Men vad katten menar de?

Man råkar ut för så mycket märkligt i utomhustillvaron. Kvarglömda saker på marken. För inte slänger väl människorna chipspåsar med flit? *spänner ögonen i matte* Skällisar kan man se på håll. Fast då är matte noga med att gå åt sidan med Rasmus. Många barn finns det också ute.

Rasmus: Mystiskt. Här råder torka och prassellöv...

... medan gräset är grönt och saftigt två svanslängder bort.

Just det här med barn är vi missar inte så vana vid. Men nyligen kom det två små flickor och ville hälsa på Rasmus. Matte övervakade noga, så att de klappade fint. De var riktigt duktiga. Men så hörde Rasmus hur ena flickan frågade: Ska katten bli mamma? Matte upplyste tjejerna om att Rasmus är en tuff kattkille, så det var inte troligt att han skulle få kattungar. Vad katten menade de egentligen? Lillmissen är väl inte rund om magen heller, hälsar han. *fnyser* Bara mjuk och gosig, så det så. Till råga på allt busade matte till en bild, så att Rasmus skulle se ut som om han hade ett dussin småttingar i magen. *fnys igen*

Jag är väl ingen Trinde Rasmus heller!

Soffpotatisar

Soffpotatisar! Har ni hört så fräckt! Det är vad matte kallar oss. Påstår att vi pälsar ned i soffan också. Gammelmatte och gammelhusse blev nog lite förskräckta när de kom, för matte hade inte hunnit rengöra soffan. Eh, den var nog i ludnaste laget. Fast det var säkert mest mattes hårstrån där, så det så. *fnyser*

Förresten så borde det vara enkelt att varna folk. Matte har ju faktiskt en hemskt fin och bra skylt.

OK, ni är varnade. Inget gnäll nu.

Dessutom så borde faktiskt matte tänkt på att använda den skojiga dörrstoppen, i stället för att stänga ute oskyldiga små missar från arbetsrummets lockande läckra sladdar.

Lugn. Jag fixar "öppet hus".

Båda de söta missarna har matte köpt från Nalle, som gör så oemotståndliga kattprylar. Avslutningsvis vill vi bara jama, att soffpotatisar är vi minsann inte! Förstår inte var matte får allt ifrån?

Potatisar?

Förkattaren Rasmus

Kvittermissen har varit strängt upptagen med sitt förkattande den senaste tiden. Han har tassat ned sina memoarer, jamar han. Eller i alla fall sina tassavtryck från sommaren. Det har varit en väldans spännande tid, då Rasmus börjat träna matte att gå i koppel. Man ser så många nya saker som behöver undersökas, och får känna naturens dofter på ett helt annat sätt än bara genom nätramar i fönstret, påstår han.


Här kommer lillmissens alster:


RASMUS SOMRIGHETER.

Få se om Rasmus tassar ihop någon uppföljare?

Inget kvarteret Skatan

Både Rasmus och matte är så glada idag! De prövade att gå ut, och matte bar Rasmus lite längre bort i transportväskan innan han fick komma ut. Det var nära Kattnekaise, där de har varit förut. Där verkar inte de skräniga svartvita fjäderkotletterna alls hålla till. Det var så lugnt och tyst, och Rasmus kunde strosa runt och snusa på dofterna, tugga gräs och uträtta andra viktiga kattliga ärenden.

Rasmus: Lugnt och fridfullt. Inget kvarteret Skatan!

Mmm. Luktar gott. *snusa, sniffa*

Gräset såg mumsigt ut. *slick*

Lugna dig, matte. Det är minst sjuttielva myror här!

Små dunvippor kvittrar mycket öronvänligare.

En panter flyttar in

Findus var den första stationskatten som flyttade in hos matte. Trots att vi trivdes bra ihop, kunde man förstås inte busa lika bra med henne som med andra kissar. Sedan var det här med jobbet. Även om mattes kusin kom förbi och var kattvakt nästan hela dagen, satt det ändå en liten kattunge och jamade förebrående när matte kom hem. Det var inget skoj att vara ensam! Så matte började se sig om efter en misse till. En månad efter att Findus kommit, flyttade Isak in. Dagens inlägg handlar om detta.


Isaks berättelse


När jag var riktigt liten, bodde jag tillsammans med min mamma och syskon på ett katthem. Dit kom mamma samma dag som vi föddes, mina syskon och jag. Mamma hade visst bott hos en äldre tant, som inte kunde ta hand om sina katter längre. I början fick vi bo i ett jourhem, men senare flyttade vi in på själva katthemmet. När vi började bli så stora att vi kunde få ta hand om en egen människa, flyttade först mina syskon och efter ett tag var det min tur.


En kvinna på katthemmet tog mig i en bur och skjutsade hem mig till min nya matte. Åka bil var inget skojigt! Det jamade jag minsann om för chauffören. När vi kommit fram, satte kvinnan ned buren på golvet samtidigt som det kom fram en kattunge och hälsade. Han verkade bli väldans glad åt att jag skulle flytta in. Burdörren öppnades och vi kunde nosa på varandra. Findus var så lycklig att få sällskap så han följde efter mig hela kvällen. Inte ens på lådan fick jag vara ifred. *hmm* Jag ville förstås se mig om i mitt nya hem, och Findus var inte sen med att visa mig runt. Under tiden  pratade kvinnan med matte och tittade på hur matte bodde, så att jag säkert skulle få det bra.


För att komma ihåg vad som hände under min första tid hos matte, tassade jag ned lite saker i en dagbok. Matte var också snabb med att ta fram blixtmojängen. Fast hon brukar säga, att det ser ut som vi sov hela tiden. Det var nämligen enda gångerna hon lyckades få med hela oss på bilden. Annars var det mycket kattfnattsrace, och då hann hon aldrig få några bilder. *hihi* Här kommer ett utdrag ur min dagbok.

Tassfasta råd

Vi vill bara jama, att vi är här! *pekar på kattbädden* Det har inte kommit någon kattnappare och tryckt in oss i datorn, fast det ser ut så. Det är bara matte som har busat med bakgrunden igen. 

Oroa er inte! Vi är här! *vinkar*

Vi är så glada över att Snuffe kommit hem från vettisen. Nu gäller det bara för husse att peta i Snuffe hans piller. Skrev vi bara? *fnissar rått* Den här texten läste matte första gången i en bilaga till en kvällstidning för åtminstone tio år sedan, men vi hittade den på Skrattnet. Som tur är, skulle väl ingen kattägd människa gå till väga så här, men vi tänkte att Snuffe kanske kunde få lite uppslag från texten. Fast det förstås... vi vill ju att han ska bli bra, så det kanske är läge att äta läbbiga tabletter ändå?

Hur man ger sina husdjur piller

Ibland så krävs det att man går in i närkamp med sina kära husdjur – det kan röra sig om p-piller till katten Snoffsan eller piller mot mask i magen till pudeln Brutus. Nedan följer hur man får 1) sin katt att svälja ett piller och 2) sin hund att göra likadant.

Hur man ger sin katt ett piller...

1. Lyft upp katten och håll den i ditt armveck så som du skulle hålla ett spädbarn. Placera höger hands pekfinger och tumme på vardera sidan om kattens mun och tryck försiktigt på kattens kinder, håll samtidigt pillret i handflatan. När katten öppnar sin mun, låt pillret rulla in i munnen. Låt nu katten stänga sin mun så att den kan svälja i lugn och ro.
2. Ta upp pillret från golvet och hämta fram katten från bakom soffan. Låt katten ligga i ditt armveck igen, och upprepa proceduren från punkt 1.
3. Hämta tillbaka katten från sovrummet, och släng det uppblötta pillret.
4. Ta fram ett nytt piller ur folieförpackningen, håll katten i vänster arm och håll i baktassarna hårt med vänster hand. Tvinga upp käkarna och tryck in pillret längst bak i kattens mun med pekfingret. Stäng nu kattens mun och räkna till tio.
5. Fiska upp pillret ur akvariet och plocka ner katten bokhyllans översta hylla. Ropa in din make/maka från trädgården.
6. Ställ dig på knä och håll fast katten mellan dina ben, håll hårt om fram- och bakbenen. Strunta i om katten morrar. Be din make/maka att hålla fast huvudet samtidigt som du kör in en linjal i kattens mun. Låt pillret glida ner längs linjalen och gnid kattens struphuvud kraftigt för att sätta igång sväljreflexerna.
7. Plocka ner katten från gardinstången. Plocka ur ett nytt piller ur förpackningen. Gör en snabb anteckning om att köpa en ny linjal och att laga gardinerna. Sopa försiktigt upp skärvorna från de krossade porslinsfigurerna som stod i fönstret och lägg dem åt sidan för reparation.
8. Vira in katten i ett badlakan och be maken/makan att ligga uppe på katten så att dess huvud sticker fram ur armhålan. Lägg pillret i ett sugrör, tvinga upp kattens mun med en penna och blås i sugröret.
9. Läs på etiketten så att du försäkrar dig om att pillret inte är skadligt för människor. Drick ett glas vatten för att skölja bort den äckliga smaken. Sätt på ett plåster på din makes/makas arm och tvätta bort blodet från mattan med kallt vatten och såpa.
10. Hämta katten från grannens trädgårdsbod. Hämta ännu ett piller. Stoppa in katten i ett köksskåp och stäng dörren så att endast huvudet sticker ut. Tvinga upp munnen med en matsked och skjut in pillret i kattens mun med ett gummiband.
11. Hämta en skruvmejsel ur garaget och sätt tillbaka skåpsluckan på sina gångjärn. Sätt på ett skyddsförband på din kind. Ring din husläkare och fråga när du tog din senaste stelkrampsspruta. Släng din nedblodade T-shirt och hämta en ny i garderoben.
12. Ring brandkåren och be dem plocka ner katten från trädet på andra sidan gatan. Be din granne om ursäkt för det demolerade staketet. Hämta det sista pillret ur foliepaketet.
13. Surra ihop kattens framben med bakbenen med ståltråd och fäst stadigt till ett ben på matrumsbordet. Hämta dina skinnskodda trädgårdshandskar i verktygsboden. Tryck in pillret i kattens mun och följ upp med en stor bit oxfilé. Håll huvudet vertikalt och spola ner en till två liter vatten för att skölja ner pillret.
14. Be din make/maka att köra dig till akuten. Sitt tyst och snällt medan doktorn syr ihop dina fingrar med tolv stygn och plockar ut resterna av pillret ur ditt högra öga. Åk förbi möbelbutiken på vägen hem och beställ ett nytt matsalsbord.
15. Ring Blå Stjärnan och be dem hämta katten. Kolla med ditt lokala zoo hur mycket en hamster kostar.

Hur man ger sin hund ett piller...

1. Vira in pillret i en skiva bacon. Klart!

Det låter minst sagt besvärligt, det där.  Tror nog att klosterkatten Conny har en klok matte, som bjuder på godis som efterrätt. Lite fördelar ska man ha, om man är krasslig! *hostar menande åt matte*

Ekonomisk kisse

Vet ni vad vi upptäckte idag? När matte får lön, sätter hon sig framför datorn. Hon skickar iväg en massa pengar till något som heter räkningar. Vi satt och räknade på klorna, och de där pengarna skulle räcka till femtielva Dentabitsaskar, minst.


Ett sådant slöseri kan ju inte uppmuntras, så precis när matte skulle göra sista knapptryckningen hoppade Findus upp på tangentbordet. Med en kattsmidig manöver trycker han ner escape-knappen för att behålla alla de där slantarna. Tyvärr insåg inte matte det förnuftiga i saken. Snabbt lyfte hon bort Findus från datorn och börjar slita sig i håret. Det kom visst upp en konstig bild i datorn och matte hann bli rejält nervös. Hon såg framför sig, hur pengarna studsade runt som flipperkulor bland alla möjliga mottagarkonton.


Men efter en stunds väntan så syntes den vanliga bilden igen. Matte skickade iväg pengarna dit hon brukar. Det blev visst inget extra tillskott i Dentis-kassan, fast Findus jobbade så hårt. *sniff*

Bilden kommer från Skrattnet.se

Bära eller brista

 Matte var osynlig, eller syntes snarare inte till, på halva dagen. När hon kom tillbaka, förflyttade hon sig medelst hasning, krökt som en räka och med ena handen om den andra handleden. Det är inte varje dag man får se en sådan märklig syn.


Naturligtvis undrade vi vad hon gjort, för att komma hem i ett sådant skick. Hade hon slagits om kattmynta i rabatterna med någon granne? Tydligen inte. Dagens aktivitet var att städa källarförrådet. 


Vad vi förstår, så går det ut på att först bära ut alla saker ur förrådet. Sakerna placeras i två högar, sparas eller slängas. Slängas-högen är till en början mycket stor. Sedan börjar matte tveka, och springer några varv till med sakerna mellan de olika högarna, och vips så är det sparas-högen som tornar upp sig. Därefter bärs sparas-högen åter in i förrådet. Som avslutning bärs slängas-sakerna till miljöstugan. Miljöstugan är stängd. Slängas-högen döps i detta skede om till den &#¤& !!! slängas-högen. Därefter bärs allting åter ned i källarförrådet. Denna procedur kan upprepas efter behag tills den tidsmässigt överensstämmer med miljöstugans öppettider.


Visst tyckte vi lite synd om matte. Tydligen hade hon sträckt handleden lite. Fast vi kan inte låta bli att tycka, att människor är klena varelser. Se på oss! Vi sträcker oss hela tiden, men inte raglar vi fram dubbelvikta för det. *sträcker njutningsfullt på kroppen*


När matte hade berättat färdigt om sina tillkortakommanden, påpekade vi vänligt men bestämt att det var matdags. Detta kan inte understrykas ofta nog, och faktiskt så lyssnade matte på oss. Hon plockade fram en tonfiskburk. Mums!

Rasmus: Åh, tonfisk! Skynda, skynda, vi svälter ju!

Tack snälla Wikki för tipset om att busa lite med bilden med Dumpr. 

Arbetsledare

Äntligen är det öppet hus här hemma! Inga stängda dörrar längre till spännande arbetsrummet, alltså. Rasmus är så glad att han nästan slår frivolter. Fast det ser ju ganska bedrövligt ut där inne, må vi jama. Sladdhärvan bakom datorn börjar likna en boa constrictor. Så tjock har den blivit, när alla sladdarna fått "fodral" på sig. Får väl hoppas att den inte sväljer matte. Eller en nyfiken katt som tassar förbi.

Sedan har matte varit strängt upptagen med att tömma rummet. Hon kallar det att röja, men det mesta skroten... hrm, sakerna menar vi, har bara flyttats tillfälligt till vardagsrummet. Här behövdes kloka och tassfasta råd från erfarna arbetsledare om det ska bli någon ordning.

Tro oss, matte. Det går mycket lättare om vi får sitta i hyllan och peka ut vägen!

Spanaren Rasmus: Håll i dig, Findus. Nu kommer det en tröskel.

Jag är misskriminerad!

Nä, nu ska jag tassa iväg ett brev till misskrimineringsombudskatten! Jag har blivit utestängd, och matte har inte tid för mig. *sniff* 

De stora grabbarna får minsann vara med när matte går in i spännande rummet. Dit, där dörren alltid är stängd. Men en stackars lillmisse stänger hon in i andra delen av lägenheten. Det är orättvist! *stampar med tassen*

Rasmus: Alldeles ensammen och övergiven...

Och det bara för att jag har smakat på sladden till fotoskrivaren? OK då. Knipsat av den, när det var ommöblerat i våras för tapetseringen. Då nådde jag sladden så bra. Men lite humor får väl matte ändå ha, tycker jag. Nu håller hon visst på att trä på skydd på alla sladdar till stora datorn.  Fyjam, få se om det går att känna igen sig därinne sedan. Om matte tänker öppna dörren för en stackars misse någon gång... *ömkar sig*

Plockgodis - om katten själv får välja

Ibland känns det bra orättvist, att vi katter måste stå ut med att saker och ting stängs inne och göms från oss. Ta det här med godis, till exempel. Om katten själv fått välja, tror ni inte att vi hade föredragit plockgodis? Det kunde med fördel serveras i en gnistrande kristallskål och alltid stå framdukat så att var och en kunde nappa åt sig en bit i förbifarten mellan vattenskålen och klösbrädan. 


Men icke. En av våra godisfavoriter är mjölklinser med kattmynta. Den köper matte i en liten ask, och inuti ligger linserna i en liten skojig prasslig plastpåse. Men tro inte att det är någon självservering som gäller.

Mumsiga linser med kattmynta!

Långt därifrån, faktiskt. Matte gömmer undan myntalinserna i en liten plåtburk, som är väldans svår att öppna. Tro oss. Vi har försökt! Det vittnar klösmärken med avskavd färg om.

Fasligt inbrottssäker burk.

Att godiset har fått en så olycksalig placering har att göra med denna misses bulimiska äventyr, påstår matte.

Nämen, aldrig skulle väl jag...? *korsar klorna*

En natt för ett par år sedan vaknade matte av hulkljud. Hon tände lampan, konstaterade att det var Isak som kräktes och tog rätt på det hela. När matte precis höll på att somna, började svarte Mysak kräkas på nytt. Detta upprepades ett antal gånger, och nu var det en riktigt orolig matte som knappt tordes sova resten av natten. Stackars Isak kunde ju vara dålig och behöva tillsyn.

På morgonen fick allt sin förklaring (påstod matte). På golvet i köket hittade hon en uppriven mjölklinsask och en sönderklöst plastpåse. Båda tomma, naturligtvis. Hon hade nog sina aningar om vem som med god aptit satt i sig en nästan full ask mjölklinser. Det är väl inte helt otänkbart att en viss röd herre blev misstänkt som medbrottsling, men inget kunde bevisas, då rödtotten hade något mer av en plåtmage. Själva har vi inte så mycket att jama om händelsen. Alla eventuella frågor besvaras endast med kurridiskt ombud närvarande.

Ko-Lars

Vi misstänker att matte börjar virra till saker alldeles förskräckligt. Hon har suttit och stirrat på datorn länge, och det var nog inte särskilt nyttigt för henne. Hon påstår att att hon jobbat med Ko-Lars. Men hallå! Det fattar väl vi, att det bara är fantasier. Lars är ett killnamn, ju! Då kan man väl inte vara en ko heller. Kor är faktiskt tjejer.

Isak: Det är ju jag i mitten! Men vilka är de andra grabbarna?

Historien blir ännu märkligare, för Ko-Pia har också omnämnts. Men hur våra kattögon än spanar, så ser vi ingen tjej på bilderna, ko eller ej. Där syns bara stiliga kattpojkar.

Findus: Mjausingen, så många rödtottar.

Rasmus: Titta! Där är ju min gladsvans! *vinkar*

Uppdrag granskning slutfört! Inga kor på isen. Eller på bilderna. Matte måste bestämt vila lite, innan det blir mer knappande på datorn.

En röst i natten

- *knappa, knappa, tryck*
- Hallå, du har kommit till pizzerian.
- Mjaau, jam, jam, kurr. (Hallåjam, vi vill beställa en mumsig pizza med tonfisk, räkor och ansjovis).
- Hallååå?
- Mao, mjau, brrrp? (Kan man få den hemkörd?)
- Är det någon där?
- Mrrrp, jam, mjau, jaaaaam! (Det är bråttom, matte kanske vaknar snart!)
- Måste vara någon som busringer. *klick*


Dumma människor som inte förstår jamiska. Vi måste ju passa på när matte sover om vi ska få en rejäl pizza. Visst brukar vi få smakbitar, men de är ju så små. *sniff* Så i natt lånade vi mattes mobiltelefon, för att beställa på egen tass. Fast det gick ju inte så bra den här gången.


Matte hittade inte mobilen på morgonen, så hon fick ringa från vanliga telefonen för att höra varifrån signalerna kom. Det var rätt skojigt att se hur hon snubblade omkring och letade. *fniss*

Nämen titta! Vaaad gör mobilen där? *förvånade*

Isak: Ytterst mystiskt. *oskyldigt*

Något säger oss, att vi glömde något väsentligt när vi försökte beställa. Får försöka på nytt inatt. Då kanske vi ska låna VISA-kortet också.

Att uppväcka rätt en matte

I natt hände det något spännande. Vi började skutta tvärs över sängen. Ja, tvärs över matte också, för den delen. Man kan inte vara så nogräknad när det inträffar något skoj. Från sängen kan man hoppa upp på byrån. Det gjorde vi, med avstamp från matte som trampolin. Men det räckte inte riktigt till ändå. Nu var vi riktigt upphetsade, alla tre. Mjau-jam-jam-brrrp sa vi, så att matte skulle förstå att vi behövde hjälp. Men hon förstod ingenting, sjusovaren. 


När vi kört kattfnattsracet säng-matte-byrå några gånger till, tände matten äntligen lampan. Då såg hon den. Vår besökare. Vi jamade att han skulle komma ned från taket, men det ville inte nattfjärilen. Mycket oartigt av gästen, måste vi jama. Tyvärr har matte inte en så utvecklad känsla för äventyr som man skulle kunna önska. I stället för att hämta en trappstol och lyft upp oss, så att vi kunde hälsa gästen ordentligt välkommen, så  släckte matte lampan igen och hoppades att gästen skulle hitta ut själv. Det hoppades inte vi. Men bara för att matte var så tråkig och ville sova, så har vi inte berättat mer för henne. Hon vet inte om besökaren ville leka med oss eller inte. Rätt åt matte!


Vi har lekt lite idag också, med racermusen och med pälsvippan. De är också ganska skojiga, faktiskt.

Rasmus: Här ska du få på pälsen!

Kraxskrällen och superkrafter

Matte börjar bli ordentligt förbaskad på kraxskrällena, de ljudterrorister som skränar och kraxar så fort Rasmus tar ut henne på promenad. Det är en grupp skator, som kommer flygande och slår sig ned i träden ovanför oss nästan så fort vi har kommit ut, och sedan bryter ett öronbedövande oväsen ut. 


Det har gått så långt, att lillmissen inte tycker det är särskilt roligt att vara ute längre. Han börjar gny och hoppar in i transportväskan för att få gå in igen. Matte förstår honom. Fjäderkotletterna låter verkligen både hemskt och högt. Möjligen har de haft dåliga erfarenheter av andra kissar, så att de vill varna för att det är en katt ute. Men det vore jättetrist om Rasmus inte vill rasta matte längre, tycker vi. Dumma skator!

Rasmus: Nu gömmer jag mig i buskarna en stund, OK? I det här oväsendet kan man ju inte vara!

Sedan har vi haft lite underhållning här hemma. Isak har blivit ganska kräsen och vill inte ha någon mjukmat för tillfället. Så när vi andra smaskar på dessa godsaker, har matte roat Isak genom att kasta omkring torrfoderkulor, en åt gången, som han får jaga. Det gör han så gärna.

Isak tycker det är skoj att liksom spela hockey med kulorna, så att han får jaga dem lite extra. Sedan ligger det aningen prestige i att inte ta lättaste vägen, utan om möjligheten finns bör man gärna slingra sig över tvärslåarna på kökstolarna och pallen. Lite utmaningar måste man ju ha! Jakten avslutas med, att Mysak skopar upp kulan med framtassen och stoppar in den i munnen. Detta moment har blivit lite av mattes önskebild, men än har hon inte lyckats ta något tassografi av det.

Isak: Redo. Kasta torrisen!

Attack! 

Åsså jonglerar man lite med maten. Tjoho!

Försök inte smita under mattan. Jag ser dig nog ändå!

Här fixerar Isak torrisen med sin superhjälteblick. Till och med skuggan har superkrafter. Ser ni de lysande ögonen?

Vi undrade lite försynt, om inte superhjälten kan tassa ut och tala förstånd med skatorna, så de slutar väsnas. Isak verkade dock lite ovillig. Kanske kan man fråga Superskuggan istället?

Musebusen

Yippie! Matte kom hem med en mus till oss. Den luktar gott av kattmynta. *snusar* Sedan har den hjul i stället för tassar. En racermus? Om man rullar musen baklänges och sedan släpper taget, rusar den iväg över golvet. Fast så värst långt hinner ju inte musebusen, innan någon av oss har sprintat ikapp.

Racermusen Musebusen.

Rasmus: Råttsvans är en god frisyr. *gnaga, tugga*

Isak: Stopp där!

Du må vara en musebuse, men gott luktar du. *snusa*

Findus: Musisen var skoj, men vad har du för spännande där, matte?

Ett kamerasnöre! *hukar för språng*

Matte fick lite skråmor på handen. Hon blev inte sur för det. Kan väl inte rå för att handledsbandet till kameran var mer intressant, heller!


Tillägg som matte glömde:
Matte har letat efter en "racermus" efter att ha läst om det hos Smulan och Amanda. Deras matte köpte en mus med hjul, men en lite annorlunda modell som inte vi har hittat. Vår rullar man baklänges för att sedan släppa, så åker den iväg. Smulan och Amandas mus drar man i svansen. Vår är inköpt på en Arken Zoo-affär. Var har er matte fått tag på er musebuse, Smulan och Amanda?

Uti en gardin

Spionglasögon, finns det på riktigt? Gärna någon snygg design, med alla smarta funktioner som Jamaren Bond har på sina prylar. Matte vill i alla fall ha ett par, som kan ta kort och filma det man tittar på. Orsaken till det är att hon var alldeles för långsam med att plocka fram kameran ur fodralet vid två tillfällen i morse, när Isak hittade på lite skojiga saker.


Första tillfället hann matte nästan  med. Det var när Isak bestämde sig för att dra ifrån gardinerna i köket. Matte mumlade något om Krakel Spektakel och Kusin Vitamin. Vi är inte riktigt säkra på att vi uppfattade henne rätt.

Isak: Så! Det är faktiskt ljusan dag ute. 

Det andra tillfället, som det inte blev några kort alls ifrån, var när vår svarte Mysak lade sig på fönsterbrädan ovanför drickfontänen. Det porlade så lockande, så Isak blev nog törstig, men samtidigt var det alldeles för obekvämt att hoppa ned och dricka på vanligt sätt. Isak sträckte lite slött ned en tass, doppade den i fontänen och slickade av tassen. Problemet löst!

Det har faktiskt inte varit mycket som gått mattes väg idag, när vi tänker efter. Även om det mest varit små, oviktiga saker, som när bästa tillfället att diska är egentligen. Det är nästan aldrig när det ligger en lillmisse i köksvasken.

Rasmus: Flytta på mig? Nix. Du kan väl slicka ren faten, som vi brukar göra. Funkar jättebra.

Något som ställde till betydligt mer besvär, och tog lite tid att reda ut, var när matte satt och lekte med bloggmallar. Helt plötsligt hade vi en av de gamla mallarna som vi inte alls tänkt oss. Till råga på allt hittade matte inte de nya mallförslagen heller, så det var några nervösa minuter som förflöt. Man kunde ju tro, att hon skulle ha lärt sig att hålla fingrarna i styr efter det, men icke. Strax efteråt lyckades matte deleta ett helt album bilder från Picasa, så att det helt enkelt bara blev tomma rutor kvar i blogginläggen. Även detta löste sig, men först efter en mängd blod, svett och tårar. Utan vår hjälp hade det nog aldrig gått att ordna upp. Förstöra vår blogg sådär! *muttrar*

Findus: Men matte, den där knappen skulle du nog inte ha tryckt på!

Morgonstund har ludd i mund

Strängt upptagen, matte. Kattlureri pågår. Stör ej!

Vi har jobbat riktigt hårt idag. Arbetsdagen började med tidig väckning av matte för frukost. Matte steg lydigt upp och serverade, men sedan ville hon nanna lite mera. Vid det laget började Isak känna av lilla magen en aning. Eller rättare sagt, förrymd päls som letat sig dit. Han satte sig på balkongen och började hulka lite smått. Det där brukar alltid få fart på matte. Mycket riktigt. Isak hann ändå kräkas på ena trasmattan. Matte lyfte bort honom, och hämtade papper för att ta rätt på kletet. Under tiden passade Isak på att hulka upp lite till, på den andra trasmattan. Rättvist ska det vara! 

Efter denna incident trodde visst matte att hon skulle få snusa lite till. Det tyckte inte vi. Speciellt inte Isak. Han var hungrig igen, av förklarliga skäl. Varannan minut var han uppe i sängen (påstod matte) och satte nos mot näsa för att se om hon var vaken. Morrhårskittlingarna gjorde sin avsedda verkan. Matte var vaken, varje gång faktiskt. 

Så småningom ändrade Isak taktik. Han upptäckte, att det lät riktigt hemtrevligt om man började skjuta runt en stor kartong i sovrummet. Det hasade och skrapade, nästan som ljudeffekterna till en bättre spökhistoria. Nu borde väl matte stiga upp ändå?

Isak: Jag gillar dig, matte. Fast du sover väldigt länge på mornarna, må jag jama.

Inte då! Matte lyckades stänga öronen och sova lite till. Ska fundera lite till över väckningstaktiken till imorgon bitti.

Hallå bollen

Bollar och dörrar är inkompatibla. Här kommer en glad och lekfull kvittermisse dribblandes med en skojig boll. Livet leker. Plötsligt rullar bollen iväg lite för långt. Var hamnar den? Typiskt! Bakom dörren förstås.

Rasmus: Hallååå bollen! Var är du?

Bäst att känna efter ordentligt.

Slipp då! *surar* Förresten vill jag inte leka med dig längre. Ska minsann tvätta min tjusiga tass i stället.

Sedan måste vi jama, att vi nu har fått se ännu en mästare på kamouflage. De var faktiskt flera. Vad vi inte kan förstå, är varför inte matte tog med sig dem hem. Vi vet att hon alltid har en stor axelväska. Vi hade säkert kommit bra överens. Eller inte?

Duktiga på kamouflage. Fast de inte ens är katter.

Måttlighet är en dygd

Det blev lite knasigt igår, med kattmyntan på den sköna sisalmattan. Alla vi Stationskatter var så ivriga att få ligga och njuta på mattan, att det uppstod vissa problem med kösystemet. *host* Idag meddelade matte, att vissa saker ska man njuta med måtta. Så dosen torkad kattmynta som strösslades ut var inte fullt lika riklig. Det gör inget. Det räcker alldeles utmärkt! *nöjda kurr* Och så slapp vi inbördeskrig, eller vad man ska kalla det.  Idag fick matte lite bilder på lillmissen, Rasmus. Det där nedra batteriet behövde ju laddas igår.

Rasmus: Ha, musis. Där fick jag dig allt!

Åååh, vad gosigt det här var. *kurr*

Du och jag, mattan.

Hoppsan!  Finns mattan i större storlek?

Sedan har vi hört, att vår bloggkompis Snuffe har fått åka till vettis, och stannar kvar där över natten. Vi håller alla tassar för att du snart är hemma igen, Snuffe! Många tasskramar till dig, samt till Sippo och husse.