Nyputsade mustascher

Idag är det Valborgsmässoafton så då kan man vara lite extra fin. Lillmissen poserar med nyputsade mustascher. Han är minsann stolt över sina stiliga morrisar!

Rasmus: Kolla, nu är spröten alldeles, alldeles rena.

Sedan kommer några bilder från en av veckans tidigare promenader. Den när matte blev grundligt motionerad av lillmissen, och fick skutta nedför en mur på ett lite mindre elegant sätt.

Muren med bänkarna i förgrunden.

Det fanns ett högt torn alldeles i närheten. Eftersom det var så jamarbra prommisområde runt omkring, tyckte lillmissen att vi kunde ha det som sommarstuga. Då blev det jättenära till alla mysiga buskar, stup och klippor. Fast matte trodde inte, att man bara kunde flytta in hur som helst. Synd. Man ser nog många fjäderkotletter därifrån också.

Rasmus spanar.

Som avslutning envisas matte att komma med en dagsfärsk bild från sin ajfån. Hon tycker så mycket om när trädet-med-fina-vita-blommor blommar. Förra året blommade trädet senare, i mitten av maj.

Fint vårtecken.

Maskflöjt

Vilken matte man har, va? Här traskar hon omkring utomhus och stöter på den ena fjäderkotletten läckrare än den andra. Men tar hon hem någon till sina sugna kissar? Näpp.

Koltrast. Eller ska man hellre kalla den för läckerbit?

Det verkar vara rena delikattessdisken ute för tillfället. Matte skyller på, att hon inte kan få med sig pippisen på något sätt. Äsch då. Det är väl bara att kasta en jacka över den. Eller skaffa en maskvissla eller maskflöjt som lockar dunbollen att strutta efter på jakt efter käk. Inte undra på, att Findus är lite purken!

Findus: Åsså har du mage att kalla mig soffliggare. 

Mattes kommentar: Jag tror i alla fall att det är en koltrast... eller vad säger ni? 

Isak surar

Förstår inte varför matte påstår att jag surar? Snarare är det väl hon som vaknat på fel sida i morse.

Isak: Jag surar inte. Jag vill bara inte umgås med dig just nu, matte. *sniff*

Allt detta ståhej bara för att svarte Mysak letade blomflugor. Han var faktiskt väldigt noggrann och gjorde utgrävningar i jorden i ampelliljans kruka. Men inte vill man väl ha småkryp i växterna?

Nåjam, det hände väl liiite mer också. Isak hoppade upp på köksbordet med sina jordiga tassar. Sedan tog han en promenad på tangentbordet till mattes minidator. Man måste liksom trampa runt lite för att känna efter var bästa liggplatsen är. Det fanns väl ingen orsak för matte att börja hojta sådant bara för det. *muttrar*

Tänk vad lite blomkrukekrafsning kan ställa till det!

Mattestupan

Puh! Rasmus pustar ut sedan han kommit in från promenaden med matte. Han tycker nog att matte är lite väl ovig för att klara de mest elementära kattliga ärenden. Lillmissen tänkte skutta uppför en stenig brant för att äta lite gott saftigt vårgräs som växer där uppe. Men gissa om det tog tid för matte att dubbelvikt som en räka med ryggskott kravla sig upp?

 Rena mattestupan. 

Väl uppe lät sig Rasmus väl smaka. Matte valde att avstå från mumsandet.

 Rasmus: Färskt gräs! *smask, tugg*

Efter ett tag tyckte matte att det var dags att gå vidare. Det tyckte inte lillmissen.

 Rasmus: Jag hör vad du säger. Jag bara ignorerar dig.

När Rasmus fick syn på några spännande flygfän, fortsatte promenaden. Kvick som en vessla slank lillgrabben under några nedfallna grenar och jagade efter flugorna. Matte hamnade förstås på efterkälken. Hon skyllde på att kopplet fastnade i några kvistar. *fniss*

Lillmissen: Jag lovar, matte. Lägg dig på magen och åla under grenen så går det mycket lättare. Gör bara som jag.

Rätt vad det var, kom de till ett litet stup. Nåjam, det var en avsats med en murad bakre kant (stupet). På avsatsen fanns bänkar. Dessa måste förstås undersökas, så med ett elegant skutt hoppade Rasmus nedför stupet och började göra en nosologisk bänkundersökning. Gissa vem som blev kvar på stupets kant? Matte fick slå sig ned på rumpisen och sträcka sig efter fotfäste någon meter ned. Inte blev det något elegant skutt där inte!


Något därefter kom lillmissen och matte till något märkligt. Det var visst en sten som var ute  i koppel. Kan stenar gå på promenad?

Fast man blir trött av att vara ute. Särskilt om man måste släpa på en långsam matte uppför branter och nedför murade stup. Bäst att inta fönsterbrädan och slappa lite.

Aaah! Här har man bra utsikt över kylskåpet. *vippar på svanstippen*

Flugspaning

Mmm, det är härligt pälsvarmt idag, vare sig man är på balkongen som Mysak och Findus Gröna ärtor eller rastar matte som kvittermissen. Matte yrar något om tjugo grodor och att hon inte borde haft en jacka. Rasmus berättar att han inte såg några grodor och misstänker att matte fått värmeslag.


Prommisen började med att inspektera vad som hänt med buskarna.

Rasmus: Är det det här som var mina buskar?

Vadå trassla in sig? Det är bara en kringgående manöver.

Rasmus och matte spanade lite på blommorna. Eftersom matte är ganska ointresserad, kunde hon konstatera att det fanns fina gula och fina blå blommor. :) Jodå, påskliljor känner även matte igen. Men är det någon som känner igen den lilla blå?

 Vad är du för en krumelur?

Påskliljor. Matte ville inte att jag skulle sticka nosen i dem.

Sedan kom vi till det mest intressanta med hela dagens promenad. Vi fick span på en solande fluga, som satt och gned bakbenen i lugn och ro. I alla fall tills matte tryckte upp objektivet i fasettögonen på killen. Det kan vem som helst bli nervös av. Fast matte trodde det berodde på att flugan hört talas om den där soltorkade släktingen, som Rasmus tuggade i sig på balkongen.

Synd att det tog tvärstopp i löpkopplet. Annars hade lillmissen säkert tagit lyra med framtassarna när flugan gjorde klart för avgång och äntrade startbanan.

Gnugga kattgluggarna

Milda makrill, här får man verkligen gnugga ögonen! Inte visste vi att kvittermissen hade så många snubbelgångare?! Eh, trubbelfångare? Bubbelsångare? Att det fanns så många lillmisse-liknande kissekatter, alltså.


Det är förstås matte som suttit och lekt. Igen. Leka bör man, påstår hon. Här har hon gjort om bilder med hjälp av MakeRetro. Ibland är skillnaderna väldans små mellan de olika varianterna. Men om ni alltså ser en massa Rasmusar, så beror det inte på att ni har sniffat på kattmyntan.

 Rasmus: Men vad har du gjort, matte?

Ser ut som om du spillt tomat och spenat, juh! *mutter*

Hulken

Här är mattes lilla hulk:

Isak: Hallåjam, vem kallar du för Hulken?

Matte hann bara komma hem från jobbet idag, innan vi jamade att vi ville ha torrisar, nu, på momangen! Vi smaskade förstås i oss med god aptit. Lagom till att matte hann inta soffläge med en tidning hörde hon det karakteristiska hulk-ljudet från köket.


Givetvis kom vi alla rusande på rad i den trånga hallen. Matte först, sedan lillmissen och därefter kapten Rödskägg. Det var förstås mattes lilla hulk, alias Isak, som satt och hostade upp inte bara en, utan två stora hårbollar. I sällskap hade de en portion nyintaget torrfoder, som vi andra visade ett visst intresse för.


Naturligtvis kom gummikardan fram. Den som ger så skön massage att man ligger och kråmar sig på golvet. Några skrammelråttors volym i päls lossnade från Mysak, och känner vi matte rätt blir det snart vår tur.


Efter det var det tid för sådd av katthavre. Självklart blev matte flitigt tassisterad av oss vid planteringen, något som vi tror uppskattades mycket.

 Visserligen en liten lintott till ängel. Men vi kände faktisk glorian över våra huvuden när vi hjälpte matte! 

Nu är det dags för tvättstuga, men där går gränsen för matte. Hittills har vi aldrig fått följa med. *sniff* Vi får väl njuta av den sista kvällssolen på balkongen. Och till alla våra vänner önskar vi

GLAD PÅSK

Bilder från webweaver.

Snårigt mysterium

Lillmissen kunde knappt tro sina gröna ögon, när han rastade matte idag. Hur kan sådan här vandalism tillåtas? Den borde omedelbart stoppas! Så här såg det ut för några dagar sedan:

Rasmus: Du å ja', busken. Vi ska va kompisar jämt.

Och så här såg det ut på samma plats idag:

 Alla buskar undanröjda! *sniff*

 Där ligger de slängda i en hög. *stampar med tassen*

Konstigt nog är matte inte det minsta upprörd. Hon tyckte det var skönt att bli av med de taggiga vildvuxna snåren. Hörde ni? Skönt! *fnys*

Rasmus och matte spanade vidare, så att inga fler mystiska trädnappningar skett. Det hade det inte. Fast det var väldans stor skillnad på träden. På vissa hade löven helt slagit ut, medan andra bara kommit en bit på väg.

Grönt är skönt.

Det ska visst komma lite mer grönt inomhus också. Matte börjar snegla åt havrefröna och gräva bland lediga krukor. Hon behöver nog en hjälpande tass till det där. Bäst att ila!

Mjaublomma

Mjaublomma - ja, det var i alla fall det vi tyckte att matte sa att hon köpt. Det var förstås en majblomma. En jättefin tanke, tycker vi. Man kan köpa en, eller flera blommor, och stödja barn som av olika anledningar kan behöva det. Fast nog skulle det gärna finnas en  MJAU-blomma också? Som inte skulle konkurrera med barnens, utan kanske säljas en annan tid på året, och hjälpa kissar... *drömmer*

Majblomma 2011.

Konstigt att det inte finns någon mjaublomma än. Det finns ju videkissar.

Somliga grönsaker är godare än andra

Somliga grönsaker är godare än andra, tycker vi. Kanske ni också har märkt det? När vi får hem en Bambu Bitt, blir han friserad i en kort snagg. Fast plättar i luften var inte alls lika goda. Där brer bladen och rankorna ut sig i ett grönskande svall.

Plättar i luften frodas.

Nu är det ju så med matte, att hon inte alls bryr sig om krukväxter. Enda orsaken till att hon köper några, är att vi ska ha lite kattgräsaktigt att tugga på. Så i fråga om pannkaksblomman kan man verkligen jama om ett felköp. *hihi*

I fråga om de där dunvipporna som matte köpte åt oss, kan vi konstatera att de inte var så hållbara. Undrar om det finns garanti?

Isak: Påskriset måste bestämt vara gjort av hängbjörk.

Märklig leksaksgömma

Visst händer det att matte brukar samla ihop våra leksaker och lägga undan dem i en korg eller låda. Fast det här är nog den märkligaste leksaksgömma vi sett hittills. Matte kom hem med ett helt knippe dunvippor igår. Hon log lite retsamt och sa "Jag ger dem en dag". Sedan ställde hon dem i en glasvas. Jättekonstigt gömställe. I vilket fall är fjädervipporna helskoj att leka med.

Findus: Bäst att börja med att nosa lite.

 Dunvipporna var ju riktigt kuliga!

 Isak: Ha! Du har inte en chans i arga leken!

 Gapa stort och säg "Jaaam".

 Rasmus: *Sniffa, nosa* Önskar att vipporna kom från de där skränande skatskrällena.

Vem kallar du för lat solfångare? *viftar med vänstern* 

Matte säger: Hmm, första gången vi provar att ha påskris. Vis av erfarenheter med snittblommor står de i en vas utan vatten. Tror att påskriset kommer att hålla i en dag. Kanske. Plockar redan avknipsade kvistar och massakrerade fjädrar från golvet. :)

Vilken tavla!

Suckjam! Vissa dagar blir ingenting rätt?!


Igår tittade matte in på den underbara butiken Katt!Katt! Med de dekorerade tapeterna i åtanke köpte hon tre målningar gjorda av Karin Nordlander. Behållningen av dessa målningar går oavkortat till Kattfonden, så säljaren blev väldans glad över att få sälja flera på en gång.

Skyltfönstret till affären Katt!Katt!

Matte har köpt ramar och tänker hänga upp de tjusiga tavlorna på *ehum* strategiska ställen. Exempelvis ovanför byrån, där tapeten blivit lite kload. Så långt allt väl. Problemet är bara, att passepartout-måtten inte var riktigt rätt. De behöver vara lite, lite större för att det ska se bra ut. Mera som måste fixas, alltså. Fast bilderna ska upp på väggen!

 Liggande, mysande kisse.

Stolt bortvänd, sittande katt.

Sovande missa med sin lilla unge.

Alldeles uppåt väggarna

Bäst att ta det lugnt ikväll. Matte är inte glad just nu. Det har visst att göra med en liten olyckshändelse med tapeterna?

 Nya tapeter? Men de är fortfarande nya! Bara lite... annorlunda.

Matte svär på, att det känns som om hon har ett gäng huliganer här hemma. *fnys*

Gangsta cat - skulle det vara vi?

Motåtgärder är under planering och montering. Matte är väldans hemlighetsfull, men vi ska  minsann se till att de visas i ett senare inlägg.

Blusbus

På mattes program för idag stod ett pälsvårdarbesök. Hon kom hem med lite kortare päls på huvudet plus att det luktade lite annorlunda av alla grejer som pälsvårdare hade satt dit. Fast matte såg inte helt nöjd ut. Nu berodde det inte på att hon tyckte illa om sin nya frisyr, tvärtom. Men under pälsvårderiet tittade matte ned i knät. Det här fick hon syn på då:

 Matte: Men vad i mjausingen är det här för blusbus!? 

Mattes nya knipsningsfria skor. Innehåller garanterat inga skosnören!

För den som undrar, så föreställer översta bilden mattes jeansklädda ben och nederkanten på hennes blus. Den något ojämna, hackiga nederkanten. Att fållen såg ut så där hade inte matte en aning om när hon ilade iväg på morgonen. Tydligen hyser matte vissa misstankar om vem som ligger bakom den nytänkande designen. Och märkligt nog lät hon inte glad när hon konfronterade lillmissen.


Matte: Hörru lillmissen, vad har vi egentligen sagt om att tugga på mina kläder?
Rasmus: *harkel* Vi och vi, det är nog mest du som stått och hävt ur dig dina jeremiader...
Matte: Men du vet ju, att du inte får vara i garderoben! Och hur i hela friden kom du in? Jag har ju kedjat igen dörren.
Rasmus: Har väl inte varit i garderoben heller! *triumferande*
Matte: *viftar med blusfållen* Nähä, så då är det väl dammrådisarna som har gnagt på blusen, då?
Rasmus: Näää, matte, nog känner du väl igen exklusiva design Rasmus? Men det var ju när skjortan hängde på tork i badrummet som jag snyggade till den lite. Jag stod så fint på badkarskanten och balanserade och sträckte mig uppåt. Nästan sådär som Isak brukar göra. När han gör det springer du minsann och hämtar kameran. Orättvist! *tjurar*

Rasmus: Men blusen blev bara snyggare så där. Lovar!

Ödets lotter

Olika falla ödets lotter, mässar matte. Hon vill visst vara med i en tävling, där priset är en del fiffiga bakredskap.

Jag tävlar hos Bakverk och Fikastunder om detta bak-kit!

Tävla du också! Tävlingen pågår t.o.m den 25 april.

Fast det som fick matte att börja muttra, var att hon fick syn på en bild på bloggen ovan. Genast började hon drömma om att det gick att lotta ut en del av talangen istället. För ödets lotter har visst gått helt förbi matte när det gäller att framställa sådana här söta skapelser. Kan ni förstå, att det är tårtdekorationer i sockerpasta?

Annars tycker vi inte att matte behöver gräma sig alltför mycket. Även om resultatet av hennes ansträngningar  inte blir lika vackra som de små Converseskorna, så har hon ett hemligt vapen. Nämligen oss! Hennes trogna medhjälpare vid bakning och matlagning, som alltid är beredda att räcka en hjälpande tass. Är kakformen nedkletad med otäckt smör och smulor?  Bara lugn. Lillmissen är fenomenal på att slicka ren formen. 

Lika tjänstvilliga är vi, när det gäller att avgöra om kaksmeten är tillräckligt vispad. Vi sticker gärna ned en tass eller nos i bunken för kontroll. Likadant när matte har lagt upp bullar eller bröd på galler under bakduk. Man måste ju se till att brödet inte blir kallt, eller hur? Så generösa är vi, att vi delar med oss av vår kroppsvärme och lägger oss ovanpå bullhögen och bakduken. Vad gör man inte för sin matte?

Och precis som kissen ovan, är vi inte knussliga med vår vackra päls. Om matte tjuvar ett strå, eller två, för att ha i kakan så ser vi mellan tassarna på det.