Det ville matte slippa. Illistigt skramlade matte med torrisburken ute i köket, och då kommer man förstås springande. Extra lunch? Jamtack! Fast Findus anade minsann oråd när matte började stänga dörrar till alla rum utom hallen och köket. Då började han sjunga upp sig så smått, ifall det skulle vara läge med en seriös klagovisa.
Strax därefter öppnade matte dörren åt en besökare. Det var dags för det årliga stick-i-nacken-vaccinet. Mattes röda lillbamsing fick börja, eftersom han redan var smått stressad. Han blev framfiskad under byrån i hallen och placerades på köksbordet. Visst gick det fort, och vettisen var förstås jätteduktig, men hallåjam, ett gömställe borde väl vara fredat från intrång?
Kapten Rödskägg: Nu får det faktiskt vara nog!
Direkt när Findus var nedsläppt på golvet, öppnade matte dörren för honom till sovrummet så att han fick gömma sig under överkastet. Sedan fick Rasmus och Isak vara med om samma procedur. Isak försvann också efter sticket, men sin vana trogen tyckte lillmissen att man måste visa sig trevlig och social när det kommer besökare.
Under sträng övervakning från mattes sida kollade han in vettisens skor. När det inte fanns några delikata skosnören, fortsatte han med lite buffa-huvudet-i-handen-gos med vettisen, för att avsluta med att raskt kliva ned i hennes axelväska. Matte frågade omedelbart om det var okej, och om hon hade några mobilsladdar där, men det fanns det inte.
Mattes kommentar: Det var verkligen en trevlig veterinär, och om jag tidigare vetat om att det fanns möjlighet till hembesök så hade jag anlitat henne redan från början. Det kan verkligen rekommenderas! Inte så att jag varit missnöjd med den veterinärklinik inne i stan som jag har åkt till förut, tvärtom. Men det har varit lite jobbigt med skrämmande bilresor plus väntrummet med andra djur, och nu slipper vi ju det. Tack så hemskt mycket för tipset, Inkan!