SOS till professorn

Man får faktiskt inte prata så otydligt som matte! Hon fick något panikslaget i  blicken i morse när hon tittade ned i diskhon. Sedan hörde vi, alla tre, att hon sa att hon skulle behöva en fiskmaskin. Har ni hört, va? En fiskmaskin! Där man bara tassar till en knapp, och så vips serveras den ena middagen läckrare än den andra. Kokt torsk, ugnsstekt lax, lättstekt tonfisk. Nåjam, vi är inte kräsna. Tonfisk på burk går bra, det med.


Precis när vi blivit lagom glada och uppspelta över detta, började matte krångla. Sa att hon inte alls sagt fiskmaskin. Utan diskmaskin. Men det jamar vi bara, att om hon kommer hem med fel slags maskin, en diskmaskin alltså, så sänder vi ett SOS till professor Balthazar. Då får han komma susande och hälla något spännande ur ett provrör över den dumma maskinen. Då får vi nog vår fiskmaskin i alla fall. 

Finurlig farbror.

Skattkista

I höstas fick vi en plåtask med godis från Lisen och Golle, som hade en tävling på sin blogg. Vi fick förresten andra kuliga grejer samtidigt, men just det där godiset var så smaskigt. Sedan dess har matte tittat efter godiset när hon varit inne i djuraffärer, och igår hittade hon en som sålde de där plåtaskarna.

Jättemumsigt kalkongodis!

Som tur var, köpte hon omedelbums med sig en plåtask hem. Det här godiset är så gott, att vi faktiskt slickar slickar av platsen som biten legat på, för att inte gå miste om minsta smula. Enda nackdelen är att det ligger i en plåtask. Det försvårar arbetet för oss, om vi skulle lyckas bryta oss in i köksskåpet där matte förvarar godiset. Man vill ju inte vricka tänderna av sig när man försöker få sig en godbit. 

Isak: Skåpet är nog inte den bästa förvaringen för vårt godis. Tänk om det blir gammalt och bortglömt där inne? Det borde faktiskt hellre ätas färskt! 

Vi försöker nu tänka ut en bra taktik för att öppna den där skattkistan. Troligen fungerar det inte med det kirurgiska snittet, som Simba von Lejontass är så skicklig på. Det här får vi nog klura vidare på. *fundelerar*

Fräsande firre

En morgon upptäckte matte Rasmus sittande på köksbänken bredvid spisen. Lillmissen såg både förvirrad och aningen förtretad ut, och öronen var lite prövande vända halvt bakåt.

Rasmus: Jag svär, matte. Den där firren fräser åt mig! Hederstass!

Matte kunde bara konstatera att lillmissen hade rätt. Vitfisken i kastrullen hade börjat både fräsa och väsa. Plattan var på lite väl högt värmetal, så att vattnet i små rännilar smet ut under locket, rann nerför kastrullen och fräste i sitt möte med den heta plattan. 

Man kan förstå kvittermissens förvåning. Fisk ska avnjutas på speciella kattallrikar. I nödfall kan den norpas från mattes tallrik. Under inga omständigheter ska den fräsa åt oskyldiga missar! 

Svansbalans och säkra tassar

Svarte Isak är den tystlåtne grabben i gänget. Likt en tyst svart skugga glider han ljudlöst fram genom tillvaron. Man klarar sig ganska bra utan en massa ljudeffekter, anser han. Vill man ha sin beskärda del av mattegos, ställer man sig bara på bakbenen och med lite krum rygg stryker man sig mot mattes ben. Givetvis böjer sig matte då ned och smeker den svarta pälsen. Då brukar Isak passa på att klappa matte på kinden med en av framtassarna.


Dock finns det ett tillfälle då det kan vara värt att klämma fram ett litet mjau. Det är när Mysak blir sugen på något riktigt, riktigt gott. Kanske några torrisar av den särskilt goda sorten, en Dentis eller läckra sticks. Eftersom panterkillen så sällan jamar, så får det effekten att matte lystrar som vore det ett tjutande larm. Något kan det väl ha med saken att göra, att Isak ofta får dela med sig av sin portion till strumpmissarna (påstår matte, alltså ) för att han äter långsammare. Därför sticker matte gärna till honom lite extra ransoner. Självklart får strumpmissarna en eller annan smakbit då. Praktiskt. Och ifall Isaks bevekande jam mot förmodan inte skulle ge någon utdelning, så har panterkissen en ytterst användbar talang. 

Isak: Knepet är säkra tassar och fin svansbalans! 

Mysak är en äkta kattrobat. Skickligt balanserar han på stolsryggar och hyllor och manövrerar  med kattlik smidighet i trånga skrymslen. Och får man inte sin rättmätiga ranson av mellanmål, är man väl inte sämre katt än att man kan undersöka skåpen och ordna lite mellis själv?

När Isak för drygt tre år sedan flyttade till StationsOmrådet från katthemmet, öppnade sig en värld av nya möjligheter för Findus. Inte nog med att Isak omedelbart blev en kompis. Dessutom visade han hur leken "inte stöta golv" gick till. På golvet befann han sig sällan mer än undantagsvis. Däremot kunde man med stor säkerhet återfinna honom ovanpå bokhyllorna, på köksbänken eller fönsterbrädorna. Denna förmåga har finslipats till fulländo, så att svarte Mysak numer kan uppvisa sitt kattrobatcertifikat.

Gladmage och gamnacke

Torsk (och lite, lite tonfisk) har gjort att både Isak och Isaks mage har hållit sig glad och nöjd sedan i måndags. Tänk om all medusin smakade så smaskigt!


Återigen vill vi poängtera, att Isak inte har kräkts sedan i måndags. Men Mysak har tassat ned en topplista på bra må illa-ställen.

1. Ludde-skinnet i soffan. Fantastiskt mjukt för tassarna när man hulkar!
2. Stolsdyna. Bra absorptionsförmåga.
3. Plastbacken med tidningsåtervinningen. Tristast hittills, men man kan ju alltid kolla om det finns några bra kattmatsannonser när man ändå står där.

Ställen som får testas en annan gång:

• mattes kudde i sängen
• en, eller helst båda, av mattes skor i hallen

Vi vill gärna tacka för alla snälla och uppmuntrande kommentarer vi fått. Ni är jättegulliga, allihop!

Ikväll blir det bara ett minimum av bloggtassande. Matte påstår att hon legat så konstigt inatt så att hon fått en gamnacke. Bäst att hålla noggrann koll. *kikar i smyg på nacken*

Andra gamnackar:

Hurrjam

Hurrjam! Idag känns redan som en bra dag för oss på StationsOmrådet. Först och främst, så gjorde torsken susen för Isaks mage. Den fick stanna nere, både till kvällsmat igår och frukost idag. Naturligtvis har vi andra fått smaka också (fast här kan påjamas, att vi nog tyckte att våra portioner var i minsta laget...). Nu blir det kokt vitfisk för lille Mysak ett tag. Torskpaketet låg förresten kvar i så fint skick på diskbänken. Inte minsta tandavtryck på det. Kanske för att vi bara fått torsken kokt?

Glad mage. Glad resten av Isak också.

Det andra matte blev så glad för, var att hon såg en innätad balkong. Mittemot oss har vi ett annat högt hus. En morgon för ganska länge sedan, höll matte på att totalt sätta frukosten i halsen. Ensam ute på en balkong på åttonde våningen, alldeles nära räcket, satt en svart kisse. Ingen människa. Ingen inglasning. Inget nät. Gissa om det gick kalla kårar efter mattes rygg? Efter frukost, på väg till jobbet, gick hon därför och ringde på den dörr som hon räknade ut hörde till balkonglägenheten och frågade om de visste, att katten satt där. Det visade sig, att den smitit ut på egen tass. Kattens människor berättade också, att de tänkt sätta dit nät. Hmm, har matte tänkt och minsann bevakat balkongen litegrann. Och nu är alltså nätet på plats. Skönt, för kissens människor verkar vara av den sort som ofta går ut på balkongen. Konstigt nog börjar det ryka om dem där.


I helgen kom ju matte hem med en spännande papperspåse, som hon inte öppnade. Hur kan man låta bli en spännande prasselpåse? Vi öppnade den själva under natten till söndag. Inuti låg det godsaker, minsann.

Bambu Bitt är tillbaka.

Matte provar med självvattningsvarianten igen och hoppas att det fungerar lika bra som sist. Fast Bambu Bitt ser onekligen lite snaggad ut redan nu. Vi tycker ju så mycket om honom! Matte noterade, att någon kräkts upp en blaffa med bambublad på garantin till nya, tysta snabeldraken. Skulle vara oerhört intressant att höra, hur en reklamation på garantin skulle gå till. *hihi*

Sedan har vi fått en finjusterad variant av vår header av Lisen och Golles matte. Redan den förra tyckte vår matte var fantasstisk, men visst märker vi skillnaden med denna. Jättestort tack!

Lite busigt i magen

Lille svarte Mysak är lite orolig i magen igen. Trots det måste man säga, att Isak är en ovanligt omtänksam kisse. Igår efter kvällsmaten kräktes han upp torrfodret på en stolsdyna i köket. Det blir inte så mycket klet för matte att torka från golvet då. Efter frukosten idag så kom maten upp på fårskinnet i soffan. Bra uppsugningsförmåga, där också. 


Matte kom ilande när hon hörde hulkningarna, såg två katter i soffan och chansade och lyfte ned den ena. Eftersom det var mörkt i vardagsrummet såg hon inte riktigt vem hon lyfte ned, men det var Rasmus som stått redo bredvid och spänt följde händelserna. Isak fick därmed kräkas färdigt i lugn och ro på Ludde. Möjligen var inte precis det mattes avsikt när hon grabbade tag i en kisse.


Isaks mage bråkar lite med honom emellanåt. Torrfodret som kom upp var nästan inte tuggat utan verkade bestå av hela bitar. Isak har fått ha sin matskål på golvet med oss andra missar ett tag nu, men matte tror att det kanske är dags att flytta upp den på köksbänken igen. Han verkar stressa i sig maten när han har oss andra som hungrigt bevakar hans matskål. Isak äter nämligen lite långsammare än oss, så strumpmissematskålarna är tomma vid det laget.


Det känns inte så roligt för matte att gå till jobbet idag, även om hon vet att det brukar gå över för Isak. Nu ligger det torskfilé för upptining på diskbänken. Matte hoppas bara, att paketet är orört när hon kommer hem ikväll. Torsk brukar vara snällt mot busiga magar.

Stängd påse

Det har varit en lugn söndag. Matte påstår, att hon är så trött för att några väcker henne så tidigt på mornarna. Hmm, måste vara någon av grannarna? Vi har ju låtit henne sova till klockan fyra, minst, hela veckan innan vi bad om frukost. 


Idag vägrade matte helt enkelt att stiga upp vid bästa frukostdags. Alla tre grabbar fick jobba hårt för väckning med tassklapp i ansiktet, fuktiga nospussar, kurr och kvittrande, slick på handen och, när inget annat hjälpte, en rejäl skallebuff *boink*.  Då var klockan redan halvåtta, och vi kan ju inte tyna bort utan frukost på morgonen.


Väl ute i köket upptäckte matte att den stängda papperspåsen från igår inte var så stängd längre och att små gröna bitar av innehållet låg utströdda på köksgolvet. Men inte kan hon väl begära att tre nyfikna kissar ska låta bli en prasslig påse under natten? Som det var nu, blev överraskningen med en liten kruka bambu något vi upptäckte på egen tass. Gott var det också.


Efter frukost var det dags för kloklippning. Här är matte lite lömsk, för hon passar på när vi lagt oss ner för att mysa. Ibland tar hon bara tassen och klipper, ibland distraherar hon med något annat. Idag var det små, små tuggpinnar av råhud (som egentligen är till för skällisar). Fast vi gillar också att gnaga på dem, och brottas lite med dem. Enda nackdelen är väl att klorna helt plötsligt är lite kortare utan att man märkt det.  Lillmissen blev dessutom masserad med gummikardan så att han blev av med lite löspäls. Riktigt spinnmysigt, men man måste förstås ge pälsen en extra koll efteråt så att den ligger som den ska.

Rasmus: Åsså fixar man lite där... *slick. tvätt*

Efter detta har vi bara tagit det lugnt med matte i soffan. Härligt när solen skiner in och man blir alldeles varm i pälsen. Det borde verkligen vara sol varje dag!

Svansdans

Här har vi Stationskatter kopplat svanskrok och dansar runt i ett moln av päls. Tjoho! Titta så fin vår nya header är! Det är Golle och Lisens fankattiska matte som kan sådana finesser, och vi är så nöjda med det tjusiga resultatet.  =^.^=

Titta! Det är ju vi! *pekar med tassen*

För en tid sedan så tävlade vi om en ny header på deras blogg, och deras snälla matte beslöt att göra en till alla deltagare. Ni har väl alla sett Molly och Grabbarnas jättesnygga variant? Mollys matte tog dessutom det kloka initiativet att som tack för hjälpen skänka en summa till ett katthem som Lisen, Golle, och deras matte stöder. Självfallet gjorde vi likadant! Vi jamade genast åt matte internetta över ett foderbidrag till kissarna i KKS i Golle och Lisens namn.


En kattiljon nospussar  skickar vi till duktiga header-makaren. Vi är så tacksamma för din insats! *svansdans*

Soffmys

Titta på film? Mjauvisst, men nu låg jag så bra här. Naturligtvis kan jag tänka mig att maka lite på mig, men det kanske kostar en dentis. Eller två.

Isak: Soffmys var'e här.

Fjäderrikt nedfall

Tidigare har ni sett lillmissens bricka som legitimerad avknipsarkatt. Nu har turen kommit till kurrande mysfarbrorn Findus. En sällskaplig misse, som förstår att väckning klockan halvfyra för intensivt nosgos är precis vad en matte behöver. 


Vid köksbordet intar gentlekatten Findus med självklarhet sin stol och lägger tassen på bordet för att få beställa.

Att föra långa samtal är mysigt. Mattes lillbamsing har ett tonregister från nöjt kurrande, små knorrljud och ett glatt välkomnande jam till de djupa brösttonerna som tas fram vid upprörande tillfällen som bilåkning eller försenad middag. 


Trots sina lingvistiska kunskaper har det rått språkförbistring när små eller större pippisar haft vägarna förbi balkongen. Ingen har lyssnat till de ivriga inbjudningarna att komma in och leka. Kanske kan det bli en ändring på det? Findus har nämligen tagit till sig det engelska uttrycket charm the birds out of trees. Kan vara värt att prova. Tänk om det blir nedfall av fjädervippor från träden då?

Kvittrande Kapar'n

Härmed varnas hjärteömma, pälsömma eller andra känsliga varelser. Den fruktade piraten Kvittrande Kapar'n är i antågande!


Se upp, mususlingar och dammråttor, för här kommer kapten Rödskägg med sin kumpan. Måtte era morrhår darra! *viftar med nyvässade klor*

Kapar'n: Visst ser det ut som om jag har en stentuff piratlapp för ögat? Fast matte säger att det är en skugga. *Pfft!*

Härmed planeras ett strandhugg i dentisasken i natt. Matte måste bara få somna ordentligt först.

Mums mums

Dubbelmumsigt har det varit idag. Matte lagade fläskfilé, och då måste vi förstås provsmaka så att köttet smakar bra. Det gjorde det! *slickar nosarna* Synd bara att provsmaka verkar betyda få alldeles för lite.


Sedan hjälpte vi matte med att plantera växterna hon köpte igår. Lecakulorna var verkligen skojiga att rulla omkring. Jorden var krafsvänlig, och blommorna smakade gott. Mums igen!


Tyvärr bestod Bambu Bitt mest av några kala, avgnagda stjälkar som stack upp från balkonglådan. Han befriades därmed från sitt uppdrag som kattgräs efter 1 månad, 1 vecka och 4 dagar. Nu till de nyinskaffade växterna. Igår hade matte ingen bild på dem, så hon satte in en skojig bild på Pippi som ledtråd. Och vilka kluriga namnförslag vi fick! Pannkaksblomma och äggplanta (aubergine). Ni är så fyndiga!

Isak: Vad har vi här då? *snusa*

Plättar i luften.

De är lite spännande, de nya slingrande blommorna. Dessutom gjorde de, att matte blir sugna på plättar. Snart står hon nog som Pippi och gräddar. Hoppas hon kastar upp dem i luften och att någon liten, liten en hittar vägen ned till golvet.

Fräscha grönsaker

Ärligt jamat, Bambu Bitt har inte sett så kry ut senaste tiden. Det finns liksom inte så mycket kvar av stackaren. Nu verkar det som om han ska få en inneboende i sin balkonglåda. Matte har varit på Plantagen och kom hem med jätteskojiga saker. En riktigt stor, prasslig papperskasse! Visst jam, hon hade lite nya fräscha grönsaker med sig hem också. 

Det ska bli spännade att se, om det är någon trevlig bekantskap som flyttar in. Grönsakerna är inte planterade ännu, men foto kommer någon av de närmaste dagarna. Tills vidare får det duga med den här bilden, säger matte och fnissar lite. Kan ni hjälpa oss att klura ut vad det är för växt hon har köpt?

Men vad är det här för blomster?

Flygande matta

Tror inte vi har berättat om vår flygande matta? Det är en alldeles speciell matta, som ligger i vardagsrummet. Det är ingen liten dörrmatta utan en lite större, kanske fem-sex kastratmeter. Kvadratmeter! 


Nu är det så, att matte inte insett det finurliga med den mattan. Att den alldeles på egen frans kan flytta på sig, skrövla ihop sig eller ligga veckad som ett dragspel. Istället kommer hon hem från jobbet och undrar, om vi har haft kattfnattsrace genom vardagsrummet medan hon varit borta. Som om vi nånsin...?

Findus: Icke skyldig!

Lurigt kattgräs

Något alldeles särskilt spännande låg i mattes matkasse. Gick det att äta? Det såg verkligen ut att vara mums för grässvultna kattmagar.

Isak: God spänst, något kraftig i smaken.

Men matte var lite snål om inköpet. Hävdade att det var till henne, och att hon inte var säker på att de tuggvänliga bladen var bra för kissekatter. 

Ska du ha hela själv? *mutter*

Mattes tillägg: Blev nyfiken på ananasblad och googlade lite. Här är ett par resultat:

• catster.com
• answerbag

Människojamare sökes

Så här brukar vår morgonrutin se ut: matte kliver upp och går på sin låda (helt onödigt, i vårt tycke). Sedan, när vi jamat uppfordrande och strukit oss mot hennes ben, bär det iväg ut i köket. Nu vidtar de viktiga bestyren. Där serveras torrisar och vattenskålen rengörs och fylls på. Medan vi mumsar på maten, hör vi att matte är och rumsterar om i vår låda med en spade. Efter det brukar den se väldans ren och fräsch ut.


Nu tycker matte att det är dags för hennes frukost. Tevattnet kokas upp, smörgåsar eller kanske yoghurt plockas fram. Matte slår på lilldatorn vid köksbordet och sätter sig ned för att äta sina torrisar. Menar frukost. Så långt förlöper morgonen i fullständig harmoni. Det är först efter det här momentet som matte, varje dag, börjar uppföra sig lite märkligt.

Kvittermissen: Klart man behöver gå på lådan. Är det så konstigt? *förvånat*

Nu är vi lagom mätta och belåtna. Lådan är ren och behöver inspekteras, och förresten brukar man ofta behöva uträtta saker när man ändå är där. Inget märkvärdigt med det, väl? Ändå händer det alltsom oftast att matte avbryter sitt frukostmumsande och börjar utstöta märkliga yttranden. Urk! Blörk! Om vi ska försöka vara onomatopoetiska. Hon ger sig för det mesta inte förrän hon antingen stängt dörren till köket, eller genomfört ytterligare arkeologiska utgrävningar av vår låda. Vi undrar om någon känner till en sådan där människojamare. Alltså en katt som kan prata med människor, och ta reda på hur de tänker. Vi skulle så gärna vilja veta varför matte beter sig så konstigt.

En musling om dagen

Det märks tydligen att vi fäller hår just nu. Ligger vi och rullar på köksbordet, påpekar matte att bordsskivan blivit alldeles luden. För att inte tala om, vilken pälsmagnet soffklädseln är. Nu tycker ju vi, att saker bara blir vackrare med lite pälsdonationer på, men matte är av den bestämda uppfattningen att löspälsen bör kammas bort innan den hamnar som hårbollar i magen eller på kläderna.


Riktigt lika magnifika högar som våra vänner Zizze och Måne  blir det förstås inte. Men matte brukar kunna kamma ur en pälstuss ungefär lika stor som en liten rasselmus med gummikardan från var och en av oss. Och visst är det skönt att slippa de där nedra hårbollarna.

Rasmus: En musling om dagen är bra för magen. Ehum, att bli av med musebusen, alltså.

Okej, nu är pälsen kardad. Får man äntligen lite vila i soffan?

Undrar just hur många muslingar vackre Kolfart hade satt i sig? Det är änglakatten Lizas matte som berättar om den hemlöse kolsvarta kissen, som efter en del matning och övertalning flyttat in. Men utelivet medför en del snyltgäster i magen. Så här berättar hon: 

I hallen hade han lagt upp en portion köttfärssås och spagetti åt oss till frukost. Vid en närmare titt visade det sig att det var uppkräkt kattmat med mask! Fy vad äckligt! Aldrig har jag sett en sån enorm bandmaskhärva som det här. 

Vi följer med spänning Kolfarts utveckling, från att lära sig att använda låda till att lite försiktigt, nästan i smyg, leka med myntabollar och spön. Heja Kolfart! Vi håller våra tassar för dig.

Katter på loftet

Igår åkte matte iväg för att köpa ett nytt minneskort till kameran. Fast hon kom hem med fasligt många påsar. Måste ha varit ett stort minneskort! 

 Findus: Bäst att inspektera inköpen. Det är väl inga stinkande apelsiner i påsarna?

 En strykarkatt. Stryka på-kattmärke, alltså.

Tjusigt servettställ. Mycket bitvänligt, konstaterade Isak.

 Ännu flera kattprylar.

Här började vi bli oroliga för att matte skulle ha glömt viktiga saker. Som Dentisar. Men det hade hon inte. *lättade* Vi tyckte nog, att det blivit lite väl mycket onödigheter inhandlade. Då protesterade matte. Servettstället och nyckelringen köpte hon i en affär, som stöder ett katthem och Kattfonden. På köpet fick hon disktrasan och -duken. Alltsammans användbart. Fast det förstås, folk kan nog tro att matte har katter på loftet. =^.^=

I tygaffären hittade matte ett skojigt kattyg, men det blev inget köp. Däremot kunde hon inte motstå de söta stryka på-märkena. Och en dörrmatta behövs väl alltid? De är toppen att vässa klorna på också. Måste genast inspekteras.

Hmm. Gummit luktar starkt, men intressant. *nosa*

Rasmus: Jag gillar mattan! Går att bita på också. Fast Dentabits är bättre.

Kattyg

Ystra katter som jagar varandra över notrader. Man kan undra hur musiken skulle låta?

Skojigt kattyg.

Affären skyltade med tyget upphängt på en gardinstång. Matte var naturligtvis kvickt framme med ajfånen. Rolig idé och fina motiv, tyckte matte. Vi håller med, förstås. Fast med ett meterpris på strax under 200 kr så blev det inget inköp. Då måste man veta precis vad man ska göra av det, anser matte.

Tillgång och efterfrågan

Bambu Bitt för en kamp för sin överlevnad. Inte så att han är uttorkad. Faktiskt fungerar den självvattnande balkonglådan över förväntan. Inte ens matte har lyckats få honom att torka ut och gå samma öde till mötes som ett antal av hans föregångare.


Problemet är tillgång och efterfrågan. Vi missar har en mycket större efterfrågan på Bambu Bitts mumsiga blad än vad tillgången tillåter. Nästan hela Bambu Bitt består numera av avknipsade stjälkar, som står upp likt en stubbåker från balkonglådan. Få se hur länge Bambus räkneverk tickar på? 

 Hängen i vårsolen.

Fjolårets nypon.

Kvistigt värre.

När vi ser dessa kvistar, tänds ett hopp i våra katthjärtan. Ska det för första gången ställas fram påskris? Fjävervippor? Tjoho! Men det verkar inte bli något av det i år heller. Matte pratar om vårfloder av utvälta vaser och dunvippemassakrar. Men vem skulle hitta på något sådant?

Solist i soffan

Kurr, vad mysigt! Nu har solen börjat nå så högt på himlen, att den trots det höga huset mittemot kan skina in i lägenheten några timmar på eftermiddagen. Äntligen! Den värmer så härligt i pälsen, där man ligger hopkurad i fårskinnsfällen i soffan. Det är viktigt att få ligga där och suga i sig värmen i solstrimmorna. Precis vad en katt behöver. Ibland är vi flera solfångare som ligger där, ibland är någon av oss solist i soffan.

Isak: Hallåjam, det blir väl ingen blixt?

Misstänkt likt vår dammvippa, det där.

Nu dyker den upp mellan sittdynorna. Ytterst mystiskt.

 Klart jag fattar att det är du som viftar, matte. Är väl inte dum heller!

 Sluta störa, för nu vill jag mysa i solen lite till.

Skönt att slippa blixtrandet åtminstone, för solljuset räcker till. Sixten och Puma har ju utfärdat blixtförbud den här veckan. Himla bra idé! 

Orättvist

Nä, nu är det faktiskt orättvist! Titta här hur det ser ut, när matte bakar. En massa go'a smaksättningar i den äppelkakan.

Äppelkaka med citron och kardemumma.

Likadant när matte lagade kyckling, som Smulan och Amandas matte tipsade om. En massa gottigheter i maten. Och sås! Men fick vi någon sås till kycklinglevern? Nix, alldeles osåsigt var det. Orättvist! Det tyckte nog matte också, för idag gjorde hon faktiskt sås på lite matlagningsgrädde och en gnutta kalvfond. Där tärnade hon ned de leverbitar som inte redan frysts in. I vanlig ordning var hon ackompanjerad av våra svultna jamanden.

Äntligen lite sås!

Inte helt oväntat, så ratade kräsne Isak leverbitarna, med eller utan sås. Men vad tyckte strumpmissarna då?

Findus: Klart godkänd sås! *slick* Har du en liter till?

Fast det är inte lätt att göra alla nöjda. Lillmissen, som pipit och steppat på faten i väntan på att det skulle bli klart, blev mäkta besviken. Hade matte förstört den goda levern? Faktiskt så gick han därifrån efter att ha nosat lite. När Findus hade slickat bort såsen från Rasmus och Isaks fat också, nedlät sig kvittermissen till att göra ytterligare en nosologisk inspektion.

Rasmus: Såsfritt är bäst. *nosa*

Eftersom portionen såg betryggande såsfri ut, så slank leverbitarna ned i ett nafs. Nästa portion beställes utan sås, tack!

Krogrecensenterna

När kycklinglevern hade fått tina några timmar, stekte matte bitarna i paketet. Eftersom levern bara var till oss och inget som matte äter, så blev det ingen kryddning. Det ska inte vara bra för kissar, har matte hört. När bitarna fått svalna lite, plockade matte ned våra speciella kattassietter från hyllan. Det ljudet känner vi igen, och då kommer vi vallfärdande från alla håll.

Som vanligt var lillmissen mest ivrig. Detta brukar yttra sig i att han hoppar upp på köksbänken och trampar runt på tallrikarna, medan han jamar och piper åt matte att skynda sig. Utan framgång har matte försökt förklara, att det bara tar längre tid att få maten om hon måste lyfta ned Rasmus femtielva gånger.


Nåjam, till slut var kycklinglevern upplagd på tre fat, och skurna i lagom munsbitar. Matte ställde ned två av faten på golvet, precis som hon brukar, och lyfter upp Isak till fatet som står kvar på köksbänken, så att han ska få matro.


Isak: *nosar på leverbitarna* Vad menar du, matte? Äta det här? Aldrig vid min svans! *krafsar som för att täcka över maten* Har du inga mumsiga torrisar istället? (Här tassar en nedslagen matte iväg och hämtar en handfull RC ORal, som har en strykande åtgång.)


Findus: *nosar* Men... var är den läckra såsen? Eller gelén? Är du säker på att det bara ska vara de här bitarna? *fundersam* Tycker du ska ringa till Mjau och få deras såsrecept! *nosar, går därifrån, kommer tillbaka* Nåjam, kan väl smaka en bit då. Hmm, det där med att inte krydda maten måste du ha fått om baktassen. Lite trist, faktiskt. Inte brukar du själv sätta gaddarna i något utan smaksättning, minsann. Och SÅS saknas. Minst tre liter läcker sås! Kan väl äta litegrann, men... näää, leverpastej är godare. 


Rasmus: *dyker med nosen rätt in i anrättningen* Mums. Glufsa, smaska. Tugga, tugga. Mmm, gott det här. Finns det mer? *tassar över till Findus fat* Om du inte ska äta det där, brorsan... *tugga, smaska*


Sedan vill matte göra ett förtydligande om massagekardan av gummi:
Gummikardan var ett jättebra köp. Att jag blev alldeles chockad över hur mycket löst hår den tar med sig stämmer, men det var menat positivt. :) Annars hamnar ju det håret i magen, eller på möblerna. Gummipiggarna sitter med såpass stora mellanrum att de inte kan lugga eller riva i pälsen, utan löst hår följer med eftersom det blir lite statiskt. Sedan ligger det löst ovanpå pälsen och man får plocka bort det. Den här kardan passade oss jättebra, men alla missar har ju olika pälsar där redskap passar olika bra.

Hög mysfaktor

Vissa dagar är helt enkelt mysigare än andra. Idag är en sådan dag. Vi har fått helt underbar massage, så att vi spann och kurrade. På ICA Maxi köpte matte en massagekarda i gummi, som både skulle massera med gummipiggarna och ta med sig löst hår från pälsen. Den var jättemysig! Matte blev dessutom alldeles chockad över hur mycket hår den avlägsnade från Isak. Från oss andra också, förstås, men eftersom Isak är liksom lite slätare i pälsen än vi andra, så är matte ganska försiktig med stålkardor och kammar, för hon är rädd att komma åt hårbotten. Det brukar oftast inte lossna så mycket hår från svarte Mysak med de andra kardorna.

Vår härliga massagekarda. *kurr*

För att göra dagen ännu bättre, såg vi att matte köpt kycklinglever när hon handlade. Simba berättade om hur mumsigt det var, så nu hoppas vi att vi tycker lika mycket om det. Undrar om vi kommer att få den rå, eller om matte envisas att tillaga den? *funderar* Vi tyckte bättre om de råa fläskfilébitarna i helgen.

Spännande nyhet. Snart i en matskål nära dig.

Sådärjam, då ligger vi här, masserade och avdammade i pälsarna. När blir maten klar, då? *förväntansfulla*

Findus: Tar det väldans lång tid, det där med maten?