Språklektion

Vi har lärt oss många, nya, spännande ord idag! Isak låg på köksbordet och kråmade sig i solskenet som föll in genom fönstret. Det både syntes och hördes hur gott han mådde, så matte försökte smyga sig på honom med blixtmaskinen. Då var batteriet slut. Matte rabblade långa, intressanta ramsor, som vi försökte lägga på minnet för kommande behov.


I brist på bilder på solkatten Isak tänkte vi för en gång skull vara tidigt ute. Det är nämligen vi, som alltid skickar julkorten för sent, så de kommer i mellandagarna. Därför tänkte vi vara ute i tid med påskkorten! Matte lät oss välja ett var. *spinner* Till er alla önskar vi en

GLAD PÅSK

Kattsumenttest

Matte hade så konstiga läten för sig igår. Hon hade precis lagt sig i sängen och var på väg att somna. Då bestämde sig Findus för att hoppa ner från byrån, för att kunna ligga och sova med matte i sängen. För att landa riktigt mjukt, siktade han på mattes mage. Det var då som matte började med så lustiga ljudeffekter. Hon flämtade och väste som stjärneleven i en profylaxkurs för blivande föräldrar. När hon kunde prata igen, flämtade hon något om en femkiloskatt i maggropen.


Vi vet inte, om denna händelse hade något samband med den illasinnade behandling vi utsattes för idag. Matte hade köpt hem chips. Två sorter. Vi svansade runt benen på henne och hoppades att hon skulle tappa ner några till oss. Vi tänkte, att vi kunde göra ett kattsumenttest och jämföra de två sorterna.

Isak: Här är något lurt! Matte gav mig två av samma sort.

*nafs* Hård konsistens. Smakar bläää!

Till vänster Pringles. Till höger annat märke. 

Vilken sort får högst betyg?

Findus: Underbar doft. Pringles vinner snifftestet!

Rasmus: Smakar klart bättre! *slick*

Vi har en vinnare - Pringles!

Vi blev en aning misstänksamma mot den sortens chips som matte var så generös med. Tydligen tyckte hon, att den passade utmärkt för kissar. Vårt omdöme? Spott och fräs! Gissa vad det var? Chips av råhud, för att kliiga tänder ska kunna gnaga av sig. *fnys*

Okej då. Så illa var kanske inte råhudschipsen. Men om det finns riktiga chips samtidigt som man kan välja på? Vi jamar bara: hit med Pringles-chipsen. Så får matte yla vad hon vill om att få en ytterligt välbyggd katt i maggropen.

Wild thing

I helgen har vi fått massor av gos! Tror att matte har haft dåligt samvete för att hon jobbat så mycket. Vi har myst i soffan medan vi sett på film.

Findus: Är det ingen bra kattfilm snart, matte? *suck*

Rasmus har beslutat sig för att träna lite grann. Katt-yoga har lillmissen sysslat med.

Rasmus: Kattvancerad övning, det här.

Sedan har kvittermissen fått storhetsvansinne. Han hävdar att han är en vild, cool kattkille. Allt detta för att han fick syn på mattes inbetalningskort till kennelklubben, där matte vill att hans chipnummer ska registreras. Där stod att Rasmus var viltfärgad med vita tecken. Själv hävdar han bestämt att han är the wild thing.

Rasmus: Först en dubbelrullning, mususling... *morr*

Rasmus: ... sedan en nackruskning! 

Akta dig, jag är en vild, vild mini-tiger!

Kattomställning

Nu har vi fått nog! Det gäller att sätta ned tassen i tid, så att matte inte får en massa konstiga idéer. Hela veckan har hon kommit hem jätte-jätte-sent. Efter sju varje kväll. Vi hinner nästan tyna bort om vi får mat så sent. För att inte tala om att goset och buset blir lidande. Och inte har vi fått tassa ner saker i bloggen heller. *sniff*


Och vad har matte för ursäkt? Hon måste jobba, påstår hon. *fnyser* Skulle jobbet vara viktigare än vad vi är? Vi är hennes små (nåja) bebisar, brukar matte ju säga. Precis som på den här bilden, när Findus var bebis.

Findus. Liten och oerfaren stationskatt.

Därför tänkte vi, att matte kunde passa på att introducera katt-tid på jobbet nästa vecka. Först hänger man upp en kattklocka på väggen. Den här varianten säljs av Sprall. 

 Utmärkt hjälpmedel för kattomställning.

När kattklockan sitter på väggen, kan matte införa katt-tid på jobbet. När hon vet att hennes små buskissar börjar bli hungriga, kan hon helt enkelt tassa fram visarna på klockan. Sedan kan hon gå hem från jobbet med gott samvete. Hon har minsann gått hem i tid! I katt-tid.

Vadå fusk? Vet ni vad människorna ska göra i helgen? Just det! Ställa fram visarna på klockan. Vi förstår faktiskt inte, varför man bara ska få tassa fram visarna ibland när det är tidsomställning. Vi tycker att kattomställning av klockan är en mycket smartigare idé. Då kan man flytta visarna varje dag ju. Alla mattar borde få ha katt-tid. Hussar med, så klart.

Jam från fönsterbrädan

Men... vad var det alldeles utanför fönstret?

Isak: Där fick jag dig allt! *tassar till rutan*

Det hjälpte inte att fånga det med tassarna. Så fort man lyfte tassen, var det borta. Inte ett spår kvar. Förutom ett litet tassmärke på fönstret, förstås.

Rasmus: Isak, nu är den på den här sidan.

Isak: Maka lite på dig, jag vill ju se!

Men det syntes inget borta hos Rasmus heller. Alla de där stora, vackra vita flingorna bara försvann hela tiden. Det gick liksom inte att lägga tassarna på dem. Det enda som fanns kvar var lite vatten. Ändå hade vi inte lekt med vattnet från dricksfontänen alls. Ytterst mystiskt!

Matte - växternas skräck

Matte var med om något märkligt idag. Hon var nere i blomsteraffären och skulle köpa mer kattgodis. Gallergräs, eller bambu. Nu har vi avverkat tre krukor och behöver påfyllning av en fjärde. Egentligen är det inte vi katter som gör slut på bambun, utan matte som glömmer att vattna, så det bara blir gallerhö kvar. Då behövs det nytt.


Troligen har ryktet spridit sig om det olyckliga ödet som krukväxter går till mötes, när de hamnar hos matte. Floristen började flacka oroligt med blicken, när matte kom in i affären. Hon såg nog helst, att hennes skyddslingar hamnade hos någon annan än matte.  Och det märkliga var, att när matte kom fram till hyllan med bambun,  så  blev det alldeles tomt i framkanten av hyllan. Gallergräset hade backat längst bak mot väggen, stod och darrade i bladvecken och susade: Ta inte mig! Påstår matte i alla fall. Hmm. Vi hyser vissa misstankar om att det är ett påhitt för att få oss att bli lite mer försiktig med kattgodiset.


Sedan måste vi jama, att idag har det varit fest. Vi har fått smaka renkött. Mums! Först små, råa bitar och sedan stekta när maten var färdig. Matte sa att det var vilt kött, men vi tyckte det var ganska lugnt och snällt. 

Nedräkning

Wikki hittar så mycket roligt! Vi förstår inte riktigt hur hon nosar upp allt, men många skojiga tips finns det hos hemma hos henne. Vi var förstås tvungna att prova göra en varsin räknemojäng hos PitaPata.


Snart drar det ihop sig till födelsedagar hemma hos Stationskatterna. Vi har lagt in ett önskemål om att få tonfisk när vi fyller år. Gärna lika många burkar, som man fyller år! *slickar nosarna*

Vakan och väntan

Rasmus: Har du ätit klart snart, Isak?

Det gäller att vara riktigt, riktigt uppärksam på vad som händer på köksbänken. Isak äter sin portion av mjukmaten där uppe. Kanske det faller ner några bitar? Då gäller det att vara beredd. Matte påstår, att det skulle kunna marschera förbi en hel musorkester med trummor och trumpeter utan att jag skulle märka något när det vankas mat. Är väl inte sant! Riktigt.

Findus: Hörde jag en kycklingbit träffa golvet?

Findus är också alert. Ibland tappar Isak någon godbit. Eller så har han slickat bort gelén, men inte ätit upp alla köttbitar. Då får vi smaka lite mer. Mums.

Ljusslingor luktar illa

Er kurrespondent ligger och trycker under sängen. Isak och Rasmus har också satt sig i säkerhet.


I hallen står nämligen en främmande människa, som helt fräckt har skaffat sig nyckel till vår lägenhet. Inkräktaren pratar med oss med snäll röst, och påstår att hon är vår matte. *fnys* Tror vi vad vi vill om! 


Visserligen låter hon som matte, men hon luktar inte som hon ska! För att jama som det är, så luktar hon riktigt illa! Bläää! *rynkar nosarna* Men slug är hon, det måste erkännas. Nu skakar hon på torrfodersburken för att locka fram oss. *tassar försiktigt fram*


Vet ni vad? Det var vår matte. Hon säger att hon satt ljusslingor i håret. Vi tycker det är konstigt, för det är varken Lucia eller jul, och dessutom ser vi ingen sladd. Men det är ljusslingorna som stinker!


Nu hälsar matte, att hon har gjort ljusa slingor i håret. Det var väl det vi sa, ju. Matte har varit hos sin pälsvårdare och där har de alltid i en massa gegga i håret. Tydligen är det det som doftar på ett så oangenämt sätt. Men om man fixar pälsen, ska man väl bli ren och fin sedan? Människor! *suckar*

Blompinnar och missväxt

Matte har verkligen inte gröna fingrar. Nu har hon lyckats förvandla ytterligare två krukor med gallergräs, eller bambugräs, till gallerhö. Hon har fördärvat vårt kattgodis! *snörvel*

Vi måste jama att pelargonerna ser väldigt trista ut. Det är faktiskt svårt att skilja blompinnarna från stjälkarna. Det enda som verkar klara sig är ampelliljorna. Där har vi i alla fall något att tugga på.

Sina brister som odlare är matte fullt medveten om, men hon försöker ändå slingra sig och skylla en del på oss. Vilken fräckhet!

När vi klagar på att det inte finns färskt kattgräs, brukar hon påminna om när Findus kom intassande från balkongen. Hakan var stolt lyft, bröstet kaxigt utskjutet och i kattgapet satt hela tuvan med kattgräs, jordklump och inbäddade lecakulor.  Detta uppskattades inte av matte, särskilt inte när Findus hoppade upp i sängen med sin fångst. Men vadå? Som innekatt har man verkligen inte många byten att välja på, så man tar det man får. Eller inte får.

Findus: Få se nu, var kan man få ett bra grepp för att lyfta upp alltihop?

Isak: Matte, jag tycker du tjatar så mycket om hur vi hjälpte dig att plantera förra våren.

Det här är större delen av förra årets skörd av paprikor och tomater. Matte verkar tycka att det är vårt fel att det inte blev så många. *mutter*

Vid sådden var vi mycket noga med att delta. Bäst att kontrollera jordens kvalitet. Findus dubbelkollade allt matte gjorde. Grävde upp fröna, för att riktigt undersöka att de var av bra kvalitet. Märkligt nog uppskattade inte matte hjälpen.

När de späda skotten kom upp, gjorde Isak en insats. Matte började hitta skotten uppdragna med roten. Alla låg prydligt på rad, sida vid sida på bordet. Matte stod gömd och kikade runt dörröppningen för att se hur det gick till. Då såg hon att Isak tog den späda grönskan i ett nätt och fint pincettgrepp i munnen, och drog rakt upp. Hade det hunnit komma blad, bet han oftast av dem innan han mycket varsamt lade ner resten i fina rader.

Av någon anledning tyckte matte inte om, att Isak smakade på vårprimörerna. Hon började komma med hotelser. Sa att hon skulle hyra ut Isak för trädgårdsarbete. Han kunde få rensa ogräs i folks trädgårdar genom att noppa bort strån som kommit upp. Fast då var han förstås tvungen att kunna skilja på ogräs och andra växter, menade hon.

Isak: Rensa ogräs? Jag?








Det borde inte vara tillåtet att hota en katt på det där viset. Förresten krävs det nog tillstånd. Annars skulle ju Isak jobba svart. *kattfniss*

Spännande, främmande dofter

Matte har hittat oss med nosarna djupt inborrade i hennes smutstvätt. Hon undrade vad vi hade för oss, egentligen. Men vadå? När ens matte först försvinner med ett mystiskt mumlande att hon ska flyga, och sedan kommer tillbaka med kläderna inpyrda med spännande, främmande dofter så måste man bara snusa in all information man kan få! Vi har sniffat ut, att matte har hälsat på minst tre katter när hon varit borta. Då tycker vi, att det minsta man kan begära är att hon berättar lite om dem. *stampar med tassen*

Här är Sotis. Han är 15 år, så det är en herre med livserfarenhet! Sotis är en riktig spinn- och kurrmaskin som bor hos mattes syster.

Här är också Sotis! Det är mattes duktiga systerdotter som gjort en alldeles egen misse.

Då ville lillasyster förstås ha en egen kisse. Det bidde en av gammelmattes katter. Matte har inte riktigt klurat ut, om det är Tusse eller Eddie?

Gammelmatte och gammelhusse är riktiga kattvänner. De har till och med satt upp en skylt för att hälsa missarna välkomna? I alla fall har de två fina katter, som de tagit hand om sedan deras förra ägare inte ville ha kvar dem. Men här var de välkomna!

Här är Tusse, en långhårig kille med mamelucker på bakbenen och en tjock plym till svans. För några år sedan föll han olyckligt vid upphoppet till hatthyllan, då han landade på en halsduk som gled ner på golvet.

Tusse slog i bäckenet i en kant så hårt att en flisa lossnade och han kunde inte stödja på bakkroppen. Vettisen sa, att han måste hålla sig i stillhet i minst en månad. Gammelmatte köpte en stor hundbur, så att Tusse fick vara med ute på gräsmattan som han var van vid.

Men hur kul är det att sitta stilla när man är van vid promenader i sele? Tusse jamade så ynkligt, att gammelmatte och gammelhusse turades om att bära runt Tusse på promenaderna, så att han fick patrullera sitt revir som han var van vid. Det var långa veckor för Tusse, men bäckenet läkte och rörligheten kom tillbaka.

Här har vi Eddie, eller Edvin som han egentligen heter. Han och Tusse är väldigt lika, men Eddie är liksom en storlek större i alla dimensioner.

När Eddie flyttade in hos gammelmatte och gammelhusse, talade han tydligt om för dem vad han ansåg om tvåbeningar. Det var morr och fräs så att de skulle hålla sig på avstånd. Första månaderna höll han sig undan i källarplanet och kom fram på nätterna. Men så småningom kom han på, att det var kul med en kattkompis, och att de här människorna var ganska snälla trots allt.

Det var Eddie, som av en olyckshändelse kom att bita gammelmatte i handen. Troligen blev han överraskad av att det fanns hundar i närheten, och ibland kan det gå så tokigt. Nu håller gammelmatte och gammelhusse noga koll på både hundar och katter, så att ingen ska känna sig trängd.

Det var alla tre katterna, som vi känt lukten av. Fast räknar man med med pysselkatterna, har ju matte faktiskt hälsat på fem missar?

Vad är lagom?

Matte är tillbaka igen. Flygandet hade gått bra, men vi är fortfarande lite förnärmade att hon inte ville hålla flyguppvisning utanför fönstret. *fnyser*

Matte undrade om vi och kattvakten haft det bra. Det har vi. Jättebra! *slickar nosarna* Men så är vi ganska finurliga kissar också, om vi får jama det själva. Matte hade skrivit lite instruktioner i ett anteckningsblock om vad kattvakten skulle tänka på. Där stod att vi kunde få dela på ett mått torrfoder, alla tre. Alldeles för lite, hävdar vi med eftertryck. Nästan på svältgränsen. Därför puttade vi undan måttet och gömde det längst in i hörnet bakom några blomkrukor.

Som följd av detta visste inte kattvakten hur mycket mat hon skulle ge oss. Hon tyckte, att rågade matskålar nog var lagom. Det tyckte vi med! Så när matte kom hem, insåg hon att vi fått ungefär fem gånger så stora portioner som vanligt. Men hon bara skrattade. Är det fest så är det! Förresten har hon fått en massa gott när hon hälsade på hos gammelmatte och gammelhusse. Lite rättvisa får det väl vara? Vi vill gärna ha tillbaka vår snälla kattvakt fler gånger.

Tyvärr var det svårt att övertyga matte om att fortsätta med den nya portionsstorleken. Snålt ställde hon undan plåtburken med torrfoder fast vi kunde tänka oss påfyllning. Som tur är, är Rasmus en handlingens katt. Kvittermissen välte omkull foderburken så att den trillade ner på golvet och locket flög av. Nu gällde det bara att äta snabbt, snabbt, för vi hörde att matte kom kilande från vardagsrummet. Borde ha lagt något mjukt för burken att landa på.

Resultatet av vår lilla matexpedition blev att matte ska köpa plåtburkar med låsspännen på. Fusk, tycker vi. Sånt är för svårt för våra tassar, ju. *mutter* 

Förresten: man måste väl ändå kunna förhandla om vad som är lagom portioner?

Vinglös matte

Vi måste nog börja låsa in kattmyntan. Ja, alltså, den står i ett skåp redan idag, men matte bör nog inte heller ha fri tillgång till den. Nu är det så vi undrar om hon inte snusat på den i smyg?

Hon påstår att hon ska ut och flyga. *kattfniss* Vi har kollat hennes rygg, lite i smyg. Där har det i alla fall inte vuxit ut några Måsartvingar, så vi undrar hur hon ska bära sig åt. Köra flaxträning med armarna? 

Inte vår vinglösa matte.

I alla fall tyckte vi det lät spännande att flyga, så vi bad henne ta ett extra varv förbi våra utsiktsplatser i fönstren när hon ändå höll på. Men det gick visst inte. Matte ska flyga och hälsa på gammelmatte och gammelhusse några dagar. Hon trodde inte att turen passerade utanför köksfönstret. Tråkiga människor.

När matte är borta, får vi en kattvakt ett par dagar. Men vi ses efter helgen! *vinkar med tassarna*

Vimmel i trapphuset

Matte brukar fnysa åt tidningarnas vimmelbilder. Det är bara hos människor det behövs stora folksamlingar för att det ska bli ett ordentligt vimmel, jamar hon. För katter räcker det med bara oss tre. Den som inte tror henne, har nog aldrig provat öppna en kattmatsförpackning med hungriga katter slingrande runt fötterna. Eller öppnat en ytterdörr och försökt hindra nyfikna katter från att ta sig ut i trapphuset.

Isak: Ha! Äntligen ute! *lyssnar* Åh, är det hissen?

Isak: Ingen fara, matte. Hissdörrarna är ordentligt stängda.

Rasmus: *snusa, lukta* Här luktar stressad grannpojke! Försenad till ... *sniff* ... engelskalektionen.

Rasmus: Du kan sova tryggt, matte. Ingen kan trilla ner genom luckan.

Egentligen tycker inte matte att det gör något om vi kikar lite i trapphuset. Hissen och dörren till spiraltrappan är alltid stängda, så vi kan inte rymma någonstans. Men ett område är förbjudet: hörnet med grannarnas barnvagn. Hon vill inte att det ska kunna sägas att vi hoppar upp i vagnen eller förstör på något sätt. Skulle vi väl aldrig... Fast gissa vilken plats som alltid är mest intressant?

Spinnrock och jordbävning

Vi tänkte att vi skulle jama en rapport om hur det går med högläsningen av Sippos bok. Matte satt i soffan iklädd spinnrocken. Det är alltså hennes frottémorgonrock, som vi katter älskar djupt och innerligt. Har matte den på sig, kan hon räkna med spinn och gos. Alltså slog vi oss ned på och bredvid matte, för att höra riktigt bra och mysa ordentligt.

Matte började läsa. Men vad är det som händer? En smärre jordbävning? Nä, bara matte som fnissade så att hela hon hoppade, åt Sippo och hans husse. Vi slog oss till ro igen, men säg det lugn som varar för evigt.

Matte kom till ett sorgligt kapitel. Ny jordbävning genom kraftigt hulkande, följt av ihållande nederbörd från matteögonen. Då fick det faktiskt vara nog! Vi flyttade över till kattbäddarna för att kunna lyssna i lugn och ro. Nederbörd inomhus? Så att man blir alldeles blöt om pälsen? Nä tack! Ska det vankas nederbörd, får det faktiskt vara av annan sort. Gärna engelsk. Bööörd. Stekta sparvar i mun, mjaaa tack! (Matte påstår att det stavas "bird". Har ni hört så dumt?)

Vi kan varmt rekommendera Sippos bok. Se bara till att ha fast mark under tassarna när era människor läser för er. Sittunderlaget ska sitta still! Inte uppnå 7,0 på Richterskalan!