Snäll matte

Vi har haft det riktigt bra idag. Matte gjorde klart klösbrädan, med tassistans från oss, förstås.

Rasmus: Jag är jättebra på att skruva. Låt mig göra det här, matte!

Klösbrädan måste förstås provas. Både tvättlinans kvalitet och att brädan var fast förankrad i väggen. Rasmus anmälde sig hjältemodigt och kastade sig med dödsförakt upp med alla fyra tassarna inkörda i klösisen.

Rasmus: Titta på mig! Inga tassar i golvet!





En annan bra sak: vi fick leka lite med mattes kökshylla. Den sitter i sovrummet, över sängen. Vi misstänker detta beror på dåligt lokalsinne. Matte hittade nog inte köket. Hon förnekar detta ihärdigt och jamar att hyllan är hennes nattduksbord. I den gömmer hon klocka, glasögon, cerat och andra kuliga kattleksaker. Det var sådana prylar som hon tidigare hade på en stol bredvid sängen, åtminstone när hon somnade. När hon vaknade återfanns grejerna konstigt nog på helt andra platser. Gärna under byrån eller sängen. Hur de hamnade där är naturligtvis ett fullständigt missterium, men i vilket fall tyckte vi att det gav matte en nyttig morgongymnastik att hämta fram alla grunkor igen.

Findus: Finn FYRA fel! Ja, just det! Ni ser väl att matte har satt fyra av lådorna med baksidan utåt? Och satt på dumma knoppar! *mutter* Framsidan med hålet passade ju mycket bättre för en nyfiken tass!

Idag tyckte nog matte att vi skulle få busa litegrann. Hon vände tillbaka en av lådorna.

Findus: Hallå! Finns det nåt spännande för en katt här?

Findus: Klofisket avslutat! Mattes läppsmörja kommer här.
Isak: Kan behöva låna den. Lite torr om nosen. *slick*

Isak: Men hallå där! Vart ska du med min nossmörja?




En tredje bra sak: Matte har köpt räktårta. Hon kallar den för smörgåstårta, men så brukar hennes smörgåsar minsann inte se ut. Vi har givetvis provsmakat räkorna. Vore ju synd om matte inte fått tillräcklig smaskig räkkvalitet. Tur att hon har oss som kan kolla så att hon inte har blivit lurad.

Gäsp! Börjar bli dags att vila efter maten. Avslutningsvis vill vi jama, att alla katter ska få ett 

GOTT NYTT ÅR!

Snören som snören

Vi måste jama att vi är lite, lite besvikna på vår matte. Imorse skickade vi henne till byggvaruhuset. Det öppnar redan klockan sju, så hon hinner dit före jobbet. Vi behövde ju mer sisallina till klösbrädan. Och så kommer matte hem utan lina! Vad är det för sätt? Skyller ifrån sig gör hon också.

Isak: *rotar igenom väskan* Var är tvättlinan, matte?

Matte:  Jag kunde inte köpa någon...

Findus: Vad jamar du?

Matte: Jo, men jag åkte faktiskt till K Rauta tidigt imorse.

Rasmus: Och ändå ingen lina?
Matte: Det var vägarbete och en grävskopa hade grävt av en elkabel. Alla affärer i området var utan ström så de hade fått stänga.
Isak: Du kunde väl ha väntat lite, tills strömmen kom tillbaka.
Matte: Det gjorde jag! Jag stod i 10 minuter, men det var faktiskt 13 grader kallt, grabbar.
Isak och Findus: *fnyser* Du borde ha päls, matte.

Rasmus är inte med i samtalet längre. Vid ordet kabel tänds en glimt i hans ögon. Han minns gångna triumfer med headset till mobilen. Avbitarkatten är tillbaka!

Rasmus look a like?






 
Matte: RASMUS! Vad gör du? *öppnar Rasmus mun och plockar ut en bunt skosnören*
Rasmus: Jag skulle bara hjälpa till, ju! Titta! Jag har minsann ordnat fram snören till klösbrädan. Så här kan den ju inte se ut. *förnärmat*

Matte lyssnar inte längre. Hon sitter på golvet och lägger frenetiskt pussel med skosnörena. Hon muttrar något om att kolla så att ingen bit saknas. Mattar har så konstiga intressen.

Kattdimensioner

- Hur länge räcker mutantmusen Pelle?
- Omkring 10 minuter.

Morr! Försök inte, jag hade Pelle först! *onda ögat*

Han är min, jamar jag ju! *tassen på Pelle*

Rätt i gapet! *smask*

*snusar* På doften miss-tänker jag Pelle för doping. Myntabola kattoider.

Ha! Dopad eller ej, den här musen klår jag hängande i en tass!



Mutantmusen Pelle, 25 cm, räckte i ungefär 10 minuter. Sedan blev han Pelle Svanslös.





- Hur långt räcker 20 m tvättlina?
- Till en halv klösbräda.

Vår klösbräda. Den ser lite trådsliten ut. Matte har tänkt köpa en ny, men djuraffären har slutat med vår sort. Eftersom den är fastskruvad i väggen, vill inte matte köpa en annan storlek. Hon jamar att väggen kommer att se ut som en schwei...svej... hej-svejs-ost. Det vill inte matte. Konstigt. Vi gillar ost.

Matte köpte 20 meter tvättlina av sisal. Hon tänkte linda den runt brädan. Först måste råmaterialet inspekteras.

*sniffa* Neutral doft. *tugga* God bithållfasthet. Det är bara att börja, matte!

*tassar försiktigt* Bra lindat. Jobba på!

*krafsa, klösa* Klart tasscertifierad! Men varför i mjausingen har du bara gjort en halv klösbräda, matte? Vi måste göra tassikyr på bakklorna också!

Papptallriken

Vet ni vad vi vad matte har på kylskåpsdörren? En sådan här magnet. Vi känner på oss att någonstans i texten döljer sig en förolämpning. Så nu tänkte vi ge igen lite...

Ni vet säkert att tvåbeningar berättar historier om norrmän, Bellman och allt möjligt trams. Men vi katter berättar förstås matte- och husse-historier. Här kommer en alldeles sann om vår matte.

Det hela utspelade sig för två år sedan. Matte var med oss, Findus och Isak, hos kattdoktorn. Vi fick sova, och när vi vaknade kändes det inte riktigt som vanligt under svansen. Vi hörde veterinären jama åt matte hur man ska ta hand om grabbar som blivit kattererade. Stackars matte var nog mer skärrad än vad vi coola killar var. Därför var hon aningen trögfattad.

Vettis: Se till att såren hålls rena och fina. Snitten är så små, så de brukar vi inte sy.
Matte: *vimsigt* Jaa.
Vettis: Du får se till att de inte slickar och irriterar såren hela tiden.
Matte: *nervöst* Nädå.
Vettis: Tratt brukar inte behövas. Men om de vill slicka väldigt mycket kan du klippa hål i en papptallrik och trä på.
Matte: *här tog mattes hjärnceller time-out* Öh? Tack för tipset.

Till och med i yrvaket tillstånd såg vi allt att matte såg ordentligt förvirrad ut. Förklaringen fick vi hemma när matte jamade med gammelmatte i telefon.

Matte: *förvånad* Vet du, mamma. Det var så konstigt. Vettisen pratade om att klippa hål i en papptallrik och trä på. Men hur ska man få tallriken att sitta kvar på svansen?

Besök hos kattdockan

Vi har lyssnat när matte har jamat med sina kompisar. Det låter som om det är en konspinnation på gång. Förklaringen kommer i bilder. Lyckas ni knäcka da Spinnski-koden?

Det är Rasmus som är utsatt för en konspinnation.

Matte ska boka en tid...

... hos katt-dockan! Vad jamar du, Isak? Heter det katt-dock-torn?

Där ska Rasmus få zzznarka lite. Hos kattdoktorn sätter de in chips i nacken på katter. Mjau, vi vet att det är popcorn på bilden. Men det är i alla fall salta snacks.

Sedan gör kattdoktorn något i undre svansregionen. Matte viskade något om att kattrera. Detta kan resultera i att Rasmus får ha bryggartratt på huvudet.


Låter ruggigt, det där. Ska försöka få fram flera detaljer genom att lyssna vidare. Flera rapporter väntas komma från de hemliga katt-genterna.

Det bästa man har...

Det bästa man har, sätter man på bordet, brukade mattes farmor säga. Vi måste påjama, att vi tycker att matte borde lyssnat bättre på sin farmor. Idag ska det komma gäster, så matte har bakat en cheesecake, nej, två. I en sådan finns det mycket gott för tre sugna katter. Philadelphiaost, gräddfil, för att inte jama om smöret till kakbottnen. Men nu var det så att matte inte lät oss smaka! Inte minsta lilla slick! Vad är det för fasoner? Vi känner oss distraher... diskriminella...diskriminerade! Vi hjälpte trots allt till jättemycket.

Den här formen är lagom stor, matte!

Matte gjorde som sagt var två. Ena blev jättelyckad, men den andra blev lite, lite mörk. Matte vaktade dem som en hök. Men så ringde telefonen. När matte lagt på, såg hon hur vi alla tre omsorgsfullt slickade oss om nosarna. Misstänksam som hon är, så rusade matte ut i köket. Den perfekta kakan var nu grundligt provslickad. Vi jamade, att den kunde hon utan vidare servera gästerna. Matte blev ganska mörk i ögonen. Förmodligen var det av tackamhet över det professionella utlåtandet. Helt säkra på det kan man inte vara. Vi tyckte det var bäst att sova middag någonstans lite undangömt. Snarast.

Rasmus: Tror du matte hittar oss här, Findus?

Isak: Maka på er, grabbar. Jag vill också få plats!

Gröna ärtor

Idag har vi jamat med matte om hur vi fick våra namn. Findus fick heta Findus efter en katt i en bok. Bokkatten kom till sin husse i en låda som det stod Findus Gröna ärtor på. Man får väl vara tacksam att matte valde Findus och inte Gröna ärtor. *fnys*

Gröna ärtor? Är det ett namn för en tuff kattkille, matte?

Findus?

Isak kom till oss från ett katthem. Han fick fortsätta att heta Isak för att det passade honom. Fast ibland ropar matte Mysak och Isak kommer ändå. Men han kanske bara vill skoja tillbaka med matte, vem vet? Mysak är någor mysigt, det hörs ju. Det kommer från en film om pippisar. *slurp*Saltkråkan, men matte minns inte mer än så.

Mysak? ISAK heter jag ju, matte!

Lillmissen visade sig vara ett riktigt bollgeni. Han dribblade med bollen från framtass till framtass, skuttade högt med bollen som klistrad mellan tassarna och kunde slänga sig på rygg, rulla runt några varv och fortfarande ha total kontroll på bollen när han kom på benen igen. Ett tag var han i farozonen för att heta Zlatan. Men eftersom matte inte bryr sig om fotboll, så tyckte hon inte att just det namnet lockade så mycket. Som kattungar brukar, så somnade lillmissen tvärt efter sina upptåg. Då såg han ut som en rund och go´nalle, tyckte matte. Det blev Rasmus, efter seriefiguren Rasmus Nalle.

Zzz.. Zlatan?

Hos försäkringsbolaget Agria kan man söka bland de vanligaste kattnamnen. Av de hundra vanligaste namnen, kom Findus som nr 7 och Rasmus som nr 28. Isak kunde vi inte se på den listan. Men det gör inte så mycket att många katter heter likadant som oss. Alla knycker vi på svansen och viftar med morrhåren  på vårt alldeles eget sätt, så mjau så! *stolt svansknyck*

Om ni vill, kan ni väl berätta om hur ni fick era namn?

Spa

Gäsp! Nu är det äntligen lite lugnare, så här på julaftonskvällen. Redan tidigt i morse beslöt vi oss för att ge matte hennes julklapp. Hon fick en spa-behandling. Mjuk tassmassage för att väcka henne, spinnande mantra kurrades i örat. Som avslutning lite klo-akupunktur. Matte uppskattade alldeles säkert vår present, för hon beslöt sig för att vara snäll tillbaka. Vi fick vår frukost. Vi funderade länge på om vi även skulle ge matte lite aromterapi under tiden hon badade. Efter viss tvekan beslöt vi oss för att avstå, för vi är inte helt säkra på att hon uppskattade det förra gången. Konstigt. Och förresten har hon flyttat ut vår låda från badrummet.

Sedan har vi hjälpt matte att laga mat. Som tack för besväret har vi fått lite godbitar, fast inte riktigt så många som vi skulle velat ha. Men lite extra av den goda mjukmaten blev det allt, plus spännande prasslande papper och kartonger att leka med. Någon kattluva har vi  inte sett till, men de här kissarna har visst fått varsina.

Isak med gräddklick på nosen?

Rasmus med tomteluva?

De här söta kissarna kommer från NALLE. Henne hörde vi jamas om av Wikki och matte kunde förstås inte låta bli att beställa lite. Tillsammans med dessa tomtemissar vill vi passa på att önska er en riktigt

GOD JUL

Kattentverket nästa

Ny godisautomat
Matte har gett oss en ny godisautomat. Hon kallar den förstås för en boll.

Godisautomat

Man ska sätta in lite torrfoder, kattgodis eller vad katten man vill i bollen.

Hallå där! Kom ut nu!

Kanske om man skakar lite?

Den är ganska skoj, men verkar vara lite felkonstruerad. Det tar nämligen en sådan tid för godiset att trilla ut. Vi funderar på att klura ut en egen variant av godisautomat. Ta en innebandyboll som exempel. Klart mycket lämpligare för detta ändamål, eftersom den har så många hål. Godiset ramlar ut mycket fortare och det måste trots allt vara avsikten med en godisautomat. Godissugna kissar ska inte behöva vänta, tycker vi!

Eller om man skulle bygga om en fotboll? Spärra ut pek-klon och skära ut cirklar stora som femkronor. Då kunde man fylla bollen med köttbullar. Eller kanske små musingar. Fast först måste vi tänka ut hur bollen ska bli stadig om vi skär hål på den. *funderar* Tål att tänka på. Vi klurar vidare!

Stationskatterna utmanar er

Deluttagningarna närmar sig.
Blomkrukekrafsning är en traditionsfylld sport med bred kattlig förankring. Stationskatterna är nuvarande innehavare av SM-titeln i lagtävlingen. *blygsam hostning* Vi planerar dock att efter julhelgen satsa även på de individuella grenarna.

Deluttagningar kommer nästa år att hållas i Jamköping, Mjauberga och Spinntorp. Den stora finalen kommer i vanlig ordning att avgöras i Fräsinge. Alla deltagare belönas rikligen med räkor och en slick grädde. Vinnaren får förutom äran också ett knippe färska möss. Stationskatterna utmanar er - vill ni vara med?

Grenarna är följande:
Noggrann genomkrafsning av blomjorden.  Domarna lägger stor vikt vid den resulterande uppluckringen samt bedömer om tillräckligt många rötter frilagts.

Konstnärlig utformning av bladverket. Med de medel som står till buds beskärs växten. Godkända hjälpmedel är klor och tänder. Medhavd klosax räknas som fusk och leder obönhörligen till miss-kvalificering.

Komposteringsteknik. Avfall från föregående grenar bör spridas ut över så stor yta som möjligt för att påskynda nedbrytningsprocessen.

Bilder från föregående års spännande tävlingar visas nedan.

Findus förbereder första tasstaget i krafsningsgrenen.

Isak spurtar intensivt i krafs.

Spott och fräs! Smakar illa! Men man ställer upp för laget.

Klättring i tävlingsredskapen anses publikfriande men ligger helt utom tävlan.

Kattguld

Känner ni till någon vardagshjälte?
Någon som kämpat för att minska problemen med hemlösa katter? En riktig katthjälte?  Jama om det för tidningen Kattliv. Tidningen delar varje år ut ett pris, Kattguldet, och det är läsarna som skickar in nomineringar.

Matte knåpar ihop en anmälan för tillfället. Säkert känner ni/känner ni till någon som också har gjort förtjänt att nomineras. Ta chansen! Läs mer på http://www.kattliv.com/ .

Det måste vara svårt att sitta i juryn. Alla dessa fantastiska katthjältar och så får man bara välja EN i vardera klass. Vi skulle förstås vilja ge priset åt alla snälla människor som gör en insats, med mycket spinn, kurr och nosgos som en extra bonus.

Bästa tvättmaskinen

Lite trötta idag.

Matte och vi väcktes redan före fem av en brummande tvättmaskin. Nu får man förstås inte tvätta så tidigt, i lägenhet åtminstone, men matte sa att det nog var någon som stressade inför jul. 

Konstigt med människor.  Allt de gör är så bullrigt! Bilar, dörringklockor, microvågspip, tvättmaskiner - man får ont i öronen bara av att tänka på det. Dessutom har de inte fattat att den bästa tvättmaskinen är tystgående. Möjligen spinner den lite. Den är miljövänlig, för inget tvättmedel behövs. Rena fyndet.

Högklassig tvättmaskin.

En morrhårskrullande historia

Isak: Nu ska ni få höra en riktig rysare! Följande historia berättas emellanåt i uppfostrande syfte för lillmissen Rasmus .

Kära kattkompisar!

Ett varningens mjau innan jag börjar - de lättskrämda eller de med medicinska åkommor bör sluta läsa här.  Övriga kan hämta kattgodiset och klotrampa sig tillrätta på en varm och mjuk plats.

Det var en solig, skön dag förra sommaren. Matte hade tagit med sig mig och Findus till gammelmatte och gammelhusse och vi fick nu prova på att vara ute i sele på tomten. Vi hade tränat inför denna stora händelse i förväg, så vi var bekanta om än inte förtjusta med de band som gick kors och tvärs runt kroppen.

Allt började mycket bra. Solen värmde våra mjuka pälsar, vi sniffade på okända men lockande dofter och vi upplevde tryggheten av mattes och övriga människors närhet. Möjligen invaggades matte i en falsk säkerhet, för hon slappnade av och släppte på uppmärkssamheten.

Plötsligt hör jag ljudet av ett väldigt monster! Det brummar och smäller, och jag ser monstrets två stora lysande ögon närma sig i oroväckande fart.

Rasmus: Mjausingen, vad läskigt, Isak!

Jag har fått nog av utelivet! Jag flyr svans över morrhår in i huset så oväntat att matte tappar kopplet. Löplinan drar raskt in koppelhandtaget så att det jagar mig nerför källartrappen. Jag vrålar morrande och fräsande åt matte vad jag tycker hon kan göra med sin sele och sitt koppel.

Källaren är dunkel och inbjuder till många gömställen. Om jag bara inte haft det jamarns kopplet efter mig! Hetsad studsar jag fram mellan golv och tak. Plötsligt landar jag på något stort, som tyst har legat i bakhåll för mig. Ännu ett monster som brummar åt mig! Jag känner igen ljudet av min ärkefiende snabeldraken. Draken är kedjad i vägguttaget via en sladd, men det förtar inte skräcken för dess vilda vrål.

Findus: Hjälp, matte!

Matte har nu hunnit ifatt mig. Jag använder henne som klätterpelare för att avlägsna mig från det vrålande monstret på golvet. Hon dödar draken genom att slita ut kedjan från väggen och dess tjut tystnar. Det gör inte jag, utan jag berättar i detalj vad jag tycker om denna trau-matte-serande händelse.

Isak: Allt är ditt fel, matte!

Behöver jag nämna att det inte blev fler koppelutflykter för mig den semestern?

En skylt?

Idag kom matte hem med något.

Hon påstod att det var en skylt. Men ånej, oss lurar man inte så lätt! Det här var minsann ingen skylt, och det jamade vi åt matte också. Då sa hon att det var ett skyltexemplar. *fnys* 

*Sniff* Jag känner att en kattfrökenägare klämt lite på skylten.

Det är en kattleksak med en boll som man tassar iväg inuti en bana. Den hade matte försökt köpa till oss jättelänge, men den tog alltid slut så fort när djuraffären fick in nya. Till slut fick matte köpa skylten. För att det inte skulle lukta så mycket av andra människor tvättade matte av den. Sedan sprayade hon lite med kattmyntedeodorant på den. Det var förstås ett miss-tag, för nu ville vi inte alls leka med den, utan bara ligga och rulla på den! Till slut avdunstade deodoranten och vi kunde börja undersöka den lite försiktigt.

*Peta, peta* Jamarns! Bollen rör sig!

*Kvittrar* Jag vill också prova!