Den heliga japanska bergskatten

Rasmus: Inte kan du väl vara sur på lilla mig, matte?

Vi tre missar tycker det är jätteskojsigt med prassligt papper. Om matte har en papperskasse, får vi alltid den till leksak. Med avklippta handtag, förstås. Eller papper som kattgodisblommorna har varit inslagna i. Det får vi också leka med. Skrynkla ihop och bläddra i. Så hur skulle lilla kvittermissen veta att just det här papperet inte var en rolig leksak?

Rasmus hade hittat ett väldigt finurligt eget ställe. Bra utsikt. Och så fanns det en lockande liten springa att sticka in klospetsen i. Om man pillade lite försiktigt med tassen, så började papperet att prassla sådär kuligt. Pilla lite till, så kunde man få ett grepp med tänderna. Ritsch! Ljudeffekterna gjorde att en ytterst misstänksam matte kom snokande.

Mattes reaktion lät inte vänta på sig. Hon tog tag i Rasmus nackskinn (fast med andra handen under rumpan, förstås) och fräste ut honom så att pälsen stod rakt bakåt. Tydligen hade hon hört att man skulle prata samma språk som kattmamman när ungen gjorde något dumt. Lite förskräckt blev han nog, lillmissen, för han försvann snabbt under soffan när matte släppte ner honom.

Vad matte blev så arg för? Jama det, den som förstår det. *suckar* Rasmus hade ju bara lekt lite med papperet. Att man inte får göra det, när papperet sitter fastklistrat på väggen är ju inte så gott att veta. Han hade ju hittat en så förjamat fin plats ovanpå bokhyllan. Då nådde man lagom tapetkanten vid taket.

Är det här så mycket att väsnas om, matte?

Matte suckar över, att det inte var ett av de rummen som ändå skulle tapetseras om. Värst vad hon var petig. Förresten tycker Rasmus inte, att man ska fräsa åt honom så där. Han är minsann en äkta helig japansk bergskatt. Tjusigt värre!  Det hörde han, att matte kallade honom för när han grävde i ... sorterade soporna. Då tog matte bort ett äppelklistermärke ur pälsen på honom.

Fuji. Rasmus dubbelgångare?

Efter det lilla äventyret kom klosaxen fram. Och nu ska ni få höra det värsta: matte klippte våra klor också! Fast vi inte hade gjort något! *sniffar förnärmat* Det var väl orättvist?

Trassligt värre

Vi har trasslat till det! Mest matte, förstås.

Vi har lite då och då upptäckt kommentarer som tillkommit några dagar efter att inlägget skrevs. Då har vi kunnat ge ett (mycket försenat) svar på kommentaren. Andra gånger har vi inte sett dessa nytillkomna kommentarer. Av den anledningen, och bara av den anledningen, har vi inte svarat på de kommentarerna.

Nu har vi förstås inte fått storhetsvansinne och tror att er tillvaro står och faller med om vi ger ett svar på er kommentar. *fniss* Men vi vill själva väldigt gärna jama tillbaka till de som lämnar kommentarer.

Dessutom anser vi det vara väldigt ohyfsat att inte svara på inte bara en, utan två, vänliga förfrågningar om hur det gått med gammelmattes hand. Förlåt, Bie-katterna. Och jo, gammelmattes hand är mycket bättre. Tack för omtanken!

För att undvika situationer framöver där vi missar kommentarer, har vi lagt in kommentarsgranskning för kommentarer till inlägg äldre än en dag. Åtminstone tror vi det. Med tanke på att det är matte som sköter blogginställningen så får vi se vad som händer. Alltid trevligt med överraskningar.  Hoppas att det inte avskräcker er från att kommentera. Vi tycker det är sååå roligt att jama med er andra.

Go´nattsaga

Hurrjam! Idag fick vi paket! Visserligen stod det mattes namn på paketen, men det var till oss i alla fall.

De fina kattbäddarna, som säljs till förmån för katthemmet Kompis beställde matte för några veckor sedan. Nu var de klara och matte hade hämtat ut paketet. Naturligtvis måste bäddarna undersökas noggrant.

Tjoho! Den går riktigt bra att åka kana med.

Bra komfort. Trampvänlig för tassarna. Excellent enkattskupé!

Flytta på mig? Din tur? Har du ett morrhår löst, eller?

Matte beställde två kattbäddar. Tycker att hon räknat lite fel. Borde ha beställt minst en åt oss var. Och så har hon fräckheten att jama att hon tänkt ge bort reserven till gammelmattes katter, när hon åker upp till allra norrigaste Sverige och hälsar på. Va? När vi har legat in dem så bra! Vet inte om vi går med på det.

Så fick vi ett paket till med posten. Jättespännande, tjockt kuvert. I det låg boken om Sippo. *svansdans* Så ikväll får matte ha högläsning för oss. Vi ska gosa in oss i kattbäddarna. Ta fram mjölklinserna med kattmynta och bara njuuuuta. Jama om myskväll med matte!

Märk hur vår skugga

Sol! Idag har vi kunnat lapa sol i fönstret! *glädjemjau* Det var ett bra tag sedan, men nu har vi börjat drömma små kattdrömmar om sommar, värme och sol. Snusa på luften ute på balkongen. Den är inglasad med nätfönster, förstås. Vi bor ju nio trappor upp.

Men idag fick vi nöja oss med lite vintersol vid fönstret. Matte kom förstås dragande med den där evinnerliga kameran. Fast idag slapp vi vara tass-omodeller. Skönt. Men å andra sidan börjar vi bli lite oroliga för matte. Hon gör så konstiga saker. Idag stod hon och fotade väggen i vardagsrummet!

Findus: Hallå, där nere! Varför har ni så bråttom? Springa till tåget? *funderar* Men tågen går väl inte i alla fall.

Findus:Kolla, grabbar. Där uppe flyger Måsart! Hela släkten har han visst med sig också. *klapprar med tänderna*

Rasmus: Jag vill också se ju!

Findus: Äh! Blev så trångt här. Nu tassar jag iväg! *försvinner ur bild*

Rasmus: Trist. Nu är Måsart borta. Jag sticker, jag med. *svansvinkning*

Matte såg så finurlig ut och påstod att hon fått flera kort på oss. Vi förstår inte alls vad hon jamar om. Undrar om hon har snusat på kattmyntan?

Pälslossning

Nu har matte gjort det igen! Totalt missbedömt situationen. Vi börjar märka att pälsen gärna vill donera katthår lite varstans, mer och mer för varje dag nu. Matte kommer viftande med sin borste och kam, men vi tycker lite synd om henne. Inte ska hon väl behöva ha ett sådant besvär?

Det där med pälsen kan vi sköta själva. Gno av lite på gardinerna, eller den rena tvätten som ännu inte är undanlagd. Sådant går alltid att lösa med lite fantasi. Inget att bråka om, faktiskt.

Det är klart, lite päls får vi i oss också, när vi fixar frisyren. Eller ganska mycket, om sanningen ska fram. I morse hade vi omtänksamt hostat upp en hårboll. Riktigt stor. Bara för att visa matte att vi kan ta hand om överskottet päls som yr omkring. För att matte inte skulle kunna missa vinken, la vi den omtänksamt nog mitt i den trånga passagen mellan kylskåpet och köksstolen.

Men vet ni? Hon såg den inte! Hon upptäckte den på annat sätt. Med sin barfotatass, nämligen. Särskilt glad över vårt bidrag till pälsvården verkade hon inte heller bli. Vadå? Kan väl inte vi rå för att hon kniper ihop ögonen som en nyväckt hamster med grav ögoninflammation vid frukostdags. Klockan var säkert minst fyra! När magen är hungrig ska väl alla mattar och hussar vara vakna?

Spårkatterna

Först börjar vi med två bilder till våra kompisar Dui och Deco. De undrade hur gallergräs såg ut. Det blir tyvärr inga nya foton. Matte glömde vattna i några dagar och då blev det mest eterneller av det hela, kan man jama.

Bilderna var nog tänkta att visa Rasmus, båda två. Så blir det inte alltid när tassografen är så förjamat långsam! *fniss* Men den nedre blev en hyfsad bild på kattgodiset i alla fall.

Sedan har vi också lyckats nosa upp var hunden Trassla håller till. Vi har hälsat på lite hemma hos henne. Så nu känner vi oss som riktiga spårkatter! Men så bor vi vid en järnvägsstation också.

Matte har inte riktigt haft tid att tassistera oss med bloggen den här veckan. Hon har pratat en hel del med gammelmatte. Så har hon googlat om konstiga sillar. Vilken penn-sill matte hade. Nähä? Det handlade tydligen inte om fisk, utan om meducin. Gammelmatte fick stanna kvar på sjukhuset mycket längre än vi trodde från början, för svullnaden och rodnaden i armen ville inte riktigt gå över. Men på fredagen fick hon åka hem. Så nu är hon mycket bättre. Hurrjam! Gissa om kissarna Eddie och Tusse var glada att ha sin matte hemma igen? Gammelhusse var så klart glad, han med. Men han visar det förstås inte genom att stryka sig runt benen.

Så hittade vi något roligt. För ganska många år sedan gjorde matte en teckning av gammelmatte. Det lustiga är, att vi nästan tycker att gammelmatte ser yngre ut nu. Hon har kanske lite fler fina rynkor, men den där smålockiga permanentade frisyren är borta för länge sedan. Det är den som vi är så ovana vid att se.

Gammelmatte. Årsmodell krull.

Idag på morgonen blev vi så jamarns glada. Vi såg solen titta fram! Tyvärr varade det inte så länge. Nu yr snön utanför fönstret och det är alldeles grått på himlen. Vi har inte gjort så mycket mer än att legat och myst med matte. Det är skönt med gosstund! Matte hittar oftast så mysiga kliställen bakom öronen och under hakan.  Och så magen förstås.

Rasmus vilar. Kvittermissen laddar batterierna.

Findus myser. Mattes lillbamsing!

Isak är lite på sin vakt. Blixtmojängen ska man ha koll på!

Kattgodis

Matte har pratat med gammelmatte, och det blev en natt till på sjukhuset för att få antibiotika i dropp. Fast gammelmatte verkar ta det hela med ro. Hon kallar det för att hon har semester. Äter mat andra lagat och vilar en hel del. Det låter nästan som att hon har det som vi tre katter?

Matte har postat paketet till gammelmatte. Hoppas gammelmatte tycker det blir skoj med present. Vi tyckte nog, att matte köpt en lite tråkig sak. En bok, sa hon. Fast vi såg att det minsann var CD-skivor. Det hade nog varit bättre med en mus med kattmynta. Eller röda pricken-penna? Men gammelmatte kan ju alltid prassla med papperet och krypa in i kartongen, som vi brukar göra.

Vi har också fått presenter idag. Kattgodis! Matte kallar dem för ampellilja och gallergräs, men vi vet förstås bättre.

Findus: Men hallå, killar! Vad har ni där? Mycket bättre än en vintertrött pelargon. Kommer!

Isak: *Sniff* Mmm, luktar godis.

Rasmus: Nästan svårt att välja. Var ska en stackars katt börja?

Findus: En tugga för matte, en tugga för gammelmatte... *gapar*

Som hund och katt

Vi var extra noga med att väcka matte i morse. Såklart att vi ville ha vår frukost, men det var inte bara det. Matte ska ut på presentjakt till gammelmatte, som just nu ligger på sjukhus.

Gammelmatte hade nämligen två hundar på besök. Jättesnälla hundar, som varit där förut. Den här gången kom gammelmatte in med sin ena katt, Eddie, i famnen efter en promenad i sele. Hundarna var nyfikna och ville hälsa och nosa lite. Eddie blev troligen överraskad och reagerade med att bita gammelmatte i handen. Det blev ett riktigt djupt bett. 

Eftersom det var söndag kväll var gammelmatte endast i telefonkontakt med sjukvården. Hon fick rådet att tvätta ordentligt med tvål och vatten och givetvis åka till vårdcentralen nästa morgon. Måndag morgon var handen ordentligt svullen och värkte. Efter besöket på vårdcentralen gick det undan: operation och rengöring, dränering av såret, antibiotika i dropp. Gammelmatte fick stanna över natten på sjukhuset, pga att antibiotika ska ges med vissa intervall, men får troligen åka hem idag. Sådana här gånger blir matte så olycklig för att gammelmatte bor omkring hundra mil bort!

Så nu ska matte hitta någon present, som man kan fördriva tiden med när man är sjuk och handen inte vill fungera riktigt som den ska. Ljudböcker kan vara bra. Det får nämligen inte bli för stort paket, för man får ju nästan inget i brevlådan längre, och vi vill ju inte skicka ut gammelmatte på utflykter för att hämta paket!

Som tur är, mindes matte att hon läst om kattbett hos Wikki, så nu har gammelmatte stränga order att kontrollera vilket penicillin hon får när hon åker hem.

Så tokigt kan det bli, när oturen är framme. För normalt är inblandade hundar och katter hur snälla som helst och brukar tolerera varandra. Kompisar är kanske att ta i? Men blir man överraskad så är det lätt hänt att hugga till, och då kan det gå så fel.

Vi skickar blöta små kattpussar till gammelmatte. Ska bestämt jama åt matte att slå in dem i paketet!

Tonfiskbakelse

Isak: Mums! *slick*

Äntligen fick vi vår överraskning. En tonfiskbakelse med extra allt! Eller åtminstone räkor, en liten klick cream cheese och en slurk matlagningsgrädde. Gott!

Fast tror ni att matte har lärt sig att man måste vara snabb när det ska blixtras? Inte då. Och hur i hela friden kom hon på tanken att börja fota Isak? *hihi* Det gav ju oss andra tid för att nästan tömma våra fat!

Rasmus: Sluta blixtra, matte. Jag vill ha matro! *tugga, smask*

Findus: Sorry, matte. Har inte tid att titta upp! *slickar fatet*

Matte slet nästan sitt hår. *kollar* Jodå, hon har tjockt hår, så hon har massor kvar. Tror hon har börjat inse att det inte blir så väldans många tjusiga bilder där vi poserar. Inte som en del duktiga  tassografer har på sina bloggar. Snarare mest ögonblicksbilder. Men det får gå, det med.

Isak: Vid mina morrhår, utmärkt årgång på grädden! *slick*

Det var något skumt med Isaks portion. Den räckte jäääättelänge! Det var nog jätteräkor han fick?

Att saker bara kan försvinna?

Kattmagi! Alternativt uttryckt som: matte har inga bevis!

Imorse, när matte åt sin frukost, provade vi på lite team work.  Vi hade ju redan ätit vår frukost, plus lite smakbitar av hennes, så vi hade tid över för att ägna oss åt samarbetsövningar.

Jag (Findus) kom och la mig bredvid mattes plats på frukostbordet. Sedan började jag kurra, rulla runt och visa magen för att bli kliad. Matte började låta så där fånigt: lilla hjärtat, gosegubben och annat i samma stil. Då, snabbt som ögat, nappade jag till mig skinkskivan från mattes smörgås. Vis av tidigare erfarenhet hoppade jag raskt ner från bordet för att få behålla godbiten.

Matte blev lite förargad, men tyckte samtidigt att jag var så söt med skivan dinglande från gapet. Hon hämtade kameran, men när hon väl var tillbaka med den fanns inga bevis kvar. Inte minsta smula! Däremot var skinkskivan från den andra smörgåsen märkligt nog försvunnen. Rasmus stack som ett skållat troll in under soffan i vardagsrummet. Inte heller nu hade mattes reflexer en chans. Inga kort!

Nu tyckte matte så synd om Isak, som inte fått någon skinka. Så han fick en skiva, han med. Och så stod hon och vaktade medan han åt upp sin bit. Det gjorde vi med, fast av helt andra anledningar. *host*

Vi hörde matte jama om en överraskning i eftermiddag. Godsaker? Möjligen får hon ta kort då, om vi får något mumsigt. Till dess, till alla bloggkompisar önskar vi en mysig alla hjärtans dag!

Liten blir stor

Isak: Ingen skillnad från det här hållet!

Findus: Nix. Ser lika liten ut bakifrån också!

Tur att matte har tre sådana smarta katter. Vad skulle hon göra utan oss?

Ni ser den här pytteknyttiga datorn på bilden? Jättelätt att ta med sig. Men väldigt liten skärm, förstås. Vi har minsann hört matte jama om att hon hela tiden får rulla bilden för att kunna läsa. Då tänkte vi att vi skulle hjälpa till lite.

Vi funderade länge på bästa lösningen på problemet. Så kom vi att tänka på hur matte gör när hon planterar kattgräs. Strör ut fröna över jorden. Täcker över. Och vad behövs för att få allt att växa? Lite vatten! 

Som av en händelse hade vi faktiskt vatten i närheten. På bordet, alltså. Hade varit lite besvärligt att trixa upp vattenfontänen från golvet.

Buketten med kattgräs. I vasen finns en skvätt vatten. Precis vad vi behöver!

Beslutsamt välte vi omkull vasen. Vi hoppades att datorn skulle bli ordentligt vattnad. Så att den växer och blir riktigt, riktigt stor. Tyvärr välte vasen åt fel håll och allt vatten rann ner på golvet. *sniff* Vår snilleblixt fungerade inte!

Fast matte blev visst väldans glad ändå. Hon gestikulerade en massa med armarna. Pep i falsett. Måste ha varit av lycka! Sliter tag i datorn för att undersöka den. Hon ville nog se om den hunnit växa lite.

Findus: Sluta yla, matte. Datorn har inte blivit större, jamar jag ju. Än.

Vi försökte jama om för henne, att vi tyvärr misslyckats med vattningen denna gång.

Fast vi tänker försöka igen. *funderar* Kanske behövs lite blomnäring? Eller jäst? Då borde den bli större, ju. Fungerar inte det, får vi nog sverka den. Då måste det vara något produktionsfel på den. Borde gå på garantin, tycker vi.

Kumla-bunken

Matte är orättvis! *vråljamar* Det är fusk! Borde tas med på listan för dopingbrott, allra minst. Kan jam-ställas med förskingring av Dentabits. Eller klapp mothårs av sovande katt.

Så här är det: matte lagade till ett jättepaket köttfärs igen. Den händelsen behöver vi kanske inte jama så mycket om. Det gick till ungefär som senast. Några kanske minns, att det var då vi höll på att få en bläckfiskmatte. Den här gången försökte vi knipa åt oss lite köttfärs medan matte åt middag. Funkade inte alls. Vet ni vad hon gjorde?

Hon ställde in hela stekpannan i ugnen! *förtvivlade mjau* Det är väl att fuska?

Jaha. Där står den alltså! Hela smaskiga stekpannan.

Rasmus: Undrar om man kan locka på stekpannan? *provar kvittervissla* Nää. Det gick inte. Dumma panna! *besviket*

Och där stängs ugnen. Inte en chans för tre gottesugna kissar att komma åt köttfärssåsen.






Tro inte att det går lättare att sno åt sig en smakbit när matte tar fram stekpannan igen. Då brukar maten hamna i en dum, inbrottssäker plastbytta. Vi brukar kalla den för Kumla-bunken. *mutter*

Cat walk

Rasmus har varit kreativ igen. Kvittermissen tänkte prova på lite kläddesign. Kanske få ett eget klädmärke? Han har sett i reklamen som droppar ner i lådan (eh, brevlådan), att det varit lite populärt med låtsasrevor i kläderna. Konstigt.

Men snäll och hjälpsam misse som han är, skulle han hjälpa matte med att ge hennes kläder en modernare touch. Han kröp ner i IKEA-kassen med ren tvätt, valde ut några t-shirts och skred till verket. Matte skulle minsann få kläder med hål i!

Matte märkte inte vad lillmissen gjort förrän nästa morgon. Hon blev inte alls glad. Surar, rent ut sagt. Ville inte alls hamna på cat walk. Eller ha sådana designade kläder. Vi tycker faktiskt lite synd om matte. Hon har förstås missförstått Ramus hjälpsamhet. Men det är ju inget kul när något går sönder så där. Rasmus blev nog bara väldrigt ivrig. Inspirerad. Eller så kliade det i tänderna?

Hästens? Nej, tack!

Hästens sängar är inget för oss! Det är mycket, mycket mysigare med något litet, med kanter, så man kan snurra ihop sig ordentligt.

Matte tömde kattlådorna idag, skurade ur dem och bytte sand. Hela tiden övervakade vi processen noga, så att allt skulle gå rätt till. Matte jamade, att vi var lite för närgångna. *mutter* Kan väl inte rå för att hon är så klumpig, att hon höll på att snubbla på oss?

Bästa stunden är efter att lådorna rengjorts, men innan sanden har fyllts på. Det är så skönt att ligga och krumbukta i lådan!

Findus: Så här låg man ganska bra! Fast kanske skulle jag prova...

... att vrida lite på mig? Det var bättre, måste jag jama.

Kanske ska jag prova ändra ställning igen? Matte, tar du kort när jag ligger med magen i vädret? *mutter* Inget privatliv alls! *mutter*

Aaah, det här var bäst hittills! Hmm, pälsen blev aningens rufsig av allt krumbuktande. *tvätta*

Rasmus: Findus! Lådan är för stor! Jag kan inte ligga och snurra så där skönt i den som du gjorde! *sniff*

Att gå på lådan

Äntligen! Faran avvärjd! Nu kan matte inte tassa fel...

För ett par månader sedan , just innan vi stationskatter fick en egen blogg, hade vi tassverkare i lägenheten. De gjorde en totalrenovering av mattes låda. Fast tassverkarna kallade det för "badrum". Det gör inte matte! Hon jamar, att hon ska gå på lådan. Precis som vilken normal kisse som helst.

I vilket fall, tassverkarna gick igenom mattes låda ordentligt. Bytte rör. Tog bort våtrumsmatta och -tapet. Satte dit kakel och klinker. Just kaklet tycker vi om! Det gör att det blir mycket bättre ljudeffekt på våra felina, fin-fina arior som vi jamar för full hals medan matte duschar.

Det går snabbt att jama om vad tassverkarna gjorde. Men eftersom det tar mycket längre tid att göra alla sakerna, så tog renoveringen ungefär fyra veckor. Det vi tyckte sämst om, var att vi fick sitta instängda i halva delen av lägenheten medan matte var på jobbet. Visserligen gick det ingen nöd på oss, för vi hade vår låda, vatten och mat i vår halva. Men vi var ju så nyfikna! Vi hade gärna varit med och  hjälpt tassverkarna och kommit med goda råd, men det gick ju inte när vi var instängda. Synd. 

Även handfat, badkar och toalettstol byttes. Det gick faktiskt över förväntan för matte att vara utan sin låda, och förresten fanns det utrymme i källaren som hon kunde låna. Men en natt, när hon vaknade och behövde gå på lådan, hade hon inte alls lust att klä på sig och åka ned i källaren, Vi tyckte, att hon började titta så lustigt på vår låda. Nästan så att vi blev oroliga.

Därför tyckte vi, att det var en bra idé av matte att beställa en fin skylt av Nalle. Tipset om Nalles fina, roliga saker kommer förstås från Wikki, som är fenomenal på att leta upp alla möjliga fankattiska människor, fina kattprylar och artiklar.

 Vi börjar på nära håll. En söt röd katt...

... sitter på trappan...

... till ett fint, gammalt utedass. Allt prydligt märkt med texten Mattes låda. Nu ska vi väl kunna sova lugnt om nätterna. Matte kan bara inte gå fel! Fast det hade varit liiite kuligt att se henne försöka sig på att vika ihop sig in genom öppningen till vår låda...

Konst på hög nivå

I kväll har vi haft konstnärlig temakväll. Den inleddes med skulptur. Lämpligt material var toapappersrullen. I vårt tycke är den oändligt mycket mer tilltalande nu! Rasmus stod för formgivningen. Rullen har ett abstrakt mönster, som består av oregelbundet utformade perforeringar. Liknar faktiskt exklusiva spetsmönster och fina brodyrer. Sånt får man betala dyra pengar för. Men tänk, matte fick det helt gratis!

Ha! Vi lyckades smita fram till buketterna med kattgräs! Då kunde vi ägna oss åt den traditionsfyllda kattliga konsten att omarrangera en bukett. Även här nådde vår konst oanade höjder. Betänk att vi bor nio trappor upp. Det måste man väl jama är konst på hög nivå?

Findus: Mmm. *sniffar lyckligt*Nästan lika gott som kattmynta.

Isak: Bladen var inte dumma heller. Ska du inte prova, matte?

Rasmus: De pyttesmå blommorna krasar så roligt när man tuggar på dem. Lyssna! *tugga, tugga*



Matte blev lite förnärmad. Men då får hon väl plantera riktigt kattgräs åt oss. Vi hjälper så gärna till!

Trevligt med gäster

Igår var det som jamat var födelsedagsfest. Vi passade på att fira Rasmus ordentligt på egen tass medan matte var på jobbet. Det märkte hon genom att hon fick plocka upp massa saker från golvet. Hon såg så konstig ut då. Mumlade att "Snart kommer de"!

Det som är trevligt med gäster är att det ofta blir lite extra godsaker. Då måste vi, som väluppfostrade katter, sitta med vid bordet. Man måste underhålla gästerna! Matte blev lite förvånad, för vi brukar vara ganska försiktiga när just de här gästerna är på besök. Fast det beror på att vi inte är så vana vid små tvåbeningar. Nu var småbeningarna hemma och då var vi hur tuffa som helst. Nästan så att matte muttrade att de fick ta med sig småbeningarna nästa gång. Undrar vad hon menade med det?

Vi var väldigt trevliga hela kvällen. Gosade med gästerna. Hoppade upp på köksbänken för att inspektera att fikat var perfekt. Ville gärna provsmaka, så att allt skulle vara till gästernas belåtenhet. Därför var Findus tvungen att tassa till sig en bit från mattes tallrik, så att hon inte serverade något som inte var godkänt. Matte blev inte glad, men det blev gästerna. De skrattade jättemycket. Nåjam, man kan inte vara alla till lags.

Matte fick också nya sorters kattgräs av gästerna. Fast de kallade det buketter. Ville väl vara märkvärdiga genom att använda lite finare ord. Vi provsmakade kattgräset och drack vatten från skålarna. Då ställde matte in kattgräset i ett rum med stängd dörr till natten. Vi fattar ingenting.

Räkdags?

Grattis Rasmus!
I dag fyller lilla kvittermissen nio månader!

Rasmus: Jag är ju stora killen, jag. Blir det räkor i kväll, matte?







Matte firar vi förstås också, fast hon fyller mer än nio månader. Mycket, mycket mer! Grattis matte!

Det går bra vare sig du ordnar gräddtårta eller räktårta, matte. Men vi vill smaka, förstås!