Är vi Station-Skatterna?

Ibland blir man lite förbryllad. Eller kanske full i skrattfnatt? Matte använde Googles översättare när vi hälsade på Smulan och Amanda. Fast hon trodde, att översättaren tagit sin examen på Universitetet Ruffel&Båg.  =^.^=

Mysak: Hmm, är vi egentligen skällisar?

Det stod något om att vi är taxar?! *kliar huvudet* Fast matte påstår, att det betyder skatter. Och bedyrar, att om vi nu är skatter, så borde det vara treasures, för det är i den betydelsen som vi är skatter för mattes del. :)

Lillmissen... eh, lillskällisen Rasmus?

Alla känner väl till Uncle Skrutt och Crust? 

Eller Hjulia helter-skelter?

Ibland är matte ganska lättroad, det medges. Nåjam, man har ju inte roligare än man gör sig. Och det var skönt att vi kunde reda ut det där med skällisarna, för vi blev lite förvirrade ett tag.

Sköna söndag

Det är kattens dag den här helgen, som många av våra bloggvänner uppmärksammat. Vi är inte riktigt säkra, men vi tror att den kan firas både lördag och söndag. I alla fall har vi gjort det. I går fick vi jamarläckra myntabollar av matte. Dem kunde man leka med intensivt en stund. Sedan var det tid för en kattlur, och efter det kunde man leka lite till.


Idag har vi firat med en burk tonfisk. Mums! Magen blev alldeles, alldeles mätt. Fast lillmissen lyckades klämma i sig lite efterrätt också. Han bröt sig in i kartongen där matte förvarar alla sina reservskosnören. De, som hon ansett sig tvingad att köpa, eftersom snosnörena bara helt mystiskt knipsas av om skorna står framme. Nu är kanske inte efterrätt det rätta ordet, eftersom kvittermissen inte åt upp dem, men han gjorde en träffsäker imitation av en skördetröska i alla fall. Det låg bitar av snören överallt.

Rasmus: Synnerligen delikata snören. Köp fler av de där vita, matte. Bra tuggmotstånd, och de rensade bort tandstenen så bra. 

Tack snälla...

... Smulan, Amanda och Hjulia för att ni gav oss det här bloggpriset:

Fem frågor skulle man svara på också:

1. Varför började ni blogga?

Vi läste om Wikkis blogg i tidningen Kattliv för ungefär två år sedan och var tvungna att tassa in till henne och hälsa på. Efter det började vi kika in hos en massa trevliga bloggkissar som Wikki länkade till. Lite sugna var vi nog att ha en egen blogg, men matte visste inte hur man gjorde... Fast så en vecka när hon hade en dunderförkylning och var hemma från jobbet så tog hon sig i kragen och tog rätt på lite saker i taget, och så var Stationskatterna igång.

2. Vilka bloggar följer ni?

En himla massa kattbloggar, som finns i vår blogglista.

3. Favoritfärger?

Hmm... talgoxegult och mususlingsgrått, kanske?

4. Favoritfilm?

Filmer som matte ligger stilla och ser på, så att vi kan ligga ovanpå och bredvid. Inga skräckisar kommer innanför dörren hos oss. Då skulle matte klättra högst upp på bokhyllan och spela kastanjetter med tänderna.

5. Vilka länder drömmer ni om att besöka?

Vi trivs nog bäst hemma. Tycker inte ens om att åka brummis.

Så skulle vi då ge priset vidare till fem andra bloggar. Här tycker vi att det blir alldeles omöjligt, för vi gillar ju alla bloggar som vi tassar runt hos. Därför vill vi, att alla våra bloggkompisar får ta del av priset. Ni är bäst!

Som en boll

Utlovade bilder av myntabollarna som inhandlades idag. Eh, i alla fall en boll. Som fick vara ifred en tiondels sekund, lagom för att matte skulle hinna ta en bild som blev skarp.

 Matte försökte smyga upp en myntaboll på fönsterbrädan för att ta ett kort. Det gick sådär, kan man jama.

Findus: Åh, vad har du där? Är det lukta-gott-gotti-gott-gott-bollen?

Sedan går matte och nynnar någon konstig sång och skrattar åt oss. Som en boll kommer jag tillbak till dig...

Ål-och-kråm-lördag

Vilken spännande kasse matte kom hem med idag! Inte nog med att det var en söt katt på påsen, eftersom hon varit på Katt! Katt!-butiken. Det doftade alldeles underbart av den också. Matte hann bara ställa ned påsen på golvet så var Rasmus där och nosgosade med den. Det var knappt matte fick packa upp innehållet.

Myntabollar...

...att nosa på, som Kapten Rödskägg...

 ... och efteråt måste man ju slicka på den goda doften i pälsen, tycker Kvittermissen.

Men hallåjam, nu har du snusat länge nog. Det är väl min tur nu?

Tilläggas ska, att matte köpt varsin åt oss, men det var liksom skojigare att leka med samma. Då kan man ligga och åla och kråma sig alldeles bredvid varandra.

Sötnosar

Tänk vad våra nosar kan se olika ut? Olika, men alla fina på sitt sätt. Fast när matte ser våra nosavtryck på fönstret kan hon inte skilja dem åt...  =^.^=

 Skär sötnos.

 Svart sötnos.

Brunrosa sötnos.

Hur ser era nosar ut?

Utestängd

Isak var med om något läskigt igår. Han var plötsligt utestängd!

Isak: Du får väl inte stänga dörren när jag är på upptäcktsfärd, heller!

När matte kommer hem och skramlar med nycklarna i låset till ytterdörren brukar vi alltid komma springande och lurpassa i dörrspringan. Man måste väl få en chans att se sig om lite? Fast matte är inte så glad åt att vi smiter ut, för numera är det inte ett stängt, avgränsat utrymme utanför lägenhetsdörren. Tvärtom leder en trappa ned till källaren plus att porten ut bara är några meter bort, och den kan öppnas om någon annan boende kommer just då.


Därför försökte matte snabbt få in oss i lägenheten igen. En omöjlig uppgift. Det var ju spännande i världen utanför! Till slut fick hon in Rasmus och Findus, och stängde lägenhetsdörren för att de inte skulle smita ut igen. Just då kände Isak för att slinka ned för trappen till källaren. Matte följde efter. Hur det nu var, tyckte svarte Mysak inte att det var så skoj att vara ute på egen tass längre. Källaren var obekant, och ljudet när matte gick i trappan ekade så otäckt. Varför kan inte människor tassa tyst och smidigt som vi kissar?


Som ett svart streck susade panterkillen uppför trappan igen, men när han skulle smita in i tryggheten i lägenheten var dörren stängd. Får man göra så? Isak pep lite olyckligt och fick flaskborstsvans. Han sträckte sig upp efter dörren och krafsade för att komma in, men inget hjälpte. I alla fall inte förrän matte klampat uppför de två halvtrapporna från källaren och öppnade dörren. Dumt att vi inte kan öppna dörrar. Undrar om man kan lära sig det? *funderar*

Prassligt paket

Idag kom matte hem med ett spännande, prassligt paket. På utsidan var det en söt katt. Matte var allt lite nervös innan hon öppnat paketet, för tänk om det var något som Isak hade tassat in en beställning på i inkognitoläge? Men det visade sig vara omtänksamma Wikki som skickat paketet, som tröstpris i första tasseriet.

 Till oss!

Matte är ganska säker på att Rasmus inte levererades med paketet. Men när innehållet fotades satt det vips en gråstrimmig kisse där. 

 Goda sticks, söt snörhållare med kisse på, fina vykort och bokmärke, smarrigt kattgräs, gulliga reflexer med tassavtryck och något matte tror kan användas som både bilskrapa och glasunderlägg.

Och vad var det lillmissens tass petade ner från bordet? Jo, en mjuk, mysig boll som var perfekt att köra in klosingarna i för att få ett bra grepp.

Ni har väl sett att Wikki har ett nytt tasseri på gång? Vi måste ta ett jam med matte om att vi vill vara med.

Lurigt i teburken

När Rasmus petade upp kökskåpet idag, uppfattade hans känsliga nos en lockande doft. Kattmynta! Matte hade försökt gömma den i en plåtburk för te, men det lurade minsann inte lillmissen. Med tänderna försökte han öppna burken, men det slutade med att matte hjälpte till. Hon strödde ut lite torkad mynta över våra två klösisar. Även dörrmattan fick sig litegrann, så att vi hade varsin plats att ligga och rulla i den härliga parfymen.

 Findus: Min bräda!

 Isak: Men hallå, vem vill ha ett objektiv i nosen?

Rasmus: Puh, måste nog ta igen mig lite efter allt myntasniffande.

Sedan blev matte glad, för hon hittade igen sin lilla kompaktkamera i en låda och systemkameran i en annan. Efter en stunds letande kom även laddarna till rätta. Suckjam, nu är det väl slut på semestern från allt blixtrande...

Flitig student

Lillmissen har noga studerat Isaks förehavanden häromdagen. Först hopp upp från köksbänken för att mellanlanda på spisfläkten (gula pilen nedan). Därefter lite dyrkverksamhet med klosingarna i dörrspringan så att köksskåpet öppnas. Därefter positionerar sig kvittermissen på översta hyllan (röda pilen).

 Rasmus: Mysigt krypin häruppe.

 Men de goda sticksen finns där nere. Rackarns!

 Är det detta som kallas gräddhyllan?

 Kan man komma ännu högre, tro?

 Det verkar inte så.

 Vadå komma ner, matte?

Om jag nonchalerar henne, ger hon nog upp snart...

Isaks bravader

Matte är allt lite ängslig för Isaks påhitt de senaste dagarna. *fniss* Den första bravaden bestod i att kattrobaten Isak hoppade upp på köksfläkten. Därifrån lyckades han peta upp skåpdörren till närliggande köksskåp, som bland andra saker innehåller dentisar och smaskiga sticks från ÖB. Nu är matte orolig för nya inbrott så att allt godis är borta rätt som det är. Vi hoppas förstås på en reprisföreställning från Mysaks sida!


Den andra saken matte blev fundersam över, var vad som hände med datorn när Isak kom och sträckte ut sig för att mysa medan matte satt och knappade. Lille pantern lade sig nämligen delvis över tangentbordet och tryckte ned en massa knappar. Rätt som det var kom en ny ruta upp, som talade om att datorn nu var i inkognitoläge. Detta illustrerades av en bild på en "hemlig" typ. 

Inkognitoläge, som Isak fixade till.

Detta innebär bl a att alla sidor som Isak passade på att surfa på inte syns i datorns historik. Matte hoppas av hela sitt hjärta att han inte varit inne på någon halvskum sida och beställt extrastark kattmynta med posten eller något annat bus.

Hehe, matte får allt vänta och se. Isak skvallrar inte...

Wordfeuds mysterier

Rasmus fundelerar över varför det är så konstiga poäng i Wordfeud. Skumma bokstäver som x, y eller z har jamarhöga poäng. Men dem kan man väl inte göra något vettigt med? 

Kvittermissen: Dentisar borde förstås ge högsta poängen!

Om ni vill ta ett svanskast med bokstäverna och spela med oss (jaja, matte är också med på ett hörn) så kallar vi oss för Stationskatterna. Enkelt va? Vi hoppas vi får möta riktigt många av våra bloggkompisar i en match!

Vrålande bestar

Hujedajam, idag har vi fått söka oss undan och stoppa huvudet under täcket för att hålla ute ljudet från den vrålande besten som matte hanterade.

 Findus: Matte kan man ju inte ha bland oskyldiga kissekatter. Vrålande bestar!*mutter*

 Isak: Tänker inte komma ut från sovrummet innan du har mullrat färdigt, matte.

Rasmus: Om jag rullar ihop mig som en kringla kanske ljudet inte kommer in i öronen?

Matte började tycka att det var dags att fästa bokhyllorna i väggen, efter att ha skjutit runt dem en halv evighet i olika placeringar. Särskilt angeläget blev det, sedan hon sett kattrobaten Isak skutta runt ovanpå de lätt svajande hyllorna.


Alltså kom borrmaskinen och skruvdragaren fram. Sedan började oljudet. Då var det bara att ta skydd tills allt var över. Men nu verkar det bestämt ha tystnat?

Snickerboa

Findus är aningen förnärmad ikväll. Orsaken är förstås, att matte har haft fräckheten att antyda att Kapten Rödskägg skulle ha varit... ja, ehum... lite besvärlig idag. Men alltså, det stämmer inte alls. Det är bara alla andra som varit så nedra trögfattade!


För det första gällde det matte. Vi ville ha frukost tidigt, men matte bara muttrade något om sova ut och vände sig om på andra sidan. Då får man ta saken i egna tassar. Findus ordnade raskt frukost genom några sprinterruscher tvärs över sängen, avslutade med ett hopp precis ovanför näsan på matte så att vinddraget fladdrade i näsvingarna på henne.


Ett par timmar efter det tyckte vi att matte sovit färdigt. Då skuttade röda lillbamsingen raskt upp på den smala, rangliga Benno (DVD-hyllan) i sovrummet. Eftersom matte inte ännu fäst hyllan i väggen skuttade hon upp från sängen med ett tjut för att sjasa ned Findus. Därefter hade matte fräckheten att sova några timmar till, innan det var dags för hennes frukost. 


Då påpekade vi, att vi också ville ha frukost. Frukost-mitt-i-natten räknas inte, för det är nattmål. Matte höll inte alls med. Jahajam, vad ska en svältande stackars katt göra? Naturligtvis knycka mattes skinkskivor från smörgåsen. Inte uppskattat alls, men varför lyssnar inte matte när vi jamar att vi är hungriga?


Det som fick mattes tålamod att tryta var när hon började höra olyckliga knorranden från Isak.
 -Men han satt ju på min plats på byrån, hojtar Findus. Sedan ville han inte leka, fast jag hade jätteroligt och lekte tafatt med honom. Till sist satt han på min plats igen, på köksbordet. Då måste man ju få bort honom därifrån. Enkelt, eller hur?


Fast matte godtog inte riktigt Findus förklaringar. Hon stängde in honom i snickarboa. Med andra jam, Kapten Rödskägg förvisades till sovrummet ett tag. Gör man så med sin kisse?

 Findus: Hallåjam, det är faktiskt min plats. Isak: Knorr, mutter. *olyckligt*

Findus: MIN plats, jamade jag. *peta, peta* Men matte, varför bär du in mig i sovrummet? *förvånad*

Flygfäspaning

Här har vi tagit det ganska lugnt idag. Igår flängde matte omkring och saboterade en hel del av våra trevliga skrymslen i vardagsrummet. Att "packa upp" kallade hon vandaliseringen. Fast som tur är, hade hon inte ork nog att fullfölja skövlingen idag.


Vi har faktiskt mest vilat, även om kvittermissen hade jouren på fönsterbrädan ett tag mitt på dagen. När svansen hetsigt började gå från sida till sida, åtföljt av tandklapper, förstod matte att Rasmus fått syn på en fjäderkotlett. Lillmissen gjorde ett tappert försök att ställa sig på baktassarna med framtassarna mot rutan, men det hjälpte tyvärr inte. Pippisen var och förblev onåbar på utsidan av fönstret. *suckar*

Rasmus: Stör mig inte, matte, jag har jour!

Stickeria

Igår hade vi stickeria hemma hos oss. Efter tips från Inkan hade matte, oss ovetande, bokat tid hos en veterinär som gör hembesök. Matte tyckte nämligen att vi alla, men speciellt Findus, redan hade stressats nog av flytten. Det brukar inte vara någon höjdare att stängas in i bur och sedan åka sådan där otäck brummis-taxi till veterinären. Förra året påstod matte att det lät som om de tre tenorerna satt bak i bilen och sjöng sina arior.


Det ville matte slippa. Illistigt skramlade matte med torrisburken ute i köket, och då kommer man förstås springande. Extra lunch? Jamtack! Fast Findus anade minsann oråd när matte började stänga dörrar till alla rum utom hallen och köket. Då började han sjunga upp sig så smått, ifall det skulle vara läge med en seriös klagovisa.


Strax därefter öppnade matte dörren åt en besökare. Det var dags för det årliga stick-i-nacken-vaccinet. Mattes röda lillbamsing fick börja, eftersom han redan var smått stressad. Han blev framfiskad under byrån i hallen och placerades på köksbordet. Visst gick det fort, och vettisen var förstås jätteduktig, men hallåjam, ett gömställe borde väl vara fredat från intrång?

Kapten Rödskägg: Nu får det faktiskt vara nog!

Direkt när Findus var nedsläppt på golvet, öppnade matte dörren för honom till sovrummet så att han fick gömma sig under överkastet. Sedan fick Rasmus och Isak vara med om samma procedur. Isak försvann också efter sticket, men sin vana trogen tyckte lillmissen att man måste visa sig trevlig och social när det kommer besökare. 


Under sträng övervakning från mattes sida kollade han in vettisens skor. När det inte fanns några delikata skosnören, fortsatte han med lite buffa-huvudet-i-handen-gos med vettisen, för att avsluta med att raskt kliva ned i hennes axelväska. Matte frågade omedelbart om det var okej, och om hon hade några mobilsladdar där, men det fanns det inte. 


Mattes kommentar: Det var verkligen en trevlig veterinär, och om jag tidigare vetat om att det fanns möjlighet till hembesök så hade jag anlitat henne redan från början. Det kan verkligen rekommenderas! Inte så att jag varit missnöjd med den veterinärklinik inne i stan som jag har åkt till förut, tvärtom. Men det har varit lite jobbigt med skrämmande bilresor plus väntrummet med andra djur, och nu slipper vi ju det. Tack så hemskt mycket för tipset, Inkan!

Personal shopper

Matte gjorde ett felköp, som på ett alldeles underbart sätt blev ett rättköp. Hon hade nämligen varit på den lilla Coop-butiken som finns alldeles i närheten och bland andra saker köpt en burk tonfisk. Det visade sig vara en sort som heter Coop X-tra salladstonfisk, och den kostade bara 6 kr. Fast när matte öppnade den, var tonfisken så finfördelad så att matte tyckte den såg  tråkig ut. Hon ville inte äta den.


Men det ville vi! Vi stod och jamade långa haranger och sträckte oss efter benen på henne, och det slutade med att vi fick dela på hela burken! Japp, hela burken på en gång, inget stoppades undan i kylen till senare. Gissa om det var smaskigt? *slickar morrisarna*


Därför har matte nu fått sin egen personal shopper, som ska påminna henne om att köpa massor av tonfiskburkar.

Rasmus: Okej, då sticker vi. Ta med dig resväskan på hjul så kan du handla riktigt många tonfiskburkar!

Spännande paket

Det är riktigt trivsamt här på nya stället. I vardagsrummet finns härliga gömställen, för där står kartonger och möbler i en enda röra. Fast just det som vi tycker är mysigt, tycker matte inte alls om. Hon har inte tid att trivas förrän sakerna är uppackade, säger hon.


Uteplatsen blir mer och mer spännande för varje dag. Vi får inte vara där ensamma, utan bara när matte är med. Nu har även Findus börjat kila ut korta stunder.


Sedan har vi kommit på, att vi inte visat vårt fina paket. Vi fick nämligen ett auktionspaket från Södertälje katthem. Där fanns det en massa bra grejer. Spännande att undersöka var det också.

 Findus: Förste kontrollant anmäler sig.

 Burk, ljuslykta, t-shirt... Och ser ni det fina kortet på Madeleine som klättrar på nätdörren?

Ett jättefint förkläde med matchande grytlappar och ännu lite till fanns det också.