bra med lite tålamod och silvertejp.

Lyckodag

Vilken lyckodag! Mattes tur ned till centrum resulterade i en spännande, prasslig kasse som vi var tvungna att undersöka. Gissa om vi blev glada, när vi såg vad som fanns däri. Tre stycken Bambu Bitt!

Findus: Hallååå grabbar! Kom får ni se!

Vi var förstås tvungna att bedöma lukt och smak omgående, så att det var prima kvalitet. Findus blev till och med så ivrig, att han klättrade in i påsen och ställde sig i en av krukorna.


Matte berättade, att de i blomsteraffären hade koll på läget. Bland bambukrukorna satt en fint textad skylt, där det stod "Katter älskar mig!". Bra kundupplysning, tycker vi. 

Och så klagar de på hår...

Varning för kräsmagade: Läs inte detta medan ni äter frukost, lunch, middag, mitt-i-natten-mål eller annan viktig måltid!


På morgonen, alldeles efter att matte har tömt kattlådan, är det alltid någon av oss Stationskatter som glatt kommer tassande. "Tjoho, matte har spolat på lådan", jamar man och så tassar man in i Hol-bordet och börjar utföra en arkeologisk utgrävning för att bedöma om spolningen är till belåtenhet. 


Därefter sätter man sig och gör det man ska, gärna det stora, och med fördel precis när matte ska hugga in på sin frukost. Detta brukar resultera i en ny omedelbar spolning. Naturligtvis ökar detta utsikterna att hugga en skinkskiva från mattes knäckemackor under lådrenoveringen.

Isak: Klart jag ser dig, matte. Jag bara nonchalerar dig. Är lite sur på dig, faktiskt.

Fast just idag fungerade inte strategin lika bra som annars. Genom en näsologisk provsniffning av luften förstod matte att det var dags att spola på lådan igen. Då började det höras märkliga hasande ljud ute i hallen. Dessutom tassade båda strumpmissarna dit och började ivrigt krafsa på golv och garderobsdörrar för att försöka hjälpa till att dölja lukten.

När matte tittar ut i hallen, sitter Isak och drar sig olyckligt fram på baken. Med lite papper i handen gör matte en okulärbesikting av akterpartiet på svarte Mysak. Där sitter det kvar en klump av det stora, som inte vill lossna. Raskt tar matte klumpen i pappret och Isak är fri igen. 

Vad som var boven i dramat? Isak har ätit upp ett långt hårstrå, troligen medan matte har kastat torrisar åt honom, och i detta dinglade klumpen. Vi vet precis vems hårstrå det var!  Och så har matte mage att klaga på de pälshår vi släpper... *mutter*

Godisburk

Så fräckt! Här påstår matte att hon köpt en fin godisburk... Klart man försöker öppna den då.

Findus:  Finns det några goda torrisar i burken? Eller sticks?

Och så var det inget annat än vaniljfudge. Fast burken är fin!

Om matte vore med...

Nu när det har gått en vecka sedan matte fick sina skråmor, så kan vi rapportera att antibiotikatten har hjälpt bra. Den bitna handen är inte svullen eller gör ont. Den klösta handen läker bra, men det kliar en del kring sårskorporna. Inget dramatiskt alltså, utan sådant matte får stå ut med. 


Fast ärret ser onekligen imponerande ut. Om matte vore med i filmen Lejonkungen, så vet vi precis vem hon skulle spela. Scar. Om inte ärret satt på fel ställe förstås. 

Ett sånt rejält ärr borde väl räcka för att få en filmroll?

Lika som bär?

Sedan måste vi berätta, att vi hittat en bok till av Ylva Wallström, nämligen Tre katter och en hund. Den berättar om samma katt- och hundgäng, men innan Aloysius flyttade in. Det lilla vi hunnit läsa verkar lika underhållande skrivet som boken om buskissen Aloysius. Man lär sig mycket. Till exempel hur man knycker mattes lunch medan hon pratar i telefon. Kan ni förstå, att författaren lägger ut en sådan fenomenal instruktionsbok allldeles gratis på internet? Inte en enda Dentabit kostar det att läsa böcker på Läs en bok. Det tycker vi är fantasstiskt.

Vattentjuven

Hjälp! Matte stjäl vårt vatten! *tassar runt skålen med oroliga blickar*

Isak och Findus: Blev det något kvar åt oss? 

När matte stigit upp, hade varit på sitt lådbesök och skulle tvätta sina tassar kom det inget vatten ur kran. Kranen hostade och skrällde lite, men dessa ljud var allt som kom ur den. Vattnet var tydligen avstängt.


Äschjam, då tar jag väl våtservetter då, tänkte matte. Men  icke. Dessa hade mer eller mindre omvandlats till torrservetter, eftersom förslutningen hade släppt. Då doppade matte ner ett litet mått i vår vattenskål och tjuvade av vårt vatten! Sedan blötte hon ned den ganska torra våtservetten i det stulna vattnet, och tvättade tassarna.


Men hallåjam! Man måste väl ransonera vattnet om det är slut? Inte slösa med det hur som helst! Förresten borde vi nog ta betalt. Åtminstone en dentis var. *funderar*


Mattes kommentar: Nu har kranen slutat hosta och vattnet har kommit igång igen. Strumpmissarna och svarte Mysak har fått nytt friskt vatten i skålen, så nu slipper de oroa sig för den matskedsstora mängd som jag lånade av dem.

Lästips med bustips

Vi gillar när matte ligger och läser. Då kan man klotrampa lite på hennes mage, eller tvångsnosgosa just när hon kommit till något extra spännande avsnitt. Fast allra mest gillar vi förstås när hon läser någon bra bok om katter.


I flera års tid har matte lite då och då lånat en särskilt skojig kattbok från bibilioteket. Japp, den tål att läsas om igen! Helst skulle hon vilja köpa ett eget exemplar, men den verkar inte gå att få tag på. Boken heter "Aloysius Den röda katten" och är skriven av Ylva Wallström.


Vi tycker faktiskt väldans bra om den boken också. Massor med roliga bustips i den! (Som om det skulle behövas, muttrar matte...) Boken har vi faktiskt hittat som pdf-fil. Väl värd att läsa, men matte tjurar lite eftersom hon är gammaldags och vill hålla i sin bok.


Här finns länken till Aloysius Den röda katten, om det är någon som vill läsa den.

Liten Findus: Jag ska bli lika stor och lika busig som den där Aloysius, matte!

Krukhoppa

Det syns vilken kruka som ni har puttat ned på golvet två gånger, påstår matte. Växten skulle visst se lite ledsnare ut i den krukan. Puttat, vi? Äsch, den hoppade alldeles säkert ned själv.

Vadårå? Hur skulle det märkas? *stora ögon*

Isak: Men hur tänkte du nu? Det syns väl tydligt att det ena är en hoppkruka.

Påsmys

Det syns väl hur mysigt och skönt det är i papperskassen? Matte tror inte på det, men hon är säkert bara avundsjuk för att hon inte hann sätta sig i den först!

 Rasmus: Det är jättebekvämt, juh! *sträcker på halsen*

Visdomsord

När matte nu varit lite öm och svullen i handen i ett par dagar, har vi försökt peppa henne enligt principerna i Gustavs klokbok. Matte får helt enkelt fokusera på allt som hon har att glädjas åt och oväntade fördelar som dyker upp.

Findus: Men matte, tänk på att...

• Storstädning och röjning kan uppskjutas utan dåligt samvete.
• Inte ska matte behöva laga mat med en kattbiten hand. Eftersom det är nära till Thai Take Away så löser det sig galant. Och vi hjälper gärna till att provsmaka kycklingbitarna!
• Ryggläge på sängen med kvällstidningarna plus bilagor anstränger inte handen. Passa på! Vi missar kan värma mage och ben medan hon läser.
• Soffmys med osedda filmer uppmuntras. Alternativt filmer som tål att ses om igen.

Allt det här håller faktiskt matte med om. Och när hon emellanåt suckar över sina intressanta skavanker på händer, armar och ansikte så påminner vi bara om visdomsordet som sitter på kylskåpet:

Fast i ärlighetens namn börjar den bitna handen bli någorlunda rörlig, och svullnaden är mer normal och huden är inte stenhårt spänd som en maximalt uppumpad fotboll. Så nu har det försiktigt börjat röjas bland sakerna. Vi saknar soffmyset. *suck*

Inte meningen...

Soligt och fint har det varit idag, och eftersom matte ändå hade väckts för frukostservering så tyckte Rasmus att det var på tiden att han rastade matte.

 Rasmus: Mums! Gott med gräs!

Spännande dofter också. 

 Massor att titta på.

Men hallå, matte! Är det du som gömmer dig där?

 Var det en fjäril? Snabb rackare.

 Och där uppe sitter det en pippis. Undrar om den vill komma ned?

 Fast nu börjar det visst komma andra promenixare här...

Här tar matte över berättandet. Lillmissen tycker nog det känns lite pinsamt. Han påjamar, att det som hände inte var meningen. Det förstår matte också.


Mattes historia:
En bit bort kom en hund promenerande med sina människor. Rasmus tittade lite, men mer var det inte. Dessutom står vi alltid en bit från gångstigen så att vi inte ska få folk eller fä alldeles inpå oss. Sedan vete katten vad som hände. Jag tyckte att vi kunde dra oss lite åt andra hållet, även om vovven inte alls betedde sig hotfullt. Det tyckte inte Rasmus. Han stretade åt sitt håll, och plötsligt var selen på glid.


Jaaa, vad gör man när en icke hundvan innekatt håller på att komma loss från selen och dessutom alldeles i närheten av en hund? Jag lyfte upp Rasmus, samtidigt som selen och kopplet alldeles trasslade in sig. Om det tyckte inte lillmissen. Och visst varnade han med fräsningar och lyft tass, men jag ville inte släppa ned honom medan hunden var i närheten.


Det är nog inte så svårt att gissa hur det gick? Jag fick mig förstås ett antal skråmor, och när selen plötsligt satt helt fast blev Rasmus panikslagen. Det hela slutade naturligtvis med att han tog sig loss och hoppade ned på marken. Nu låg där en rädd, arg och fräsande grårandig katt i gröngräset och jag stod med en tom, mycket tom, sele i handen.


Som tur var, hade hunden promenerat förbi vid det laget. Här gällde alltså först och främst att inte skrämma upp lillmissen mer så att han satte av och triggade igång några jaktinstinkter hos skällisen. Jag satte mig ned på en sten på lagom avstånd och pratade med Rasmus. Han låg nästan dold i det höga gräset och andades häftigt. Så satt vi en bra stund, medan jag plockade fram en pappersnäsduk och torkade bort det värsta blodet och samtidigt fortsatte att prata med den uppjagade kvittermissen.


När han lugnat sig, erbjöd jag lift med transportväsktaxin hem till oss. Rasmus tackade artigt nej, och började ströva omkring bland buskar och grästuvor som om inget hänt. Problemet var bara att han nu gick helt lös, utan koppel. Jag gick bredvid, på lagom koppelavstånd som om han gått i sele. Bara med den skillnaden, att det helt plötsligt inte gick att låsa kopplets längd när en nyfiken lillmisse ville undersöka alla för en människa ogenomträngliga snår. Den nyheten upptäckte förstås Rasmus ganska raskt. 


Under ca två timmars tid förde jag ett mycket ensidigt samtal med ett antal busksnår och provade med jämna mellanrum visa fram väskan. Rasmus var inte nämnvärt intresserad. Detta var frihet!


Tyvärr bor vi ju så till, att det är helt otänkbart att ens tillfälligt lämna en kisse utomhus, även om ena handen hade börjat svullna och värka och nog skulle må bra av att tvättas ren. Till slut lade sig Rasmus utsträckt i en härva långt gräs och kopplade av. Försiktigt närmade jag mig och lyfte upp honom. Jodå, det gick bra med väsktaxin nu. Kanske var det dags för en andra frukost?

Här gällde det att torka bort blodet, så att man inte dyker fram från buskarna och skrämmer slag på folk.

 Lite skråmor på kinden efter flexande klor. Det syns inte här, men jag har små punktmärken efter en utspärrad tass på kinden. Undantaget är "lillfingerklon", som har skapat en prickad linje strax framför örat på mig, troligen när jag drog undan huvudet.

 Kattbett. Inte bra! Det ömmar, spänner, värker och är varmt. Tjoho, party för alla kattmunbakterier!

 Och här är några av klösmärkena.

Väl hemma tvättade jag såren, och sedan var det dags att ringa för att få en tid på akuten. Väntetiden på två timmar ägnade jag åt att läsa på ordentligt om kattbett och antibiotika, och skrev ut några artiklar från Läkartidningen och FASS för att ta med till läkarbesöket. Jag har av flera olika personer hört om vikten att få rätt antibiotikabehandling, och hade mammas sjukhusvistelse till följd av kattbett i färskt minne. Därför var jag väl påläst, och beredd att bli en "besvärlig" patient om det skulle behövas. Fast det behövdes inte! Bemötandet av personalen var jättefint, och det gick utmärkt att lugnt diskutera varför jag ville ha ett annat penicillin än det först föreslagna. Raskt fick jag ett elektroniskt recept på Spektramox, och efter att doktorn frågat efter när jag fått min senaste stelkrampsspruta, så fick jag uppsöka min alldeles egen "sticktant" och få en vaccination i överarmen.

Vill ha ett kort på hur stor svullnaden är första dagen, för eventuell jämförelse.

Min antibiotikatt. Amoxicillin och klavulansyra i en och samma tablett. Läkemedelsnamnet är Spektramox, men andra tillverkare kan ha andra namn.

Slutligen lite nyttiga länkar:

• Wikki har skrivit om kattbett
• Läkartidningens artikel om rätt och fel val av antibiotika
• FASS har bl a denna artikel under rubriken Läkarbok

Konserv

Findus: Är det dags att komma hem nu, va?

Findus: Jahajam, passar det att komma nu? Vi är hungriga och har faktiskt väntat på den där konserven du pratade så mycket om. Var är den, förresten?
Matte: Inte konserv. Jag har varit på k-o-n-s-ä-ä-ä-r . *uttalar övertydligt*
Findus: Och vad gör man där då?
Matte: Jo, man lyssnar på bra musik förstås. Det var en duktig artist med hur många bra låtar som helst som alla kunde texterna till utantill och...
Findus: Men har du inte med dig någon mat alls?
Matte: *suckar* Nepp.





Han verkar inte ha det lätt, den där killen som sjunger. Det är regn upp över hans öron, och han blir jagad av ylande skällisar från Djursholm till Danvikstull och allt vad matte berättade. Tur att skällisarna lät bli matte i alla fall!

Örontofsräddare

Dagen började med att matte rymde iväg med dörren till Billy inpackad i brunt papper. Hon skulle iväg till IKEA och höra sig för om det gick att reklamera eller möjligen återköpa dörren. Killen vid bytesdisken log lite när matte förklarade problemet. Det var uppenbart, att lika självklart som matte tyckte att det var att man skulle kunna montera två ungefär meterhöga dörrar (den ena ovanför den andra) i en tvåmeters Billy, lika givet tyckte killen att det var att det inte skulle fungera. 


Kanske de allra flesta människor i det läget väljer att köpa en hellång tvåmetersdörr? Fast de har förstås inte en avknipsarkisse hemma. I nedre delen av Billy förvaras de särskilt läckra skorna, dvs de med tuggvänliga skosnören. I övre delen har matte halsdukar, handskar och lite annat. Därför ville hon kunna öppna en övre dörrhalva för att ta ut en halsduk, utan att för den skull öppna nedre delen och släppa in lillmissen till skosnörena.


Fast den långa harangen behövde matte inte dra. Det gick hur bra som helst att få antingen pengarna tillbaka eller ett tillgodokort att dras i kassan. Det ska IKEA verkligen ha en eloge för. Egentligen var det ju inte fel på dörren, utan snarare så att det inte var meningen att man skulle kombinera två dörrar på det sättet. I vilket fall är det väldigt bra kundbemötande som gör att man gärna kommer tillbaka, tycker matte.


När matte väl kommit hem igen, undersökte vi förstås vad hon hade handlat. Det var bl a den här plastprylen. Kan ni gissa vad det är?

 En örontofsräddare.

Det är en örontofsräddare! Puh, skönt, för den kan verkligen behövas, särskilt som våra örontofsar redan är halvt bortsvedda av mattes eder. Det är nämligen så, att matte sedan länge har haft handtag till skåpdörrar liggande. Det har inte blivit av att montera dem. När handtaget ska fästas med två skruvar, en i varje ände, så vill ju de allra flesta att det ska sitta rakt. Annars är det risk för känsliga örontofsar som befinner sig i närheten! Den här grunkan placeras med den uppvinklade kanten längs dörrens sida, så att det blir rakt. Sedan markeras skruvarnas placering i lämpligt läge i de små hålen. Smart va?


Det fanns lite mer i prasselkassen. Naturligtvis hoppades vi på något ätbart. Alltså, något som var tilltalande för små utsvultna kattmagar. Men icke!

Findus: Men fanns det ingen tonfisk? Rökt räkost? Eller goda sticks?

Långben

Kan härmed meddela, att våra öronhårtofsar numera är halvt bortsvedda. Ni vet, de där tussarna som ska skydda öronen så att det inte kommer in vilket skräp som helst. Synd att de inte är ljuddämpande också! Matte kom nämligen hem med ytterligare en halvhög dörr till Billybokhyllan. Hon hade nog tänkt sig, att det skulle gå att kombinera två dörrar till vår Billy. Ganska snabbt märkte hon (och vi) att så inte var fallet. Då stämde måtten (de färdiga hålen) för gångjärnen inte längre. Man kan väl säga, att det osade både det ena och det andra om mattes haranger när hon upptäckte detta? Därav våra örons sorgliga tillstånd. De har nästan skrumpnat ihop av rena förskräckelsen, plus att örontofsarna nästan sveddes av att lyssna på jeremiaderna.

För övrigt kan berättas att vi fått smaka en ny sorts mjukmat. Bozitas tetra med rensmak. Vi två strumpmissar tyckte om den, fast matte påstod att det luktade mer skunk än ren när hon öppnade förpackningen. Som vanligt så slickade Isak bara i sig den lilla gelé som fanns med. 

I vilket fall var det välkommet med omväxling till torrisarna. Matte kände nog en viss press på sig att förse oss med något smarrigt. Hon förstod vinken, när vi började jaga mellanmålet som flög in genom fönsterspringan.

Rasmus: Jag fångade faktiskt en långben idag! *stolt*

Några blomkrukor och vattenskålen var i fara när vi satte efter inkräktaren. Som vanligt hann matte inte alls med att ta kort, men det var lillmissen som fångade bytet. Det var en sådan där långbent sak, som tydligen kallas för harkrank. En lagom aptitretare blev det i alla fall.

Åskar är i antågande, så vi får nog sluta nu. Ska se om vi kan hälsa på våra kompisar senare istället.

Märkt matte

För ett tag sedan berättade Max och Måns om en riktigt smart idé. De hade beställt en huvtröja med ett jättefint foto av dem till sin husse. Huvtröjan var till för att ID-märka deras husse, så att alla säkert skulle veta vilka katter han tillhörde.


Vi har funderat mycket på det där med att märka vår matte också. Kanske borde vi också beställa en fin tröja? Å andra sidan så borde det inte vara så svårt att känna igen henne. Det har lillmissen sett till. Väldans många av hennes kläder ingår numera i Design Rasmus-kollektionen.

Fräsch huvtröja i material som andas. Det är nämligen försett med lufthål.

Blusfållarna försedda med originella slitsar.

 Torgvantar ingår i höstkollektionen.

 Då kommer även de luftiga halsdukarna att släppas.

Modeskaparen själv tar succén med ro. 
- Äsch, jamar han blygsamt och viftar avvärjande med tassen. När inspirationen kommer, är det bara att bita ihop och sätta igång att jobba.

 Rasmus: Snart kan jag börja ta emot beställningar.

Undrar när H&M kommer att höra av sig?

Olika regler

Hmm. Ligger här och funderar på en Mycket Viktig Sak.

Isak: Kan det verkligen vara så...?

Det är nämligen så, att jag börjar fatta misstankar. Om matte. Och mattes regler. Det verkar nästan, som om det gäller andra regler för matte än för oss. Men så illa kan det väl inte vara?


Alltså, det gäller det här med att spara saker. Som ni kanske minns, så berättade vi om hur matte envisas med att ställa in godsaker som tonfisk i kylen, fast vi tycker att det är mycket bättre att äta upp allt på en gång.


Vad tror ni händer när hon kommer hem med ett litet urval praliner från Chokladfabriken? Inte åker de in i kylen i alla fall! Mums, smask, låter det bara medan matte sitter och glufsar i sig. Det är inte utan att vi blir lite upprörda. Speciellt som vi läser texten på påsen.

 Isak: Hallåjam! Titta vad det står här! 

Här är påsens andra sida:

Isak: Så sant som det är jamat.

En riktigt Klok Text, tycker vi. Fast man borde såklart byta ut ordet choklad mot Dentabits eller tonfisk?

Feltänk

Undrar verkligen om matte fattat hur man ska göra? Vi tycker nämligen att hon beter sig helt bakvänt och avigt åt. I helgen tittade hon in i butiken Katt!Katt! och kunde förstås inte låta bli att handla lite småsaker.

 En kattpinne att ha som blomsterdekoration.

Ett doftljus. Det luktar blörk, kan vi meddela. Fast matte verkar av någon anledning nöjd med att vi inte vill sticka ned nosarna för långt i citrondoften.

Till sist något riktigt smart. Halkskydd! 

Fast just halkskyddet tycker vi att matte har missförstått. Hon vill sätta det i badrummet. Fast självklart borde hon väl klistra fast dem under sina trampdynor? Då följer de ju med överallt där de behövs.


Just de här prylarna var det en rejäl prissänkning på. 75 % rabatt. Men eftersom butiken stöder Kattfonden och ett katthem, så lade matte ned pengar i en insamlingsbössa i stället.


För övrigt kan vi jama, att vi känner för att fira, här på Stationsområdet. Söm-Ester har äntligen kommit på besök. Och idag för fyra år sedan så flyttade Findus in hos matte. Det är väl värt något extra smaskigt till middag?