Kattbio

Suckjam, vi skulle så gärna vilja ha ett fågelbord eller fröautomat utanför fönstret. Eller åtminstone en liten talgboll. Bara en liten, matte? Det är ju levande underhållning. Rena kattbion.


Flera av våra bloggkompisar har det. Dui och Deco och Smulan och Amanda har minsann teaterunderhållning utanför rutan. Även gammelmattes kissemissar har en massa spännande att titta på. Där brukar, förutom alla småpippisar, ett par busiga ekorrar komma och äta från fröautomaten utanför sovrumsfönstret. De där ekorrarna har visst gått samma avknipsarkurs som Rasmus. När gammelmatte och gammelhusse hänger upp talgbollar åt dunvipporna, så knipsar de finurliga ekorrarna av snörena och skuttar glatt iväg med talgbollen dunsande efter sig. *hihi* Smarta ekorrar!


Här kommer ett klipp på de yvsvansade matgästerna som matte satt ihop. Fast alla bilder och videosnuttar har gammelmatte tagit. Tänk om vi haft något så spännande utanför fönstren. *suckar*

Masken Molle

Den där myntade masken var verkligen inte dum! Tur att inte matte glufsade i sig den samtidigt som resten av smörgåsen. Han har en särpräglad doft, masken Molle. Väldigt gott, faktiskt! *sniffa, snusa*


Ett par gånger har det lett till ytterst hetsiga misskussioner om vems tur det är att leka med Molle-masken. De stora grabbarna, Findus och Isak, älskar att brottas med Molle och samtidigt få sig ett myntarus av allt sniffande. Lille kvittermissen Rasmus är mer enkelspårigt intresserad av att testa tuggmotståndet i Molle. Som tur är, är Molle av det rätta sega virket. Fast lillmissens eskapader har ändå lett till att matte spärrar in Molle i en plåtburk när hon inte är i närheten. *mutter*


Här är ett klipp som visar när Findus och Molle brottas. Molle är så välparfymerad så benen riktigt spritter på mattes röda lillbamsing. (Ljudet brusar så väldigt, så det kan ni gärna stänga av.)

Rent hus

Efter idogt krypande under soffa och sängar, tror matte att hon lyckats skrapa ihop vartenda ekollon som finns i lägenheten. Hon hittade för all del även en massa annat. Till exempel så är hennes kläder dekorerade med dammråttor i sådan mängd, att vi trodde att matte börjat odla päls.

Hädanefter får du ha ekollonen ifred, Kurre!

Bara det nu inte ligger ett litet kvarglömt ensamt ollon och gror i något undangömt hörn?

Spinnande, spännande!

Jamarns, vad spännande! Vi har fått paket! Gladsvansarna pekar mot taket och våra nosar vibrerar. Är det månne lukten av Goliath och Lisen vi känner?


Paketet är jättestort. *spinner* Det har vi vunnit i en tävling som Goliath&Lisen och deras matte ordnade. Här jamade vi om vad vi skulle göra med vinsterna, om vi vann. Matte passade förstås på att ta kort av när vi öppnade paketet. Tyvärr blev en del foton lite suddiga. Det skyllde matte på att vi var alldeles vilda av myntan. *fnys* Äschjam, det är väl hon som inte kan tassografera!

TACK snälla Golle och Lisen!

Ingen uppskattning

Ibland är livet bra orättvist. Rasmus gör allt vad han kan för att hjälpa till. Men tror ni han får någon uppskattning av matte? Nähä då.


Matte höll på att baka en kaka. Som tur var, upptäckte Rasmus att kakformen var alldeles kladdig inuti. Det var kletat smör och någon hade strött ut något smuligt som fastnat i kletet. Men självklart ska det vara rena saker när man bakar. Helt osjälviskt började lillmissen diska kakformen. På sitt eget kattliga sätt, förstås. Han slickade den så fint så att inte minsta lilla spår av kletet fanns kvar.


Och vad gör matte? Tror ni hon tackar kvittermissen för hans ansträngningar? Icke. "Men Rasmus", säger hon förebrående. Så diskar hon formen, fast med diskborsten. Ändå var den alldeles ren redan! Är det någon som begriper sig på människor? *förvånade*


Rasmus surade lite först, men så tog matte fram lite gottigheter som hon köpt till oss missar. Det var en djuraffär som sålde påsarna för halva priset, bara för att sista insmaskningsdatum var om 3 veckor. Klart vi kommer att hinna äta upp godiset innan dess! *fniss*

Jättegott godis!

Det var väldans smarrigt, det här godiset. Bitarna hann knappt landa på golvet, innan vi tuggade i oss dem. Mumsandet skedde under djup koncentration, så att inte minsta smula skulle bli kvar. Vi ville förstås ha mer, men matte sa att det inte blir förrän imorgon. Är det inte imorgon snart? 

Kuddkrig

Ibland behöver man ta till små knep för att få den uppmärksamhet vi förtjänar. När matte sitter framför datorn, till exempel. Då brukar vi lägga oss framför tangentbordet, så matte säkert ska se oss. Att stå upp och sträcka på sig brukar fungera nästan lika bra. Stryka hakan och kinden mot skärmen. Speciellt effektivt är det, om matte använder lilldatorn. Vi är nästan dubbelt så stor som den, så då blir det liksom ingen konkurrens. Matte ser inte ett dyft av skärmen. *fniss*


Det brukar alltid betyda lite extra gos för vår del. Mysigt! Vad matte har lite svårt för, är när vi har gosat färdigt. Då vill vi gärna fortsätta vara med, men ta det lite lugnare. Och faktiskt är ju lilldatorn alldeles lagom stor för att vara en perfekt kudde. Jätteskön att vila huvudet mot. Lite varm är den också. *spinner*

Findus: Mysig kudde, det här! *kurr, kurr*

Då brukar ett kuddkrig inledas. Matte försöker omärkligt flytta datorn lite. Vi flyttar efter. Försiktigt lyfter hon upp den av oss, som för tillfället ligger där, och sätter ner kissen bredvid på bordet eller på en mjuk stolsdyna. Självklart duger inte det. Vi är snart tillbaka på datorn och makar huvudet till rätta. Ibland medför det, att skärmen helt plötsligt kan se väldans konstig ut. Ett otaliga gånger har nya flikar oförklarligt öppnats, eller så har texten zoomats ut till en frimärksstor bild uppe i vänstra hörnet. *hihi* Lyckligtvis har matte kommit på, hur man ställer till rätta just den saken. Fast i början haglade hoten om indragna Dentisransoner om vi inte slutade busa med datorn. Hota kan hon ju, matte. Vet väl vi, vilka som lindar matte runt tassen!

Varning för ekollon!

När vi tassade in hos våra bloggkompisar Ligan  fick matte halvt om halvt hjärtsnörp. Orsaken var att det i en kommentar stod att ekollon var giftiga för katter. Som en del kanske minns, har matte plockat in lite ekollon till oss för att leka med. Vi missar tyckte att det var jätteskoj att tassa till dem och jaga efter dem.


Matte googlade lite, och så här skriver de hos Agria. Inte den lämpligaste kattleksaken, alltså. Med tanke på att lillmissen Rasmus sätter tänderna i diverse saker som matte aldrig har förväntat sig, ska hon ekollonsanera vårt hem, påstår hon. Hmm, tror hon verkligen att hon kommer att hitta var vi har gömt alla? 

Finn fem fel.

Så även om vi alltså inte ätit av ekollonen ska matte förstås slänga bort dem. Eftersom andra mattar och hussar också pratat om att ta in ekollon, ville matte påtala detta. 

Bus med mus

Återvinning pratade matte om idag. Det brukar betyda, att våra skojiga kartonger helt mystiskt bara försvinner. Ytterst förargligt. Kartonger är bland de kuligaste leksakerna, ju. Man kan ligga inuti, bakom, ligga på lur, vässa klorna, ha dem som ett extra trappsteg... Mjaaa, ni hör, de är helt enkelt oersättliga.


Fast vi måste erkänna, att en så här skojig kartong har vi inte haft hemma. Ännu. Ska jama åt matte, att om hon hittar någon sådan vid återvinningen så får hon ta hem den till oss. Tänk om en rådis hoppade upp som musen-i-lådan! *vaggar med rumpisen*

Vilken smörja

Tillsammans med kattmatspåsen som matte köpte, så fick man en plåtburk att förvara torrisarna i. Vår burk har redan fått små repor och skråmor efter vissa nattliga inbrottsförsök. Dock har den eländiga burken hittills motstått alla knep.

 Måste de bygga så förjamat hållbara burkar? *mutter*

 Rasmus: Kanske om man provar från baksidan? *nosa, krafsa*

Oj, mattes kamera. Ehum, vilken fin blomma. Klart det var den jag skulle leka med. Hederstass. *vifta, peta*

Fast det var inte bara dumma burkar matte kom hem med. Lite skojiga prylar hade hon allt med sig. Nossmörja! Sådana älskar vi att leka med. De är så små och behändiga, och glider så bra efter golvet när man tassar till dem. Nu fick vi dessutom en alldeles egen.

Till vänster: mattes gamla nossmörja. Till höger: vår, betonar vår, tass-salva.

Matte försökte förklara, att hon nog tänkt sig använda den nya burken nossmörja alldeles själv. Fast då påjamade vi för henne, att hon minsann inte har några tassar. Då måste den väl vara till oss? Vilken tuff smörja!

Förhandlingar pågår om vem som egentligen ska använda tass-salvan. Matte köpte den hos en av de nya apotekskedjorna. Försvarets hudsalva får bara säljas hos den gamla statliga koncernen. Produkten måste kallas något annat hos de andra apoteken. Tass-salva var ett bra namn, tycker vi.  Och loggan var ju supersnygg!

Plötsligt händer det

Vilken kulig dag det är idag! *gör en glädjepiruett* Fredagar brukar vara bra, för (oftast) innebär det att matte är ledig under helgen och kan vara hemma och mysa med oss i två dagar. Det tycker vi är jättebra. Det gör nog matte också, för vi tror inte att hon får sitta och klappa sina kunder på jobbet på magen och klia dem bakom öronen. De skulle kanske tycka att hon är lite konstig då? *fundelerar* Då är det ju tur, att hon får göra det med oss här hemma, hela helgerna.


Sedan kom matte hem med en alldeles ny påse torrfoder. RC Oral. Jättemumsigt! Matte la ifrån sig plastkassarna på golvet medan hon hängde upp sina ytterkläder. Under tiden tiden hann vi, eller snarare lillmissen, gnaga ett litet hål på foderpåsen. Ååå, vad det doftade gott ur den lilla öppningen. Alldeles nya färska torrkulor. Där hade vi kunnat stå och sniffa länge, om inte matte hade hällt upp maten i en plåtburk. Det tyckte vi var lite småaktigt. Fast vi fick förstås en portion var först.


Den tredje roliga saken såg vi, när vi tassade in på Kattigheter, Goliath & Lisens blogg. Vi hade nämligen vunnit jättefina priser i en tävling som de anordnat. Hurrjam! Plötsligt händer det, eller hur de nu säger i Triss-reklamen. Här svansdansas för fullt, nästan så att matte muttrar över att det virvlar upp dammråttor från golvet. Ska hon säga, då hjälper vi ju bara till med städningen, så det så. Och titta bara vilken fin bild Lisen och Golles matte har simsalabimmat ihop av våra porträtt:

Titta! Där är ju vi allihop.

Sådant där tjusigt hokuspokusande med foton kan inte matte. *suckar* Hoppas att hon lär sig någon gång.  Nä, nu måste vi svansdansa fram alla dammrådisar i vardagsrummet också.

Rådisjakt

Emellanåt kan det bli lite högljutt och stökigt på Stationskatternas område. Då kan det hända att vi får trycka in lite bomull eller för all del kattgräs i våra små kattöron för att få lite lugn och ro. Första gången det hände, var det nog lite läskigt, men nu har vi blivit rätt så vana.


För det mesta består stöket av att det kommer en massa brölande tvåbeningar tågande. Mest av hussesorten, men ibland skymtar man några av mattesorten i folkmängden. De strövar omkring i stora grupper och det händer att de klär sig likadant också. Halsdukar, mössor eller stora tröjor som de drar på sig.


I början ville vi, att matte skulle skynda sig ut i hopen, hon med. Vi trodde nämligen att alla tvåbeningar skulle ut på rådisjakt. Hela hopen gick nämligen och skanderade gnaget. Och nog hade det varit praktiskt med en matte som kommer hem med några rådisar åt sina små kattpojkar? 


Fast matte sa, att det inte alls hade med skojig råttfångst att göra. Alla skulle visst och titta på när det springer runt några hussar på en gräsmatta och jagar en boll. För det betalar de jättemycket pengar. Undrar om de skulle betala några Dentisaskar för att se, när vi missar spelar tassboll i vardagsrummet? Tål att tänka på.

Ett sött gnagarklipp. Matte fnissade teet i halsen åt slutklämmen.

Skattjakt

TILLAGT MÅNDAG 25 OKTOBER
Innan er matte/husse tar in ekollon, läs detta!
Varning för ekollon!
Vad skriver Agria om ekollon?


Titta vad matte hittade på sin skattjakt! Massor av leksaker, som bara låg där ute på marken.

En hel leksaksskatt upphittad.

Lite fler ekollon passade hon på att ta in. Plus en massa kastanjer.

 Findus: Har du sett? Kastanjer. Ser ut som en hel bollfabrik. *peta*

Rasmus: Luktar OK gör de. *sniffa, snusa*

Det här måste helt enkelt provas! Kastanjerna fungerade toppenbra för kurrling, precis som ekollonen.  Tror det var Lisen och Goliath som jamade om det. Ett toppentips! Fast matte muttrade litegrann. Tydligen stack hon sig lite, när hon skulle peta ut de bruna bollarna från taggfrukten. Men man borde väl låta bli taggarna? *stora ögon*

Uteservering

Matte var ute på egen hand, utan lillmissen, då hon sprang på en uteservering. Hon tänkte att vi nog skulle vilja se den. Det kan väl stämma. Vi tycker nog, att det ser ut att vara en väldigt trevlig restaurang för fjäderkotletter. Undrar om de släpper in kissar där, eller om man måste ha dunVIPpkort? I sanningens namn är vi kanske inte så intresserade av maten, utan av gästerna. De små pippisarna som smaskar i sig av vad fågelbordet erbjuder.

 Lutande tornet för pippisar.

De ser för go´a ut, de där dunvipporna. Söta! Söta menar, vi förstås.

Skojig tävling

Under veckan har vi sett att Lisen och Goliath har en kulig tävling på sin blogg. Vi vill jättegärna vara med i tävlingen, men fåniga matte har inte haft tid förrän nu. Varför ska jobb vara viktigare än att tävla om fina kattsaker? *förvånade*

Titta bara, vilka fina vinster! *drömmer*

Vi skulle vilja vinna för att träna på att ta ansvar. Det är säkert. Och kanske kunna överraska matte lite. Vi har tänkt lite på hur det skulle gå till. Först skulle vi försöka öppna vinsten före matte. Den detaljen är jätteviktig. Annars blir det ju ingen överraskning.

Smasket skulle vi själva ha tass om. Små tvåbeningar brukar ibland få veckopeng som de får ta ansvar för. Så vi tänkte få ha ansvar för vår egen godisranson. *slickar nosarna* Då skulle asken inte hamna uppe i dumma skåpet, där matte brukar lägga kattgodiset. Vi tänkte att ett bra gömställe kunde vara bland fönsterputsgrejerna. Där skulle de garanterat vara säkra för matte.

Musebusen kunde få bo i mattes säng, under täcket. Då kunde vi ha lite skoj under natten, när matte försöker sova. Något måste man väl få roa sig med, tycker vi. Förresten är natten en dum tid att sova på. Det kan man göra i små kattlurar då och då under dagarna istället.

Den myntade masken skulle vi nog rulla runt på golvet med, morrandes och dreglandes. Den ser ut att vara så där jamarskoj att peta på. Verkar vrida och vända på sig då. När alla missar har fått prova leka med den, tänkte vi busa lite med matte. Sätta den på hennes ostmacka, så hon tror den är en orange paprikabit. Sedan kan vi peta till den med tassen, så den börjar röra på sig... *hihi* Gissar att matte vaknar till ordentligt då.

Vad skulle ni göra om ni vann? Var med och tävla ni med!

Knytkalas

Rasmus: Åh, kolla vad jag hittade! *krafsa, riva*
Findus: Mmm. Lagrad 14 månader! *sniffar*
Rasmus: Ost är smarrigt. Har vi något till den?
Isak: Den här stod kvar på köksbänken. *knuffar*
Findus: Bregottpaket är knepiga. Vi kanske kan hjälpas åt?
Isak: OK, brorsan. Jag håller i asken. Du petar bort locket!
Findus: Japp, funkade jättebra. Titta, det fanns ju en massa smör kvar efter kanterna! *stora ögon*


Under natten blev vi lite småsugna på mellanmål. Vi tänkte att vi kunde ordna knytis. Lillmissen hittade en ostkant i soporna. Matte hade tänkt slänga den! På köksbänken stod ett tomt Bregottpaket kvar, som matte tänkt lägga i återvinningen. Men det var inte alls tomt.  Det fanns minst två-tre slick kvar per katt. Här ska intet förödas, så det är klart vi diskade ur paketet på vårt eget vis. Matte har sett oss göra detta förut. Hon påstår, att våra kattungor går som vindrutetorkare runt hela ansiktet sedan. Hmm. Vet inte om vi ska tro på det.

Nu har också Isak tröttnat på att vänta på mattegos. Han är lite mer försynt än Findus, men sin vana trogen parkerade han sig helt enkelt i mattes knä vid frukostbordet och sedan framför datorn. Tur det är fredag. Snart har vi matte hemma i två hela dagar. Då ska öronklias och maggosas!

Isak: Nu är det faktiskt min tur att gosa lite.

Tvångsgos

Nu börjar vi bli trötta på det här.  Matte har en arbetsvecka där hon kommer hem jättesent varje dag den här veckan. Nästan så att vi börjar känna oss lite bortglömda. *sniff* 

Bara därför beslöt sig Findus för att tvångsgosa lite med matte. Det kan gå till så här: matte sitter vid ett bord, antingen köksbordet eller framför datorn. Listige Findus hoppar mycket bestämt upp och sätter sig framför matte. Det kurras rejält, så att matte ska förstå att nu är det underskott på goskontot. Findus lägger framtassarna på mattes axlar och börja stryka sin kind mot mattes haka, kinder, näsa... ja, där han kommer åt.  Det buffas och knuffas ordentligt.

Här inträffar ofta det oförklarliga, att matte börjar fnissa. Samt lite försiktigt påpeka något om att dregla? Inte mattes röda lillbamsing, heller. Det är bara ont förjam. Självklart rör det sig om en ordentlig tvätt av matteansiktet.

 Findus: Nu är det dags för gos, så det så. *bestämt*

Så blev vi så oroliga igår, när vi läste om att lille Snuffe inte mådde så bra. Det verkar vara det där dumma kisseriet som spökar igen. Vi snubblar omkring lite klumpigt här hemma, för vi försöker hålla tassarna för vår fine bloggkompis. Matte och vi tyckte, att han skulle få ett krya på dig-kort av oss. 

Krya på dig, Snuffe! Vi önskar att du snart mår fint igen. Ledsen att det inte är en bild på en fin kattmynta. Hälsningar Stationskatterna.

Vinterförråd och lite nostalgi

TILLAGT 25 OKTOBER
Innan er matte/husse tar in ekollon, läs detta!
Varning för ekollon!
Vad skriver Agria om ekollon?




Ett stort mysterium är det. Vart tar de vägen? Ekollonen. Nu har vi busat bort fyra stycken. Matte är lite orolig för, att de ska ligga och gro någonstans, så att vi får klagomål från grannen ovanför när det börja sticka upp ekgrenar genom deras parkettgolv. 


Fast vi har faktiskt sett, att matte har en liten påse med fler ekollon i.  Det är allt bäst, att vi skickar ut henne för att skaffa ett litet vinterförråd av de där skojiga sakerna. Deras bäst före-datum verkar vara i kortaste laget.


Sedan har matte upptäckt något ytterst pinsamt. Hon var ju rackarns förkyld nyligen, och var trött och tom i huvudet. Ännu mer förvirrad än vanligt, kan man jama. Så när hon skulle SMSa en brorsdotter som fyllde år, så gick det galet. Hon skickade meddelandet till födelsedagsbarnets lillasyster. *tassen för ögonen* Som tur var, så hade hon skickat ett kort och pengar med rätt namn på.


Så vill vi hälsa en ny liten bloggkompis välkommen. Söta Nea har fått en lillebror! Lillplutten, en liten rödtott, är söt som socker, han med. Det ska bli så spännande att läsa mer om Nea och totten. Gissar att det kommer att vara full rulle när de två börjar busa med varandra.

Rasmus: Småbröder är väldans bra att ha. *nickar ivrigt* Vi kan jättemånga lekar, så att ni stora kissar aldrig behöver ha tråkigt. Varför sova, när man kan jaga kompisens svans?

När lillmissen flyttade in, var det lite väs och fräs från de stora grabbarnas sida. När Rasmus kom, och ville ligga och vila bredvid någon av dem, reste de sig och gick iväg. Då ömmade det i mattehjärtat. Som tur var, var Rasmus framåt som en liten Duracellkanin. Inte bekom det honom. Han gjorde nya försök, och snart var Findus lillmissens egen lurviga mysfarbror, som tvättade öron och spann godnattsagor.  Isak var något mer svårövertygad. Fast så småningom blev kvittermissen örontvättad av svarte Mysak också, och matte kunde andas ut. 

Skaka galler

Hos oss har det varit en solig och fin höstdag. Balkongdörren har stått öppen så vi har kunnat vara där om vi ville. Det ville vi. Särskilt sedan vi upptäckt en fluga som surrade runt mellan nätramen och glasrutan.

 Rasmus: Kolla grabbar! En fluga. Det här ska bli skoj.

 Och nu är han där. Liiite närmare bara. Komsi, komsi.

Isak blev så till sig så han började klättra uppför nätramen för att nå den retsamma flugan. Det skallrade och rasslade så när han skakade galler,  så matte kom farande som skjuten ur en kanon. Då försökte Mysak omärkligt hoppa ned från nätet, fast han fastnade med sina klor och blev hängande. Attans också! Matte fick lyfta ned honom.

 Isak: Nedra skvallergaller, vad det väsnas. Att man inte ens kan få jaga flugor ifred!

När matte kom, förstörde hon allt det skojiga. Hon sköt en glasruta åt sidan, så att flugan kunde rymma genom öppningen.  Vips var den borta! Ingen mer kulig flugjakt.

Findus: Men jag ville ju också jaga flugan, matte. Jag hann ju inte ens prova innan du släppte ut den.

Kurrling

TILLAGT 25 OKTOBER
Innan er matte/husse tar in ekollon, läs detta:
Varning för ekollon!
Vad skriver Agria om ekollon?




Nya favvoleksaker har vi fått. Billiga dessutom, vilket kan vara en fördel när det nu inte blev några kattiljoner till oss. Matte har tagit in några ekollon till oss. De glider jamarns bra på laminatgolven här hemma. Vi spelar kurrling med dem. Reglerna är lite oklara, men går mest ut på att vi ska tassa till dem alla tre om det går. Däremot sopas inte så mycket framför ekollonen, det medges. Det är lite synd, tycker matte. Sedan snabeldraken halshöggs så har det varit lite si och så med städningen.

Ekollon. Nya favvoleksaken. Isaks skugga lurar lystet i periferin.

Sedan hade vi lite roligt åt matte idag, när hon kom från jobbet. Alla tre Stationskatter passade på att smita ut i trapphuset. Matte brydde sig inte så mycket eftersom vi inte kommer vidare därifrån, utan gick in i hallen  med matkassen och började hänga av sig ytterkläderna. 

Isak: Mjooo, matte... Jag tycker nog att du borde hämta in lillmissen nu.

Efter ett tag kom de stora killarna, Isak och Findus, in och började undersöka matkassen. Det kunde ju finnas något spännande i den. Samtidigt påjamade vi för matte, att hon nog borde hämta Rasmus från trapphuset. Matte kikade ut genom dörren, och då fick hon bråttom, må ni tro. Snabbt som sjutton var hon framme vid kvittermissen och lyfte upp honom. Han satt utanför den bortersta grannens dörr och undersökte ett par gympadojor som stod lämnade utanför.  Som tur var, hade han inte hunnit börja knipsa av några skosnören. Matte tyckte, att det skulle ha känts lite väl pinsamt att ringa på och erbjuda sig att köpa nya skoremmar.

Kattiljoner på gång

Det har hänt något så spännande, att vi nästan biter på klorna. Vi, Stationskatterna, har fått ett mail till vår alldeles egna hotmailadress. Och inte vilket mail som helst, må ni tro. Det är nämligen så, att vi har blivit dollarmiljonärer! Det blir väldans mycket i svenska kronor. Flera kattiljoner.

En massa sådana här ska vi få!

Lite tragiskt är det förstås. Vi är nämligen de närmsta släktingarna till några stackare som dog i en flygkrasch för några år sedan. Och nu, äntligen, har den afrikanska banken lyckats spåra upp oss. Inte illa gjort, med tanke på att vi inte riktigt har koll på våra stamtavlor själva. Vi är ju alldeles vanliga, fast förstås väldigt fina och trevliga, bondkatter.

Vi vill ju så hemskt gärna tassa iväg ett svar på det här fankattiska mailet. Tänk vad vi skulle kunna göra för så många miljoner! *drömmer* Litegrann skulle vi förstås köpa Dentisar och kattmynta för. Men vi skulle så gärna ge bort en del till olika katthem. Fast matte säger, att det är något lurt med det där mailet. *suckar* Så visst kommer vi att fortsätta stödja katthem, precis som vi brukar. Fast det kanske inte blir med några miljoner, utan lite mer blygsamma summor.  Men tänk om...

Den blivande kattiljonären Findus, i djupa funderingar .

Larm på köttgrytan

Renkött är riktigt, riktigt gott! Matte lät oss smaka råa bitar, och det var så mumsigt så att vi nästan slog knut på svansarna. Sedan stekte hon resten med rotfrukter och god gräddig sås. Inte alls dumt det heller. 


Vad som var dumt, däremot, var det förjamade locket till stekgrytan. När vi började bli lite sugna på nytt, tänkte vi göra en ny provsmakning direkt från grytan. Tyvärr var det inbrottslarm installerat i form av ett ljudligt skramlande lock. Det höll på att skrämma morrhåren krulliga på oss allihop. Vi galopperade med slintande tassar på laminatgolvet nästan utan att komma ur fläcken, sådär som man kan se på tecknade serier.


Matte tyckte faktiskt så synd om oss, att det blev lite extra köttbitar. I alla fall när vi till sist stack fram nosarna under överkastet. Fy vilket öronbedövande skrammel de där locken ställer till med, när de puttas i golvet! *fräs*


I övrigt har vi tagit det lugnt med matte i soffan. Medan hon har hostat och snörvlat, har hon sett på gamla filmer. Kullamannen och Kråkguldet.  Hon minns att hon tyckte att de var läskiga när hon såg reprisomgångarna som barn. Faktum är, att hon tyckte de var riktigt läskiga nu med, så hon var glad åt att ha oss i närheten. Hihi, det får inte vara för otäcka filmer för mattes del. Då kryper hon bakom kuddar.

Findus: Ingen fara, det är bara film. Du kan få komma och mysa på fårskinnet med mig, matte.

Matte har också gjort pussel av lite egna bilder och lagt. Idén hittade hon på en tipsblogg för förskolan. Matte, som har kattungesinnet i behåll, tyckte att många av tipsen där såg skojiga ut. Ni kan ju gissa vilka pusselmotiv matte provade... *blink* Just pusslet hade hon gärna sparat, men i det programmet så syntes hämtade bilder bara just då man arbetar med dem på skärmen. Är det möjligen någon som känner till något annat pusselprogram för egna bilder?  

Kattunnel och smurfskrapa

Det är inte klokt, vad många ruskigt spännande saker man stöter på här i världen. Här inne har vi haft en kattunnel. Efter ett tag lekte vi inte lika ofta med tunneln, och då tyckte matte det var lika bra att lägga undan den ett tag. Fast nu har lillmissen hittat en lika fin utomhus.

Titta vilken fin kattunnel!

Rasmus blev verkligen eld och lågor över sitt fynd. Det där hålet såg ju ut att vara precis i lagom kattstorlek.

Rasmus: Jag kan väl få prova tunneln? Snääälla!

Tyvärr var matte lite tråkig av sig, så det blev ingen undersökning av tunneln för kvittermissen. Matte var kanske rädd för att tunneln redan var upptagen av någon, vem vet. 

Rasmus muttrade lite över detta, men saken var snart ur världen.  För sedan fick lillmissen och matte syn på ett helt smurfsamhälle! Mjaaa, smurfernas hus var nog röda, om matte minns rätt, men tiderna förändras. Här hade man byggt en hel skyskrapa åt smurferna. En smurfskrapa!

Titta matte! En smurfskrapa!

Lillmissen hade nog gärna stannat en stund där för lite kändisspaning. Tänk om Gammelsmurfen själv hade dykt upp! Eller lilla Smurfan. Men matte gnölade lite över att det var kallt att stå stilla, så det var inte att tänka på.

Förresten kanske smurferna hade blivit rädda om de sett Rasmus? Men vi är ju snälla missar. Inte som Gargamels kisse, Azrael.  Vi kunde nog blivit kompisar med smurferna. Tror vi i alla fall.

Andra bullar

Även om en dag börjar lite trist, med att trampa runt i diverse otäckheter, så kan den avslutas på ett helt annat sätt. En överraskning väntade på matte när hon kom tillbakatassande efter att ha handlat mjölk. En påse nybakta kanelbullar hängde på dörrhandtaget till lägenheten. Det var mattes snälla kompis som hade bakat på Kanelbullens dag och åkt på en utdelarrunda. Gulligt, tycker vi.

"Glad Kanelbulledag! Önskar fam. XXX." Matte hälsar, att hon tackar så hemskt mycket!

Matte blev allt både glad och rörd av omtanken. Nu sitter hon och snusar med näsan över bullpåsen, precis som om den innehöll ett hekto kattmynta av prima kvalitet. Hmm, något säger oss att det är bäst att hålla sig framme om vi vill få oss en smakbit. Ifall det är något ätbart för katter, alltså.

Rasande ramsor

Solen har lyst riktigt skönt idag. Trots sin förkylning kände matte ändå att en promenad med Rasmus kunde vara på sin plats. Det blev tid för att tugga lite på gräset, även om det förstås inte är nytt och saftigt längre. Sedan var det dags för en klättertur upp på stenar för att spana lite.

Rasmus: Inga rådisar i sikte. *suckar besviket*

Efter det klättade matte och lillmissen lite på en sluttning. Det var närapå att kvittermissen fick ta matte på släp, berättar han. Mattes skor bara slant i mossan på stenarna. Varför har inte tvåbeningar inbyggda spikskor, som vi katter?

Väl tillbaka på plan mark fick matte syn på några marktäckande växter, som fått en så härligt röd färg. Riktigt djupröda blad! Kvickt som ögat började hon vifta med sin blixtmojäng, trots att Rasmus försökte jama förstånd med henne.

Du matte, du borde nog inte kliva omkring just där... *rynkar nosen*

Men tror ni matte lyssnade? Nänä. Hon stolpade omkring med sina skor precis på den olämpliga platsen. Faktum är, att hon trampade runt riktigt bara för att kunna ta en bild av de där röda bladen. Och visst var de fina. Men inte vet vi Stationskatter, om vi tyckte att bilden var värd besväret.

Mjaha, röda blad. Men matte, skällishögen är ingen bra plats att stå i!

Uppenbarligen tyckte inte matte det heller. Rasande ramsor framvästes i en strid ström. I rättvisans namn är det väl inte skällisarnas fel att de lämnar efter sig högar lite här och var. Det är ju meningen att deras människor ska plocka upp efter dem. Åtminstone inom bostadsområden, kan man tycka. Hade matte vetat, vem hussen eller matten var till just den här skällisen så hade hon just då gladeligen kunnat släppa ner hundlorten i brevlådan hos vederbörande. Det blev snabbt återtåg för att kunna rengöra skorna. Fyjam för illaluktande högar.

Duett i JAM-moll

Mjau-ha, då var det dags igen. Matte plockade fram våra transportburar redan igår och lät dem stå framme. För att vänja sig, minsann! Tror hon att vi är tappade bakom en kattlåda allesammans? Så imorse dopingsprayade hon burarna invändigt med Feliway. Nu var vi riktigt säkra på att det var något skumt på gång. Vad skulle komma härnäst?


Goda torrisar, visade det sig. Matte la in RC Oral i burarna. De kulorna som är så goda! Klart vi alla måste tassa in och smaka. Det låg liksom ett spår av kulor som ledde från öppningen ända längst bak i buren. Som ni säkert förstår, så var det inget annat än en fälla. Matte stoppade varsamt in svansen i buren och stängde gallerdörren bakom var och en av oss medan vi var upptagna med att mumsa på godsakerna.


Då måste vi förstås protestera. Särskilt Findus har en förmåga att ta i ända nerifrån tassarna. Det är riktigt djupa brösttoner som kommer från mattes lillbamsing när han sitter instängd. På väg ned i hissen och ut mot gatan mötte matte flera grannar. De tyckte nog vi var lite lustiga som sa ifrån så eftertryckligt.


När burarna var inpackade i bilen så fortsatte klagovisorna. Nu hade det blivit en duett. Mest Findus, men också Isak hävde upp sina stämmor i gemensam klagan.  Matte kallade det för en duett i JAM-moll. Från Rasmus hördes faktiskt inte så mycket. Matte kände att det började bli lite smått jobbigt med detta oväsen, särskilt som vi åkte taxi. Som tur var, var chauffören en luttrad man. Fast han tyckte nog det var skönt att släppa av oss utanför vettisen, tror matte. Hmm, varför då?

Inte riktigt rätt högtid ännu, förstås. Men vår sång stod inte denna efter, om vi får jama det själva.

Matte samlade ihop burarna och kånkade in oss till vettisen. Vid det laget var hon genomsvettig, både av stress och av att kånka på oss. Det senare tyckte vi var lite ofint sagt. Vi behövde inte vänta länge, utan fick komma in på drop in-vaccination. Nu började det omvända besväret för matte. Att få ut en katt från buren. Isak lyckades matte och vettisen och locka ut ur buren, fast de fick lirka ut honom den sista biten. Findus satte bestämt ned tassarna och tänkte inte komma ut. Här skulle spjärnas emot! Då lyfte matte av locket. Fubbigt! Lille Rasmus körde sin egen variant. Han hade en liten dyna i bottten på sin bur. Den hade han barrikaderat hela gallerdörren med. Fast när dynan var borttagen, kom han glatt travande ut ur buren och hälsade på vettisen. Även efter nacksticket ville han gärna promenera runt och kika på saker. Vettisen skrattade och undrade om lillmissen ville stanna ett tag, men det tyckte visst inte matte var någon bra idé.


Därefter lämnade vi vettisen och väntade på en taxi för hemresan. Förbipasserande gångtrafikanter tittade lite på våra burar, när Findus läste upp sitt protestmanifest. Men man måste väl få göra sin stämma hörd, tycker ni inte det?

Rasmus: Skönt att vara hemma igen. Förresten matte, borde inte du fått en spruta i nacken mot snuva du med?

Övervakade

Vi Stationskatter överväger att inlämna en protest mot hyresvärden. Det är inte riktigt schysst att ha glasdörrar installerade i lägenheterna, tycker vi. Det ger matte en massa onödiga fördelar.


Ett tag var vi oroliga för att matte drabbats av något konstigt virus. Alltså inte ett vanligt, fast otrevligt, Rudolf med röda mulen-förkylningsvirus. Utan något läbbigt se genom väggar-virus. Fast en närmare undersökning av lägenhetens ritning visade att så inte var fallet. Puh! *andas ut* Det var bara en ovanligt dum inredningsdetalj. En dörr med stor, stor glasruta i.


Så här var det: vi grabbar visste, att matte satt fast förankrad framför datorn i arbetsrummet. Därför tänkte vi passa på att kika efter, om det fanns några skojiga blomflugor i blomkrukorna i vardagsrummet. Matte gillar inte, att vi krafsar i jorden i blomkrukorna. Men vad gjorde det? Hon visste ju inte, vad vi hade för oss. Eller?

Isak: Psst! Hittar du något spännande i krukan? Findus: Vänta lite, måste gräva lite kring rötterna först. *krafsa, böka*

Här kommer en visserligen matte-olik men dock väldigt bestämd Rudolfröst med en förmaning: GRABBAR! 

Vad nu då? Hur kunde matte veta vad vi höll på med? En sak vet vi alldeles bestämt, och det är att det inte går att se runt hörn! Tro oss, vi har försökt många gånger i jakten på varandra.

En ritning över Stationskatternas lägenhet. Observera särskilt mattes omöjliga övervakningsposition i förhållande till oss! 

Vi försökte ignorera matte, men snart hördes den hesa stämman igen med nya förmaningar. Hur i hela Jamlunda bar sig matte åt, egentligen? Svaret kommer i bilden nedan.

En rackarns, förjamad uppställd glasdörr! Lika bra som en spegel. *suckar*

Tyvärr blev det lite besvärligt att förneka vår inblandning i historien om hur blomjorden hade hamnat på bordet vid fönstret. Lömska matte hade till och med bildbevis. I smyg hade hon tagit bilder på glasrutan i dörren. Är inte det illistigt, säg?

Fast lite roliga händelser har dagen medfört, i alla fall. Vi har fått några nya, kuliga leksaker. Alla ville vi börja leka med pälskudden som var preparerad med kattmynta. Den var grrrrymt mysig att busa med. *snusa, sniffa* 

Befjädrad pälskudde med kattmynta, gul skrammelboll och röd filtmus.

Fast i ärlighetens namn var de andra leksakerna riktigt roliga de med. Bollen var lite oväntad, för det var något skrammel i den som började låta när man tassade till den. Och filtmusen fick man så bra grepp om med klorna. Få se hur länge den har svans och morrisar kvar?

Findus: Men vad är du för en? *sniffa, nosa*