torsdag 3 november 2011

Stickeria

Igår hade vi stickeria hemma hos oss. Efter tips från Inkan hade matte, oss ovetande, bokat tid hos en veterinär som gör hembesök. Matte tyckte nämligen att vi alla, men speciellt Findus, redan hade stressats nog av flytten. Det brukar inte vara någon höjdare att stängas in i bur och sedan åka sådan där otäck brummis-taxi till veterinären. Förra året påstod matte att det lät som om de tre tenorerna satt bak i bilen och sjöng sina arior.


Det ville matte slippa. Illistigt skramlade matte med torrisburken ute i köket, och då kommer man förstås springande. Extra lunch? Jamtack! Fast Findus anade minsann oråd när matte började stänga dörrar till alla rum utom hallen och köket. Då började han sjunga upp sig så smått, ifall det skulle vara läge med en seriös klagovisa.


Strax därefter öppnade matte dörren åt en besökare. Det var dags för det årliga stick-i-nacken-vaccinet. Mattes röda lillbamsing fick börja, eftersom han redan var smått stressad. Han blev framfiskad under byrån i hallen och placerades på köksbordet. Visst gick det fort, och vettisen var förstås jätteduktig, men hallåjam, ett gömställe borde väl vara fredat från intrång?


Kapten Rödskägg: Nu får det faktiskt vara nog!


Direkt när Findus var nedsläppt på golvet, öppnade matte dörren för honom till sovrummet så att han fick gömma sig under överkastet. Sedan fick Rasmus och Isak vara med om samma procedur. Isak försvann också efter sticket, men sin vana trogen tyckte lillmissen att man måste visa sig trevlig och social när det kommer besökare. 


Under sträng övervakning från mattes sida kollade han in vettisens skor. När det inte fanns några delikata skosnören, fortsatte han med lite buffa-huvudet-i-handen-gos med vettisen, för att avsluta med att raskt kliva ned i hennes axelväska. Matte frågade omedelbart om det var okej, och om hon hade några mobilsladdar där, men det fanns det inte. 


Mattes kommentar: Det var verkligen en trevlig veterinär, och om jag tidigare vetat om att det fanns möjlighet till hembesök så hade jag anlitat henne redan från början. Det kan verkligen rekommenderas! Inte så att jag varit missnöjd med den veterinärklinik inne i stan som jag har åkt till förut, tvärtom. Men det har varit lite jobbigt med skrämmande bilresor plus väntrummet med andra djur, och nu slipper vi ju det. Tack så hemskt mycket för tipset, Inkan!

onsdag 2 november 2011

Personal shopper

Matte gjorde ett felköp, som på ett alldeles underbart sätt blev ett rättköp. Hon hade nämligen varit på den lilla Coop-butiken som finns alldeles i närheten och bland andra saker köpt en burk tonfisk. Det visade sig vara en sort som heter Coop X-tra salladstonfisk, och den kostade bara 6 kr. Fast när matte öppnade den, var tonfisken så finfördelad så att matte tyckte den såg  tråkig ut. Hon ville inte äta den.


Men det ville vi! Vi stod och jamade långa haranger och sträckte oss efter benen på henne, och det slutade med att vi fick dela på hela burken! Japp, hela burken på en gång, inget stoppades undan i kylen till senare. Gissa om det var smaskigt? *slickar morrisarna*


Därför har matte nu fått sin egen personal shopper, som ska påminna henne om att köpa massor av tonfiskburkar.


Rasmus: Okej, då sticker vi. Ta med dig resväskan på hjul så kan du handla riktigt många tonfiskburkar!

tisdag 1 november 2011

Spännande paket

Det är riktigt trivsamt här på nya stället. I vardagsrummet finns härliga gömställen, för där står kartonger och möbler i en enda röra. Fast just det som vi tycker är mysigt, tycker matte inte alls om. Hon har inte tid att trivas förrän sakerna är uppackade, säger hon.


Uteplatsen blir mer och mer spännande för varje dag. Vi får inte vara där ensamma, utan bara när matte är med. Nu har även Findus börjat kila ut korta stunder.


Sedan har vi kommit på, att vi inte visat vårt fina paket. Vi fick nämligen ett auktionspaket från Södertälje katthem. Där fanns det en massa bra grejer. Spännande att undersöka var det också.


 Findus: Förste kontrollant anmäler sig.

 Burk, ljuslykta, t-shirt... Och ser ni det fina kortet på Madeleine som klättrar på nätdörren?

Ett jättefint förkläde med matchande grytlappar och ännu lite till fanns det också.

måndag 31 oktober 2011

Men hallåjam!

Så här fascinerad blev mattes röda lillbamsing när han såg en grannkisse i slänten utanför köksfönstret. Det har verkligen inte förekommit andra missar utanför rutan nio trappor upp!


 Men... men... där är ju en röd katt till!


Hallåjam, får h*n vara där, matte?

Kissen fick vara där, påstod matte. En del missar tassar omkring alldeles på egen hand här. Tilläggas skall, att missen har halsband och matte har sett den sitta på fönsterblecket utanför och väntat på att bli insläppt av sina människor. Skönt att veta, att den röda grannkatten har ett hem.

måndag 24 oktober 2011

Boll-Kalle

Matte kallar oss för triss i Boll-Kalle. Eller åtminstone par. Findus vågar sig inte riktigt ända ut på uteplatsen utan håller sig i dörröppningen. Boll-Kalle har tydligen något med att göra, att vi sitter och spanar vid nätet? 


I helgen har matte och hennes pappa gnott som skållade råttor för att få till stommen och nätet. Påstår matte, alltså. Vi har minsann sett, att det var pappa som gnodde med stommen och matte sträckte fram lämplig grunka på beställning. Penna. Tumstock. Borrmaskin. Så där höll de på. Rasmus fick inte vara med, fast han annars gärna ivrigt medverkar vid allehanda sysslor. I alla fall var det väldigt snällt av dem, att ordna till ett spanarställe till oss. 


Naturligtvis var det tuffa lillmissen som var först ut och kollade läget på uteplatsen. Isak och Findus tittade och sniffade på betryggande avstånd i dörröppningen. Fast det får inte  komma oväntade ljud eller röra sig människor alltför nära på gångstigen. Då smiter vi snabbt in i tryggheten.


 Isak och Findus intar reträttfärdig position.

 Isak på spanarpallen.

 Mysak patrullerar längs nätkanten.

 Rasmus kollar läget...

...och upptäcker att det är bättre utsikt från pallen.

Matte lyckades få till några bilder med mobilen. Kameran ligger i tryggt förvar i en flyttkartong. Någonstans. Matte hittar den säkert till jul eller så.

tisdag 18 oktober 2011

Stressigt värre

Matte har äntligen tagit sig tid att göra ett kort inlägg. Bara så att ni vet att vi finns och inte kört vilse på de hela två kilometrarna vi flyttat.  *fniss* Fast alldeles lätt var det inte. Man blir dum(mare) av stress, påstår matte. Det har varit väldigt mycket, både på jobbet och hemma, så när hon skulle logga in på datorn så var koden som bortsopad från huvudet. Som tur var hittade hon igen den senare, nedskriven.


Om flytten tycker vi sådär, än så länge. Lillmissen är ganska cool, men Mysak och Kapten Rödskägg  är lite uppjagade. Findus vägrade länge komma ut från sin transportbur, men under natten kom det fram en jamande och kurrande kisse som matte kände igen ljudet på. Fast äta är det bara kvittermissen som gjort ännu. Nåjam, vi har inte varit här mer än ca tio timmar.


En sak är väldans spännande. Vet ni om att man kan se pippisar, människor och skällisar alldeles utanför fönstret??? Det visste ni kanske redan, men inte vi. Matte påstår också att hon skulle blivit tämligen nervös om hon sett någon spatsera omkring utanför fönstret i förra lägenheten.  Fönstren gillar vi alltså. Skarpt.


Sedan har vi fått ett spännande paket också, från Södertälje katthem. Det ska vi jama mer om i ett annat inlägg.

söndag 9 oktober 2011

Smulor på golvet

Igår efter jobbet kände matte sig lite lat och orkade inte laga mat, utan kom hem med hämtpizza. Visst fick vi smaka några små bitar, men inte på långa vägar så mycket som vi tyckte vi borde få. Findus och Rasmus gjorde några försök att ge matte dåligt samvete, och hoppade upp på köksbordet och parkerade nosen alldeles bredvid det där goda som doftade så underbart. Tyvärr resulterade detta bara i att blomsprutan kom fram. *förnärmat*


Nu är det så med matte, att hon inte är så förtjust i kanterna på pizzan. Dem brukar hon skära bort och slänga. För att intet skall gå till spillo gjorde vi en inventering av sopskåpet under natten och sopsorterade. Pizzakanterna åt vi upp, för att liksom markera bristen på mat i allmänhet och pizza i synnerhet vad gäller oss katter. 


För att riktigt betona allvaret hade vi diktat ihop en liten klagovisa till matte. Så här går den:


Och när hon går förbi står pojkarna på rad
De bugar och ber, de jamar om mer:
"En liten skinkbit till, en leverpastej?"
Hur ska de nånsin kunna veta att hon bara säger NEJ


Tror dock inte att det funkade, för matte hade fräckheten att skratta åt detta och åt smulorna på golvet efter vårt pizzakantkalas. Hur hårdhjärtad kan man bli?


Bild på stackars katt som får nöja sig med pizzasmulor. 
Förmodligen till följd av detta har han tappat sin röda färg.

Sedan kan vi rapportera att Karlavagnen och Kjelle Bus hade rätt. Slingerväxten är en slags vinranka. När matte låg och kravlade på trägolvet för att mäta uteplatsen, såg hon att det satt kvar en liten papperslapp med namnet på plantan.

Klättervildvin.

Nu återstår att ta reda på, om det är en kattvänlig växt. Om den är det, måste vi se ifall den alls kan stå kvar utan att vara i vägen för nät och stolpar.